Vår biståndsminister Gunilla Carlsson ska i veckan prata med palestinierna om "visionen om ett demokratiskt och livskraftigt Palestina". Hon försäkrar att aldrig "vika en tum" från denna fina vision. Hon är inte den förste och säkert inte den siste europé som tar sig över den israeliska muren för att tala palestinierna till rätta. Och hon har sina skäl, för inte kan ett folk som vill vara demokratiskt välja en regeringen som inte faller västvärlden i smaken. Den västerländska visionen om demokrati i andra världsdelar har sina villkor, demokratin och friheten är underordnade egna ekonomiska och politiska intressen. Så enkelt är det.
Om detta skriver Pierre Schori, numera general direktör för en spanskbaserad tankesmedja FRIDE, i El País. Han undrar hur européerna kan fortsätta prata om demokrati i den arabiska världen och samtidigt i praktiken motarbeta den? Att inte erkänna den demokratiskt valda palestinska regeringen och närma sig Damaskus och Teheran visar att européerna inte tar på allvar pratet om demokratin i den arabiska världen. Schori berättar om hur europeérna tidigare krävde att Arafat skulle konstitutionellt skilja på president- och regeringsmakten. Nu när denna uppdelning inte faller västvärlden i smaken, kräver européerna att den palestinske presidenten Abbas ska (i sin maktkamp mot Hamas) använda sig av en makt som enligt författningen inte tillhör honom.
Europeérna har i samförstånd med USA saboterat det palestinska folkets legitima rätt att demokratiskt välja sina ledare. Ingenting säger Carlsson i sin SvD-artikel om den ekonomiska och politiska bojkotten som EU och USA utsätter de demokratiska institutionerna i Palestina för. Och inte heller kräver hon ett slut på ockupationen. Det är denna ständiga dubbelmoral som undergräver Europas demokratiska trovärdighet i regionen. Hennes vision är en papperskonstruktion, som inte är mycket värd. Dubbelmoralen finner inga gränser.
