“Så få vänner vi indianer har! Man kan trakassera oss, förnedra oss, tortera oss. Vem bryr sig?”, beklagar sig Luzmila Carpio Sangueza, konstnärinna tillhörande ursprungsfolket quechua och Bolivias ambassadör i Frankrike. Vad som föranleder hennes klagan är den öppna rasismen i Bolivia mot det fattiga ursprungsfolket som härjar bland rika, privilegierade, vita i Santa Cruz, Sucre och andra städer.
Och detta får förekomma utan att världen reagerar, utan att media rapporterar, utan att världens ledande politiker visar det minsta tillstymmelse till upprördhet.
Det apartheidliknande systemet som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolk, gör sig påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistisk glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.
Händelsen i Sucre har skapat enormt bestörtning i det bolivianska samhället. Det våldsamma motståndet från de rika och vita privilegierade till reformer och lagändringar som ger ursprungsfolken faktiska rättigheter har gått överstyr. I Santa Cruz har rasistiska grupperingar med krav på autonomi satt de demokratiska institutionerna ur spel.
Detta sker i ett land där det fortfarande råder apartheid, där ursprungsfolk inte har tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter. I södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden, ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.
Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land där den nuvarande regeringen under sina två år vid makten distribuerat över 698 000 hektar till jordlösa. Tjugo gånger mer än vad tidigare regeringar gjort på 10 år! Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och för en rättvisare fördelning av resurserna.
Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill se förbättringar för ursprungsfolken och få slut på den koloniala diskrimineringen.
Tyvärr sviker det internationella samfundet det demokratiska Bolivia. Fördömanden mot rasismen hörs knappt från ledande politiker och opinionsbildare. Med sorg måste vi konstatera det som Carpio Sangueza beklagar sig över ”Så få vänner vi indianer har!”.
Vi uppmanar därför alla demokratiska krafter att ställa krav på att den svenska regeringen fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia och att den svenska regeringen uttalar sitt stöd för de reformer som ger ursprungsfolken erkännande och faktiska rättigheter.
Francisco Contreras
Ordförande i UBV/Latinamerikagrupperna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar