Francisco Contreras

kontakt:
francisco@contreras.se
twitter.com/frassecontreras
Podcast Terminal 5
MediaCon



tisdag, juli 12, 2016

"min fru är inte rasist"

När den israeliske parlamentsledamoten Bezalel Smotrichs fru kommer till förlossningsavdelningen för att föda ett av parets barn, ber hon genast om att den arabiske läkaren på avdelningen skall bytas ut mot en judisk – så att arabiska händer inte skall komma att vidröra den nyfödde. ”Ögonblicket när barnet träder in i världen är heligt och rent”, förklarar Revital Smotrich. ”Det är ett judiskt ögonblick och jag skulle vara mycket lycklig om judiska händer vore de första att beröra mitt barn”.

”Min fru är absolut inte rasist”, kommenterar parlamentsledamoten, ”men efter att ha blivit förlöst vill hon vila utan det massfirande som är traditionellt i arabiska familjer”.
Israel, av en del i vårt land uppfattat som den mest framstående demokratin i Mellanöstern, är absolut inte något jämlikt samhälle, och i många avseenden en ren apartheidstat. Förutom att förlossningsavdelningar separerar judiska och icke-judiska mödrar så är bostäder och utbildning i hög grad segregerade, och med generellt sämre standard för de icke-judiska, palestinska, alternativen. 

Palestinierna, 20% av landets invånare, lever i trångbodda byar och städer som inte får byggas ut, portas från vissa bostadsområden och är – genom att vara ”befriade” från militärtjänst – undandragna möjligheterna till vissa yrken och karriärer. Över 50 olika lagar diskriminerar aktivt palestinierna i förhållande till den judiska folkmajoriteten.
På Västbanken är den israeliska regimen en brutal ockupationsmakt som styr med militärorder och gamla koloniala lagar. Ett system av murar och stängsel, militärposteringar, och särskilda bosättningar och vägar bara för judar, separerar helt de olika befolkningsgrupperna från varandra, och omöjliggör varje form av demokratisk utveckling. Fotbollssupportrar vrålar rasistiska slagord när palestinska lag spelar. Såväl moskéer som kristna kyrkor vandaliseras, och sprayas med kränkande budskap, och judiska ligister spottar på kristna präster i Jerusalem. Rasismen i Israel är idag fullt utvecklad, och sanktionerad på högsta ort, och det krävs stora insatser om den här utvecklingen skall gå att ändra.
Men Israels smartaste student är faktiskt – en arab! Mohammed Zeidan (19) från norra Israel lyckades nyligen samla ihop maximal poäng, 800 av 800 möjliga, på Israels ”Psykometriska Antagningstest”, en slags motsvarighet till det svenska Högskoleprovet. Om israelerna kunde befria sig från sin rasism, och sin syn på sig själva som överlägsna andra människor, kunde man kanske ta till vara den kunskapspotential som finns i den palestinska befolkningen? 

Och om inte annat kunde väl vår egen feministiska regering, från årsskiftet invald i FN:s Säkerhetsråd, ta som sin uppgift att förmå det internationella samfundet att hjälpa israelerna till dessa insikter? Att rasism och apartheid är förlegade begrepp och att ett barn är lika mycket värt vare sig det föds av en judisk eller palestinsk mor.   
Gunnar Olofsson