1. Det bolivianska folket kommer den 10 augusti via en förtroendeomröstning att avgöra om Presidenten Evo Morales och 8 av landets 9 guvernörer (prefekter) ska få fortsätta styra landet respektive provinserna (departement). Flera av provinserna styrs idag av högern (ex Santa Cruz, Cochabamba, Beni) och endast två av vänsterpartiet MAS (Oruro och Potosi).
2. Förtroendeomröstningen är ytterligare en del i den hårda politiska kampen i Bolivia. Initiativet till förtroendeomröstningen kommer från Evo som ett sätt att bemöta högerns allt mer våldsamma opposition. Högern räds omröstningen och har utan att lyckats försökt stoppa den via domstolen.
3. Med största sannolikhet kommer Evo att få fortsatt förtroende från det bolivianska folket. Vallagen säger att presidenten/guvernörerna förlorar om de erhåller lägre % än det de fick vid valet. För Evos del betyder det att han förlorar omröstningen om 53,7 % (resultatet när han vann presidentvalet) plus en röst inte ger honom förnyat förtroende. Men vad som händer med prefekterna är oklart, antagligen kommer några av högerprefekterna att förlora omröstningen och tvingas avgå, vilket öppnar möjligheterna för MAS och Evo att vinna 2-3 provinser och förändra styrkeförhållanden i landet.
4. Evos regering kan inför omröstningen visa tydliga resultat för sina tre åren vid makten. Förutom att Bolivia för första gången har en president som tillhör landets ursprungsbefolkning och att man lyckas genomföra reformer som stärker ursprungsbefolkningens ställning i samhället (ex med den nya konstitutionen), har ekonomin tydligt ändrat inriktning.
5. Evos regering har inriktat sig på att öka transfereringar från rika till fattiga. Ett skolbidrag har införts, som kallas Juancito Pinto, för ca 1, 8 miljoner skolelever som får 200 bolivianos per år (ca 28 dollar). En ny typ av pension kallad Dignidad (övers. värdighet) har införts och som riktar sig till alla över 60 år (570 000 personer). Reformerna finansieras med de ökade vinsterna från gas och oljeexporten.
6. Valutareserverna har under Evos mandat ökat från 1,7 miljarder till 7 miljarder dollar och exporten mer än femdubblats. Statens deltagande i ekonomin har på 30 månader ökat från 13 % till 22 %.
7. Statens andel av oljevinsterna har ökat från 27 % tidigare till 75 % och inkomsterna har därmed ökat från 500 miljoner dollar till 2 miljarder dollar per år. Inom gruvindustrin, som är den tredje största branschen i landet, har statens andel av vinsterna ökat från 20 % tidigare till 55 %. Inom jordbruket har den bolivianska staten slutat överföra ca 150 miljoner dollar per år till storföretagen i form av infrastruktur och teknisk support, för att i stället inrikta sitt stöd till små och mellanstora producenter av ris, vete, majs och soja. Detta bl a genom uppköp av livsmedelsprodukter till ett högre pris än marknadens. Staten kontrollerar ca 80 000 ton (10 %) av produktionen. Endast i bank- och finansiella sektorn saknar staten en betydande kontroll av produktionen och vinsterna.
8. Dock har Evo Morales problem med den utlovade jordreformen, endast 800 000 hektar har tilldelats fattiga bondefamiljer av de planerade 30 miljoner hektar som ska överföras till ca 200 000 familjer i landsbygden. Hittills har marken som fördelats tillhört staten och den bolivianska regeringen har medvetet väntat med att fördela obrukad mark som tillhör storgodsägarna. Dett för att undvika ytterligare konfrontationer med storgodsägarna i Santa Cruz, som kontrollerar ca 50 miljoner hektar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar