Ambassadören och förre kabinettssekreteraren Sverker Åströms debattartikel i DN idag är ett måste. Regeringens tystnad om Irakkriget och ockupation är sorglig och ovärdig. Åström menar att regeringens deklaration om utrikespolitiken år 2006 präglas av en nästan panisk förskräckelse för att säga något som kan misshaga Washington.
Det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan under efterkrigstiden, alltså det amerikanska angreppet på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen, nämns över huvud taget inte. Detta trots att svenska regeringen på sin tid klart fördömde angreppet som olagligt. Ingen kommentar görs heller till att kriget fortsätter under grymma former och alltmer får karaktären av en folklig frihetskamp som i första hand kräver ett slut på ockupationen. Ingen analys ges av den för utvecklingen framöver så viktiga konsekvensen av Irakkriget att klyftan mellan väst och den muslimska världen alltmer fördjupas.
Antikrigsrörelsens uppmaningar till regeringen att uttala sig och ta ställning mot ockupationen och USA:s systematiska brott mot mänskliga rättigheter i Irak (och Afghanistan) bemöts alltid med tystnad. Med få undantag, som riksdagsledamoten Marian Osman Sherifay (s) och Broderskapsrörelsen, undviker sossetoppen samtalet och debatten. Man nobbar alla inbjudningar från antikrigsrörelsen. Åström och andra har fått erfara hur kritik mot USA:s krigspolitik avvisas som "antiamerikanism". Jag har tidigare skrivit om detta här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar