En viktig, stor och demokratisk seger

Presidentvalet i Venezuela är en viktig, stor och demokratisk seger.

En viktig seger,  för det är en fortsättning på förändringsvågen som präglat både Venezuela och Latinamerika i det senaste decenniet. Det är en viktig seger för kontinentens integration. Argentinas Cristina Fernandez Kirchner CFK twittrade detta igår, det är en seger för Venezuela, Mercosur, UNASUR.

Det är en stor seger för vänstern och folkrörelserna i Venezuela och Latinamerika. Mer än en seger för Chavez och "chavismen" betyder den ett stort nej till att återvända till nyliberalismen och till USA:s tidigare grepp om kontinenten. Det är en markering mot högerns frammarsch i de senaste valen (Chile, Panama, Guatemala, Mexiko). Utan att överdriva vakade  hela den latinamerikanska vänstern igår och twittern och sociala medier exploderade så fort resultatet blev känt.

Det är en demokratisk seger. Med ett historiskt valdeltagande på 80% och ett valsystem som många andra länder avundas (och som de nu annonserar kommer att införa) stärker  valet Venezuelas demokratiseringsvåg. Ja, nu deltar i valrörelsen och röstar majoriteten av venezolanerna, inte enbart medel och överklassen som tidigare (valdeltagandet var tidigare 30-60%). I andra länder i Latinamerika väljs presidenter med ett valdeltagande på mindre än 50 % (Colombia, Honduras) eller 63% (Guatemala och Mexiko). Valsystemet och valmyndighetens respektingivande imponerar till skillnad från starkt kritiserade system i andra amerikanska länder (inkl USA). Trots skriverier har balansen i media varit till oppositionens fördel, större delen av TV-kanaler som Globovision, tidningar som El Universal och La Nacion och radiostationer har propagerat för oppositionens kandidat Capriles. Statens medier, TV-kanalen VTV med 5 % tittarsiffror, tidningarna Vean och Correo del Orinoco samt radiokanalen RNV har stött Chavez. Tittar- och lyssnarsiffror samt tidningsupplagor går lätt att kontrollera. Jämför gärna med mediebalansen i Colombia och Honduras där oppositionen saknar både dagstidningar och TV och journalisterna hotas och mördas (även Mexiko), eller Brasilien där högeroppositionen kontrollerar praktiskt taget alla medier.  I Chile har inte oppositionen, tidigare vid makten i 20 år, en enda dagstidning eller TV.

Valresultatet blev: Chavez  55, 11% -  Capriles 44,27% (uppdaterad efter 97% av rösterna)

- Oppositionens drygt 44 %, 6,4 miljoner är en betydande del av venezolanerna. I huvudsak en viktig del av medelklassen som röstade på oppositionen. Det måste den vinnande majoriteten ta hänsyn till. Högern vet att en majoritet av oppositionens röster är proteströster mot korruptionen, kriminaliteten och mot en dålig förvaltning. Ja, mot Chavez. Men inte för ett mer traditionellt högerprogram med privatiseringar, statens minskade roll i ekonomin, avregleringar mm. Även inom oppositionen finns en majoritet som stödjer de sociala programmen, konstitutionen från 1999, social inkludering och den latinamerikanska integrationen.  Det vet den politiska högern, och kampanjen var därför populistisk som pekade på missnöjet mer än att presentera ett eget program.

- Kritiken mot den bolivarianska regeringen finns även inom den egna rörelsen. Kriminaliteten och osäkerheten är ett starkt minus, morden är uppe i 44 på 1 000 invånare, inte högst i Latinamerika som felaktigt skrivits i svensk media, men mycket hög. Man antog (felaktigt?) att om man minskade fattigdomen, vilket det gjort, skulle kriminaliteten minska. Även förvaltningen är under all kritik menar många, de statliga och arbetarstyrda företagen levererar inte i takt med efterfrågan. Bygge av gator, bostäder, infrastruktur fastnar i byråkratin och korruption. Här finns mycket att göra.

- Under valrörelsen sa Chavez att valet handlade inte om man fått en bostad eller om gatan inte fixats (klientelismen), utan om fosterlandet, om det socialistiska projektet. Det var kampanjens tyngpunkt. Valet stod mellan det bolivarianska revolutionen och att gå tillbaka till det gamla högerstyret. Tydligen lyckades Chavez mobilisera en majoritet för sitt projekt. En medveten och mobiliserad majoritet.