Francisco Contreras

kontakt:
francisco@contreras.se
twitter.com/frassecontreras
Podcast Terminal 5
MediaCon



lördag, januari 12, 2008

Det som DN glömde berätta om Colombia

Frigivningen av Clara Rojas och Consuelo Gonzalez har fått de stora svenska medier att på ett höft rapportera om Colombia. Med kanske ett undantag SvD:s rapportering (som brukar vara mer balanserad) är budskapet skrämmande vinklat. Värst är kanske DN:s korre Erik de la Reguera som utan skam lyckas få ihop en artikel som skyller den blodiga konflikten enbart på FARC, proklamerar högerpresidenten till ett offer för våldet och anklagar FARC för att vara kriminella och Chavez för att med frigivningen velat förbättra sin image och att vara fixerad i geopolitik. För de la Reguera handlar det om ett krig som FARC för mot den colombianska staten.

Vad de la Reguera "glömde" berätta i sin kommentar var
- Att våldet mot civilbefolkningen och bönder startade långt före FARC. Läs gärna Gabriel Garcia Marquez "hundra år av ensamhet". Att storgodsägare mördade och drev bort småbönder från sina marker för att med maktens godkännande tillkansa sig jorden.

- Att den colombianska staten är skyldig till tiotusentals mord på fackföreningsledare, civilbefolkning, studenter, politiker. Mycket finns dokumenterad hos FN och den colombianska staten är nu skyldig att betala enorma summor i skadestånd för morden.
- Att staten mördade under 1980-talet över 4 000 medlemmar i vänsteralliansen Union Patriotica som då var en stark opposition. Tre presidentkandidater, bl a Jaime Pardo Leal, mördades av lönnmördare med anknytning till statens försvarsmakt.
- de la reguera glömde förstås tala om att Uribe kommer från en paramilitär familj. Hans far var själv aktiv paramilitär och att Uribe under sin tid som guvernör i Antioquia gav stöd och skydd till paramilitärerna.
- Att Amnesty och Human Rights Watch rapporterar att det förekommer systematiska brott mot de mänskliga rättigheter. Högst antal i Latinamerika. Och att det inte skett några avgörande förbättringar gällande de mänskliga rättigheterna sedan Uribe tog över som president. Mord, våld och hot fortsätter. Under Uribes första mandatperiod av politiska skäl mördades 11 292 personer och 6 912 häktades på godtyckliga grunder. 468 fackliga aktivister mördades och flera hundra har hotats till liv. Tre journalister mördades i fjol.

- Den colombianska regimens kopplingar till paramilitärerna är dokumenterade. Flera hundra politiker på högsta nivå har pekats ut, åtalats eller är på väg att åtalas för sina band till paramilitärerna. (bl a ett fler tal senatorer och parlamentsledamöter och Uribes fd utrikesminister tvingades avgå). Demobiliseringsprocessen av paramilitärer som får stöd av USA är en legalisering av mördarbanden. Likaså att lagen om rättvisa och fred som drivs av Uribe har resulterat i straffrihet för paramilitärerna. Deras strukturer är intakta och de har till på köpet gynnats av statens förmånliga ekonomiska bistånd. Paramilitärerna tillägnar sig nu lagligt jord som tidigare med våld beslagtagits från fattiga bönder. Det rör sig om flera miljoner hektar som idag utnyttjas för exportjordbruk, bl a för banan och palmodlingar. Skandalen kring banden till paramilitärerna har även nått säkerhetspolisen DAS, som anklagas för att bistå paramilitärerna med register över politiska, fackliga och andra aktivister som opponerar sig regeringen, jordägarna och transnationella företag som Coca-cola och Chiquita. Konsekvensen av detta samarbete är kända; mord, förföljelser och hot.

- Colombia har idag över tre miljoner internflyktingar, näst flest i världen efter Sudan. Samtidigt befinner sig ca 250 områden under väpnad konflikt.

- Erik de la Reguera glömde förstås berätta om USA:s och även USAmerikanska storbolags inblandning i och finansiering av kriget i Colombia. Över 3 miljarder dollar har gått till Uribes Plan Colombia, basen i Ecuador Manta används som USA:s militära centrum i detta krig och ett inte oviktigt antal USAmerikanska officierare och spioner befinner på colombiansk mark för att styra kriget.

Listan kan göras ännu längre. Det som DN:s korre "glömde" berätta om finns väl dokumenterat, det finns åtal och domar, Amnesty har rapporter och i Sverige finns flera tusen colombianer som kan berätta om det fasanfulla våldet.

torsdag, januari 10, 2008

Lyckad frigivning, hårt slag mot högern

Många är vinnarna när FARC efter svåra hinder och fördröjningar frigav Clara Rojas och Consuelo Gonzalez. Den store förloraren är högerpresidenten Uribe i Colombia. För när majoriteten av colombianerna och även statscheferna i Latinamerika vill se en humanitär överenskommelse mellan regeringen och FARC för att få slut på våldet, har Uribe investerat alla sina kort på krig genom sin plan Colombia. Med ett 3 miljarder dollar militärt bistånd från USA.


Frigivningen är ett lyckat resultat av en fyra månaders medling från den venezolanske presidenten Chavez och den colombianska parlamentarikern Piedad Cordoba. Högerregeringen i Colombia har istället för att stödja detta gjort vad de kunnat för att torpedera en överenskommelse med gerillan. I synnerhet har Uribe försökt undvika att konflikten i Colombia blir en internationell angelägenhet. Bara i veckan sa den colombianske utrikesministern att regeringen inte skulle tillåta ny internationell medling och sändebud.

Men igår kunde inte den colombianska högern hålla emot trycket från de anhöriga, statschefer och det colombianska folket när Chavez meddelade att FARC skickat honom platsen för frigivningen.

onsdag, januari 09, 2008

Makten bakom showen, primärval i USA

Det är en sensationell politisk show iscensatt inför primärvalen i USA. Media rapporterar som om det redan vore ett presidentval, och all bevakning på makten är bra kan man tycka om det inte vore för att rapporteringens "vassa" innehåll liknar mer om en fotbollsmatch än en upplyst, grävande och behövande analys av det politiska. "Hillary gör comeback" basuneras det ut av samma journalister som en dag innan grävt hennes grav.

En som gör ett försök till analys är författaren Richard K. Moore som skriver om makten bakom presidentvalen i USA och gör också en prognos om eran Post-Bush. Han spetsar till ordentligt och lägger en konspiratorisk ton i prognosen men analysen är hundragånger mer intressant än att följa en undermålig och småaktig bevakning av en "politisk" show.

Richard K Moore menar att den egentliga makten finns hos de som äger och kontrollerar The Federal Reserve. En liten maktelit som har trådar ut i media, underrättelsetjänster och Pentagon, WTO och Bilderbergers. Bush och neocons har varit ett redskap (tools-of-the-day) för denna maktelit. "The neocons have accomplished much for their elite puppeteers, and have been given in return free reign to loot at will, funneling all those billions for the Iraq War into their own corporate coffers and investment portfolios. They for their part have established the foundations of a fascist state in the US and Canada, secured Iraq’s oil reserves, built permanent forward mega-bases in Iraq, successfullly destabilized Iraq and prepared it for balkanization, secured pipeline routes in Afghanistan, restored the profitable opium trade, and made progress toward achieving the first-strike capability that will be needed when the time comes to take on Russia and China."

Prognosen för perioden efter Bush är att nästa administration kommer att fokusera på klimatfrågan "I suggest that we can see the focus of the next US administration by paying attention to Al Gore. He’s going around preaching the gospel of climate change, and that is rapidly becoming the new cause celebre for the ‘international community’. It’s more than a campaign by Gore, we’re seeing a campaign being supported by the mass media, by the powers that be. We are clearly being prepared for a ‘new show’, after the ‘Bush show’, and the ‘new show’ is going to be about carbon taxes and credits, new energy sources, more efficient cars, biofuels, and all those other things that are allegedly related to climate change and peak oil".

Moore menar att den nya administrationen kommer att ta hem enkla poäng genom att få bort det mest vidriga i Neocons agerande som Guantanamo och de hemliga flygningarna med kidnappade fångar. "Iraq has already been destabilized and prepared for balkanization, and permanent US bases have already been built. Another easy win will be for US troops to withdraw to their bases and the oil fields, for the war to be declared over, and for Iraq to be split up into ethnic provinces, leaving them to squabble among themselves. It can all be portrayed in the media as a ‘victory for peace and democracy’."

måndag, januari 07, 2008

Skyltfönstret Chile kriminaliserar ursprungsfolken

I Sydamerikas skyltfönster Chile sker systematiska övergrepp mot ursprungsfolkens rättigheter. Nyligen sköts 22-årige Matías Catrileo Quezada ihjäl av chilensk polis när han försökte försvara Mapuchefolkets rätt till mark de besitter sedan urminnes tider. Tidigare mördades 17-åriga Alex Lemun i händerna på den statsapparatens väpnade styrkor och hans mördare har ännu ej ställts till svars.

Mapuchefolket protesterar mot den generösa ”liberalisering” av deras mark som exploateras av transnationella bolag för vattenkraftverk, pipelines, sopstationer och laxodlingar. Förutom att fördriva ursprungsfolken från sin mark pågår en enorm miljöförstöring. I synnerhet har många miljöaktivister uppmärksammat förstörelsen av glaciären Pascua Lama.

Och ursprungsfolkens motstånd har besvarats av den chilenska statsapparaten med kriminalisering av protesterna, anmärkningsvärt är att det görs genom att använda sig av Pinochets antiterrorist lagstiftning. Den kristdemokratiska/socialdemokratiska regeringen struntar i rekommendationer om respekt för mänskliga rättigheter från såväl FN:s speciella rapportör för Ursprungsfolksfrågor som från FN:s Kommission för Mänskliga Rättigheters uttryckt.

Den 10 oktober inledde en grupp politiska fångar ur Mapuchefolket en hungerstrejk. Deras krav är respekt för sitt folks rättigheter och egna medborgerliga rättigheter. Men trots deras akut svåra hälsotillstånd efter tre månaders hungerstrejk har regeringen Bachelet valt att inte befatta sig med deras krav. En av dem som hungerstrejkar är Patricia Troncoso som dömdes till 10 år i fängelse med hjälp av Pinochets antiterroristlag från 1984.

söndag, januari 06, 2008

Obama eller Hillary, vad är skillnad?

Det är den inhemska ekonomin som kommer att avgöra presidentvalet i USA. I takt med att lågkonjunkturen gör sig mer och mer påmind även i kampanjmaskineriet försvinner utrikespolitiken från rampljuset. Väldigt lite talar för att motståndet till ockupationen i Irak kommer vinna några röster. Bush har med demokraternas goda min sett till att köpa sig tid under 2008 med de sunistiska motståndsgrupperna i Irak för att minimera konfrontationerna och våldet. Och med Irak borta från debatten kommer utrikespolitiken, som annars skulle ha radikaliserat debatten i presidentvalet, att hamna i skymundan.

För oss är det dock fortfarande viktigt att få veta hur presidentkandidaterna vill att världens enda supermakt ska agera utrikespolitiskt. Bush krigspolitik var kanske ingen stor överraskning men få kunde föreställa sig när han blev vald den omfattande agressiviteten. En kvalificerad gissning är att republikanernas främsta kandidaterna inte kommer att ändra riktningen. Demokraterna tar avstånd från Bush/Cheneys krigspolitik men vad har de för utrikespolitisk strategi återstår att se. Jämfört med Hillary har Obama motsatt sig kriget mot Irak och vill dra tillbaka trupperna inom en 16-månaders period. Obama röstade emot "Kyl-Lieberman resolution" om Iran. Han förespråkar också en kärnvapenfri värld och vill få bort lagar som förbjuder Miami-kubaner att resa och skicka pengar till Kuba. Där slutar skillnaderna.

Ari Berman gör i The Nation en intressant genomgång av Hillarys och Obamas utrikespolitik och menar att skillnaderna är mer stilistiska än substantiella. Inte överraskande har ett flertal av Obamas nära 200 utrikespolitiska rådgivare haft viktiga positioner under Bill Clintons era, som Tony Lake, Susan Rice och Richard Danzig. För att inte tala om mer kända namn som Joseph Cirincione och Lawrence Korb från the Center for American Progress samt Richard Clarke och Zbigniew Brzezinski (!). Hillary omfamnas även hon av två gamla Clinton-medarbetare, fd utrikesministern Madeleine Albright och fd FN-ambassadören Richard Holbrooke. Den sistnämnde kallas demokraternas Kissinger och driver linjen av vad som kallas "muscular liberalism", en "expansiv" utrikespolitik inte så olik Bush krig mot terrorism. Holbrooke stödde kriget mot Irak och är för ett krig mot Iran "The Iranians are an enormous threat to the United States, the stability in the region, and to the state of Israel". Obamas rådgivare Brzezinski kritiserar Hillary för att driva en konventionell utrikespolitik , "I think Mrs. Clinton will take us back to the self-indulgence of the 1990s".

lördag, januari 05, 2008

Israel fortsätter mörda palestiner

68 palestiner mördades av den israeliska armén i december 2007, enligt en rapport av Palestinian Center for Human Rights (PCHR). 47 av de 68 mördades i utomrättsliga avrättningar av den israeliska armén. 62 palestiner mördades i Gazaremsan. I december utsattes också 450 palestinier för kidnappning av den israeliska armén. Högst antal kidnappningar har Nablus i västbanken med 92 palestinier, följd av Hebron med 80 och Ramallah med 54 palestinier. Bara den senaste veckan har 18 palestinier mördats av den israeliska armén och 25 skadade.


En annan rapport från israeliska B'TSELEM konstaterar att antalet palestiner häktade utan rättegång har ökat under 2007 med 13 % och 373 palestiner mördades av israeliska armén under förra året. 53 av dem var barn och 40 % var civila.

onsdag, januari 02, 2008

Misslyckad frigivning i Colombia

Tyvarr misslyckades frigivningen av de tre kidnappade i Colombia. Igar meddelade Chavez att operationen Emmanuel avbrutis eftersom gerillan FARC i en kommuniké sagt att det ar omojligt for dem att frige kvinnorna och barnet Emmanuel eftersom den colombianska armén inte avbrutit de mer an 200 militara operationer i de omraden dar frigivningen skulle ske. Misslyckandet skarper nu konflikten mellan Uribe-Chavez och trycket pa hogerpresidenten Uribe vaxer i Colombia for att hans regering ska sluta hindra en overenskommelse med FARC. Anhoriga till de kidnappade ar kvar i Caracas och har uppmanat Uribe att inte torpedera den humanitara operationen.
Hogern i Colombia har allt att forlora pa att frigivningen lyckas. Uribe strategi ar att med militara medel och USA:s militara bistand besegra FARC, dock har hans krig misslyckats och FARC finns fortfarande dar. Frigivningen skulle vara en seger for de kidnappade och de anhoriga som vill ha en overenskommelse med guerillan, for Chavez som fatt igang processen men aven for FARC som skulle fa en legimitet.