I tyskland strejkar sedan en månad tillbaka metallarbetare mot en kommande nedläggning av en Electroluxfabrik i Nünberg. Det tyska metallarbetarförbundet IG metall fruktar att delar av produktionen kan komma att flyttas till Polen där Electrolux för närvarande bygger två nya fabriker. Lönekostnaderna i Polen är bara en tiondel av de tyska kostnaderna. (För övrigt har även vid fabriken i Mariestad varslats). Electrolux planer är ju i f s inte konstiga eftersom de följer kapitalets logik om att placera produktionen i länder med låga löner och med svag eller icke existerande arbetsrätt. Effektivisering kallas det!
Det utmärkande med denna konflikt är svenska LO:s minst sagt tvivelaktiga roll. Å enda sidan stödjer LO officiellt det tyska fackets kamp. Å andra sidan är man ju med sina aktieplaceringarna djupt inblandat i Elextrolux' planer på nedläggning och försämringar. LO äger via sitt fondbolag Folo 450 000 aktier till ett värde av ca 100 miljoner kronor. Leif Håkansson, tredje vice ordförande i LO och vice ordförande i Folksams LO-fonder, säger till Dagens Industri "Visst sympatiserar vi med tyska facket och deras strävan att få så bra villkor som möjligt. Men man får inte mixa ihop det med våra aktieplaceringarna".
Konfliktdimensionen arbete-kapital blir här mycket märkligt och aktuellt. LO är på samma gång både kapital och arbete. Trots det är denna intressekonflikt nu för tiden inte alls unik. Och kärnan i det här är hur LO använder sig av sitt aktie(kapital) innehav. Varför inte utnyttja sin position för att förstärka arbetarnas rättighet i stället? varför inte använda sig av sitt kapital för att sätta stopp för attacken mot arbetarnas rättigheter och ställning på arbetsmarknaden? Syftet med Folo-fonderna är trots allt att ge medlemmarna möjligheter att placera i fonder som har en "placeringspolitik som stämmer med löntagarnas långsiktiga intressen" .
Men tyvärr, LO tycks inte se hur Elextrolux' nedläggningsplaner skulle hota "löntagarnas långsiktiga intressen". Alltså Business as usual
1 kommentar:
Visst och det är ju inte första gången LO hamnar i samma dilemma. Dags för medlemmarna att sätta press på pamparna
Skicka en kommentar