Missiler mot Gaza

"Israel had no choice, the time has come to fight" sa den israeliska försvarsministern Ehud Barak och utrikesministern Tzipi Livni menade att det var "an expression of Israel's basic right to self-defense". Det var annars en rätt så avslappnad presskonferens, allt enligt vad som framgår av journalisternas vidriga rapportering, som israeliska politiska ledningen höll för att informera om kanske den värsta attacken mot palestinierna sedan ockupationen efter sexdagarskriget 1967. 

Det israeliska flyganfallet mot det belägrade Gaza har redan skördat över 200 döda och flera hundra skadade. Över 40 mål bombades och anfallet, liknande USA:s shock and awe mot Irak, är långt ifrån avslutat. Vita Husets presstalesman Gordon Johndroe hälsade att Israel bör undvika "civilian casualties" och därmed gav USA sitt godkännande till attacken. Åtminstone Bush godkännande. Obama ligger lågt och vill inte kommentera.

Det sägs att det är försvarsministerns Barak behov av röstfiske inför februarivalet som föranledde flyganfallet. Livni vill också vinna stöd. Dessutom anklagas Egypten för att ha fört palestinierna i Gaza bakom ljuset som pga av det överraskats av det israeliska anfallet . Allt pekar på att Israel kommer att trappa upp anfallet och vi står inför ännu en ny massaker. Israel står för raketerna, palestinierna för de döda. "The time has come to fight".

Harold Pinter och spegelbilderna

Den brittiske författaren Harold Pinter är död -  hans verk, hans politiska ställningstaganden, hans intellektuella beslutsamhet lever vidare. Här nedan ett utdrag från hans nobeltal

" När vi ser oss i spegeln tycker vi att den bild som vi möter är riktig. Men om vi förflyttar oss någon millimeter förändras bilden. Vi tittar i själva verket på ett oändligt antal spegelbilder. Men ibland måste en författare slå sönder spegeln – för det är på andra sidan spegeln som sanningen grinar mot oss.
Trots synnerligen dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse, som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket tvingande.
Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska vision har vi inget hopp om att återupprätta det som vi nära nog har förlorat – människans värdighet".

I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.

Artikel 26 i den 60-åriga FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar om rätten till undervisning som skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter.

I Bolivia har denna rättighet aldrig tidigare uppfyllts. I 60 år har den politiska statsmakten berövat miljoner bolivianer rätten att kunna tillägna sig kunskaper och verktyg för sin personliga utveckling, för att klara sig på arbetsmarknaden, för att kunna delta som fullvärdiga medborgare i samhället.

Efter tre år med Evo Morales vid makten har Bolivia skippat rättvisa och lyckas utrota analfabetismen. I lördags tillkännagav Evo Morales att andelen vuxna bolivianer som inte kan läsa och skriva nu är mindre än fyra procent, vilket innebär att landet är fritt från analfabetism enligt Unescos definition. Bolivia har därmed nått ett av FN:s så kallade millenniemål och blir det tredje landet i Latinamerika, efter Kuba (1961) och Venezuela (2005), som utrotar analfabetismen.

Satsningen på läs- och skrivkunnighet i landet startades så fort Evo kom till makten. Ett alfabetiseringsprogram med den kubanska metoden "Yo si puedo" sattes igång. 130 kubanska och 47 venezolanska experter tillsammans med 50 000 bolivianska handledare lärde 820 000 människor läsa och skriva. 30 000 tv-apparater och 30 000 bandspelare samt 8 000 solpaneler där det inte fanns el användes under alfabetiseringsprocessen. 200 000 glasögon delades ut till människor med synproblem.

Detta är en historisk framgång för Bolivia, inte minst betyder detta enormt för ursprungsfolken där skriv och läskunnigheten varit lägst i landet. 26 % av befolkningen i landsbygden var analfabeter. Det är säkert den bästa födelsedagspresenten FN:s deklaration för mänskliga rättigheter kunde önska sig. I Bolivia är mänskliga rättigheter mer än vackra ord.

Lulas BUSHoe

På det latinamerikanska toppmötet i Brasilien nu i veckan har skämten varit väl tilltagna. Kanske det bästa var Lulas när han på en presskonferens varnade journalisterna för att inte "kasta skorna", sedan fortsatte han med att han med tanken på värmen ändå snabbt skulle märka om nån kastade skorna på honom p g a lukten/fotsvetten. 

Mer allvar var det annars när Lula under toppmötet uppmanade de övriga latinamerikanska statschefer att sluta vara undfallna gentemot USA, han berättade om när han en gång kom in till ett möte med G-8 och de övriga statschefer hälsade till honom från sina platser, men när Bush strax efter kom in ställde sig alla upp för att hälsa, utom FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan och Lula som vägrade ställa sig upp. 

Mordet som ska skrämma ursprungsfolket i Colombia

Som ett brev på posten kom mordet på maken till en av ledarna för ursprungsfolket i Colombia. Edwin Legarda sköts ned av colombianska soldater när han passerade med familjens bil en armépost. Allt pekar på att skotten var avsedda för Aida Quilcue, som tillhör ledning för ursprungsfolkets myndighet Cric och en av ledarna för den stora marschen Minga Indigena.

Legarda var på väg till flygplatsen i Popaya för att hämta upp Quilcue som varit i Geneve på möte med FN:s råd för de mänskliga rättigheterna. Ursprungfolken i Colombia menar att mordet på Legarda är en hämnd för de stora mobiliseringar i november men också en varning för ledarna och organisationerna om vad konsekvenserna blir om protesterna fortsätter.

Mord, hot, godtyckliga gripanden, utomrättsliga avrättningar och tvångsförflyttningar mot sociala ledare som trotsar den liberala regeringen och presidenten Alvaro Uribe förekommer ständigt och systematiskt. Straffriheten är också stort problem, mördarna och förbrytare går fria eller får lindriga straff via regeringens s k "fredsprogram".

Colombia var också i blickfånget när FN:s råd för de mänskliga rättigheterna träffades i Genève i början av december. Över 1 200 organisationer samlade i fyra plattformar för fred och mänskliga rättigheter presenterade en rapport om MR-situationen i landet. Aida Quilcue var en av de mest aktiva under mötet i Geneve. Alvaro Uribe har i flertal tillfällen öppet anklagat de som i internationella fora protesterar för brotten mot mänskliga rättigheter för att jobba för gerillan Farc eller helt enkelt för att vara terrorister. Ledarna för ursprungsfolken lever farligt och det är det internationella samfundets skyldighet att skydda och försvara dem mot statsterrorn!

Aida Quilcue kommer att fortsätta sin kamp för ursprungsfolkens rättigheter. Hon sa i ett tal under den stora Minga Indigena i november "Aquí hay un pueblo digno que merece respeto"(här finns ett värdigt folk som förtjänar respekt). Ingenting kan stoppa ett folk med värdighet och självaktning.

Hemlig rapport: Återuppbyggnad av Irak - Ett fiasko

En 513-sidor hemlig rapport avslöjar att USA:s så kallade återuppbyggnaden av Irak är ett stort fiasko, som omintetgjordes av byråkrati, våld och okunnighet. Det 117 miljarder dollar-projektet är ett stort misslyckande och  fullt med lögner. Ett exempel som nämns i rapporter är när den dåvarande utrikesministern Colin Powell blåste upp antalet soldater i den irakiska armén, från 80 000 till 120 000. Rapporten som författats av USA:s återuppbyggnadsinspektionen  konstaterar att "återuppbyggnaden" inte inneburit någon förbättring för irakierna. 

Sverige ger ett bistånd på 80 miljoner kronor till "återuppbyggnaden" av Irak, 40 miljoner till infrastruktur och 40 miljoner till stöd för det civila samhället. När kommer en egen svensk rapport om vad som gjorts med pengarna?

Väst finansierar Talibanerna

Apropå riksdagsdebatten nästa vecka om det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan, kan det vara bra att uppmärksamma det som The Times skriver idag om att talibanerna finansierar sitt krig mot NATO och USA med pengar från väst. Transnationella bolag som bistår NATO-trupperna med mat, olja, transport mm betalar enorma summor pengar till talibanerna för att få skydd och slippa attacker. Ca 25 % av pengarna som bolagen avsätter i säkerhet går till talibanerna.

Annars bedömer all fler att kollapsen i Afghanistan är nära. Talibanerna har redan kontroll över Kandahar, med undatag av 1,6 kilometer i de centrala delarna av staden, och Karzais stab kontrollerar mindre land än den irakiska ockupationsmakten i den gröna zonen. Journalisten Robert Fisk skriver att talibanernas framgångar och det afghanska folkets missnöje mot Karzai är så omfattande att det diskuteras inom NATO och andra om en eventuell delning av landet. De södra delarna av landet (hela Pashtuområdet) skulle tillfalla talibanerna och resten skulle vara kvar hos krigsherrarna och Karzai. Dock har Pakistan varnat för att en sådan lösning skulle skapa problem i de pakistanska pashtuområden. Det "stora spelet" med att rita om gränserna i Asien kommer enligt Fisk alltid tillsammans med blodutgjutelse.

Chevron stärker sin makt i Vita Huset

Obamas ministerutnämningar pekar snarare på kontinuism än kursändring. Clinton som utrikesminister, Robert Gates som försvarsminister och Rahm Emaniel som stabschef visar på att Obama inte planerar göra några genomgripande förändringar från Bush krigspolitik. Utnämningen av James Jones som säkerhetsrådgivare, tidigare marinkårschef och nära George W Bush, är bevis nog för att bedöma att Obama valt att omge sig av hökar i stället för att försöka sig på en radikal ändring i USA:s politik.  

Med Jones som säkerhetsrådgivare kommer oljebolaget Chevron att ha kvar sin position nära makten som man haft under Bush. Jones hemvist är det transnationella oljebolaget, har tidigare varit dess direktör och har kvar ekonomiska och politiska band till det. Även Condolezza Rice kommer från Chevron. Jones kan inte annat än ses som representant för oljeintressen i USA, han är även ordförande i U.S. Chamber of Commerce´s Institute for 21st Century Energy, hårt kritiserat av miljörörelsen för sin lobby för olja och gas och för sitt motstånd till kampen mot den globala uppvärmningen. 

Journalisten och pristagaren av Right Livelihood-priset Amy Goodman skriver om James Jones och Chevron. 

   

Sucre, nytt valutasamarbete mot IMF

Samtidigt som G-20 hade sitt toppmöte i november samlades 7 latinamerikanska länder för att lägga grunderna för ett nytt samarbetsprojekt. Det är ALBA-länderna + Ecuador som under arbetsnamnet Sistema Unitario de Compensacion Regional SUCRE påbörjar uppbyggandet av ett regionalt finansiellt och valutasystem. Ett finansiellt samarbete som utmanar Bretton Woods, IMF och världsbankens monetära logik. 

Tidigare försökte sig Japan på ett liknande projekt i Asien 1997 men USA och IMF lyckades blockera initiativet. Nu har ALBA-länderna + Ecuador satt upp riktlinjerna för en stabiliseringsfond med en räkne- och valutaenhet som ska användas i handeln mellan länderna och som ska minska ländernas dollar-beroende. Valutasystemet liknar Europas ECU, föregångaren till Euro.

När Terminator ropar på statens hjälp

Den s k "fria marknadens" kollaps har på mycket kort tid sprängt en hel del myter i luften (man undrar ju vad som händer med kurslitteraturen på nationalekonomin). Det säljande konceptet var att staten var mer ett hinder än en hjälp för den ekonomiska tillväxten. Globaliseringen gjorde staten oförmögen att agera. Nu glorifieras staten! Med hatten i hand söker sig kapitalistiska magnater och högerpolitiker till staten. Tidigare när Venezuela nationaliserade banker och industrier stämplades de som bakåtsträvande, nu har i stort sett ALLA G-20 länder passerat Chavez i antal banker, finansiella institut och bolag som förstatligats.

Inte ens Terminator i California förväntas klara sig och kräver att staten ska ingripa. Med ett underskott på 11 miljarder dollar och som kan öka till 28 miljarder har Schwarzenegger och delstaten California riktiga problem. Tidigare har skatterna höjts och budgeten på hälsovård och utbildning minskats. Men det räcker inte. I ett desperat försök att ta itu med den löpande krisen kallade Terminator delstatsparlamentet till krismöte för att få igenom ett åtgärdspaket som löper i 45 dagar. Funkar inte detta, då är det "Hasta la vista, baby"  för Terminator och California. 

Men det är inte första gången staten går in för att rädda kapitalet (eller extrem nyliberala), det finns de som säger att staten alltid varit en förutsättning för att trygga kapitalet sina vinster och att statens ingripande i produktionen alltid gjorts i samförstånd med kapitalet. Det statliga ingripandet och förstatliganden efter andra världskriget i Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Österrike och andra västeuropeiska genomfördes i samförstånd mellan socialdemokrater och konservativa/liberaler och med kapitalets goda minne. Banker, järnvägen, telekommunikationer, elektriciteten, järn-, stål- och kolindustrin övergick då i statens ägo.

Immanuel Wallerstein är en av de som menar att den moderna staten är avgörande för kapitalets kapitalackumulation. Den fria marknaden är egentligen en ideologisk dimma som inte stämmer överens med verkligheten. 

"Den fria marknaden är kapitalackumulationens dödsfiende. Den hypotetiska fria marknaden, som fantasifulla ekonomer har så kär, den med många köpare och säljare som alla delar en perfekt information, skulle förstås vara en kapitalistisk katastrof. Vem skulle göra pengar där?"

Statskapitalismen i sig är ingen lösning. Men förstatliganden under efterkrigstiden gick hand i hand med sociala reformer och konsolideringen av välfärdsstaten. Även konservativa ledare som Churchill i Storbritannien förespråkade inför valet vid krigslutet hög och stabil sysselsättningsnivå, obligatoriskt allmänt försäkringssystem, en omfattande sjukvård och ett rejält bostadsprogram. I det tyska kristdemokraternas Ahlenprogam 1947 stod det att den tyska ekonomins nya struktur måste påbörjas med insikten om att "tiden för den privata kapitalismens obeskurna makt är förbi". Långsiktigheten i ägandet, att öka effektivitetsnivån och att omstrukturera produktionen var andra viktiga målsättningar när staten tog över. 

Nyliberalismens kollaps aktualiserar efterkrigstidens diskussioner och strategier. Tyvärr verkar statens ingripande  denna gång, i samförstånd med näringslivet, vara enbart att rädda kapitalet, i synnerhet finanskapitalet, från en uppenbar konkurs. Det finns ingen långsiktig strategi, inga sociala reformer, inga effektivitets- och omstruktureringsplaner. Det är ett naket och kapitalistiskt ingripande.  

  

  

Bush hämnd mot Nicaragua och Bolivia

Bush kanske sista slag mot Latinamerika riktas mot två av de fattigaste länderna på kontinenten, Bolivia och Nicaragua. I veckan fick Nicaragua beskedet att USA avbryter sitt bistånd för fattigdomsbekämpning, som innebär att ca 65 miljoner dollar dras in. Även Finland har fryst sitt bistånd till Nicaragua och Sverige dragit in helt. Det hann inte gå en dag förrän USA meddelade att Bolivia utesluts från handelssamarbetet ATPDEA. Handelssamarbetet innebär att de andinska länderna har lägre tullavgifter till USA om länderna bekämpar kokainproduktionen. 

Åtgärderna slår hårt mot den nationella industrin och ska tolkas som en politisk hämnd för att Bolivia och Nicaragua varit olydiga. Det är den nakna sanningen över i-ländernas bistånd som med pengar köper sig fattiga länders lojalitet. Det gäller inte bara USA, EU och Sverige agerar på ett liknande sätt.

De stora förlorarna i venezolanska valen

Den stora förloraren i de venezolanska lokalvalen är den kampanj som internationellt drivs mot Venezuela och Chavez. Det blev inga stridsvagnar eller valfusk som skulle bekräfta den bild man vill förmedla kring Chavez som auktoritär och diktator. Valet och valresultaten är ännu ett motargument till den tendentiösa och manipulerande kampanjen som tyvärr även smittat Sverige. När deras predikningar inte besannas blir de helt överrumplade av "Chavez demokratiska mognad". Märkligt nog tycker de att Venezuela korrigerar en "demokratisk obalans" och hoppar jämn fota av glädje när högern vinner en guvernörspost.

Valresultaten var, med några få undantag, väntade. Det venezolanska socialistpartiet PSUV lyckades erövra 17 av de 22 delstater och 80 % av kommunerna, bl a Caracas - Borgmästare i Libertadores. Den samlade oppositionen, från högerextrema till socialdemokraterna i Podemos, vann 5 delstater, 20 % av kommunerna och Stor-Caracas. Det sista är kanske den stora överraskningen.

Det nybildade PSUV har nu etablerat sig som en samlande kraft för den stora massan som stödjer revolutionen. Det som länge varit en spretig rörelse har nu fått en struktur som disciplinerad genomförde en lyckad valkampanj med interna val för att välja kandidaterna och med ett genomarbetat program. Andra partier som gett sitt stöd till den bolivarianska revolutionen och krävt maktkvoter har antingen gått över till oppositionen (socialdemokratiska PODEMOS) eller marginaliserats i valprocessen (PPT och Kommunistpartiet). Det finns även chavister med stora ambitioner som trotsat PSUV och ställt upp som oberoende kandidater. I exempelvis delstaten Carabobo där oppositionen vann med knapp marginal, ställde den avgående guvernören upp som oberoende och tog 7-8 % från PSUV:s kandidat.

Oppositionen har gått till val utan ett gemensamt politiskt projekt för landet. Det som förenar stalinistiska Bandera Roja, kristdemokraterna och högerextrema är sitt hat mot Chavez och den bolivarianska processen. I Caracas - Libertadores var den gemensamma kandidaten för oppositionen Ivan Stalin (sic) som tillhör Bandera Roja medan i Stor-Caracas lyckades Antonio Ledesma, kristdemokrat, tidigare borgmästare i Caracas och känd för korruption och polisangrepp mot protesterande studenter. Där har ni den demokratiska balansen som svenska skribenter hurrar för.

Chavez mot en ny valseger

Guvernör och kommunalvalen idag i Venezuela kommer inte att innebära några överraskande nyheter. Läget idag är att av 24 delstater (inkl Caracas) leds 18 av det bolivarianska vänsterpartiet PSUV, 4 av tidigare allierade till Chavez (kallade fd chavister) och 2 av högern. Resultatet kommer förmodligen inte att bli annorlunda den här gången heller. Oppositionen (inkl fd chavistas) kommer att vinna 5-7 och PSUV 17-19. 

För oppositionen är detta inte mycket att hurra för med tanke på att de vann folkomröstningen för ett år sedan och att högern och fd chavister har i 90 % lyckas samla sig kring gemensamma kandidater, samtidigt som vänsterpartiet PPT och kommunistpartiet (som stödjer den bolivarianska revolutionen) lyft egna kandidater i konkurrens med PSUV. 

Den globala finansiella krisen och prisraset av oljan har hittills inte påverkat den venezolanska ekonomin eller Chavez popularitet (som ligger kvar på ca 60 %). Oljepengarna som Venezuela lyckats samla under de senaste åren ger landet en trygg tillvaro under krisen. Dessutom har den låga (nästan icke-existerande) utlandsskulden, statens kontroll över finansmarknaden och de ekonomiska allianserna med Latinamerika men också med Ryssland, Kina, Iran och Afrika gjort Venezuela mindre sårbar nu när USA och västvärlden går in i en kris och recession.  

Det är i stället andra problem som bekymrar Chavez och PSUV i detta val. Otryggheten och kriminaliteten i storstäderna och inflationen som ligger runt 30 % kan komma att straffa kandidaterna som stödjer Chavez. Inte så att Chavez-anhängare skulle gå och rösta på oppositionen utan helt enkelt att de skulle låta bli att rösta. Det var valskolket (nära tre miljoner) snarare än oppositionen som gjorde att Chavez förlorade folkomröstningen förra året. Ett annat bekymmer är att delar av oppositionen planerar att inte erkänna valresultaten och skapa kaos i landet. Det är en strategi som högern i Latinamerika tagit efter Ukraina och som de misslyckades med nu senast i Nicaragua. Den internationella (västkontrollerade) media kommer säkert att göra sig språkrör för detta. Men som tidigare val kommer siffrorna att sänka högerns odemokratiska ambitioner.   

CIA förutspår:supermakten USA går under 2025

CIA:s National Intelligence Council förutspår att USA har bara två decennier kvar som supermakt. Rapporten "Global Trends 2025: a Transformed World" menar att USA kommer att förlora sin politiska, ekonomiska och militära dominans och att Kina, Indien och Ryssland kommer att öka sitt inflytande i världen. Även dollarn förutspås tappa mark och USA drabbas av mat och vattenbrist.

Poängen med rapporten är att visa för makthavarna i USA att när landet inte styr kommer världen att fyllas av konflikter, krig, elände. Utan USA går världen under! God Save America

Rapporten avslutas med fyra konfliktfyllda scenarion 

1. A World Without the West - andra supermakter än västvärlden styr 

2. October Suprise - om man inte gör nånting åt klimatförändringarna. 

3. BRIC´s Bust Up (Brazil, Russia, India, China) - konflikt över naturresurser uppstår mellan dessa fyra "supermakter"

4. In Politics is Not Always Local - icke-statliga  nätverk sätter agendan i världen.

polsk riksdag i det irakiska parlamentet

Det irakiska motståndet till säkerhetsavtalet med USA (SOFA) har nått ända in i vad som trodde var ett säkert fäste för USA-ockupationen. Igår under behandlingen av avtalet utbröt ett stort bråk som tvingade parlamentets ordförande att avbryta sessionen.  

SOFA är en fortsättning och omorganisering av ockupationen. USA-trupperna kommer att dras tillbaka från städerna, men placeras vid oljekällorna. Där finns 95 miljarder fat oljereserver som i praktiken redan nu kontrolleras av utländska oljebolag. 

Tre år till med USA-ockupation

Det nya säkerhetsavtalet mellan USA och den sittande irakiska regeringen SOFA innebär tre år till med USA-soldater i det ockuperade Irak. Avtalet ska nu ratificeras av det irakiska parlamentet och shiiterna och kurderna räknar med att få majoritet. Motståndarna i parlamentet till SOFA är Muqtada al-Sadr´anhängare och några grupper bland sunnimuslimerna, men det blir svårt att blockera avtalet. Iran med goda kontakter med shiiterna och al Malikis regeringen ska ha gett sitt medgivande till avtalet nu när USA gått med på en klausul som säger att Irak inte får användas som bas i en eventuell attack mot ett tredje land (Syrien, Iran). 

SOFA är det första "ockupations"-avtalet som godkänns och skrivs under av en irakisk myndighet (hittills har USA-trupperna befunnit sig i Irak på "uppdrag" av FN) 

Massmord förbättrar statistik för Colombianska armén

Många har undrat hur den colombianska regeringen fått ihop sifforna kring antal gerillasoldater som dödats eller tillfångatagits de senaste 6 åren. Enligt armén och den liberale presidenten Uribe ska över 55 000 dödats/tillfångatagits, detta samtidigt som man från regeringssidan alltid hävdat att FARC haft som högst 15 000 man. Armén har hyllats av både Uribe och USA för de "framgångsrika" insatserna i kriget mot FARC.

Nu avslöjas en del av förklaringen av krigsstatistiken. Armén har begått massaker på okyldiga och civila för att få till bra siffror. Enligt vad som officiellt kommit ut, har 1 155 unga människor (civila och oskyldiga) mördats av den colombianska armén för att förbättra statistiken i kampen mot gerillan FARC. Detta är bara vad som kommit ut, siffrorna kommer säkert att stiga. När detta avslöjades för nån vecka sedan tvingades den liberale presidenten Uribe att avskeda arméchefen Mario Montoya, innan hyllad för sina insatser mot FARC och den som ledde operationen för att befria Ingrid Betancourt, men också 27 andra officier. I helgen sparkades ytterligare 13. De mördade var uteliggare och fattiga som armén plockade på gatan. Uribe gick häromdagen ut med en uppmaning till militärerna att förvandla militärförläggningar till människorättskontor (sic).

EU pågång med skumt frihandelsavtal med Peru och Colombia

EU meddelade igår kväll att man går vidare i förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Peru och Colombia och släpper förhandlingarna med den s k Andinska Gemenskapen, bestående förutom av dessa två länder av Bolivia och Ecuador. EU väljer att fortsätta förhandlingar med de två länder där det dagligen rapporteras brott mot mänskliga rättigheter och som bryter mot internationella konventioner. Bara den senaste månaden har över 20 människor mördats i Colombia under den stora marschen som ursprungsfolken genomförde för att protestera mot Uribes politik. I Peru har 3 personer mördats, två ledare för bysamfälligheterna dömts till 20 år fängelse och flera hundra sårats i protesterna mot Alan Garcias affärer med transnationella bolag.
Både Bolivia och Ecuador har i förhandlingarna med EU ställt krav på att alla avtal ska respektera ursprungsfolkens rättigheter enligt internationella konventioner. Dessutom har Evo Morales och Rafael Correa varit noga med att påpeka att deras länder inte kommer att gå med på ett frihandelsavtal som öppnar vägen för att europeiska storbolag ska kunna fritt exploatera de andinska ländernas naturresurser och folk.
Medan i USA har demokraterna stoppat ratificeringen av frihandelsavtalet med Colombia pga av brotten mot mänskliga rättigheter, vill EU köra på och låtsas inte om protesterna som kommer från Latinamerika men även från Europa.

EU finansierar vattenkraftprojekt i Peru som strider mot ursprungsfolkens rättigheter

Bysamfälligheterna i Peru tar nu strid mot den hänsynslösa exploateringen av ursprungsfolkens mark. Den peruanska regeringen lägger beslag på deras mark för olje-, gas- och skogskövling i Amazonas, gruvdrift som hotar att förgifta vatten och vattentillförseln längst kusten och i Anderna och nu ett vattenkraftverk i södra Peru.

Vattenkraftverket finansieras med kapital och lån från EU. Projektet inskränker ursprungsfolkens rättigheter. Bristen på insyn, de negativa miljökonsekvenserna och myndigheternas vägran att samarbeta med bysamfälligheterna borde ha satt stopp för EU:s medverkan i vattenkraftprojektet.

Amazonasfolken, quechuas och aymaras protesterar med hänvisning till ILO:s konvention och FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter. Ursprungsfolken menar att eftersom Peru skrivit under dessa två konventioner, är centralregeringen tvungen att först få ett medgivande från de berörda bysamfälligheterna innan den kan gå vidare med projekt som genomförs på ursprungsfolkens mark.

De folkliga protesterna har mötts med våld och polisövergrepp. Redan har två personer dött och hundratals sårats. Två ledare har dömts till 20 års fängelse. Centralregeringen vill inte hörsamma kraven och istället väljer den att kriminalisera protesten. De uråldriga samfälligheterna som aldrig knäcktes helt vare sig av conquistadorerna eller den spanska kolonialmakten tar nu återigen strid.

Tariq Ali om Obama

Tariq Ali skriver om de stora förväntningar som läggs på Obama.

Liberale Uribe vägrar ursprungsfolk sina rättigheter

I Colombia tvingades igår den liberale presidenten Alvaro Uribe träffa ursprungsfolken som i veckor protesterat och marscherat genom landet. När Uribe vägrade träffa de i Cauca marscherade tiotusentals människor till staden Cali för att  få till ett möte. Dit kom Uribe 4-5 timmar försenad och demonstranterna bestämde sig för att inte vänta på honom och fortsatte sina protester. Eftersom konflikten med ursprungsfolken har eskalerat och blivit en nationell angelägenhet fick Uribe vika sig och reste till Cauca (La Maria) för att i sex timmar träffa ledarna för ursprungsfolken. 

Kraven från ursprungsfolken är bl a att militärerna som begår fruktansvärda brott lämnar deras mark, att Colombia godkänner FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter, att morden på över 1 244 under Uribes presidentperiod klaras upp och rättvisa skipas, att hot och trakasserier mot ursprungsorganisationernas ledare upphör och att mark som tidigare beslagtagits av paramilitärer och storgodsägare (alla de allierade till Uribe) ska lämnas tillbaka. 

Inte på en enda punkt gick Uribe ursprungsfolken tillmötes. Mötet avslutades utan överenskommelse och ursprungsfolken har aviserat att de kommer att fortsätta sina protester och att de nu planerar att marschera till huvudstaden Bogota. 

Ursprungsfolk och Evo vinnarna i maktkampen i Bolivia

På gatorna förlorade den bolivianska högern en avgörande strid och tvingades i parlamentet gå med på att anordna en folkomröstning om den nya konstitutionen.

- En av de viktigaste förändringarna som den nya grundlagen skulle medföra är att etnisk-kulturell demokrati garanteras genom erkännandet av den bolivianska statens plurinationella och mångkulturella karaktär.

-I det nya förslaget finns olika sätt att säkra Bolivias suveränitet beträffande strategiska naturresurser såsom gas och olja och en rättvisare omfördelning av intäkterna på dessa, en rättvisare fördelning av jord och vatten, erkännande av territoriellt självstyre för ursprungsfolk samt säkrade sociala, ekonomiska, politiska och medborgerliga rättigheter för alla kvinnor och män.

Den långa marschen avgör maktkampen i Bolivia

Avgörande för Bolivias framtid är den pågående marschen som just kommit fram till huvudstaden La Paz efter flera dagar vandring genom byar och städer i landet. Hundratusentals quechua, aymaras och andra urfolk deltar i marschen med krav på att kongressen ska godkänna den nya konstitutionen och därmed bryta dödsläget som förhandlingar mellan presidenten Evo Morales och högerns prefekter(nån slags guvernörer) befunnits i.  Med en rejäl kraftsamling och på gatan avgörs nu maktkampen med högern. 

Fram till nu har högern stundtals med sina våldsamma och rasistiska förtrupper lyckas föremjuka ursprungsfolken och paralisera delar av landet, något som en och annan västerländsk journalist tolkat som en försvagning av Evo. Men vad vänsterpartiet MAS och ursprungsfolken försökt med var att genom parlamentarisk väg och en folkomröstning genomföra förändringar i konstitutionen och landets ekonomi. Och trots en majoritet i de parlamentariska församlingarna och segern i folkomröstningen blockerade högern alla genomgripande förändringsförsök och hotade med att dela landet. Nu har de enorma mobiliseringarna på gator och torg satt högerkrafterna i schack.  

buller mot västvärldens harmoniska konsensus

missa inte en intressant intervju med kompositören Dror Feiler i Aftonbladet

"Utan buller, ingen musik. Buller bidrar ständigt med sin krackelering av västvärldens ideer om samklang, utveckling, harmonisk konsensus, takt och ton" 

ni har passerat min kunskapshorisont, sa regeringens sakkunnige

När Latinamerikagrupperna överlämnade igår tusentals underskrifter till den av handelsministern Eva Björling utsedde politiskt sakkunnige (moderaten Lars Höstbeck), hade regeringsrepresentanten svårt att hänga med i diskussionerna kring frihandel och handelsavtalet mellan EU och Latinamerika. Den politiskt sakkunnige Höstbeck passade

- Ni kan det här bättre än mig, ni har passerat min kunskapshorisont. 

läs mer här 

ursprungsfolk i Colombia mördas just nu!

Den colombianska regering har i dagarna bemött ursprungsfolkens protester med våld och mord. Alvaro Uribes liberala regering vill tysta ned ursprungsfolkens legitima krav på mark och rättigheter. Ett tjugotal har mördats och ett hundratals skadats när Uribes soldater beskjutit de samlade demonstranterna. Prostestera genom att skicka brev till Uribe via Colombianätverkets hemsida

här nedan kan du läsa ett protestbrev som jag och andra har överlämnat idag fredag till den Colombianska ambassaden

Stoppa massakern på ursprungsfolken i Colombia

Den colombianska regeringen försöker med våld och mord tysta ned protesterna från Colombias ursprungsfolk mot kränkningar och olika övergrepp. Det är ett fysiskt och kulturellt folkmord som de utsätts för när de försvarar sina territorier, sin autonomi och kultur.

Genom en rad fredliga aktioner och i samband med ursprungsfolkens motståndsdag den 12 oktober har tiotusentals människor under de senaste dagarna uppmärksammat den diskriminering och uteslutning som ursprungsfolken utsätts för i Colombia. Krav har bland annat ställts på att regeringen ska respektera ursprungsfolkens territorium och autonomi liksom deras rätt att organisera sig, men även att regeringen sätter stopp för intrång på ursprungsfolkens territorium och uppfyller överenskommelsen om att lämna tillbaka mark som tidigare beslagtagits från ursprungsfolken samt att Colombia ratificerar FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter.

Enligt Centralorganisationen för Colombias ursprungsfolk (Onic) har den colombianska staten försökt stoppa aktionerna med våld och attacker mot demonstranterna, något som har föranlett att ett tjugotal människor mördats, bland dem ett barn, och hundratals skadats. Tidigare i oktober har 27 personer från ursprungsfolken mördats i Cauca, Nariño och Caldas.

De senaste veckornas mord och våld är ett led i en rad systematiska kränkningar av ursprungsfolkens rättigheter i Colombia. Under de sex år som president Alvaro Uribe suttit vid makten har 1 253 personer mördats och 53 885 personer tvångsförflyttats.

· Vi solidariserar oss med de colombianska ursprungsfolkens legitima krav och rätt att genomföra fredliga aktioner.

· Vi stödjer ursprungsfolkens krav på att den colombianska staten ska underteckna FN:s deklaration om urfolkens rättigheter och att den ska följa rekommendationerna från FN om de mänskliga rättigheterna i Colombia och ursprungsfolkens grundläggande rättigheter.

· Vi fördömer starkt morden och de våldshandlingar som riktats mot ursprungsfolken. Vi kräver att den colombianska regeringen stoppar alla våldshandlingar mot ursprungsfolken och garanterar deras rätt till fredliga aktioner.

· Vi uppmanar FN och det internationella samfundet att följa mobiliseringen och bidra till att de colombianska ursprungsfolkens liv, fysiska, kulturella och territoriella integritet garanteras.

. Vi uppmanar den svenska regeringen att protestera mot övergreppen på ursprungsfolken i Colombia och att kräva ett stopp på våldshandlingarna.

Per-Gustav Idivuoma, Ordförande i Svenska Samernas Riksförbund - Francisco Contreras Ordförande i Latinamerikagrupperna - Fredrik Jansson, Ordförande i Colombianätverket - Jens Holm, EU-parlamentariker för vänsterpartiet - Eva Goës, ordförande i Green Forum
Hans Linde, Riksdagsledamot (v) - Jorge Calbucura och Lilian Mikaelsson, Skandinaviskt Forum för ursprungsfolkens rättigheter-Ingvar Enghardt, Vänskapsförbundet Sverige - Nicaragua (VFSN) -Ola Persson, Föreningen Fjärde Världen -Elena Gutierrez, Tidskriften Liberación
Rafael Altez Calderon, Comite Independiente de Apoyo al Perú (GIAP) –Suecia

över en miljard kroniskt undernärda

Apropå de miljarder som satsas på att rädda banker och finansvalpar, undrar jag när världens regeringar ska satsa pengar på att säkra mat till de 923 miljoner svältande människor i världen.  90 % av de som lider av kronisk undernäring gör det pga bristande tillgång till resurser. Läs mer här

Bra analys om Bolivia

Leandro i Latinamerikagrupperna befinner sig i Bolivia och har gjort en bra analys av folkomröstningen i Bolivia. Rekommenderas!

Eftersom informationen i Sverige är så pass bristfällig skickar jag en kort artikel som jag skrivit till tidskriften Latinamerika, det är en kort analys av förtroendeomröstningen i Bolivia. Artikeln är inte mycket att hänga i julgranen för den som har bakgrundskoll. Däremot är siffrorna i faktarutan intressanta. (För den som vill läsa mer: latinamerika.nu; Om du läser spanska: rebelion.org).

Vad säger resultatet oss?

1. Evo Morales har ett enormt stöd, två tredjedelar av befolkningen.

2. Det finns ingen "halvmåne": I Pando och Tarija är det cirkus 50 / 50 för presidenten. Det går inte heller dåligt för regeringen i Beni eller i Santa Cruz.

3. Stödet för Evo Morales är genomgående stort. Till och med om man jämför där det går sämst för Morales (40 procent i Santa Cruz) med stödet för olika presidenter så har den nuvarande politiken stor legitimitet.

Den som fördjupar sig i siffrorna, ser dessutom:

1. Regeringens stöttepelare finns på landsbygden. Därför vinner Morales tex. i Chuquisaca, medan det i huvudstaden Sucre går det sämre. I vissa regioner uppgår stödet till 90 procent av befolknignen. Detta visar på de sociala rörelsernas medvetandegrad, deras styrka att skapa en gemensam linje, men också att MAS fortsätter vara ett politiskt instrument för dessa rörelser.

2. Jämförs siffrorna för stödet för regeringen med hur det går för prefekterna, är det uppenbart att befolkningen i den felaktigt benämnda halvmånen både vill ha Evo Morales men också "autonomi". Detta leder till slutsatsen att det inte ska beskrivas som två antagonistiska projekt (vilket jag ibland gör), utan att regeringen med en välavägd diskurs kan vinna än större stöd i dessa regioner.

Leandro Schclarek Mulinari

Lugo, ny vänsterpresident i Paraguay

Vänstervågen har kommit till Paraguay och bryter därmed högerns 61-åriga maktinnehav, inräknat 35 år av högerdiktatur med Stroessner. Den nya presidenten och tidigare präst Fernando Lugo, även kallad de fattigas präst, kommer att regera tillsammans med liberalerna som gör att hans regering liksom i Brasilien och Chile kommer att ha svårt att genomdriva radikala förändringar som i Bolivia, Venezuela eller Ecuador. 

Lugo har förutom att ha  konfronterat och besegrat högern fått som präst ta en fight med Påven som öppet sagt att Paraguays nya president "inte lever enligt evangeliet". Detta trodde högern skulle skrämma folk att rösta på honom, men de hade fel. Ca 40 % röstade på en präst som stoltserar med att tillhöra befrielseteologin.

klar seger för Evo i Bolivia, över 60%

Rätt säkra prognoser ger presidenten Evo Morales en seger med över 60% av rösterna i gårdagens förtroendeomröstning. Det är högre siffror än vad han fick vid valet för två år sedan (53,7%). Runt 34 % röstade emot Evo.

Bland prefekterna (8 av 9 provinser) har åtminstone tre inte fått fortsatt förtroende, 2 från högeroppositionen (huvudstaden La Paz 64 % emot och Cochabamba 63 % emot) och 1 från vänsterpartiet MAS (Ororu 51 % emot och 49 % för). Högeroppositionen vann dock i rika Santa Cruz (66 % för), Beni (64%) Tarija (61%), Pando (59 %). I Posotí vann MAS-prefekten med 73%.  I de tre provinserna där prefekterna inte fick fortsatt förtroende måste det genomföras nya val. Mycket pekar på att MAS kan vinna alla tre provinser (La Paz, Cochabamba och Oruro) och därmed ändra styrkeförhållanden i landet.  

allt stöd åt ursprungsfolken i Bolivia

En dag kvar till folkomröstningen i Bolivia. Högeroppositionen satsar alla sina kort på instabilitet och kaos och det är oviss om den kommer att godkänna resultatet. Evo har varnat för statskupp och om hur högern etablerar civila diktaturer i vissa regioner. Klart är det att högern i Bolivia, liksom högern i Latinamerika, sällan respekterar de demokratiska spelreglerna när de går emot den. Det finns gott om statskupper på kontinenten som belägger detta påstående. 

Samma högern som från makten igår diskriminerade och förtryckte ursprungsfolken i Bolivia vill idag störta landets första president med bakgrund från ursprungsfolken.

Idag på FN-dagen för ursprungsfolk är det mer än nödvändigt att försvara demokratiseringsprocessen i Bolivia!

Läs ett pressmeddelande från Latinamerikagrupperna här

Spanien tillämpar inte skammens EU-direktiv om papperslösa

Spaniens vicepresident María Teresa Fernández de la Vega meddelade igår under sin rundresa i Latinamerika att Spanien inte kommer att tillämpa EU-direktiven om papperslösa, även kallad för skammens direktiv. "Directiva de retorno: no se ha aplicado ni se va a aplicar nunca en España. Nunca. Nunca. Que quede bien claro".

Bl a innebär denna EU-direktiv att papperslösa ska kunna fängslas utan juridisk hjälp under 18 månader.

Kommer Reinfeldt ta efter spanjonerna?

häxjakt på exilcolombianer

Regimen i Colombia har tagit efter Bush-administrationen och dragit igång en omfattande och internationell häxjakt på "terrorister", dvs på exilcolombianer och andra som motsätter sig Uribe. I media utpekas parlamentariker, biståndsarbetare, mr-aktivister som terrorister och FARC-medlemmar. Förra veckan häktades en spanjorska från mr-organisationen OSPPAL för påstådda förbindelser med gerillan. Igår pekades ut två fd italienska parlamentariker som gerillamedlemmar. I Schweiz och Danmark pågår samma häxjakt

Men även Sverige utsätts nu för samma jakt. Föreningen Jaime Pardo Leal, som organiserar exilcolombianer, anklagas av Uribe och högerregimen för att vara en del av FARC. Föreningens ordförande Cecilia Calero säger att hon inte är förvånad över detta. "Snarare är det så att regimen i Bogota under det senaste decenniet har irriterats över att vi colombianer i Sverige, som tvingats i exil på grund av en statlig och paramilitär terrorism, inte håller klaffen inför deras hot".

Det skamliga är att den svenska statsmakten och medierna inte låtsas om anklagelserna och förföljelserna. SÄPO säger i en kommentar att de känner till att det finns colombianer i Sverige som sympatiserar med gerillan men att de bedömer att de inte gjort något olagligt. Men inte ett ord om att en främmande makt pekar ut flyktingar. Hade det varit ex. Iran hade löpsedlarna varit gigantisk stora, samma sak för regeringen och politikerna som inte rört ett finger för att stoppa Uribes förföjelser av exilcolombianer. Det är skandalöst!

maktkampen i Bolivia går vidare, next stop referendum

1. Det bolivianska folket kommer den 10 augusti via en förtroendeomröstning att avgöra om Presidenten Evo Morales och 8 av landets 9 guvernörer (prefekter) ska få fortsätta styra landet respektive provinserna (departement). Flera av provinserna styrs idag av högern (ex Santa Cruz, Cochabamba, Beni) och endast två av vänsterpartiet MAS (Oruro och Potosi).

2. Förtroendeomröstningen är ytterligare en del i den hårda politiska kampen i Bolivia. Initiativet till förtroendeomröstningen kommer från Evo som ett sätt att bemöta högerns allt mer våldsamma opposition. Högern räds omröstningen och har utan att lyckats försökt stoppa den via domstolen.

3. Med största sannolikhet kommer Evo att få fortsatt förtroende från det bolivianska folket. Vallagen säger att presidenten/guvernörerna förlorar om de erhåller lägre % än det de fick vid valet. För Evos del betyder det att han förlorar omröstningen om 53,7 % (resultatet när han vann presidentvalet) plus en röst inte ger honom förnyat förtroende. Men vad som händer med prefekterna är oklart, antagligen kommer några av högerprefekterna att förlora omröstningen och tvingas avgå, vilket öppnar möjligheterna för MAS och Evo att vinna 2-3 provinser och förändra styrkeförhållanden i landet.

4. Evos regering kan inför omröstningen visa tydliga resultat för sina tre åren vid makten. Förutom att Bolivia för första gången har en president som tillhör landets ursprungsbefolkning och att man lyckas genomföra reformer som stärker ursprungsbefolkningens ställning i samhället (ex med den nya konstitutionen), har ekonomin tydligt ändrat inriktning.

5. Evos regering har inriktat sig på att öka transfereringar från rika till fattiga. Ett skolbidrag har införts, som kallas Juancito Pinto, för ca 1, 8 miljoner skolelever som får 200 bolivianos per år (ca 28 dollar). En ny typ av pension kallad Dignidad (övers. värdighet) har införts och som riktar sig till alla över 60 år (570 000 personer). Reformerna finansieras med de ökade vinsterna från gas och oljeexporten.

6. Valutareserverna har under Evos mandat ökat från 1,7 miljarder till 7 miljarder dollar och exporten mer än femdubblats. Statens deltagande i ekonomin har på 30 månader ökat från 13 % till 22 %.

7. Statens andel av oljevinsterna har ökat från 27 % tidigare till 75 % och inkomsterna har därmed ökat från 500 miljoner dollar till 2 miljarder dollar per år. Inom gruvindustrin, som är den tredje största branschen i landet, har statens andel av vinsterna ökat från 20 % tidigare till 55 %. Inom jordbruket har den bolivianska staten slutat överföra ca 150 miljoner dollar per år till storföretagen i form av infrastruktur och teknisk support, för att i stället inrikta sitt stöd till små och mellanstora producenter av ris, vete, majs och soja. Detta bl a genom uppköp av livsmedelsprodukter till ett högre pris än marknadens. Staten kontrollerar ca 80 000 ton (10 %) av produktionen. Endast i bank- och finansiella sektorn saknar staten en betydande kontroll av produktionen och vinsterna.

8. Dock har Evo Morales problem med den utlovade jordreformen, endast 800 000 hektar har tilldelats fattiga bondefamiljer av de planerade 30 miljoner hektar som ska överföras till ca 200 000 familjer i landsbygden. Hittills har marken som fördelats tillhört staten och den bolivianska regeringen har medvetet väntat med att fördela obrukad mark som tillhör storgodsägarna. Dett för att undvika ytterligare konfrontationer med storgodsägarna i Santa Cruz, som kontrollerar ca 50 miljoner hektar.

EU tvingar fram nyliberala avtal med Latinamerika

I gammal traditionell kolonial stil förhandlar EU med Latinamerika om handelsavtal, och i stället för att sätta fattigdomsbekämpningen i prioriteringslistan vill EU tvinga fram nyliberala avtal. Allt förstås bakom slutna dörrar.

Den 7 april är det den Andinska Gemenskapen tur att förhandla med EU. EU-kommissionen visar få tecken på att vilja ta hänsyn till de stora skillnaderna i förutsättningar mellan regionerna. EU vägrar förhandla om sina jordbrukssubventioner. EU driver på för att få igenom förhandlingar om investeringar, konkurrens och offentlig upphandling, trots att de flesta sydländer i WTO varit extremt tydliga med att de inte vill föra upp nya områden på Världshandelsorganisationens agenda. EU:s och USA:s strategi är alltså att försöka peta in frågorna bakvägen genom bilaterala avtal.
läs mer här

Bildts partner för fred slår rekord i mr-brott

Colombia ser ut att slår rekord i allt som handlar om brott mot mänskliga rättigheter. Vi låter rapporterna tala:

- FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (UNHCHR) rapporterar att Colombia kommer två i världen, efter Sudan, i antal internflyktingar. Tre miljoner colombianer har tvingats fly sina hem, 1 miljon under de senaste 5 åren. Dessutom kommer Colombia på fjärde plats i världen i antal asylsökande.

- Den internationella Federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) skriver i en rapport att 95% av brotten mot mänskliga rättigheter i Colombia kvarstår ostraffade. Colombias facit över det usla läget för mänskliga rättigheter placerar landet bland de sämsta i världen, tillsammans med Kina, Kongo, Zimbabwe, Sudan, Somalia, Chad och Uzbekistan.

- Chefen för FN:s organ mot brott och narkotika UNODC Antonio Maria Costa är chockad över att cocaodligen i Colombia växt med 27 % under 2007. Detta trots (eller pga av) alla de miljoner dollar som USA och Colombia pumpat in i "kampen" mot droger. Icke att förglöma att de miljontals internflyktingar har sin orsak i mång och mycket pga USA:s och den colombianska statens "krig" mot cocaodlingen.

- Den brittiska liberala tidskriften The Economist presenterar den återkommande Global Peace Index och fastställer att Colombia ligger bland de tio våldsammaste länderna i världen, tillsammans med Israel, afghanistan, Sudan, Somalia och Irak.

sanktionerna skrotas men blockaden fortsätter

Nu skrotar EU de s k sanktionerna mot Kuba, alltså ett antal mer eller mindre "diplomatiska" sanktioner, som infördes av EU år 2005. Det var den dåvarande högerpresidenten i Spanien och gode vän med Bush, Aznar som drev på för att EU skulle straffa Kuba med en rad åtgärder för att isolera ön från EUropa. Bl a ströps EU-ländernas regeringsbesök till Kuba och man hindrade kulturutbyte på toppnivå. Dessutom måste EU-ländernas ambassader i Havanna inbjuda dissidenter till nationaldagsfirande och andra diplomatiska tillställningar. Resultatet blev att officiella kubanska representanter inte gick på tillställningarna och andra kontakter på toppnivå försvann, och EU förlorade normal diplomatisk kontakt med landet.

Egentligen infördes sanktioner redan 2003, under Spaniens krigsäventyr i Irak hand i hand med Bush. Aznar fick med sig tjeckien och Beslusconis Italien (också de inblandade i Irakinvasionen) och i januari 2005 beslöt EU att sanktionerna skulle vara kvar, men att tillämpningen av dem tillfälligt skulle upphöra.

Så sanktionerna har endast haft en symbolisk effekt, men markerat för omvärlden att EU gått USA tillmötes i sin "krigsföring" mot Kuba. Spanien har efter högerns valnederlag närmat sig återigen Kuba och anordnat ett flertal samtal och konferenser på toppnivå med kubanerna, och är återigen de som drivit en vändning i kontakterna med Kuba. Anmärkningsvärt är att Tjeckien tillsammans med Sverige varit de två länder i EU som hårdast drivit för att ha kvar sanktionerna. Men det är inte förvånande eftersom Bush-administrationen har sen länge både Tjecken och Sverige som sina starkaste bundsförvanter i attackerna mot Kuba.

Och det är USA:s blockad (som förbjuder utbytet mellan USA och Kuba och som även straffar andral länder som handlar med ön) som slår hårdast mot Kuba. Enligt uppskattningar förlorar den kubanska ekonomin över 82 miljarder dollar pga USA:s blockad.

Evo skriver brev till EU om papperslösa

Bolivias president Evo Morales har skrivit ett öppet brev till EU-parlamentarikerna där han vädjar till de att rösta emot EU:s direktiv för återvändande. Det slovenska EU-ordförandeskapet har gett direktivet hög prioritet och i mitten av juni 2008 ska EU-parlamentet rösta om det senaste "kompromissförslaget" som redan godkänts av rådet och kommisionen.

En flod av kritiska synpunkter har framförts, däribland av FN:s flyktingorgan UNHCR, Amnesty International och ECRE (the European Council on Refugees and Exiles)

Nu har Bolivias president Evo skrivit ett brev till EU-parlamentarikerna där han menar att Europas behandling av de papperslösa hårdnar med direktivet. Bl a föreslås i återvändandedirektivet att papperslösa ska kunna fängslas utan juridisk hjälp under 18 månader. "Att sitta fängslad i 18 månader utan rättegång bryter mot FN:s principer om de mänskliga rätigheter".

Evo påpekar också att det "mest anmärkningsvärda är att man tänker bygga upp koncentrationsläger" ..."Vi kan omöjligt gå med på att våra latinamerikanska papperslösa fråntas alla sina rättigheter och fängslas i koncentrationsläger. De flesta av dessa medborgare har dessutom bidragit med sitt arbete till de europeiska ländernas tillväxt".

EU-direktivet kommer just när EU försöker övertala den Andinska Gemenskapen (Bolivia, Colombia, Ecuador och Perú) att skriva under ett ”samarbetsavtal”/frihandelsavtal. Evo Morales menar att det inte kommer att gå att driva fram fri rörlighet för handel och kapital och samtidigt fängsla papperslösa. Detta är att neka grundläggande mänskliga rättigheter, som frihet och demokratiska rättigheter. Om direktivet ”godkänns kommer det att uppfattas av oss som ett etiskt hinder i våra fortsatta förhandlingar med EU, säger Evo.

Evo kritiserar även visumreglerna som nu införs i EU för bolivianska medborgare. "Vi reserverar oss också friheten att ställa samma krav på europeiska medborgare som EU ställer på bolivianska medborgare".

Det går att stödja Evo Morales brev genom att skriva under här

28 miljoner får matkuponger i USA

Apropå Bush turné i Europa rapporterar nyhetsbyrån Reuter att nästan 28 miljoner människor i USA fick matkuponger i mars - 1,5 miljoner fler än samma månad i fjol. Experter anser att siffrorna är ett tecken på växande ekonomisk nöd.

- Vi har ett stort antal fattiga familjer som förlorar inkomster samtidigt som deras utgifter ökar, sade Stancy Dean på tankesmedjan Center for Budget and Policy Priorities på måndagen.

Matkupongerna är en hjälp för fattiga att köpa mat. I snitt är bidraget cirka 1 dollar (knappt sex kronor) per måltid. Och jämfört med februari i år var det i mars 219 000 fler amerikaner som fick matkuponger.

- Matkuponger är svansen, inte hunden. Ekonomin är på nedgång och det är därför människor söker hjälp, konstaterade Dean.

Rekordet för antalet mottagare av matkuponger sattes i november 2005. Då fick nästan 30 miljoner amerikaner stödet, vilket inkluderade hjälp till nödställda efter orkanerna Katrina, Rita och Wilma.

Nu är det tid för kongressen att tillfälligt öka anslagen till matkupongerna, förlänga arbetslöshetsförsäkringarna och andra målinriktade stöd som kan stimulera ekonomin och hjälpa kämpande familjer, sade James Weil, chef för Food Research and Action Centre.

Så få vänner vi indianer har!

“Så få vänner vi indianer har! Man kan trakassera oss, förnedra oss, tortera oss. Vem bryr sig?”, beklagar sig Luzmila Carpio Sangueza, konstnärinna tillhörande ursprungsfolket quechua och Bolivias ambassadör i Frankrike. Vad som föranleder hennes klagan är den öppna rasismen i Bolivia mot det fattiga ursprungsfolket som härjar bland rika, privilegierade, vita i Santa Cruz, Sucre och andra städer.

Och detta får förekomma utan att världen reagerar, utan att media rapporterar, utan att världens ledande politiker visar det minsta tillstymmelse till upprördhet.

Det apartheidliknande systemet som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolk, gör sig påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistisk glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.

Händelsen i Sucre har skapat enormt bestörtning i det bolivianska samhället. Det våldsamma motståndet från de rika och vita privilegierade till reformer och lagändringar som ger ursprungsfolken faktiska rättigheter har gått överstyr. I Santa Cruz har rasistiska grupperingar med krav på autonomi satt de demokratiska institutionerna ur spel.

Detta sker i ett land där det fortfarande råder apartheid, där ursprungsfolk inte har tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter. I södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden, ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.

Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land där den nuvarande regeringen under sina två år vid makten distribuerat över 698 000 hektar till jordlösa. Tjugo gånger mer än vad tidigare regeringar gjort på 10 år! Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och för en rättvisare fördelning av resurserna.

Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill se förbättringar för ursprungsfolken och få slut på den koloniala diskrimineringen.

Tyvärr sviker det internationella samfundet det demokratiska Bolivia. Fördömanden mot rasismen hörs knappt från ledande politiker och opinionsbildare. Med sorg måste vi konstatera det som Carpio Sangueza beklagar sig över ”Så få vänner vi indianer har!”.

Vi uppmanar därför alla demokratiska krafter att ställa krav på att den svenska regeringen fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia och att den svenska regeringen uttalar sitt stöd för de reformer som ger ursprungsfolken erkännande och faktiska rättigheter.

Francisco Contreras
Ordförande i UBV/Latinamerikagrupperna

Strålande Buckard om polarna Bildt och Bush

Mat i magen i Syd måste gå före bränsle i tanken i Nord

Gå in på http://ec.europa.eu/commission_barroso/president/focus/cap/index_en.htm och lägg din röst för att EU INTE ska behålla sitt mål om att 10 % av drivmedlen ska vara agrobränslen!

Omröstningen håller på att svänga. Nu är det 25 % som inte tycker att EU ska behålla målet.
De sociala rörelserna inom det globala småbondenätverket Via Campesina är oerhört kritiska: "Mat i magen i Syd måste gå före bränsle i tanken i Nord". Med dagens produktionsmönster blir miljö- och de sociala konsekverna i Syd genom monokultursproduktioner förödande, klyftorna ökar = sockerbaronerna blir rikare, jordreformer stannar upp, matkriser eskalerar världen över då livsmedelspriserna skjuter i höjden.

POLISANMÄLAN: krigsförbrytarna på besök i Sverige

En polisanmälan har gjorts till Norrmalms polisstation

Norrmalms polisstation

Kungsholmsgatan 43

Stockholm

Polisanmälan angående krigsförbrytelse.

USA:s utrikesminister Condoleezza Rice har begått krigsförbrytelse genom att bryta mot FNs portalparagraf om våldsförbud. Hon är tillsammans med USAs president George W. Bush huvudansvarig för anfallskriget mot Irak vilket är ett brott mot FN-stadgan.

Stockholm den 28 maj 2008

Engelskan, en mänsklig rättighet

Mänskliga rättigheter är i stort sett allting nu får tiden. I dagens konsumtionssamhälle likställs rätt till en mobiltelefon med ex. rätt till mat, hälsovård och utbildning. Det finns inga begränsningar. Därför är det inte konstigt att journalisten Sussanna Einerstam (Sveriges Radio -P1) ger i sitt radioinslag "de förbjudnas röst" språket engelska en sådan status. Att inte få utbildning i engelska verkar för journalisten Einerstam vara ett brott mot mänskliga rättigheter.
I farten snubblar journalisten på tangentbordet och menar att Kuba skulle vara ett land som bryter mot mr, eftersom det är förbjudet att lära sig och lära ut detta världsspråk.

Det hela är ju så klart lite bisarrt och journalisten Einerstam tappar mycket av den trovärdighet som hennes radioinslag är värt.

- att hävda att engelska är en mänsklig rättighet, är verkligen att ta i. Med Einerstams utgångspunkt ställs FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna upp och ned. En analys om MR-situationen på Kuba förminskas till rättighet till engelska språket. (Vad säger Amnesty om det?).

- Dessutom visar det sig att engelska är ett obligatoriskt ämne från 4:e klass på Kuba. Alltså usel research, tokigt inslag där också! Där rök all trovärdighet för radioinslaget.

- Rätt roligt är att Einerstam inte kan spanska och var tvungen att anlita en tolk när hon var på Kuba. ha, ha... alltså engelskan är en rättighet men spanskan minnsam är hobby. Jag säger, hon bryter mot de mänskliga rättigheter när hon inte kan spanska. Jag uppmanar, spansktalande i alla länder, förena er!

Skrämmande tystnad

Två bra inlägg från det gamla gardet kan man läsa i Göteborgs Posten

Det ena en debattartikeln skriven av Pierre Schori som uppmärksammar den tystnad som råder i den svenska debatten kring kärnvapenhotet. Det andra inlägget kommer från Sverker Åström om olämpligheten att Sverige är värd för ett internationellt möte om Irak.

Alla för Bolivia

Ett upprop till stöd för Bolivia har kommit igång för att motverka de mörka högerkrafterna som vill störta den demokratiskt valda regeringen ledd av Evo Morales. Bland initiativtagarna finns Adolfo Pérez Esquivel, Rigoberta Menchú, Noam Chomsky, Oscar Niemeyer, Eduardo Galeano, Ignacio Ramonet, Frei Betto, Ernesto Cardenal, Ramsey Clarke, Manu Chao, Howard Zinn, JoaoPedro Stedile, Eric Toussaint och Silvio Rodríguez.

Här nedan kan ni läsa en översättning på uppropet och vill ni skriva under kan ni gå in på Todos con Bolivia och skriva på, klicka på "Para adherirse"

ALLA FÖR BOLIVIA
Den förändringsprocess till fördel för folkflertalet i Bolivia riskerar att brutalt stoppas. Den företrädare för ursprungsfolken som valdes till president med ett väljarstöd utan like i landet och de åtgärdsprogram som gynnar folkflertalet och som återtar kontrollen över naturtillgångarna, har från första stund tvingats kämpa mot oligarkernas konspirationer och imperiets inblandning.

De senaste dagarna har konspirationerna trappats upp till oanade höjder. Oligarkernas aktioner för att undergräva grundlagen med sikte på att splittra upp den bolivianska nationen speglar dessa gruppers rasistiska och elitistiska inställning. Det utgör en mycket stor fara inte bara för detta lands sammanhållning utan också för andra länder i vårt område.

Historien visar med all önskvärd tydlighet hur fruktansvärda följderna för mänskligheten kan bli av separatistiska splittringsförsök, uppmuntrade och uppbackade av främmande intressen.

I detta läge vill vi som skriver under detta upprop visa vårt stöd för president Evo Morales Aymas regering, för dess förändringspolitik och för det bolivianska folkets suveräna grundlagsprocess. Samtidigt tar vi avstånd från den så kallade Autonoma Stadgan för Santa Cruz för dess grundlagsvidriga karaktär och dess hot mot en av Vårt Amerikas nationer.

Vi uppmanar alla goda krafter att tillsammans höja sina röster för att på alla möjliga vägar och sätt fördöma detta försök att splittra och undergräva ett land i en historisk tid för Latinamerika.

Vänstern på väg att segra i Paraguay

Alla prognoser ger vänsterkandidaten Fernando Lugo segern i presidentvalet i Paraguay. Lugo är fd katolsk biskop och en populär ledare för den breda vänsteralliansen Alianza Patriótica para el Cambio. Högern som styrt Paraguay i över 50 år, bland annat under diktatorn Stroessner, väntas gå ett hårt valnederlag till mötes. Vänsteralliansens valprogram är omfattande, från jordreform till demokratiseringen av maktstrukturerna, i ett land där ca 40 % av befolkningen lever i fattigdom och med 1,2 miljoner i extrem fattigdom.

serbisk fjärilsim straffas för nationalism

Den serbiska simmaren Milorad Cavic vann guldmedalj på 50 meter fjärilsim i EM, Eindhoven, Holland. Under prisutdelningsceremonin hade han på sig en T-shirt med texten "Kosovo är Serbien". Det gjorde han inte ostraffad. Han är nu avstängd från tävlingen och serbiska simförbundet ska böta 7000 euro. Många serber är upprörda över detta. Till och med Serbiens västvänliga presidenten Boris Tadic fördömer tävlingsledningens bestraffningsbeslut.

Tariq Ali om antikrigsrörelsens upplösning

På senaste antikrigsdemonstrationen i Stockholm den 15 mars var vi knappt 1 500 personer, om inte färre. Tyvärr är det färre än förra året och långt färre än de kanske hundratusentals som deltog innan kriget började 2003. Vi lyckas inte mobilisera fler trots att en stor majoritet av det svenska folket är emot USA:s ockupation av Irak och när t o m krigshökarna i DN börjar dalta i sitt stöd till Bush krigspolitik.

Tariq Ali skriver i den italienska tidningen Il Manifesto några viktiga funderingar kring antikrigsrörelsens upplösning. Ali menar att de miljontals människor som gick ut på gatorna innan kriget började i mars 2003, var mer än en rörelse en spontan och desperat reaktion av människor med olika politiska chatteringar som ville stoppa ett krig. När kriget började på riktigt avtog mobiliseringen. Uppgivna har människorna stannat hemma i stället för att protestera mot en ockupation som har mördat säkert en miljon irakier och drivit över tre miljoner på flykt.

Tariq Ali hävdar att västvärlden inte är solidarisk gentemot irakierna, eftersom de är araber, majoriteten är muslimer, och vågen av islamofobi i västvärlden har förvandlat irakierna till icke-människor. Samma sak hände när kolonialismen erövrade Nordafrika 1700 och 1800-talet, de fruktansvärda övergrepp och den offentliga hängningen av rebellernas ledare Sheikn Mukhtar väckte inga känslor i Italien. Likaså lät fransmännen passera alldeles för lång tid innan de började protestera mot kriget i Algeriet. Civilisationsfebern, igår som idag, har passiviserat västvärldens opinion.

En annan förklaring till antikrigsrörelsens minskande förmåga att mobilisera är att i USA inte längre finns en obligatorisk militärtjänst, som gör att den stora majoriteten av befolkningen i USA inte berörs direkt av kriget. USA rekryterar i stället legosoldater från hela världen; fem tusen från Uganda, miljoner från Centralamerika, Afrika och andra delar av världen som får betalt allt efter vad marknaden har satt för pris för att åka och kriga i Irak. Vem bryr sig om de dör? det är ändå en risk de tar för att tjäna pengar och för att erhålla USA-medborgarskap.

Krigets jorduppvärmning

Det finns många skäl att motsätta sig "Bush krig mot terrorismen". Ett som kanske är mindre känt men som med tanke på de allvarliga klimatförändringar borde uppmärksammas är krigets negativa effekter på jorduppvärmningen.

En rapport från Oil Change International, A Climate of War, visar följande uppseendeväckande statistik

1. Projected total US spending on the Iraq war could cover all of the global investments in renewable power generation that are needed between now and 2030 in order to halt current warming trends.

2. The war is responsible for at least 141 million metric tons of carbon dioxide equivalent (MMTCO2e) since March 2003. To put this in perspective, CO2 released by the war to date equals the emissions from putting 25 million more cars on the road in the US this year.

3. In 2006, the US spent more on the war in Iraq than the whole world spent on investment in renewable energy.

Annan statistik visar konsekvenserna av kriget och ockupationen
- över 4,5 miljoner irakier har tvingats fly från sina hem (2 miljoner är idag internflyktingar och 2,5 befinner i andra länder) och i snitt lämnar 60 000 irakier sitt land varje månad
- över 43 % lever med mindre än en dollar per dag (mått för extremfattigdom), 6 miljoner lever i nöd och överlever endast med humanitärt bistånd och endast 60 % har tillgång till landets ransoneringskvot. Kvot som den irakiska regeringen, pressad av världsbanken, är på väg att avskaffa.
- arbetslösheten i Irak är uppe i 60 %
- 70 % av befolkning har inte tillgång till vatten och 80 % saknar avloppsystem.

Hyckleriet i Colombia, Latinamerikas Israel

Helt paranoid fullföljer Uribe sina anklagelser på presidenter och andra latinamerikanska länder om deras kontakter med FARC. Chavez ska ställas inför rätta i den Internationella domstolen i Haag och Ecuadors president och ministrar anklagas för hemligt stöd till gerillan. I dagens OEA-mötet (America samarbetsorgan) fick Colombia endast stöd från USA. Inte överraskande då Colombia ärLatinamerikas Israel.

Hyckleriet som sprids via media med anklagelser om FARC-kontakter och stöd är ett hån mot alla de som försöker få en fredlig lösning på konflikten i Colombia. Det är uppenbart att detta innebär att alla parter (inkl FARC) måste finnas med i förhandlingsbordet.

Men om sanningen ska fram är det inte enbart Chavez och Correa som träffat FARC-representanter. Även USA har haft hemliga kontakter med FARC, läs detta PM från United States of department of State när USA-representanter träffade FARC-ledaren Raul Reyes.

Bush-doktrinen slaktar fredsansträngningen i Colombia

Det var massakern av sovande gerillasoldater i ett läger i Ecuador som nu sänker alla ansträngningar som gjordes av Frankrike och Ecuador för att få fri den tidigare gröna presidentkandidaten Ingrid Betacourt. Farc-ledaren Raul Reyes befann sig 2 km in i Ecuador för att förhandla med fransmännen och ecuadorianerna om ett frisläppande av Betancourt när colombianska regeringsstyrkor ledda av USA:s underrättelsetjänst bombade sönder deras läger.

Högerpresidenten Uribe ljög först om att "operationen" var en del av en strid mellan gerillan och regeringsstyrkorna inom Colombias gränser, när detta inte höll sa han att regeringsstyrkorna gick in på ecuadoriansk mark på jakt efter FARC-soldater, men när nu hela sanningen uppdagas visar det sig att man bombade sönder lägret och gick sedan in i lägret för att massakrera överlevande och hämta Reyes kropp, som sedan visades som trofé i colombiansk TV och i högertidningen El Tiempo.

Massakern och att colombianska militära styrkor gått in på ecuadoriansk mark har gjort många rasande. Inte bara Chavez och Correa som nu stängt alla diplomatiska kanaler med Colombia, utan även Brasilien, Argentina och Chile. För att inte glömma Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner som avslöjade att Frankrike haft kontinuerliga samtal med FARC-ledaren Raul Reyes och att tre fransmän befann sig nära FARC-lägret för att förhandla med Reyes.

Allt tyder på att de diplomatiska kanalerna som Reyes och Frankrike använde sig av kommit till USA:s kännedom, och utnyttjas av Uribe för att torpedera en överenskommelse.

Uribe följer Bush krigsdoktrinen om s k preemptive strike om att slå till och angripa, och struntar fullständigt i de ansträngningar som görs från Latinamerika men även från Spanien, Frankrike och Schweiz för att uppnå en fredlig och politisk lösning av konflikten.

Ställ Israel inför rätta!

För övrigt håller jag med Lars Ohly (v) som kräver att Sverige agerar för att ställa Israel inför rätta!

Israel fortsätter att döda palestinier. Blockaden mot Gaza svälter ut människor samtidigt som direkta attacker dödar civila, varav många är barn. Raketer skickas mot flyktingläger där människor inte kan gömma sig och inte försvara sig. Israels agerande är vidrigt och avskyvärt, säger Lars Ohly. Nu måste omvärlden reagera mot ockupationsmaktens uppenbara likgiltighet för palestinska liv.
- Detta borde vara tillräckligt för att den svenska biståndsministern skullereagera med avsky mot Israels agerande, men Gunilla Carlsson är tyst, fortsätter Lars Ohly.

- Israels attacker är tydliga och grova brott mot den fjärde Genève-konventionen. Så länge inte omvärlden reagerar med styrka kommer brotten att fortsätta. Alla länder har möjlighet att ställa individer som gjort sig skyldiga till grova brott mot Genève-konventionen inför rätta. Nu är det hög tid att de ansvariga i Israel får svara för sina övergrepp. Jag kräver därför att Sveriges regering agerar så att de ansvariga ställs inför rätta!

Farcledarens mord, ett hårt slag mot fredsprocessen i Colombia

Mordet på Raul Reyes är förvisso ett hårt slag mot den colombianska gerillan FARC. Han var gerillans mest kände talesman, medlem i högsta ledningen och deras främste fredsförhandlare. Men regeringsstyrkornas mord på Reyes är ett ännu hårdare nederlag för fredsprocessen i Colombia och för de ansträngningar som görs för att frige de kidnappade, bl a den tidigare presidentkandidaten Ingrid Betancour. Bara för två dagar sedan släpptes 4 personer som FARC överlämnade till Venezuelas president Hugo Chavez.

Den stora frågan är i vilken riktning fredsprocessen kommer att utvecklas. Den alltid lika partisk Lars Palmgren i Sveriges Radio lägger allt ansvar på FARC, antigen kommer "den mest radikala och militäristiska fraktion av FARC" att stärkas eller "att en mer pragmatisk och politisk linje kommer att få större inflytande". Inte överraskande bygger Palmgrens resonemang på vad högertidningen El Tiempo skriver idag i sin ledare (och det är t o m ordagrant)"La gran pregunta es cuáles serán los efectos de fondo de este revés en las Farc. ¿La muerte de 'Reyes' reforzará a sus sectores más militaristas o será un puntillazo clave para inclinarlas a buscar una salida política y negociada?.

Palmgren har glömt att det finns en stark militärmakt styrd av den politiska högern och presidenten Uribe som saboterar alla fredsansträngningar från Sarkozy, Chavez och Brasilien.

Carlos Lozano, respekterad vänsterjournalist och chefredaktör för veckotidningen Voz, säger att mordet i huvudsak är ett slag mot FARC:s politiska struktur än mot den militära. Reyes var gerillans politiska och offentliga talesman. Han säger också att han är orolig för att regeringsstyrkorna utnyttjade de kanaler som Reyes använde för att kommunicera med internationella fredsförhandlare för att få informationen om var han befann sig och därefter slå till. Detta säger Lozano skulle ännu mer försvåra för kontakten mellan fredsförhandlarna och gerillan. (En general som igår informerade om operationen säger att de fick tag på Reyes när han ringde via sin sattelittelefon). Lozano säger också att gerillan är väl förbered för sådana slag och att han inte bedömer att FARC är slagen militärt.

En annan som uttalat sig är Ecuadors president Correa som var mycket upprör över att colombianska regeringsstyrkor gått in på ecuadoriansk mark.. Chavez i Venezuela varnade igår Uribe för att göra samma sak i Venezuela, något som direkt skulle leda till krig mellan de två länderna.

Utvisningsministern Billström leder loppet

Franske Sarkozy har ju som ni säkert vet satt upp mätbara mål på sina ministrar. Exempelvis ska migrationsministern Brice Hortefeux under detta år tvångsutvisa minst 25 000 sans papier. Allt tyder på att han med råge kommer att vara en av de ministrar som klarar sitt uppdrag bäst.
Även om Reinfeldt inte är lika resultatinriktat som sin franske kollega, verkar det som han gjorde ett gott val i utnämningen av Billström till migrationsminister, en riktig fullblodslöpare. Det är fullfart på vår utvisningsminister! Det kan t o m vara så att Billström kör om Hortefeux i antal utvisningar detta år.

Billström springer från överläggning till överläggning för att tvångsutvisa irakier och afghaner. I dagarna kommer han att träffa Afghanistans utrikesminister Dr Rangeen Dafar Spanta för att få till ett antal tvångsutvisningar. Detta trots att en talesman för Afghanistans utrikesministerium, Sultan Ahmad Bahin, förklarat att trepartsavtalet mellan Sverige, Afghanistan och UNHCR som möjliggör utvisningar med tvång till Kabul är "olagligt".

Idag hotas 600 afghaner av utvisning till krigets Afghanistan. Enligt den konstruktion som nu tagit form ska alla kunna skickas till Kabul - trots att våldet i högsta grad är närvarande även där och att redan Kabul för många innebär livsfara. Dessutom struntar man i att många flyktingar har sina familjer på annat håll. I Kabul saknar de helt ett socialt nätverk de behöver för att klara sig. Två asylsökande -Asadullah Haideri och Said Sikandershah- riskerar den 26 februari att utvisas med tvång under militär övervakning och militär transport till flygbasen Baghram.

Även om Billström vill få oss att tro att tvångsutvisningar är en överenskommelse med "hemlandet", är det uppenbart att "avtalen" tvingats fram av Sverige trots starka protester från alla möjliga håll. Ministern för mänskliga rättigheter i irakiska Kurdistan, Yousif Aziz i Arbil, säger att de inte var överens med Sverige om det s k återvändaravtalet . "Ambassadören sade att vi är tvungna att ta tillbaka kurdiska asylsökande i Sverige som har fått avslag. Men jag sade att ett påtvingat återvändande är emot de mänskliga rättigheterna"

Afganska Föreningen i Sverige kallar till demonstration mot utvisningarna, den 27 februari kl 11, sergels torg.

"Palestina förklarar sig självständigt", tänk om...

"Stämningen i Palestina började närma sig eufori på lördagskvällen. En kakafoni av tutande bilar klädda i palestinska flaggor ljöd längs huvudgatorna, smällare fyrades av och musiker i palestinska folkdräkter stämde upp till dans. De som hade råd att slå på stort åkte i långa limousiner och längs vägen och på balkongerna stod lyckliga palestinier och vinkade. Ryktena har snurrat ett tag nu och på lördagen bekräftade Palestinas premiärminister det som många väntat på: Palestina förklarar sig självständigt på söndag. En deklaration som väntas få stöd av USA och majoriteten av EU-länder.

Självständighetsförklaringen sker nästan nio år efter att FN tog över den administrativa ledningen av Palestina. Nato hade dess förinnan trängt ut de israeliska styrkorna ur landet för att hejda den etniska utrensningen av Palestinier.
- Sverige kommer att erkänna Palestina i mars, sedan utrikesnämnden hörts. Det säger utrikesminister Carl Bildt till TT. "

Byt nu Palestina mot Kosovo, Palestinier mot Kosovoalbaner och israeliska mot serbiska. Där har vi skillnaden i den rådande världsordningen.

Norge på väg att erkänna Västsahara

Västsahara är en nästan bortglömd fråga i svensk politisk debatt, även om samtliga svenska partier stöttar landets rätt till självbestämmande enligt FN-stadgan. I Norge, däremot, har flera politiska partier tagit betydligt starkare ställning mot ockupationen. Det tydligaste ställningstagande man kan göra i den frågan är naturligtvis att kräva att den norska regeringen erkänner Västsahara som en självständig stat, genom att upprätta diplomatiska relationer med exilregeringen Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR).

Ett stort antal norska partier, ungdomsförbund och organisationer har redan krävt att regeringen erkänner SADR, och flera verkar vara på gång att göra det. Redan nu kräver två av landets regeringspartier (Senterpartiet och Sosialistisk Venstre) att Norge erkänner Västsaharas självständighet, medan Arbeiderpartiet ännu inte tagit ställning för detta , men dess ungdomsförbund stöttar ett erkännande och lobbar för detta inom partiet. I oppositionen kräver liberala Venstre att Norge erkänner SADR, och ungdomsförbunden från Venstre, konservativa Høyre och Kristelig Folkeparti begär samma sak.

I själva verket kräver ALLA norska politiska ungdomsorganisationer att regeringen ska erkänna Västsaharas självständighet, med undantag för främlingsfientliga Fremskridtspartiets ungdomsförbund.Förutom de politiska partierna har dessutom ett stort antal fackförbund, människorättsorganisationer, studentförbund och liknande rest samma krav - inklusive norska LO - och den statliga oljefonden bojkottar alla företag som ägnar sig åt illegal exploatering i Västsahara, eftersom detta bryter mot folkrätten och FN:s resolutioner. Kommer Norge att bli det första europeiska land som erkänner Västsaharas självständighet?

För fred i Colombia, hård strid på gatorna imorgon måndag

Den colombianska regeringen och extremhögern kommer imorgon måndag att demonstrera mot FARC och till stöd för Uribes krigspolitk s k "demokratisk säkerhet". Demonstration är en del i en mediastrategi för att återta initiativet efter Uribes hårda nederlag den senaste tiden, från krisen med paramilitärerna och de många högerpolitiker inblandade i allianser med paramilitärerna till FARC:s frigivning av de två politikerna med stöd av Hugo Chavez.
Demonstrationer kommer även anordnas i många andra länder såsom USA, Frankrike, Spanien. Även i Sverige har ambassaden tillsammans med colombianer boende i Sverige kallat till demonstration. Enligt reportern Dick Emanuelsson handlar det om ett spionnätverk av personer organiserade i "Ett Nätverk av 100 000 vänner till Colombia". Nätverket var ett av de första dekreten som Uribe beslutade om när han tillträdde som president i augusti 2002 för att lokalisera, registrera och peka ut alla de colombianer som flytt från den statliga terrorismens helvete i Colombia som "terroristagenter". Även svenskar pekas ut av Uribes säkerhetsagenter på ambassaden.

Fackföreningar, den politiska vänstern, människorättsrörelsen och hela den sociala och folkliga rörelsen har genomskådat spektaklet och anordnar egna demonstrationer med uppmaning om en politisk lösning av den svåra konflikten och för fred i Colombia. I Stockholm anordnas en demonstration för fred och mot Uribes krigspolitik på MEDBORGARPLATSEN MÅNDAGEN DEN 4 FEBRUARI KL. 16.00

Det som DN glömde berätta om Colombia

Frigivningen av Clara Rojas och Consuelo Gonzalez har fått de stora svenska medier att på ett höft rapportera om Colombia. Med kanske ett undantag SvD:s rapportering (som brukar vara mer balanserad) är budskapet skrämmande vinklat. Värst är kanske DN:s korre Erik de la Reguera som utan skam lyckas få ihop en artikel som skyller den blodiga konflikten enbart på FARC, proklamerar högerpresidenten till ett offer för våldet och anklagar FARC för att vara kriminella och Chavez för att med frigivningen velat förbättra sin image och att vara fixerad i geopolitik. För de la Reguera handlar det om ett krig som FARC för mot den colombianska staten.

Vad de la Reguera "glömde" berätta i sin kommentar var
- Att våldet mot civilbefolkningen och bönder startade långt före FARC. Läs gärna Gabriel Garcia Marquez "hundra år av ensamhet". Att storgodsägare mördade och drev bort småbönder från sina marker för att med maktens godkännande tillkansa sig jorden.

- Att den colombianska staten är skyldig till tiotusentals mord på fackföreningsledare, civilbefolkning, studenter, politiker. Mycket finns dokumenterad hos FN och den colombianska staten är nu skyldig att betala enorma summor i skadestånd för morden.
- Att staten mördade under 1980-talet över 4 000 medlemmar i vänsteralliansen Union Patriotica som då var en stark opposition. Tre presidentkandidater, bl a Jaime Pardo Leal, mördades av lönnmördare med anknytning till statens försvarsmakt.
- de la reguera glömde förstås tala om att Uribe kommer från en paramilitär familj. Hans far var själv aktiv paramilitär och att Uribe under sin tid som guvernör i Antioquia gav stöd och skydd till paramilitärerna.
- Att Amnesty och Human Rights Watch rapporterar att det förekommer systematiska brott mot de mänskliga rättigheter. Högst antal i Latinamerika. Och att det inte skett några avgörande förbättringar gällande de mänskliga rättigheterna sedan Uribe tog över som president. Mord, våld och hot fortsätter. Under Uribes första mandatperiod av politiska skäl mördades 11 292 personer och 6 912 häktades på godtyckliga grunder. 468 fackliga aktivister mördades och flera hundra har hotats till liv. Tre journalister mördades i fjol.

- Den colombianska regimens kopplingar till paramilitärerna är dokumenterade. Flera hundra politiker på högsta nivå har pekats ut, åtalats eller är på väg att åtalas för sina band till paramilitärerna. (bl a ett fler tal senatorer och parlamentsledamöter och Uribes fd utrikesminister tvingades avgå). Demobiliseringsprocessen av paramilitärer som får stöd av USA är en legalisering av mördarbanden. Likaså att lagen om rättvisa och fred som drivs av Uribe har resulterat i straffrihet för paramilitärerna. Deras strukturer är intakta och de har till på köpet gynnats av statens förmånliga ekonomiska bistånd. Paramilitärerna tillägnar sig nu lagligt jord som tidigare med våld beslagtagits från fattiga bönder. Det rör sig om flera miljoner hektar som idag utnyttjas för exportjordbruk, bl a för banan och palmodlingar. Skandalen kring banden till paramilitärerna har även nått säkerhetspolisen DAS, som anklagas för att bistå paramilitärerna med register över politiska, fackliga och andra aktivister som opponerar sig regeringen, jordägarna och transnationella företag som Coca-cola och Chiquita. Konsekvensen av detta samarbete är kända; mord, förföljelser och hot.

- Colombia har idag över tre miljoner internflyktingar, näst flest i världen efter Sudan. Samtidigt befinner sig ca 250 områden under väpnad konflikt.

- Erik de la Reguera glömde förstås berätta om USA:s och även USAmerikanska storbolags inblandning i och finansiering av kriget i Colombia. Över 3 miljarder dollar har gått till Uribes Plan Colombia, basen i Ecuador Manta används som USA:s militära centrum i detta krig och ett inte oviktigt antal USAmerikanska officierare och spioner befinner på colombiansk mark för att styra kriget.

Listan kan göras ännu längre. Det som DN:s korre "glömde" berätta om finns väl dokumenterat, det finns åtal och domar, Amnesty har rapporter och i Sverige finns flera tusen colombianer som kan berätta om det fasanfulla våldet.

Lyckad frigivning, hårt slag mot högern

Många är vinnarna när FARC efter svåra hinder och fördröjningar frigav Clara Rojas och Consuelo Gonzalez. Den store förloraren är högerpresidenten Uribe i Colombia. För när majoriteten av colombianerna och även statscheferna i Latinamerika vill se en humanitär överenskommelse mellan regeringen och FARC för att få slut på våldet, har Uribe investerat alla sina kort på krig genom sin plan Colombia. Med ett 3 miljarder dollar militärt bistånd från USA.


Frigivningen är ett lyckat resultat av en fyra månaders medling från den venezolanske presidenten Chavez och den colombianska parlamentarikern Piedad Cordoba. Högerregeringen i Colombia har istället för att stödja detta gjort vad de kunnat för att torpedera en överenskommelse med gerillan. I synnerhet har Uribe försökt undvika att konflikten i Colombia blir en internationell angelägenhet. Bara i veckan sa den colombianske utrikesministern att regeringen inte skulle tillåta ny internationell medling och sändebud.

Men igår kunde inte den colombianska högern hålla emot trycket från de anhöriga, statschefer och det colombianska folket när Chavez meddelade att FARC skickat honom platsen för frigivningen.

Makten bakom showen, primärval i USA

Det är en sensationell politisk show iscensatt inför primärvalen i USA. Media rapporterar som om det redan vore ett presidentval, och all bevakning på makten är bra kan man tycka om det inte vore för att rapporteringens "vassa" innehåll liknar mer om en fotbollsmatch än en upplyst, grävande och behövande analys av det politiska. "Hillary gör comeback" basuneras det ut av samma journalister som en dag innan grävt hennes grav.

En som gör ett försök till analys är författaren Richard K. Moore som skriver om makten bakom presidentvalen i USA och gör också en prognos om eran Post-Bush. Han spetsar till ordentligt och lägger en konspiratorisk ton i prognosen men analysen är hundragånger mer intressant än att följa en undermålig och småaktig bevakning av en "politisk" show.

Richard K Moore menar att den egentliga makten finns hos de som äger och kontrollerar The Federal Reserve. En liten maktelit som har trådar ut i media, underrättelsetjänster och Pentagon, WTO och Bilderbergers. Bush och neocons har varit ett redskap (tools-of-the-day) för denna maktelit. "The neocons have accomplished much for their elite puppeteers, and have been given in return free reign to loot at will, funneling all those billions for the Iraq War into their own corporate coffers and investment portfolios. They for their part have established the foundations of a fascist state in the US and Canada, secured Iraq’s oil reserves, built permanent forward mega-bases in Iraq, successfullly destabilized Iraq and prepared it for balkanization, secured pipeline routes in Afghanistan, restored the profitable opium trade, and made progress toward achieving the first-strike capability that will be needed when the time comes to take on Russia and China."

Prognosen för perioden efter Bush är att nästa administration kommer att fokusera på klimatfrågan "I suggest that we can see the focus of the next US administration by paying attention to Al Gore. He’s going around preaching the gospel of climate change, and that is rapidly becoming the new cause celebre for the ‘international community’. It’s more than a campaign by Gore, we’re seeing a campaign being supported by the mass media, by the powers that be. We are clearly being prepared for a ‘new show’, after the ‘Bush show’, and the ‘new show’ is going to be about carbon taxes and credits, new energy sources, more efficient cars, biofuels, and all those other things that are allegedly related to climate change and peak oil".

Moore menar att den nya administrationen kommer att ta hem enkla poäng genom att få bort det mest vidriga i Neocons agerande som Guantanamo och de hemliga flygningarna med kidnappade fångar. "Iraq has already been destabilized and prepared for balkanization, and permanent US bases have already been built. Another easy win will be for US troops to withdraw to their bases and the oil fields, for the war to be declared over, and for Iraq to be split up into ethnic provinces, leaving them to squabble among themselves. It can all be portrayed in the media as a ‘victory for peace and democracy’."

Skyltfönstret Chile kriminaliserar ursprungsfolken

I Sydamerikas skyltfönster Chile sker systematiska övergrepp mot ursprungsfolkens rättigheter. Nyligen sköts 22-årige Matías Catrileo Quezada ihjäl av chilensk polis när han försökte försvara Mapuchefolkets rätt till mark de besitter sedan urminnes tider. Tidigare mördades 17-åriga Alex Lemun i händerna på den statsapparatens väpnade styrkor och hans mördare har ännu ej ställts till svars.

Mapuchefolket protesterar mot den generösa ”liberalisering” av deras mark som exploateras av transnationella bolag för vattenkraftverk, pipelines, sopstationer och laxodlingar. Förutom att fördriva ursprungsfolken från sin mark pågår en enorm miljöförstöring. I synnerhet har många miljöaktivister uppmärksammat förstörelsen av glaciären Pascua Lama.

Och ursprungsfolkens motstånd har besvarats av den chilenska statsapparaten med kriminalisering av protesterna, anmärkningsvärt är att det görs genom att använda sig av Pinochets antiterrorist lagstiftning. Den kristdemokratiska/socialdemokratiska regeringen struntar i rekommendationer om respekt för mänskliga rättigheter från såväl FN:s speciella rapportör för Ursprungsfolksfrågor som från FN:s Kommission för Mänskliga Rättigheters uttryckt.

Den 10 oktober inledde en grupp politiska fångar ur Mapuchefolket en hungerstrejk. Deras krav är respekt för sitt folks rättigheter och egna medborgerliga rättigheter. Men trots deras akut svåra hälsotillstånd efter tre månaders hungerstrejk har regeringen Bachelet valt att inte befatta sig med deras krav. En av dem som hungerstrejkar är Patricia Troncoso som dömdes till 10 år i fängelse med hjälp av Pinochets antiterroristlag från 1984.

Obama eller Hillary, vad är skillnad?

Det är den inhemska ekonomin som kommer att avgöra presidentvalet i USA. I takt med att lågkonjunkturen gör sig mer och mer påmind även i kampanjmaskineriet försvinner utrikespolitiken från rampljuset. Väldigt lite talar för att motståndet till ockupationen i Irak kommer vinna några röster. Bush har med demokraternas goda min sett till att köpa sig tid under 2008 med de sunistiska motståndsgrupperna i Irak för att minimera konfrontationerna och våldet. Och med Irak borta från debatten kommer utrikespolitiken, som annars skulle ha radikaliserat debatten i presidentvalet, att hamna i skymundan.

För oss är det dock fortfarande viktigt att få veta hur presidentkandidaterna vill att världens enda supermakt ska agera utrikespolitiskt. Bush krigspolitik var kanske ingen stor överraskning men få kunde föreställa sig när han blev vald den omfattande agressiviteten. En kvalificerad gissning är att republikanernas främsta kandidaterna inte kommer att ändra riktningen. Demokraterna tar avstånd från Bush/Cheneys krigspolitik men vad har de för utrikespolitisk strategi återstår att se. Jämfört med Hillary har Obama motsatt sig kriget mot Irak och vill dra tillbaka trupperna inom en 16-månaders period. Obama röstade emot "Kyl-Lieberman resolution" om Iran. Han förespråkar också en kärnvapenfri värld och vill få bort lagar som förbjuder Miami-kubaner att resa och skicka pengar till Kuba. Där slutar skillnaderna.

Ari Berman gör i The Nation en intressant genomgång av Hillarys och Obamas utrikespolitik och menar att skillnaderna är mer stilistiska än substantiella. Inte överraskande har ett flertal av Obamas nära 200 utrikespolitiska rådgivare haft viktiga positioner under Bill Clintons era, som Tony Lake, Susan Rice och Richard Danzig. För att inte tala om mer kända namn som Joseph Cirincione och Lawrence Korb från the Center for American Progress samt Richard Clarke och Zbigniew Brzezinski (!). Hillary omfamnas även hon av två gamla Clinton-medarbetare, fd utrikesministern Madeleine Albright och fd FN-ambassadören Richard Holbrooke. Den sistnämnde kallas demokraternas Kissinger och driver linjen av vad som kallas "muscular liberalism", en "expansiv" utrikespolitik inte så olik Bush krig mot terrorism. Holbrooke stödde kriget mot Irak och är för ett krig mot Iran "The Iranians are an enormous threat to the United States, the stability in the region, and to the state of Israel". Obamas rådgivare Brzezinski kritiserar Hillary för att driva en konventionell utrikespolitik , "I think Mrs. Clinton will take us back to the self-indulgence of the 1990s".