Francisco Contreras

kontakt:
francisco@contreras.se
twitter.com/frassecontreras
Podcast Terminal 5
MediaCon



torsdag, februari 23, 2017

Valet i Ecuador

Valet i Ecuador har fått en oväntad betydelse i regionen. De senaste valnederlagen för progressiva och vänsterregeringar, som presidentvalet i Argentina, parlamentsvalet i Venezuela och folkomröstningen i Bolivia, har högern tolkat som slutet för vänstervågen i Latinamerika. Högerns seger i Argentina och Macris nya roll i regionen har gett de konservativa krafterna tillbaka hoppet efter 10 år av valnederlag. Från vänsterhåll menar man att det inte är en epokförändring utan en svacka pga ett dåligt ekonomiskt läge, misstag och trötthet efter många år i regeringsställning och att högern idag är bättre rustad än tidigare.

Valet i Ecuador i söndags19/2 slutade med att regeringspartiet PAIS behåller sin majoritet i parlamentet och håller ställningarna i presidentvalet. Detta trots 10 år i regeringsställning och att frontfiguren presidenten Correa inte var kandidat. Dessutom lyckades presidentkandidaten Lenin Moreno prestera bra i valkampanjen med egen profil och minimera högerns attacker framföralllt mot vicepresidentkandidaten Glas. I siffror fick regeringspartiet 39,33 % i presidentvalet och i parlamentsvalet ska de återigen ha fått egen majoritet, 73 ledamöter av totala 137. På minusfronten finns att de tvingas gå till en andra omgång då de inte, som de förväntade, vann i första omgången. Andra alternativ på vänsterflanken så som kandidaten Paco Moncayo lyckades inte fånga missnöjesrösterna och fick  6 % och knappt någon parlamentsledamot.

Högern lyckas med bästa resultatet på över 10 år. Guillermo Lasso, huvudkandidaten från den traditionella högern, fick 28,1 % och Cynthia Viteri, som representerar den  s k snälla högern, fick 16,2 %. Eftersom Moreno inte lyckades vinna i första omgången, kommer Lasso att försöka ena högern inför andra omgången. På minussidan finns både resultatet i parlamentsvalet som de återigen förlorade och att Lasso får svårt att ena hela oppositionen och framförallt kommer missnöjesröster, ex bland ursprungsfolk, ha svårt att rösta på en kandidat som så starkt representerar den nyliberala högern.

Andra omgången blir ett val mellan två tydliga alternativ. Moreno kommer ursprungligen från den traditionella vänstern som gick i allians med de nya krafterna som samlades kring Correa. Han har varit vicepresident i Correas regering och  profilerat sig i Ecuador och i världen/FN för sin kamp för de funktionshindrades rättigheter. Lasso är bankir och medlem i Opus Dei. Han tillhör den traditionella högern, var tidigare guvernör och ekonomiminister  under presidenten Jamil Mahuad, som flydde landet efter en korruptionshärva. Lasso var den som genomförde ett impopulärt nyliberal reformpaket som slutade i stora protester.

Valet i Ecuador bekräftar att de politiska  huvudalternativen i Latinamerika är en tydlig vänster mot en tydlig höger. Tiden då man fick välja mellan en  konservativ kandidat och en liberal är förbi. Nästa valomgång är den 2 april

onsdag, januari 04, 2017

Saudiarabien, nästa failed state i Mellanöstern?

Saudiarabien ser ut att bli nästa failed state i Mellanöstern. Det spår flera experter som menar att Saudiarabien är på väg in i en oviss period med risk för kollaps. Även USA förstår allvaret med Saudiernas kris.  


Den ekonomiska krisen. Oljekrisen har slagit hårt mot Saudiarabien. Återkommande budgetunderskott (98 miljarder USD år 2015 och 87 miljarder år 2016) och de sinande reserverna (som kan ta slut år 2020 enligt IMF) tvingar Huset Saud till åtstramningar och för första gången sedan 1990 till att skuldsätta sig med ca 17 miljarder USD år 2016. Saudierna ger dessutom nu upp tidigare oljestrategi med att försvara marknadsandelar snarare än att kontrollera produktionen, och tvingades vid senaste OPEC-möte gå med på att skära ner i produktionen för att få upp oljepriset. Landets budget bygger på ett oljepris på 80 USD/fat, jämför med ärkefienden Iran vars budget bygger på ett oljepris på 55 USD/fat eller Venezuelas 40 USD/fat

Ledningen genomdriver nu ett nyliberalt National Transformation Program (NTP)vars huvuddrag är statens minskade inbladning i ekonomin, privatiseringar och ekonomisk diversifiering. Staten kommer att minska subventionerna, i ex. vatten och el, och massavskeda bland statsanställda där ca 70 % av saudierna är anställda. Det kommer att genomföras privatiseringar av hälsovården, statlig service som posten, hamnar och järnvägar. Även det statliga energibolaget Aramco kommer att delprivatiseras. Det finns en plan inom ramen för NTP för att utveckla alternativa inkomstkällor till oljan, som idag utgör 39% av BNP, inom gruvdriften och turismen.
 
Ett geopolitiskt fiasko. Saudierna håller på att förlora den regionala maktkampen. 2016 kan skrivas in som Annus horribilis. Saudiarabiens finansierade grupper i Syrien håller på att förlora kriget i Syrien, Hezbollah har stärkt sin ställning i Libanon och kriget i Jemen är långt ifrån vunnet. Tvärtom står sig Huhtirebellerna fortfarande starka efter 2 år av krig. Landet har svårt att fortsätta bekosta sin inblandning i krigen i och konflikterna i Mellanöstern. Ärkefienden Iran ser ut att stärka sina positioner nu när både Irak och Egypten har närmat sig landet. Relationerna  till USA/Trump är omöjliga att förutse och den tidigare geopolitiskt allierad Turkiet närmar sig både Iran och Ryssland. En riskabel öppning finns i en "ny" allians med Israel som handlar om att hitta en motvikt till Iran och att via den israeliska lobbyn nå fram till Trump.
 
Svagt ledarskap och riskabelt läge. Muhammad bin Salman (MBS) som de facto styr Saudiarabien har misslyckats med krigen i Mellanöstern och med att vända ekonomin. MBS makt hotas internt från tre håll. För det första folkets missnöje, det är unga saudier som utgör 70% av befolkningen som drabbas av en ungdomsarbetslöshet på ca 30 %, den inhemska arbetarklassen och gästarbetarna som nu får ta smällen av krisen (och NTP) och den shiitiska befolkningen i södra provinsen. För det andra måste MBS, liksom de tidigare makthavarna sedan 1932, hantera maktbalansen bland (stam)eliterna som är lojala så länge det finns resurser och positioner men knappast pga sin tro till Wahhabismen. Och det tredje hotet kommer från ISIS och andra Salafist-jihadister, som fått stöd från Saudierna i krigen i Mellanöstern, men som också ser i en kollaps en möjlighet till reträtt efter misslyckanden i Syrien och Irak.

 

tisdag, november 01, 2016

UNDP: Bästa decenniet någonsin för Latinamerika 2003-2013

FN-organet UNDP rapporterar att över 70 miljoner latinamerikaner tog sig ur fattigdomen mellan åren 2003-2013. Samtidigt växte medelklassen med 93 miljoner människor. Inkomstojämlikheten minskade (enligt Gini coefficient) från 0,539 till 0,493 under samma period. Det är siffror som chefen för UNDP Helen Clark redovisade i samband med en konferens om utveckling på Dominikanska Republiken denna vecka. 

Clark menar att det goda resultatet har ett samband med politiska insatser från staten, en medveten fördelningspolitik av en god tillväxttrend och riktade sociala insatser. På samma sätt menade Alicia Bárcena från FN-organet CEPAL att den kommande perioden inte kommer att bli lika framgångsrik med bland annat lägre tillväxt. Bárcena menar att eftersom marknaden inte förväntas fördela resurser har staten en skyldighet att göra det. 

måndag, oktober 31, 2016

Dialogen startar i Venezuela

Efter flera försök lyckades äntligen regeringen och delar av oppositionen i Venezuela att få till ett första direkt och offentligt samtal. Under en längre tid har parterna dock haft hemliga dialoger men utåt förnekats, bl a på Isla Margarita och Dominikanska Republiken. Men i söndags, med hjälp av UNASUR och Vatikanen, satte sig parterna i en dialog som leds av Påvens representant tillsammans med tre tidigare presidenter Zapatero från Spanien, Fernandez från Dominikanska Republiken och Torrijo från Panama.

Dialogen har tidigare inte kunnat genomföras pga en splittring inom oppositionen om vilken väg den skulle ta. Högeroppositionen har varit splittrad i huvudsak två lägen, de som velat etablera en dialog och de som menar att opinionsläget är så gynnsamt att oppositionen borde fokusera på att störta presidenten Maduro, nu, i år. Den tidigare misslyckade La Salida från 2014 som slutade i våldsamma konfrontationer, med 43 döda och  en av ledarna för upproret Lopez i fängelse, har gjort flera oppositionsledare tveksamma att välja en väg som inte går att ha kontroll över. Den misslyckade strejken förra veckan och en svag mobilisering på gatorna, trots ett uppenbart missnöje med regeringen, gjorde att en del av oppositionen gick med på en dialog.

Regeringen är medveten om den svåra situationen och missnöjet och har jobbat kring tre strategier; infört akuta ekonomiska åtgärder för att hålla ut tills oljepriserna går upp, ständiga mobiliseringar av sina egna samt internationellt stöd för att motarbeta USA från att isolera Venezuela från omvärlden. Regeringen har också jobbat för att skjuta upp en s k återkallande folkomröstning (revocatorio) till efter januari nästa år. Om en sådan genomförs efter den 10 januari och Maduro/regeringen förlorar kommer den verkställande makten att överföras till vicepresidenten Isturiz fram till presidentvalet 2018. Skulle den ha genomförts i år (som oppositionen ville) och Maduro/regeringen förlorat hade nyval tvingats genomföras omgående.

Tre av de fyra största oppositionspartierna (PJ, AD och UNT) deltog i söndagens samtal med regeringen, medan Lopez mer hårda högerparti Voluntad Popular vägrade. Från första samtalet formulerades en gemensam överenskommelse där det ska bildas fyra samtalsgrupper: Fred, respekt för rättstaten och nationell suveränitet; Mänskliga rättigheter, sanning, rättvisa  och försoning; ekonomi samt tidplan för val. Den gemensamma deklarationen innehåller också 8 punkter som nämner bland annat det akuta ekonomiska läget, de fängslade politikerna, val mm.

fredag, oktober 14, 2016

Fortsatt ekonomisk tillbakagång i Latinamerika

FN-organet CEPAL senaste rapport från oktober 2016 visar på en fortsatt ekonomisk tillbakagång för Latinamerika och Karibien. I snitt kommer ekonomin i kontinenten resultera i en negativ tillväxt på -0,9. Nästa år förväntas ekonomin vända till en positiv tillväxt på 1,5 %. 

I huvudsak är det Sydamerika som drar ner på tillväxten under 2016 med ett snitt på – 2,2 % medan Centralamerika (inklusive Mexiko) hamnar på 2,5 %. Utan Mexiko har Centralamerika en tillväxt på 3,7 %. Den negativa tillväxten beror i första hand på låga råvarupriser, i synnerhet olja och metaller. I Sydamerika finns fyra länder med negativa tillväxtsiffror Venezuela (- 8 %), Brasilien (- 3,4 %), Ecuador (- 2,5 %) och Argentina (-1,8 %).  Bäst i Sydamerika går Bolivia med en tillväxt på 4,5 %. I Centralamerika är det Dominiskanska Republiken.

Minskad export och prisfallet för råvaror är förklaringar till den svaga tillväxten. Bara under 2015 minskade exporten med ca 14 %. Venezuelas export minskade mest  -41%, Bolivia -30%, Colombia -29%, Ecuador -25%,  Karibien -22%, Peru -16%, Argentina  och  Chile -17%, Brasilien -15%, Paraguay -14%, Uruguay -12% och Mexiko och Centralamerika -4%. Även investeringarna har minskat, med - 9,1 % under 2015 jämfört med 2014.

Freden i Colombia


Fortfarande ingen lösning i Colombia för att få en varaktig fred. Eldupphöret är nu framskjuten till den 31 december. Nej-blocket har nu i veckan lämnat flera konkreta förslag. Frågan är om Santos och regeringen ska förhandla med Nej-blocket först för att sedan gå vidare med ett bud till FARC eller om Nej-blockets förslag ska förhandlas direkt i Havanna mellan regeringen och FARC.
Här kan ni läsa min kommentar om vad jag tror kommer framöver Intis

fredag, augusti 12, 2016

om Assangefallet

Är det början på slutet på Assangefallet? Nja. Vad gäller den svenska rättsprocessen kanske, men inte USA:s jakt efter Assange som säkert kommer  att pågå i många år framöver. Klart det finns trådar som knyter de samman. Men steget som nu den svenska rättsprocessen tar, att förhöra Assange, kan helt plötsligt lösa flera knutar.

Den svenska rättsprocessen har tagit ett avgörande steg. Hindret att inte kunna förhöra Assange och därmed avsluta utredningen är på väg att få en lösning. Här är det nog viktigt att uppmärksamma att det tagit åklagarmyndigheten 4 år att till sist ge med sig och förhöra Assange på Ecuadors ambassad i London. Redan den 25 juli 2012, alltså 37 dagar efter att han sökt asyl på ambassaden, erbjöd sig Ecuador att hjälpa och underlätta för svenska myndigheter att förhöra Assange. Det var inte förrän den 13 mars 2015 som överåklagaren Ny godkände ett förhör på ambassaden. Efter det har Ecuador och Sverige antecknat ett avtal för att samarbeta i rättsliga fall, initiativet togs formellt den 10 augusti 2015 och skrevs under sen 12 januari 2016. Därefter gjordes en första (felaktig) begäran om att få förhöra Assange på Ecuadors ambassad i fyra brottspunkter trots att 3 preskriberat. Andra gången en sådan begäran kom in är den 17 mars 2016. Det är denna begäran som nu Ecuador har sagt ja till.

Ett rykte som går är att Ecuador "gått med" på att låta åklagarna förhöra Assange då landet pressas av USA pga de senaste avslöjanden från Hillarys e-post. Att Ecuador skulle vilja bli av med Assange. Det är som ni kan läsa ovan felaktigt och ryktet sprids från högertidningen El Comercio i Ecuador.

tisdag, juli 12, 2016

"min fru är inte rasist"

När den israeliske parlamentsledamoten Bezalel Smotrichs fru kommer till förlossningsavdelningen för att föda ett av parets barn, ber hon genast om att den arabiske läkaren på avdelningen skall bytas ut mot en judisk – så att arabiska händer inte skall komma att vidröra den nyfödde. ”Ögonblicket när barnet träder in i världen är heligt och rent”, förklarar Revital Smotrich. ”Det är ett judiskt ögonblick och jag skulle vara mycket lycklig om judiska händer vore de första att beröra mitt barn”.

”Min fru är absolut inte rasist”, kommenterar parlamentsledamoten, ”men efter att ha blivit förlöst vill hon vila utan det massfirande som är traditionellt i arabiska familjer”.
Israel, av en del i vårt land uppfattat som den mest framstående demokratin i Mellanöstern, är absolut inte något jämlikt samhälle, och i många avseenden en ren apartheidstat. Förutom att förlossningsavdelningar separerar judiska och icke-judiska mödrar så är bostäder och utbildning i hög grad segregerade, och med generellt sämre standard för de icke-judiska, palestinska, alternativen. 

Palestinierna, 20% av landets invånare, lever i trångbodda byar och städer som inte får byggas ut, portas från vissa bostadsområden och är – genom att vara ”befriade” från militärtjänst – undandragna möjligheterna till vissa yrken och karriärer. Över 50 olika lagar diskriminerar aktivt palestinierna i förhållande till den judiska folkmajoriteten.
På Västbanken är den israeliska regimen en brutal ockupationsmakt som styr med militärorder och gamla koloniala lagar. Ett system av murar och stängsel, militärposteringar, och särskilda bosättningar och vägar bara för judar, separerar helt de olika befolkningsgrupperna från varandra, och omöjliggör varje form av demokratisk utveckling. Fotbollssupportrar vrålar rasistiska slagord när palestinska lag spelar. Såväl moskéer som kristna kyrkor vandaliseras, och sprayas med kränkande budskap, och judiska ligister spottar på kristna präster i Jerusalem. Rasismen i Israel är idag fullt utvecklad, och sanktionerad på högsta ort, och det krävs stora insatser om den här utvecklingen skall gå att ändra.
Men Israels smartaste student är faktiskt – en arab! Mohammed Zeidan (19) från norra Israel lyckades nyligen samla ihop maximal poäng, 800 av 800 möjliga, på Israels ”Psykometriska Antagningstest”, en slags motsvarighet till det svenska Högskoleprovet. Om israelerna kunde befria sig från sin rasism, och sin syn på sig själva som överlägsna andra människor, kunde man kanske ta till vara den kunskapspotential som finns i den palestinska befolkningen? 

Och om inte annat kunde väl vår egen feministiska regering, från årsskiftet invald i FN:s Säkerhetsråd, ta som sin uppgift att förmå det internationella samfundet att hjälpa israelerna till dessa insikter? Att rasism och apartheid är förlegade begrepp och att ett barn är lika mycket värt vare sig det föds av en judisk eller palestinsk mor.   
Gunnar Olofsson