Det är den inhemska ekonomin som kommer att avgöra presidentvalet i USA. I takt med att lågkonjunkturen gör sig mer och mer påmind även i kampanjmaskineriet försvinner utrikespolitiken från rampljuset. Väldigt lite talar för att motståndet till ockupationen i Irak kommer vinna några röster. Bush har med demokraternas goda min sett till att köpa sig tid under 2008 med de sunistiska motståndsgrupperna i Irak för att minimera konfrontationerna och våldet. Och med Irak borta från debatten kommer utrikespolitiken, som annars skulle ha radikaliserat debatten i presidentvalet, att hamna i skymundan.
För oss är det dock fortfarande viktigt att få veta hur presidentkandidaterna vill att världens enda supermakt ska agera utrikespolitiskt. Bush krigspolitik var kanske ingen stor överraskning men få kunde föreställa sig när han blev vald den omfattande agressiviteten. En kvalificerad gissning är att republikanernas främsta kandidaterna inte kommer att ändra riktningen. Demokraterna tar avstånd från Bush/Cheneys krigspolitik men vad har de för utrikespolitisk strategi återstår att se. Jämfört med Hillary har Obama motsatt sig kriget mot Irak och vill dra tillbaka trupperna inom en 16-månaders period. Obama röstade emot "Kyl-Lieberman resolution" om Iran. Han förespråkar också en kärnvapenfri värld och vill få bort lagar som förbjuder Miami-kubaner att resa och skicka pengar till Kuba. Där slutar skillnaderna.
Ari Berman gör i The Nation en intressant genomgång av Hillarys och Obamas utrikespolitik och menar att skillnaderna är mer stilistiska än substantiella. Inte överraskande har ett flertal av Obamas nära 200 utrikespolitiska rådgivare haft viktiga positioner under Bill Clintons era, som Tony Lake, Susan Rice och Richard Danzig. För att inte tala om mer kända namn som Joseph Cirincione och Lawrence Korb från the Center for American Progress samt Richard Clarke och Zbigniew Brzezinski (!). Hillary omfamnas även hon av två gamla Clinton-medarbetare, fd utrikesministern Madeleine Albright och fd FN-ambassadören Richard Holbrooke. Den sistnämnde kallas demokraternas Kissinger och driver linjen av vad som kallas "muscular liberalism", en "expansiv" utrikespolitik inte så olik Bush krig mot terrorism. Holbrooke stödde kriget mot Irak och är för ett krig mot Iran "The Iranians are an enormous threat to the United States, the stability in the region, and to the state of Israel". Obamas rådgivare Brzezinski kritiserar Hillary för att driva en konventionell utrikespolitik , "I think Mrs. Clinton will take us back to the self-indulgence of the 1990s".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar