Francisco Contreras

Podcast Terminal 5

tisdag, juni 26, 2007


Tillsammans med andra skribenter har jag startat en ny sajt lamerica som ska leverera analyser och kommentarer om Latinamerika.

Jag skrev idag om de lokala valen i Argentina

(o)mänskliga rättigheter i Irak

FN:s tidigare samordnarna av humanitär verksamhet i Irak, Von Sponeck och Halliday, har skrivit ett brev till Louise Arbour, FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter.

Mme Louise Arbour
UN High Commissioner for Human Rights
Palais des Nations
CH-1211 Geneva 10
Müllheim/New York 20 June 2007

Dear Mrs. Arbour,

As two former UN Coordinators for Iraq, we are writing to seek your action in response to the widespread perception of UN failure towards fulfilling its human rights mandate for Iraq.

We are encouraged to do so by many who are voicing concern that there has been no human rights rapporteur for Iraq for several years. The assignment of Dr. Andreas Mavromatis was not renewed by the UN Human Rights Commission after he had submitted his report on 19 March 2004. Neither the UN Human Rights Commission/Council nor the UN Security Council have found it compelling to include human rights in Iraq in any of their agendas. UNAMI’s human rights reports, important as they are, can not be considered as a sufficient fulfillment of the UN’s human rights mandate. Iraq is a country, as we daily witness, deeply immersed in human rights abuses by both internal and external parties.

In fact, the UN history of human rights monitoring for Iraq reveals much negligence and serious imbalance. During the years of sanctions (1990-2003), the UN human rights mandate constituted an unjustifiably one-sided approach to assessing human rights conditions in Iraq. Much to his discredit, Max van der Stoel adhered to lop-sided terms of reference without objection. He limited his reviews to allegations of human rights violations perpetrated by the Government of Iraq.

Andreas Mavromatis had the courage to object and to refer to international sanctions policies as an important cause of human rights violations against Iraq’s population. Professor Marc Bossuyt, currently a judge in the Belgian Court of Arbitration, in June 2000 conveyed to the UN Human Rights Commission his grave legal concern about the UN Security Council’s policy for Iraq: “The sanctions regime against Iraq is unequivocally illegal under existing international humanitarian law and human rights law” (E/CN.4/Sub.2/2000/33 refers). At the time, there was no response from the UNHCHR, or any other UN body, to these serious observations.

Reluctantly and late, your predecessor took a critical but very cautious position on the UN’s role in Iraq. Neither the UN Human Rights Commission, the UN Office of the High Commissioner for Human Rights nor the UN Deputy Secretary General Louise Frechette, who was the chairperson of the Iraq policy group in New York, did do justice to their respective responsibilities.

As you may know, we decided to resign from our positions as UN Humanitarian Coordinators since we could no longer accept that ‘our’ organization had decided to accept a self-serving and hard-line sanctions approach which punished first and foremost the innocent. The immense damage that a flawed UN Iraq policy has done to the Iraqi society is today much more widely known than it was at the time. This knowledge, however, is available only to a limited extent through UN sources and much more because of relentless probing and researching by civil society. As former UN officials we find this very disturbing.

We are writing to you out of our great concern that to-date neither the UN Security Council nor the UN Human Rights Council have felt an obligation to accept their responsibilities and carry out an assessment of the human rights conditions as they evolved during 13 years of sanctions. The role the UN has played throughout this period must be shown. Due to the still destroyed civilian infrastructure, which constitutes criminal negligence by the occupying powers, the impact of sanctions is ongoing. We, therefore, are equally concerned that the UNHRC has failed to engage in a debate of the atrocious human rights abuses in Iraq under occupation.

We consider it an important right of the public to expect both assessment and debate. This would also be significant for the future handling of such crises as we have seen and experienced first hand in Iraq.
Equally important would seem the need to re-assure the world community that accountability holds for all who have played a role in determining the fate of a people, not only for a failed government.
We would hope that you, as the UN High Commissioner for Human Rights and a person who has spoken out with courage on Iraq and other human rights issues, will pressure both the UN Human Rights Council as well as the UN Security Council to include human rights in Iraq in the agendas of relevant United Nations bodies. The fact that possibly as many as one million innocent Iraqis have died since the invasion, four million or more Iraqis have become IDPs or refugees, the entire socio-economic infrastructure has collapsed and an entire nation has been traumatized would seem stark reasons for immediate and urgent UN involvement. A statement expressing your position on this reality in Iraq would undoubtedly make a significant political impact and be re-assuring to all those around the world who look to you to uphold the supremacy of human rights for all.

With all good wishes for your important work,

Yours sincerely,
Hans-C. von Sponeck, Denis J. Halliday

Hans-C. von Sponeck (UN Humanitarian Coordinator for Iraq, 1998-2000)
Denis J. Halliday (UN Humanitarian Coordinator for Iraq 1997-1998)

torsdag, juni 21, 2007

Vad vill Hamas i Palestina

En sak är säker, demoniseringen av Hamas kommer inte att avta. Det är en genomtänkt strategi som rättfärdigar mord och förtryck på inte bara Hamas-anhängare utan på alla palestinier som vågar stå emot ockupationen. Logiken är sen länge prövad. Först ska de stigmatiseras, föraktas, stämplas som terrorister och barbarer, sen är det fritt fram för ockupationsmakten att döda, tortera, förtrycka. Och vem skulle vilja eller våga försvara en terrorist?

I media vill man förenkla storyn med de goda (Abbas och Fatah) och de onda (Hamas och Gazabor) palestinierna. Men det är inte hela sanningen, långt ifrån. Det är därför ypperlig viktig att inte låta sig ledas av den pågående hetsen mot Hamas och i stället ta del av vad palestiniernas demokratiskt valda representanter har att säga. Ahmed Yousef, en av primärministern Ismail Haniyas närmaste man, har skrivit en läsvärd artikel.

"THE events in Gaza over the last few days have been described in the West as a coup. In essence, they have been the opposite. Eighteen months ago, our Hamas Party won the Palestinian parliamentary elections and entered office under Prime Minister Ismail Haniya but never received the handover of real power from Fatah, the losing party. The Palestinian president, Mahmoud Abbas, has now tried to replace the winning Hamas government with one of his own, returning Fatah to power while many of our elected members of Parliament languish in Israeli jails. That is the real coup."

onsdag, juni 20, 2007

Avnery om konfrontationerna i Palestina

Den israeliska fredsrörelsen Gush Shaloms grundare Uri Avnery har skrivit en mycket intressant analys om läget i Palestina.

"The American aim is clear. President Bush has chosen a local leader for every Muslim country, who will rule it under American protection and follow American orders. In Iraq, in Lebanon, in Afghanistan, and also in Palestine.

Hamas believes that the man marked for this job in Gaza is Mohammed Dahlan. For years it has looked as if he was being groomed for this position. The American and Israeli media have been singing his praises, describing him as a strong, determined leader, "moderate" (i.e. obedient to American orders) and "pragmatic" (i.e. obedient to Israeli orders). And the more the Americans and Israelis lauded Dahlan, the more they undermined his standing among the Palestinians. Especially as Dahlan was away in Cairo, as if waiting for his men to receive the promised arms.
In the eyes of Hamas, the attack on the Fatah strongholds in the Gaza Strip is a preventive war. The organizations of Abbas and Dahlan melted like snow in the Palestinian sun. Hamas has easily taken over the whole Gaza Strip."

Nu när Palestinierna är splittrade och försvagade passar ockupationsmakten på att intensifiera sitt förtryck och dödandet och USA på att ge ockupanterna mer pengar

tisdag, juni 19, 2007

Risk med en Vichy-regering i Palestina

Av allt döma pekar Israels och USA:s positiva tongångar till Mahmoud Abbas brytning med Hamas och tillsättningen av en s k krisregering på att det finns en uppenbar risk för en palestinsk "regering" som lägger sig platt för stormakten USA och ockupationsmakten Israel. I sitt desperata försök att kväva Hamas och hitta legitimitet i omvärlden är Abbas nya "regering" på väg att omvandlas till en Vichy-regering. Den palestinske journalisten Khalid Amayreh skriver om detta här, hans bedömning är att även om Fayyadh-regeringen nu kommer att åtnjuta av massivt stöd från USA, EUropa och även indirekt från Israel kommer den på sikt att tappa legitimitet bland den palestinska befolkningen. "There is no doubt that any close identification of the new government with the Israeli occupier will invite its demise, and that could happen sooner rather than later".

Alla är medvetna om Fatahs vacklande popularitet och Hamas ökande förankring bland palestinierna. Misslyckas Abbas nu kommer det palestinska folket att radikaliseras och överge helt de mer västvänliga politiska krafterna. Carl Bildt är tydligt i detta "Det här kanske är sista chansen på länge med en moderat palestinsk regering". Abbas kommer nu att koncentrera sina krafter, inte på att bekämpa ockupationen, utan på att få kontroll över det lilla som de av Israel tillåts kontrollera och att bekämpa Hamas. Riad Malki, minister i Fayyadh-regeringen, säger i en intervju i spanska El Pais att vad den nya regeringen har som första prioritet är att etablera lag och ordning i både Västbanken och Gaza. Dessutom kommer man att arbeta för att isolera Hamas från folket.

Sorgligt är det att se hur Västvärlden efter en lång och för den palestinska befolkningen plågsam bojkott nu skyndar sig för att omfamna Abbas i hopp om att kväva palestiniernas kamp mot Israels ockupation.

Läs även Esbatis lysande kommentar

söndag, juni 17, 2007

Västvärldens olidliga skuld i Palestina

Utan tvekan har Israel och västvärlden ett tung ansvar för den djupa krisen i Palestina. Konfrontationerna och maktkampen mellan palestinierna är en förlängning av USAs/Israels härska-genom-att söndra-politik. Det går inte att komma ifrån att USA:s och även EUropas agerande(politiskt, ekonomiskt och militärt) under 40 år av ockupation påverkar inriktningen i den negativa utvecklingen. Den pågående politiska och diplomatiska bojkotten iscensatt av västvärlden är en del av orsaken till destabiliseringen av den legitima palestinska regeringen. För att inte glömma ockupationsmaktens mur i och runt Palestina, de över 500 barriärerna, beslagtagning av över 600 miljoner dollar och ett systematiskt förtryck och diskrimering mot den palestinska befolkning.

Robert Fisk skriver "First, we demand that the Palestinians embrace democracy and then they elect the wrong party - Hamas - and then Hamas wins a mini-civil war and presides over the Gaza Strip. And we Westerners still want to negotiate with the discredited President, Mahmoud Abbas. Today "Palestine" - and let's keep those quotation marks in place - has two prime ministers. Welcome to the Middle East".

Anna Wester skriver om att 20 000 israeliska soldater skickas nu till Gaza för att krossa Hamas.

lördag, juni 09, 2007

Den globaliserade statsterrorismen

Europarådets rapport om CIA:s hemliga fängelser och kidnappningar bekräftar bilden av en omfattande och globaliserad statsterrorism. Tidigare tillämpade CIA statsterrorismen inom mer bestämda gränser, ett land eller en region som i Sydamerika med Operation Condor (Brasilien, Uruguay, Paraguay, Argentina, Bolivia och Chile). I dag har USA:s statsterrorism liksom finansmarknaden sprängt gränserna. Minst 27 länder har varit inblandade i CIA:s kidnappningar, hemliga flygningar och spökfängelserna. Omfattningen av "operationen" har varit enorm och skrämmande. Aldrig tidigare i historien har en terroroperation omfattat så många länder. Sverige som nämns i en fotnot har också medverkat genom att tillåta att CIA under brutala former kidnappade egyptierna Ahmed Agiza och Mohammad Alzery och förde de till tortyr i Egypten.

Som Bush säger är den "godartade" statsterrorismen ("we’re getting vital information necessary to do our jobs, and that’s to protect the American people and our allies") ingen "collateral damage" eller tjänstefel, utan (och rapporten bekräftar denna bild) är det en genomtänkt och omfattande operation som bestämdes och manglades inom NATO.

läs hela rapporten om CIA:s hemliga fängelser här

onsdag, juni 06, 2007

G-8 tar sig an Colombia

Colombia ska diskuteras i de fina rummen på G-8 mötet. Frankrikes president Sarkozy har inför mötet tvingat den hårdförde presidenten i Colombia att "frige" Rodrigo Granda, gerillan FARC:s s k utrikesminister, som 2005 kidnappades i Venezuela. För Uribe är detta en möjlighet att flytta uppmärksamheten från skandalen med alla avslöjanden från paramilitärerna kring högerns finansiering och medverkan i mord och brott. Sarkozy spelar ut sina kort för att åtminstone ge Uribe en hand nu när hans trovärdighet skakas även bland gamla allierade, som i USA där han fått kalla handen från bl a Demokraterna. Colombia är högerns sista säkra fästning i Latinamerika, fram till förra året satt Uribe säker, men nu med alla avslöjanden är han på fritt fall. Sarkozy tvingade bokstavligen Uribe (fyra telefonsamtal behövdes) att visa goodwill, nu gäller det att Sarkozy lyckas få med de andra G-8 länderna på tåget. Nånting konkret måste han få ut av mötet. Han hoppas så klart att FARC ska frige den gröna presidentkandidaten Ingrid Betancourt, som kidnappades av gerillan för mer än 5 år sedan. Konstigt nog har USA legat lågt inför G-8 kring denna fråga, detta med tanke på hur inblandade de är i Colombia med sitt militära bistånd.

tisdag, juni 05, 2007

USA ger Colombia mer pengar till krig

Inom ramarna för krigsplanen Plan Colombia fick den colombianske presidenten Alvaro Uribe ytterligare 527 miljoner dollar. Pengarna ska enligt USA användas så att 55 % går till den militära budgeten och 45 % till s k "utvecklingsprogram".

Ett lästips är debatten i riksdagen kring Colombia. Hans Linde (v) frågade den svenska regeringen vilka initiativ den avser att ta för att lyfta upp frågan om de mänskliga rättigheterna i Colombia inom ramen för förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen.

söndag, juni 03, 2007

Den mjuka statskuppen misslyckades i Venezuela

Efter en veckas våldsamma och mediestödda oppositionella manifestationer har gatorna i Venezuela tagits över av miljoner venezolaner som stödjer den bolivarianska revolutionen. Igår anordnades en av de största demonstrationerna någonsin till stöd för regeringen och på sätt är det noga planerade försöket till en "mjuk" statskupp á la Ukraina på väg att slåss ned av en massiv folkmobilisering. Vad som väntar nu är enligt Chavez och andra som talade igår på demonstrationerna en stark motoffensiv.

Bakom den venezolanska högerns försök till en mjuk statskupp finns den USA-baserade NGO Albert Einstein Institution (AEI) som finansieras av valutaspekulanten George Soros och Bush-administrationen och leds av en officier från Pentagons Defence Intelligence Agency, Robert Helvey. AEI har tidigare legat bakom tillämpningen av samma strategi i Serbien, Ukraina och Vitryssland.

I fallet Venezuela har högerns döende partimomenklatura legat lågt och använt sig av studenter, så som man gjorde i Serbien med OTPOR och Pora! i Ukraina. De "icke-partipolitiskt anknutna" studenter från framförallt privata universitet har varit huvudaktörerna. Utåt har det framlagts som om allting uppstått spontant, men efter en vecka börjar det komma fram hur väl planerad detta varit. De privata medierna har stått för en samordnande roll och för en bombardering av desinformation och manipulation och internationellt har det bedrivits en kampanj för att misskreditera Chavez. Inte minst har media som CNN, spanska tidningen El Pais och andra stora medier manipulerat med information.

Men oppositionens försök att destabilisera landet är på väg att dö ut. Och den bolivarianska rörelsen har nu startat en motoffensiv. Tidigare försök att störta Chavez, med statskuppen 2002, oljestrejken och valbojkotten december 2005, har resulterat i att oppositionen tappat legitimering, viktiga positioner och respekt bland vanligt folk. Venezuela saknar en demokratisk opposition, den som finns är helt upptagen att med odemokratiska metoder och med stöd av ex. AEI och NED, destabilisera landet, skapa kaos och våldsamma konfrontationer.