Man undrar ju vad det svenska engagemanget i Irak handlar om. Laila Freidvals gav ju noll besked i riksdagens senaste utrikespolitiska debatt. USA:s angrepp på Irak i mars 2003 och den fortsatta ockupationen nämndes över huvud taget inte.
När UD härom kvällen bjöd till ett öppet samtal om mellanöstern och Muhammedkarikatyrerna fanns inte USA: s ockupation av Irak med i diskussionen. Antikrigsaktivisten och konstnären Karin Hedbrant som gick dit med ett packe flygblad om internationella protestdagen mot Irakockupationen 18/3 har beskrivit mötet så här:
" Atmosfären i lokalen var fylld med människor som var uppfyllda av sin godhet och sina upplysta medvetanden i sina goda formuleringar och sitt försvar för demokrati och yttrandefrihet. De är så trygga i sin egen självklara världsbild – ty den är den härskandes världsbild och den som har makten ser sällan sig själv. Även om man släpper in de andra i yttrandefrihetens namn behöver man egentligen aldrig lyssna på dom".
När man i dagens DN analyserar risken för inbördeskrig i Irak är orosmomentet att inte hinna slutföra det som George W Bush startade. Lösningen på Irakkonflikten menar DN: s Per Ahlin är att få irakierna att fatta att de måste ha vilja att "hålla ihop" och "hålla tillbaka sekteristiska intressen". "Och frågan är om den viljan finns. Hittills har alltför lite tytt på det." Problemet för Ahlin är irakierna själva och inte USA: s brutala ockupation.
När Palmecentret anordnar seminarium om Irak väljer man i linje med DN att fokusera på irakiernas problem med "demokratiseringsprocessen". I inbjudan sägs ingenting om USA: s militära närvaro men desto mer om "intressanta politiska och socioekonomiska förändringar som äger rum i landet". De kommande biståndsprojekten från Sverige till Irak handlar uteslutande om s k "demokratifrämjande insatser".
Och då förstår man att bakom det tysta och oklara svenska engagemanget i Irak öppnar sig egentligen en medveten strategi som går ut på att (med biståndspengar i Sveriges fall och med militära medel i USA:s) få de vilda irakierna att förstå att de måste visa mer samarbetsvilja i den s k demokratiseringsprocessen och bidra till en konfliktfri och icke-sekteristisk kollaboration med nykolonialismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar