Den upptrappade konflikten mellan Estland (nu med stöd av USA och NATO) och Ryssland är en fortsättning på en konfrontation som pågått en längre period. Media har i första hand fokuserat på hur Ryssland mer och mer går mot nationalism och en förstärkning av en odemokratisk centralmakt. Men det som glöms bort är de antiryska och reaktionära strömningarna i Estland. Konflikten om statyn är ett uttryck för en antirysk våg med klara rasistiska tongångar, med öppen diskriminering av medborgare med rysk påbrå.
En annan viktig aspekt som kommer fram i uttalanden från väst, ex från Carl Bildt, är hur man från väst utnyttjar konfrontationen för att vilja isolera Ryssland. I synnerhet försöker USA att öppna en kil mellan EU och Ryssland.
Det är läget att nyansera analysen, att inte enbart se Ryssland som boven utan att också kritisera Estland för kränkningarna på sin ryska befolkning, och fokusera mer på hur andra stormakter utnyttjar konfrontationer för egna syften. Som John Hörnqvist skriver i en kommentar:
"Utgår man från det skulle man sedan kunna kritisera dåligheter hos både den estniska regeringen (genom att peka på hur dess nuvarande agerande stärker de etniska motsättningarna i landet) och den ryska (som verkligen kör ett stormaktsspel även när den inte har några goda skäl att lägga sig i) samtidigt som man sätter fingret på det som verkar vara det bakomliggande syftet (men vilket aldrig diskuteras i offenligheten) hos i alla fall NATO och USA, att öka klyftan mellan Ryssland och EU".
2 kommentarer:
anja sa...
Håller med dig. EU-s hållning för Estland är obalanserad.
Båda är lika goda kålsupare.
Läs mitt inlägg i min blog.
Skicka en kommentar