måndag, december 16, 2013
Stor seger, stor skepticism. Valet i Chile 2013
Andra valomgången i presidentvalet i Chile blev mer eller mindre en administrativ handling. Resultatet 62 % röster för Bachelet mot 37 % för högerns Matthei var inte överraskande för någon. Att avståndet mellan kandidaterna blev 24 % och inte 20 %, som var den kvalificerade prognosen, bara bekräftar Bachelets starka ställning och framförallt högerns tydliga försvagning efter 4 år vid makten.
I segervalet igår kväll tog Bachelet upp det uppenbara molnet i solskenet, nämligen valdeltagandet. Igår röstade bara 47 %. Lägsta siffran sedan demokratins återkomst 1989. Bachelet sa igår att ”det blir en viktig utmaning att se till att de människorna återigen får tilltro till demokratin, till röstens makt och ordets trovärdighet”. Ingen kan göra anspråk på att representera de 53 % som inte röstade. Varken den kritiska och utomparlamentariska vänstern som lyft center-vänsteralliansens problem med trovärdighet under de 20 åren som de styrde landet (1989-2009), där många löften kompromissades bort, eller högerns ursäkt att det stora nederlaget beror på att många av deras anhängare stannade hemma. Snarare är det låga valdeltagandet Pinochets förtjänst, som lyckades atomisera samhället och sänka idén om politiskt deltagande och gemensamma samhällsförändringar. Alla siffror visar att största valskolket finns i det fattiga Chile. Valdeltagandet ökade t o m i de rika områdena i Santiago.
Högerns nederlag (sämsta resultat sen 1964) är inget ”vanligt” valnederlag utan kan bli ett strategiskt nederlag. Det är inte förrän nu som det finns alla förutsättningar för att inte bara göra upp med Pinochet-eran men även med kompromisspolitiken som rått i mer än 20 år i Chile. Paradoxalt nog var det högerns valseger 2009 som öppnade för de förändringar som kan komma nu. Nederlaget 2009 tvingade centervänsteralliansen (Concertacion) att röra sig mot den allt mer uppenbara behovet att göra upp med de politiska ramarna som fastställdes av Pinochet och som de gick med på som villkor för att ta över makten 1989/1990. En växande kritik underifrån mot en (makro)stark men ojämlik ekonomi följdes av massiva protester mot ett privatiserat utbildningsystem och mot energiprojektet Hydroaysén riktat till transnationella gruvbolag, även generalstrejker och den uppblåsande konflikten med Mapuchefolket, radikaliserade opinionen. På gatan det vill säga, för i parlamentet rådde status quo och politiken leddes av kompromissens makt.
Parlaments- och presidentvalet har förändrat styrkeförhållanden och spelreglerna. Den Nya Majoriteten, en ny konstellation bestående av kristdemokrater, sossar, vänster och kommunister, lägger nu tyngdpunkten i förändringen av Pinochets politiska ramar. Bachelets prioriteringar är en ny konstitution, en skattereform och ett nytt utbildningssystem. Det är ett tydligt skifte till vänster. Hur omfattande reformerna blir beror mycket på de interna styrkeförhållandena inom Nya Majoriteten. Men framförallt i trycket från gatan. De relativt starka sociala rörelser som studentrörelsen, facket, MR-organisationerna, alla ledda av vänstern, kan genom nya mobiliseringar eventuellt neutralisera politiska aktörer och parlamentariker inom regeringskoalitionen som vill bromsa eller begränsa reformtakten. Bachelet får kämpa mot den rådande skepticismen, inte minst i de egna leden. Hon får ingen smekmånad precis. Första året kommer visa var politiken går i Chile.
måndag, december 09, 2013
Framåtblick: Bolivia
Inför presidentvalet i oktober 2014 är presidenten Evo Morales på god väg att lyckas med tre helt avgörande punkter som banar väg för ett fortsatt mandat.
1. Stark ekonomi: Kontrollen över naturtillgångarna och en god ekonomisk utveckling ger Evo Morales utrymme för att fortsätta reformtakten. Den ekonomiska tillväxten i år är 6,5 % och i snitt 5 % sedan Evos maktövertagande. BNP har växt från 9 miljarder dollar till 32 miljarder dollar på mindre än 6 år. Bolivia har för första gången i sin historia haft överskott i ekonomin, sedan 2006 har överskottet legat mellan 1 % och 4,7 %. Valutareserven har ökat från 1,3 miljarder (år 2006) till 13 miljarder dollar (2012). Fattigdomsbekämpning, resursomfördelning och uppbyggnad av ett nytt mer inkluderande socialskyddssystem riktade till framförallt barn och äldre har varit prioriterande. Årsinkomsten per capita har ökat från 1 014 USD till 2 238 USD. Minimilönen har ökat med 127 % på 6 år. Extrem fattigdomen har minskat med 17,9 % och den totala fattigdomen har minskat från 60 % till 49 % av befolkningen.
2. Politisk enighet: Evos regeringsparti MAS är den enda politiska kraften som i praktiken finns i hela landet. MAS kontrollerar den politiska makten i 7 av 9 regioner (gobernaciones) och 280 kommuner av 341 samt 2/3 av parlamentet. Dessutom har Evo och MAS strategiskt arbetat med att knyta allianser med två viktiga folkrörelser, ursprungsfolken och facket, som hotade att undergräva stödet och att blåsa upp sociala konflikter under valåret 2014. En kritisk röst från vänstern, och fd minister i Evos regering, Raul Prada menar att taktiken varit att splittra de stora organisationerna/rörelserna som kunde ha ställ till det under 2014 så som CIDOB och Pacto de la Unidad. Det handlar dock inte, påpekar kritikerna från vänstern, om en underordning från rörelsernas sida. Alla vinner på alliansen. Ursprungsfolksrörelserna är en central del i Evos regering och har intresse att behålla kontakten och viss kontroll över den politiska makten. Även om det finns uppenbara konflikter mellan regeringens tillväxtstrategi byggd på bl a utvinning av naturresurser och ursprungsfolksrörelsernas kamp för en annan utvecklingsmodell, gäller det att hålla ihop och hitta former för den ”interna” politiska debatten. En annan aktör, i ständig konflikt med Evo, är det mer radikala facket COB som samlar i huvudsak gruvarbetare och är historiskt slagkraftig i sina protester. Här har MAS och Evo lyckas få COB att lägga ner idén om att bilda ett eget parti genom att förhandla fram maktkvoter för dem, bl a representation i parlamentet (via MAS) och genom en kompromiss efter den stora strejken i maj 2013.
3. Splittrad opposition: Oppositionen har svårt att enas kring ett program och en kandidat. I brist på möjligheter att hävda sig på nationell nivå har olika grupper valt att vinna positioner på regional nivå eller i städer. Bäst till ligger den ekonomiska högern med UN och kandidaten Doria Medina med 12 %, följd av högern i det rika Santa Cruz med Costas (9 %) och därefter en tidigare allierad till regeringen, del Granado (6 %) och partiet Movimiento sin Miedo, en socialliberal rörelse som ser sig som representant för den mer ”progressiva” medelklassen i La Paz. Den enda politiska kraften som gör anspråk på att få till en bredare opposition är UN, men mycket pekar på att oppositionen inte kommer att hinna växa sig stark till valet i oktober 2014. Medierna är kanske den oppositionella kraften som bäst kan hävda sig gentemot Evo Morales, men svarar till olika intressen. De två största mediekoncerner är Grupo Líder som tillhör högern i Santa Cruz och (spanska) PRISA som försvarar i huvudsak de spanska bolagen, ex oljebolaget Repsol, banken BBVA och elbolaget Iberdrola, som alla gör affärer med regeringen.
1. Stark ekonomi: Kontrollen över naturtillgångarna och en god ekonomisk utveckling ger Evo Morales utrymme för att fortsätta reformtakten. Den ekonomiska tillväxten i år är 6,5 % och i snitt 5 % sedan Evos maktövertagande. BNP har växt från 9 miljarder dollar till 32 miljarder dollar på mindre än 6 år. Bolivia har för första gången i sin historia haft överskott i ekonomin, sedan 2006 har överskottet legat mellan 1 % och 4,7 %. Valutareserven har ökat från 1,3 miljarder (år 2006) till 13 miljarder dollar (2012). Fattigdomsbekämpning, resursomfördelning och uppbyggnad av ett nytt mer inkluderande socialskyddssystem riktade till framförallt barn och äldre har varit prioriterande. Årsinkomsten per capita har ökat från 1 014 USD till 2 238 USD. Minimilönen har ökat med 127 % på 6 år. Extrem fattigdomen har minskat med 17,9 % och den totala fattigdomen har minskat från 60 % till 49 % av befolkningen.
2. Politisk enighet: Evos regeringsparti MAS är den enda politiska kraften som i praktiken finns i hela landet. MAS kontrollerar den politiska makten i 7 av 9 regioner (gobernaciones) och 280 kommuner av 341 samt 2/3 av parlamentet. Dessutom har Evo och MAS strategiskt arbetat med att knyta allianser med två viktiga folkrörelser, ursprungsfolken och facket, som hotade att undergräva stödet och att blåsa upp sociala konflikter under valåret 2014. En kritisk röst från vänstern, och fd minister i Evos regering, Raul Prada menar att taktiken varit att splittra de stora organisationerna/rörelserna som kunde ha ställ till det under 2014 så som CIDOB och Pacto de la Unidad. Det handlar dock inte, påpekar kritikerna från vänstern, om en underordning från rörelsernas sida. Alla vinner på alliansen. Ursprungsfolksrörelserna är en central del i Evos regering och har intresse att behålla kontakten och viss kontroll över den politiska makten. Även om det finns uppenbara konflikter mellan regeringens tillväxtstrategi byggd på bl a utvinning av naturresurser och ursprungsfolksrörelsernas kamp för en annan utvecklingsmodell, gäller det att hålla ihop och hitta former för den ”interna” politiska debatten. En annan aktör, i ständig konflikt med Evo, är det mer radikala facket COB som samlar i huvudsak gruvarbetare och är historiskt slagkraftig i sina protester. Här har MAS och Evo lyckas få COB att lägga ner idén om att bilda ett eget parti genom att förhandla fram maktkvoter för dem, bl a representation i parlamentet (via MAS) och genom en kompromiss efter den stora strejken i maj 2013.
3. Splittrad opposition: Oppositionen har svårt att enas kring ett program och en kandidat. I brist på möjligheter att hävda sig på nationell nivå har olika grupper valt att vinna positioner på regional nivå eller i städer. Bäst till ligger den ekonomiska högern med UN och kandidaten Doria Medina med 12 %, följd av högern i det rika Santa Cruz med Costas (9 %) och därefter en tidigare allierad till regeringen, del Granado (6 %) och partiet Movimiento sin Miedo, en socialliberal rörelse som ser sig som representant för den mer ”progressiva” medelklassen i La Paz. Den enda politiska kraften som gör anspråk på att få till en bredare opposition är UN, men mycket pekar på att oppositionen inte kommer att hinna växa sig stark till valet i oktober 2014. Medierna är kanske den oppositionella kraften som bäst kan hävda sig gentemot Evo Morales, men svarar till olika intressen. De två största mediekoncerner är Grupo Líder som tillhör högern i Santa Cruz och (spanska) PRISA som försvarar i huvudsak de spanska bolagen, ex oljebolaget Repsol, banken BBVA och elbolaget Iberdrola, som alla gör affärer med regeringen.
torsdag, december 05, 2013
Carl Bildt: Varför inte lyssna på Riksdagen?
Den femte december är det ett år sedan den svenska riksdagen beslöt att begära av den svenska regeringen att snarast erkänna SADR, den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, och att även verka för detta inom EU.
Nu har det gått ett år och ingenting har hänt. Tjänstemän på UD meddelade snabbt att regeringen tänkte strunta i riksdagsbeslutet. Endast ockupanterna i Marocko ler i njugg. Deras första upphetsning och oro har lagt sig.
Nu koncentrerar sig den kungliga diktaturen på att få ett indirekt erkännande av ockupationen genom ett beslut i EU om ett nygammalt fiskeavtal mellan EU och Marocko som helt rättsvidrigt också omfattar ockuperade vatten. Eftersom detta avtal tillgodoser spanska egenintressen och franska politiska intressen är det stor risk att det får stöd av en majoritet i Europaparlamentet. Det lobbas hårt och de folkrättsliga principerna sätts på undantag.
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen är den högsta beslutande församlingen i vårt land.” Så kan den svenska konstitutionen sammanfattas. Det borde alltså vara självklart att Sverige liksom 48 andra stater nu erkänner Västsahara. Det är svårt att förklara för t.ex. afrikanska företrädare att svensk demokrati inte gäller för utrikespolitiken.
Ett erkännande från ett land inom västvärlden skulle ha oerhört stor betydelse för Västsaharas status. För närvarande är det ”bara” afrikanska, latinamerikanska och asiatiska stater samt inte minst Afrikanska Unionen, där SADR är fullvärdig medlem, som står fast vid sitt erkännande. Marocko har lagt ner stor möda och mycket pengar på att förmå små fattiga länder att avstå eller frysa sina erkännanden. Men Sydafrikas president Thabo Mbeki förklarade 2004 att man inte kunde vänta längre. Marocko hade då förnekat sin egen överenskommelse med Polisario och FN om en folkomröstning. De egna erfarenheterna från kampen mot apartheid samt AUs och FNs stadgar krävde ett erkännande från Sydafrika.
Den afrikanska fackföreningsrörelsen har nyligen på en konferens i Nigerias huvudstad Abuja förklarat att man vill öka ansträngningarna att kasta ut Marocko från ett självständigt Västsahara. Man kräver att AU inför sanktioner som i kampen mot apartheid och att Polisario ges ett ökat stöd. Man efterlyser också ett starkare samarbete med solidaritetsrörelsen i Europa, Amerika och Australien.
Ett svenskt erkännande skulle kunna öppna för efterföljare i Europa, kanske i första hand bland de nordiska länderna. Det skulle kunna dämpa krigslusten hos de västsahariska ungdomar som känner sig svikna och förrådda av den rika världen och ett FN-system som förlamats av i första hand Frankrike men även USA. Det skulle bli ett första steg mot ett FN-medlemskap och en mera jämnbördig situation jämfört med Marockos.
Det är oerhört positivt att Sverige – tillsammans med Danmark – håller emot när det gäller det skamliga fiskeavtalet som ska upp till omröstning i Europaparlamentet den 10 december. Men Sverige skulle kunna göra mer för det västsahariska folket och för säkerheten i Maghreb. Då handlar det främst om att genomföra riksdagens beslut om ett västsahariskt erkännande – helt i enlighet med internationell rätt enligt våra främsta folkrättsexperter.
Det vore klädsamt om nu sittande regering fattar detta beslut och inte överlåter det till en ny majoritet efter valet i höst.
Jan Strömdahl
Ordförande Föreningen Västsahara
Nu har det gått ett år och ingenting har hänt. Tjänstemän på UD meddelade snabbt att regeringen tänkte strunta i riksdagsbeslutet. Endast ockupanterna i Marocko ler i njugg. Deras första upphetsning och oro har lagt sig.
Nu koncentrerar sig den kungliga diktaturen på att få ett indirekt erkännande av ockupationen genom ett beslut i EU om ett nygammalt fiskeavtal mellan EU och Marocko som helt rättsvidrigt också omfattar ockuperade vatten. Eftersom detta avtal tillgodoser spanska egenintressen och franska politiska intressen är det stor risk att det får stöd av en majoritet i Europaparlamentet. Det lobbas hårt och de folkrättsliga principerna sätts på undantag.
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen är den högsta beslutande församlingen i vårt land.” Så kan den svenska konstitutionen sammanfattas. Det borde alltså vara självklart att Sverige liksom 48 andra stater nu erkänner Västsahara. Det är svårt att förklara för t.ex. afrikanska företrädare att svensk demokrati inte gäller för utrikespolitiken.
Ett erkännande från ett land inom västvärlden skulle ha oerhört stor betydelse för Västsaharas status. För närvarande är det ”bara” afrikanska, latinamerikanska och asiatiska stater samt inte minst Afrikanska Unionen, där SADR är fullvärdig medlem, som står fast vid sitt erkännande. Marocko har lagt ner stor möda och mycket pengar på att förmå små fattiga länder att avstå eller frysa sina erkännanden. Men Sydafrikas president Thabo Mbeki förklarade 2004 att man inte kunde vänta längre. Marocko hade då förnekat sin egen överenskommelse med Polisario och FN om en folkomröstning. De egna erfarenheterna från kampen mot apartheid samt AUs och FNs stadgar krävde ett erkännande från Sydafrika.
Den afrikanska fackföreningsrörelsen har nyligen på en konferens i Nigerias huvudstad Abuja förklarat att man vill öka ansträngningarna att kasta ut Marocko från ett självständigt Västsahara. Man kräver att AU inför sanktioner som i kampen mot apartheid och att Polisario ges ett ökat stöd. Man efterlyser också ett starkare samarbete med solidaritetsrörelsen i Europa, Amerika och Australien.
Ett svenskt erkännande skulle kunna öppna för efterföljare i Europa, kanske i första hand bland de nordiska länderna. Det skulle kunna dämpa krigslusten hos de västsahariska ungdomar som känner sig svikna och förrådda av den rika världen och ett FN-system som förlamats av i första hand Frankrike men även USA. Det skulle bli ett första steg mot ett FN-medlemskap och en mera jämnbördig situation jämfört med Marockos.
Det är oerhört positivt att Sverige – tillsammans med Danmark – håller emot när det gäller det skamliga fiskeavtalet som ska upp till omröstning i Europaparlamentet den 10 december. Men Sverige skulle kunna göra mer för det västsahariska folket och för säkerheten i Maghreb. Då handlar det främst om att genomföra riksdagens beslut om ett västsahariskt erkännande – helt i enlighet med internationell rätt enligt våra främsta folkrättsexperter.
Det vore klädsamt om nu sittande regering fattar detta beslut och inte överlåter det till en ny majoritet efter valet i höst.
Jan Strömdahl
Ordförande Föreningen Västsahara
måndag, november 25, 2013
Ovisst läge i Honduras efter misstanke om valfusk
Med 54% av rösterna räknade skyndade valmyndigheten att proklamera högerkandidaten Hernandez till segrare med 34% i gårdagens presidentval. Den besegrade motkandidaten Xiomara hade enligt uppgifterna 28%. Men de slutgiltiga resultaten menade valmyndigheten ska presenteras idag.
Hernandez firade inte igår kväll utan manade via medierna till dialog. Gatorna var tomma på kvällen, inga firande anhängare av högerpartiet Partido Nacional (PN). Inte heller idag har man firat och valmyndigheten har inte yttrat sig igen. Både liberalerna och förre kuppmakaren (och presidentkandidat) Vasquez Velazquez har gratulerat Hernandez. Båda åkte på stryk. Liberalerna, som länge delade makten med PN, får enligt valmyndigheterna 20% och kuppmakaren under 1 %.
Vänsterpartiet LIBRE och deras presidentkandidat Xiomara avvisar valmyndighetens preliminära resultat. Enligt röstprotokollen från vallokalerna ska Xiomara ha vunnit med 3 % över högerkandidaten. LIBRE ska ha också blivit näst största partiet. Enligt röstprotokollen ska 20% av Xiomara och LIBRE:s röster inte tagits med i valmyndighetens rösträkning. Inte heller presidentkandidaten Nasralla för Antikorruptionspartiet (15%) godkänner resultaten och hänvisar till protokollen. Nasralla menar att räkningen av de resterande 46% ändrar resultatet. Den avsatte presidenten Mel Zelaya menar att LIBRE och folkrörelserna kommer att försvara rösterna med gatuprotester om så behövs och vädjar till de internationella valobservatörerna att inte godkänna valet. Valobservatörer har lyft ett flertal oegentligheter kring röstlängden och valproceduren.
Nu säger ledarna för LIBRE att de inte kommer delta i ett inkallat möte idag där partierna kommer diskutera och komma överens om valresultatet. "Vi vägrar göra upp om ett tvivelaktigt valresultat" säger de.
Hernandez firade inte igår kväll utan manade via medierna till dialog. Gatorna var tomma på kvällen, inga firande anhängare av högerpartiet Partido Nacional (PN). Inte heller idag har man firat och valmyndigheten har inte yttrat sig igen. Både liberalerna och förre kuppmakaren (och presidentkandidat) Vasquez Velazquez har gratulerat Hernandez. Båda åkte på stryk. Liberalerna, som länge delade makten med PN, får enligt valmyndigheterna 20% och kuppmakaren under 1 %.
Vänsterpartiet LIBRE och deras presidentkandidat Xiomara avvisar valmyndighetens preliminära resultat. Enligt röstprotokollen från vallokalerna ska Xiomara ha vunnit med 3 % över högerkandidaten. LIBRE ska ha också blivit näst största partiet. Enligt röstprotokollen ska 20% av Xiomara och LIBRE:s röster inte tagits med i valmyndighetens rösträkning. Inte heller presidentkandidaten Nasralla för Antikorruptionspartiet (15%) godkänner resultaten och hänvisar till protokollen. Nasralla menar att räkningen av de resterande 46% ändrar resultatet. Den avsatte presidenten Mel Zelaya menar att LIBRE och folkrörelserna kommer att försvara rösterna med gatuprotester om så behövs och vädjar till de internationella valobservatörerna att inte godkänna valet. Valobservatörer har lyft ett flertal oegentligheter kring röstlängden och valproceduren.
Nu säger ledarna för LIBRE att de inte kommer delta i ett inkallat möte idag där partierna kommer diskutera och komma överens om valresultatet. "Vi vägrar göra upp om ett tvivelaktigt valresultat" säger de.
lördag, november 16, 2013
Chile på väg att göra upp med Pinochet
Valet idag kommer att förändra politiken i Chile. För första gången efter diktaturens fall 1989-90 är Chile på väg att göra upp med Pinochets politik.
När oppositionen vann mot Pinochet (folkomröstningen1988 och presidentvalet 1989) hade den första demokratiskt valda regeringen att göra upp med tre centrala problem från diktaturen; 1. brotten mot mänskliga rättigheter under Pinochet, 2. det politiska underskottet i den fascistiska konstitutionen från 1980 och 3. den ekonomiska ojämlikheten från nyliberalismen.
Men under de 20 åren av Concertacion bestående av kristdemokrater och socialdemokrater gjordes aldrig helhjärtade försök att åstadkomma grundläggande förändringar i modellen.
En försoningspolitik liknande den i Spanien efter Franco resulterade, med få undantag, i straffrihet för både Pinochet och de ledande ansvariga för brotten under diktaturen. Två omfattande rapporter om mänskliga rättigheter, Rettig och Valech, var vad Concertacion kunde leverera. Pinochets konstitution som underordnar politiken till en fascistisk spelplan och som blockerar mer omfattande reformer lämnades, med några få ändringar under år 2000, intakt fram till nu. Trots en årlig tillväxt på 6-7% är Chile fortfarande det mest ojämlika landet inom OECD. Concertacion gjorde punktinsatser riktade till de allra fattigaste som gav bra resultat i en minskning av extremfattigdomen men lämnade den ekonomiska strukturen oförändrad där utbildningen, hälsovård, pensionssystemet styrs av en "politisk bekväm" privatmarknad.
Detta "fungerade" tills medelskikten i städerna, som är skuldsatta upp till öronen för att betala sin "välfärd", sa ifrån. Det var medelklassens barn som 2011 gick ut på gator och torg med krav på en avgiftsfri och bra utbildning. Concertacion med en progressiv tilltal kunde under 20 år styra eller dämpa det sociala missnöjet. Men den nuvarande högerregering, utan band till folkrörelser och som i stort sett följt samma politik, kunde inte stoppa en radikalisering av folkopinionen med enorma studentprotester, fackliga strejker och en växande krav på statliga regleringar av ekonomin.
Den nya koalitionen Nueva Mayoria kommer att vinna både president- och parlamentsvalet. Det är en nygammal Concertacion (socialdemokrater och kristdemokrater) i allians med vänsterkrafter (vänstersocialister och kommunister) som åtminstone i sitt program "hörsammat" kraven från folkopinionen. Den kommande presidenten Michelle Bachelet från 2013 är inte samma Bachelet från 2006-2010. Hennes nya program har tre centrala reformer, en avgiftsfri utbildning, en ny konstitution och en skattereform som ska finansiera kommande sociala reformer. Mätningar ger Bachelet mellan 48-54%. Når hon idag över 50% av rösterna väljs hon direkt till president. Annars görs en andra omgång.
Valet idag söndag kommer att förändra spelplanen
- den nygamla koalitionen Nueva Mayoria (NM) har åtminstone i valprogrammet sagt sig vara beredd att göra upp med Pinochet. En ny demokratisk konstitution med ett proportionellt valsystem, statens roll i ekonomin stärkts bl a med en statlig pensionsfond, en skattereform som höjer bolagskatten till 25% för att finansiera reformer inom utbildning (avgiftsfri) och hälsovård. Reformer inom arbetsrätten kommer att stärka både kollektivavtal och fackföreningar. Den nya regeringen kommer ha som främsta mål att bekämpa den stora ojämlikheten.
- Dock kommer reformtakten att bestämmas av hur det går i parlamentsvalet och de interna styrkeförhållanden. Mycket pekar mot att vänstern inom koalitionen får bra resultat (socialister och kommunister) och de socialliberala tappar. Men inom NM finns krafter som kommer att söka allianser med den liberala högern i opposition för att begränsa eller stoppa reformerna.
- Högern splittras. Pinochet-högern kommer att förlora stort. Presidentkandidaten Matthei, dotter till juntamedlemmen Fernando Matthei, kommer få det sämsta valresultatet (20-25%) för högern sen 1964. Högerpartiet UDI med starka band till militärerna från diktaturen kommer för första gången på 23 år att minska sitt stöd. På uppgång är en liberal höger, med nuvarande presidenten Piñera som ledande figur, som representerar den ekonomiska eliten men som tar avstånd från Pinochet och diktaturen och som även kritiserar den extrema nyliberalismen. Denna liberala högern kommer att formera sig tillsammans med krafter från gamla Concertacion som inte gillar "vänstervridningen" i den kommande regering.
- Bachelet kommer att tvingas att gå till mötes en stark folkopinion. Ca 80% vill ha en ny konstitution och en avgiftsfri utbildning. Under valrörelsen har uppmaningen att skriva i valsedeln AC (Författningsförsamling som ska skriva en ny konstitution) fått mycket stöd. De utomparlamentariska rörelserna som studenter och facket har stärkt sina positioner och har även kanaler in i den nya kommande regering. De kommer knappast ge vika i sina krav eller förhandla bort lovade reformer. Även den i valet liten vänsterrörelsen (med presidentkandidater Claude och Miranda 4-6%) och som står utanför NM har en viss kraft att mobilisera en betydande folkopinion för en ny konstitution och sociala reformer.
När oppositionen vann mot Pinochet (folkomröstningen1988 och presidentvalet 1989) hade den första demokratiskt valda regeringen att göra upp med tre centrala problem från diktaturen; 1. brotten mot mänskliga rättigheter under Pinochet, 2. det politiska underskottet i den fascistiska konstitutionen från 1980 och 3. den ekonomiska ojämlikheten från nyliberalismen.
Men under de 20 åren av Concertacion bestående av kristdemokrater och socialdemokrater gjordes aldrig helhjärtade försök att åstadkomma grundläggande förändringar i modellen.
En försoningspolitik liknande den i Spanien efter Franco resulterade, med få undantag, i straffrihet för både Pinochet och de ledande ansvariga för brotten under diktaturen. Två omfattande rapporter om mänskliga rättigheter, Rettig och Valech, var vad Concertacion kunde leverera. Pinochets konstitution som underordnar politiken till en fascistisk spelplan och som blockerar mer omfattande reformer lämnades, med några få ändringar under år 2000, intakt fram till nu. Trots en årlig tillväxt på 6-7% är Chile fortfarande det mest ojämlika landet inom OECD. Concertacion gjorde punktinsatser riktade till de allra fattigaste som gav bra resultat i en minskning av extremfattigdomen men lämnade den ekonomiska strukturen oförändrad där utbildningen, hälsovård, pensionssystemet styrs av en "politisk bekväm" privatmarknad.
Detta "fungerade" tills medelskikten i städerna, som är skuldsatta upp till öronen för att betala sin "välfärd", sa ifrån. Det var medelklassens barn som 2011 gick ut på gator och torg med krav på en avgiftsfri och bra utbildning. Concertacion med en progressiv tilltal kunde under 20 år styra eller dämpa det sociala missnöjet. Men den nuvarande högerregering, utan band till folkrörelser och som i stort sett följt samma politik, kunde inte stoppa en radikalisering av folkopinionen med enorma studentprotester, fackliga strejker och en växande krav på statliga regleringar av ekonomin.
Den nya koalitionen Nueva Mayoria kommer att vinna både president- och parlamentsvalet. Det är en nygammal Concertacion (socialdemokrater och kristdemokrater) i allians med vänsterkrafter (vänstersocialister och kommunister) som åtminstone i sitt program "hörsammat" kraven från folkopinionen. Den kommande presidenten Michelle Bachelet från 2013 är inte samma Bachelet från 2006-2010. Hennes nya program har tre centrala reformer, en avgiftsfri utbildning, en ny konstitution och en skattereform som ska finansiera kommande sociala reformer. Mätningar ger Bachelet mellan 48-54%. Når hon idag över 50% av rösterna väljs hon direkt till president. Annars görs en andra omgång.
Valet idag söndag kommer att förändra spelplanen
- den nygamla koalitionen Nueva Mayoria (NM) har åtminstone i valprogrammet sagt sig vara beredd att göra upp med Pinochet. En ny demokratisk konstitution med ett proportionellt valsystem, statens roll i ekonomin stärkts bl a med en statlig pensionsfond, en skattereform som höjer bolagskatten till 25% för att finansiera reformer inom utbildning (avgiftsfri) och hälsovård. Reformer inom arbetsrätten kommer att stärka både kollektivavtal och fackföreningar. Den nya regeringen kommer ha som främsta mål att bekämpa den stora ojämlikheten.
- Dock kommer reformtakten att bestämmas av hur det går i parlamentsvalet och de interna styrkeförhållanden. Mycket pekar mot att vänstern inom koalitionen får bra resultat (socialister och kommunister) och de socialliberala tappar. Men inom NM finns krafter som kommer att söka allianser med den liberala högern i opposition för att begränsa eller stoppa reformerna.
- Högern splittras. Pinochet-högern kommer att förlora stort. Presidentkandidaten Matthei, dotter till juntamedlemmen Fernando Matthei, kommer få det sämsta valresultatet (20-25%) för högern sen 1964. Högerpartiet UDI med starka band till militärerna från diktaturen kommer för första gången på 23 år att minska sitt stöd. På uppgång är en liberal höger, med nuvarande presidenten Piñera som ledande figur, som representerar den ekonomiska eliten men som tar avstånd från Pinochet och diktaturen och som även kritiserar den extrema nyliberalismen. Denna liberala högern kommer att formera sig tillsammans med krafter från gamla Concertacion som inte gillar "vänstervridningen" i den kommande regering.
- Bachelet kommer att tvingas att gå till mötes en stark folkopinion. Ca 80% vill ha en ny konstitution och en avgiftsfri utbildning. Under valrörelsen har uppmaningen att skriva i valsedeln AC (Författningsförsamling som ska skriva en ny konstitution) fått mycket stöd. De utomparlamentariska rörelserna som studenter och facket har stärkt sina positioner och har även kanaler in i den nya kommande regering. De kommer knappast ge vika i sina krav eller förhandla bort lovade reformer. Även den i valet liten vänsterrörelsen (med presidentkandidater Claude och Miranda 4-6%) och som står utanför NM har en viss kraft att mobilisera en betydande folkopinion för en ny konstitution och sociala reformer.
lördag, november 09, 2013
Obamadoktrinen
Nazanin Amirian, ursprungligen från Iran men bosatt i Spanien, gör en intressant analys om läget i Mellanöstern. Hon är författare och skriver i europeiska tidningar. Här intervjun (på spanska) http://rebelion.org/noticia.php?id=175249
- USA:s attack mot Syrien
Obama varken kunde eller ville attackera Syrien i augusti. Trots ansträngningar från Turkiet och Saudiarabien att dra in USA i ett krig. Obama hade mer att förlora än att vinna och räddades av Putin från logiken "användning av kemiska vapen = militärt angrepp". Den verkliga röda linjen var förändring i styrkeförhållandet mellan den syriska armén och rebellerna, när Damaskus återtog flera områden i juli och augusti, tack vare kaoset inom oppositionen, ett logistiskt stöd från Ryssland samt hjälpen från det iranska revolutionsgardet.
- USA:s bästa scenario i mellanöstern
Det kontrollerade kaoset. Där Ryssland, Iran, Turkiet, Saudiarabien och även Israel slits ut. ”Obamadoktrinen” inriktar sig på att hålla tillbaka Kina, att inte blanda sig i små strider och fokus i området är snarare Iran än Syrien. Det pratas om en överenskommelse mellan Ryssland, USA och Iran om att ha kvar Bachar el-Assad vid makten fram till valet 2014, för att USA ska kunna komma överens med Hasan Rohani Ali Khamenei om att överge sitt kärnvapenprogram. Obama vill uppnå en överenskommelse om en nedrustning av både Syrien och Iran utan krig.
- Ekonomiska intressen
Konfliken i Syrien har på flera punkter beröring med intressen kring olja/gas projekt.
1. Syrien har största oljereserven i östra Medelhavet. Ryssland (med 20 miljarder dollar) tillsammans med Kina och Iran har stora investeringar i Syriens oljeprojekt.
2. Gasreserver vid kusten av Syrien, Libanon, Israel och Gaza har provocerat fram en konflikt där Israel gör anspråk på och i praktiken kontrollerar gastillgångarna.
3. Syriens geografiska läge riskerar att lämna Turkiet utanför flera energikorridorer. Turkiet tjänar idag stora pengar på oljeledningen Azerbajdzjan-Georgien. Det handlar om två oljeledningar och en gasledning samt en ny oljeledning som enligt ett avtal från 2011 ska gå via Iran, Syrien och Irak (s k den shiitiska oljeledningen) och som ska transportera oljan från Iran till Medelhavet. Det sista är även ett hot mot EU:s projekt med gasledningen ”Nabucco” som ska gå från Kaspiska havet till Medelhavet via Turkiet utan att gå genom Ryssland. Sedan finns projektet från Saudiarabien och Qatar om ett “Arab Gas Pipeline” som ska omfatta även Syrien, Jordanien och Libanon och som ska binda Nordafrikas gastillgångar med Turkiet ut till Medelhavet. Detta skulle befästa Turkiet som dörren för EU till energikällor och försvaga Rysslands ställning.
- Kina
Kina har förlorat Irak, Sudan och Libyen som energikällor, men vill behålla sin ställning i området genom Syrien och Iran. Kina låter Ryssland spela huvudrollen i Syreinkonflikten men är medveten om att USA:s mål är att attackera Iran.
- IRAN-USA
Mubaraks fall i Egypten, shiiternas maktövertagande i Irak, Hizbollahs ökade inflytande i Libanon eller det s k shiitiska upproret i ex Bahrain och Jemen har inte stärkt Irans makt i området. Arabstaternas egna intressen, den gamla rivaliteten mellan araber och perser och Irans interna kris och konflikter har hindrat Iran att stärka sin position.
Ansträngningar till bättre relationer mellan Iran och USA är reella. Trots Israels motstånd, är en överenskommelse med Iran mindre kostsam än ett krig eller att tvingas acceptera ett Iran med kärnvapen. USA kan t o m acceptera ett Iran med kapacitet att bygga kärnvapen (som Argentina, Japan och Tyskland) och även låta Iran producera anrikat uran under villkoret av regelbundna FN-inspektioner. Storbritannien och Tyskland motsätter sig en attack mot Iran. För Ayatolla Jamenei är sanktionerna och den ekonomiska krisen bra skäl för att söka en överenskommelse med USA. Men även trycket mot Syrien påverkar. Det finns även i beräkning från de som nu styr Iran, att om Iran vill bli en regional stormakt måste det, så som Turkiet och Israel gjort, närma sig USA.
- Obamadoktrinen
USA har misslyckats i Afghanistan. USA har varken kunnat dra igång gasledningen mellan Turkmenistan, Afghanistan-Pakistan eller fått kontroll på ”stan”-länderna och därmed minskat Rysslands inflytande. Arabvåren togs över av den religiösa högern och militärer. USA samarbetar med båda krafterna. Det var fel av den egyptiska vänstern att stödja statskuppen som planerades av USA och finansierades från Saudiarabien.
Obama har under sin andra mandatperiod fattat vissa beslut som försvagat hökarna i USA. Han fick bort CIA-chefen neo-con David Petraeus; även Robert Gates, ökänd som krigsherre, avsattes tidigare; generalen Allen, NATO-befäl i Afghanistan, avsattes; demokraternas hök Hillary Clinton fick lämna sin post som utrikesminister; Leon Panetta, Pentagon-chef, fick gå i pension. Samtidigt har Obama minskat Pentagons budget med 1,2 miljarder dollar och tillsatt Chuck Hagel som försvarsminister, känd för att vara ”anti-Israel” och motståndare till ett angreppskrig mot Iran. Obama verkar ha insett att just de ”lokala” krigen som provocerats fram av hökarna, har försvagat USA:s position i världen. Obamas fokus ligger nu i att hålla tillbaka Kina och se till att USA ”kommer tillbaka” i Asien.
- USA:s attack mot Syrien
Obama varken kunde eller ville attackera Syrien i augusti. Trots ansträngningar från Turkiet och Saudiarabien att dra in USA i ett krig. Obama hade mer att förlora än att vinna och räddades av Putin från logiken "användning av kemiska vapen = militärt angrepp". Den verkliga röda linjen var förändring i styrkeförhållandet mellan den syriska armén och rebellerna, när Damaskus återtog flera områden i juli och augusti, tack vare kaoset inom oppositionen, ett logistiskt stöd från Ryssland samt hjälpen från det iranska revolutionsgardet.
- USA:s bästa scenario i mellanöstern
Det kontrollerade kaoset. Där Ryssland, Iran, Turkiet, Saudiarabien och även Israel slits ut. ”Obamadoktrinen” inriktar sig på att hålla tillbaka Kina, att inte blanda sig i små strider och fokus i området är snarare Iran än Syrien. Det pratas om en överenskommelse mellan Ryssland, USA och Iran om att ha kvar Bachar el-Assad vid makten fram till valet 2014, för att USA ska kunna komma överens med Hasan Rohani Ali Khamenei om att överge sitt kärnvapenprogram. Obama vill uppnå en överenskommelse om en nedrustning av både Syrien och Iran utan krig.
- Ekonomiska intressen
Konfliken i Syrien har på flera punkter beröring med intressen kring olja/gas projekt.
1. Syrien har största oljereserven i östra Medelhavet. Ryssland (med 20 miljarder dollar) tillsammans med Kina och Iran har stora investeringar i Syriens oljeprojekt.
2. Gasreserver vid kusten av Syrien, Libanon, Israel och Gaza har provocerat fram en konflikt där Israel gör anspråk på och i praktiken kontrollerar gastillgångarna.
3. Syriens geografiska läge riskerar att lämna Turkiet utanför flera energikorridorer. Turkiet tjänar idag stora pengar på oljeledningen Azerbajdzjan-Georgien. Det handlar om två oljeledningar och en gasledning samt en ny oljeledning som enligt ett avtal från 2011 ska gå via Iran, Syrien och Irak (s k den shiitiska oljeledningen) och som ska transportera oljan från Iran till Medelhavet. Det sista är även ett hot mot EU:s projekt med gasledningen ”Nabucco” som ska gå från Kaspiska havet till Medelhavet via Turkiet utan att gå genom Ryssland. Sedan finns projektet från Saudiarabien och Qatar om ett “Arab Gas Pipeline” som ska omfatta även Syrien, Jordanien och Libanon och som ska binda Nordafrikas gastillgångar med Turkiet ut till Medelhavet. Detta skulle befästa Turkiet som dörren för EU till energikällor och försvaga Rysslands ställning.
- Kina
Kina har förlorat Irak, Sudan och Libyen som energikällor, men vill behålla sin ställning i området genom Syrien och Iran. Kina låter Ryssland spela huvudrollen i Syreinkonflikten men är medveten om att USA:s mål är att attackera Iran.
- IRAN-USA
Mubaraks fall i Egypten, shiiternas maktövertagande i Irak, Hizbollahs ökade inflytande i Libanon eller det s k shiitiska upproret i ex Bahrain och Jemen har inte stärkt Irans makt i området. Arabstaternas egna intressen, den gamla rivaliteten mellan araber och perser och Irans interna kris och konflikter har hindrat Iran att stärka sin position.
Ansträngningar till bättre relationer mellan Iran och USA är reella. Trots Israels motstånd, är en överenskommelse med Iran mindre kostsam än ett krig eller att tvingas acceptera ett Iran med kärnvapen. USA kan t o m acceptera ett Iran med kapacitet att bygga kärnvapen (som Argentina, Japan och Tyskland) och även låta Iran producera anrikat uran under villkoret av regelbundna FN-inspektioner. Storbritannien och Tyskland motsätter sig en attack mot Iran. För Ayatolla Jamenei är sanktionerna och den ekonomiska krisen bra skäl för att söka en överenskommelse med USA. Men även trycket mot Syrien påverkar. Det finns även i beräkning från de som nu styr Iran, att om Iran vill bli en regional stormakt måste det, så som Turkiet och Israel gjort, närma sig USA.
- Obamadoktrinen
USA har misslyckats i Afghanistan. USA har varken kunnat dra igång gasledningen mellan Turkmenistan, Afghanistan-Pakistan eller fått kontroll på ”stan”-länderna och därmed minskat Rysslands inflytande. Arabvåren togs över av den religiösa högern och militärer. USA samarbetar med båda krafterna. Det var fel av den egyptiska vänstern att stödja statskuppen som planerades av USA och finansierades från Saudiarabien.
Obama har under sin andra mandatperiod fattat vissa beslut som försvagat hökarna i USA. Han fick bort CIA-chefen neo-con David Petraeus; även Robert Gates, ökänd som krigsherre, avsattes tidigare; generalen Allen, NATO-befäl i Afghanistan, avsattes; demokraternas hök Hillary Clinton fick lämna sin post som utrikesminister; Leon Panetta, Pentagon-chef, fick gå i pension. Samtidigt har Obama minskat Pentagons budget med 1,2 miljarder dollar och tillsatt Chuck Hagel som försvarsminister, känd för att vara ”anti-Israel” och motståndare till ett angreppskrig mot Iran. Obama verkar ha insett att just de ”lokala” krigen som provocerats fram av hökarna, har försvagat USA:s position i världen. Obamas fokus ligger nu i att hålla tillbaka Kina och se till att USA ”kommer tillbaka” i Asien.
onsdag, november 06, 2013
Ny överenskommelse i fredssamtalen i Colombia
Den andra rundan i fredssamtalen i Havanna mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan avslutades idag med en överenskommelse som handlar bl a om FARC:s deltagande i politiken i Colombia. De fyra centrala punkter i avtalet är följande:
1. Upprättande av tillfälliga valdistrikt i de områden värst drabbade av kriget. Dessa områden/valdistrikt kommer ha egna representanter i parlamentet under en begränsad period.
2. Garantier och säkerhet för FARC:s politiska rörelse.
3. Upprättande av en kommission som ska se över regler för politiska partier med syfte att göra det enklare för oppositionen att organisera sig och delta i politiska val. Kommissionen kommer att sammankalla de politiska partierna till ett konvent, i synnerhet de som idag befinner sig i opposition ska höras.
4. Det kommer att upprättas försoningsråd för att främja en tolerans och försoningskultur i landet.
1. Upprättande av tillfälliga valdistrikt i de områden värst drabbade av kriget. Dessa områden/valdistrikt kommer ha egna representanter i parlamentet under en begränsad period.
2. Garantier och säkerhet för FARC:s politiska rörelse.
3. Upprättande av en kommission som ska se över regler för politiska partier med syfte att göra det enklare för oppositionen att organisera sig och delta i politiska val. Kommissionen kommer att sammankalla de politiska partierna till ett konvent, i synnerhet de som idag befinner sig i opposition ska höras.
4. Det kommer att upprättas försoningsråd för att främja en tolerans och försoningskultur i landet.
tisdag, oktober 29, 2013
Tendenser från söndagens valresultat i Argentina
1. Cristina Fernandez Kirchner (CFK) kommer inte kunna ställa upp i presidentvalet 2015, eftersom hennes allians Frente para la Victoria (FpV) som väntat inte lyckades erövra 2/3 av kongressen och senaten i söndagens val, som behövs för en grundlagsändring. Med 32 % är vänsterperonismen i FpV Argentinas största politiska kraft och har tillsammans med allierade egen majoritet i både kongressen och senaten. Att CFK inte kan ställa upp i nästa val komplicerar läget för detta block. Guvernören i Buenos Aires Scioli är en av de starkaste kandidaterna men ifrågasätts från vänstern.
2. Ett nytt högerblock tar form kring ledaren Sergio Massa och högerperonismen i Frente Renovador (FR). Det nya blocket kommer även samla peronister i FP som motsätter sig ”Kirchnerismen” samt den traditionella högern (PRO). Liberala krafter (CC) och även delar av den peronistiska fackliga byråkratin kommer att alliera sig med detta block. Tidigare var Massa, som chef för regeringsstaben, nära allierad till Kirchner. Han bröt med CFK. Wikileaks har avslöjat att Massa förde hemliga samtal med tjänstemän från USA:s ambassad i Argentina. Massa vann i viktiga Buenos Aires och profilerar sig nu som presidentkandidat för ett brett högerblock.
3. Bra resultat för vänstern utanför peronismen. Den trotskistiska alliansen Frente de Izquierda y los Trabajadores (FIT) fick 1,2 miljoner röster och tre ledamöter i andra kammaren. Även i Tierra del Fuego valdes en ledamot med vänsterprofil och facklig bakgrund från Movimiento Solidario Popular. Inom alliansen FpV finns flera ledamöter från små vänsterpartier samlade i ex EN med 5-6 ledamöter (bl a KP och PH). Dessutom finns flera andra enskilda ledamöter från små vänsterkrafter som Camino Popular mm. Vänstern agerar alltid i valsammahang splittrad i olika små fraktioner och som kretsar runt starka profiler men har desto starkare förankring och kraft i och genom sociala rörelser. Vänstern delas i de som är starkt kritiskta till Kirchnerismen och de som allierat sig med CFK.
4. Grovt sett (med splittringar och personfixerade konjunktur förändringar) dominerar tre block den politiska debatten. Ur de tre blocken kommer det att komma fram tre starka presidentkandidater.
1) vänsterperonismen+vänstern i FvP (132 ledamöter) + vänstern i FIT (3). Med reservation för en splittring i två block.
2) socialliberala blocket med socialdemokraten Binner, UCR och UNEN (ca 60 ledamöter)
3) högerblocket med högerperonisterna och den traditionella högern i PRO (ca 60 ledamöter).
tisdag, september 17, 2013
Dom mot Boliden kan bli prejudikat mot miljöförstöring
Latinamerikagrupperna stödjer en rättslig prövning av fallet och initiativet från de drabbade byborna i Chile.
- Om Boliden fälls kan domen bli ett prejudikat gällande svenska bolags agerande och investeringar utomlands som leder till miljöförstöring och mänskliga rättigheter, säger Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna. Det finns andra fall med svenska investeringar i Latinamerika och med liknande utfall. Ett exempel är stämningen mot Chevron Texaco i ecuadorianska Amazonas.
Första till fjärde AP-fonden har tillsammans ca 4,3 % av kapitalet i Boliden – ett innehav som motsvarar drygt en miljard kronor. Latinamerikagrupperna driver tillsammans med flera andra organisationer en kampanj för att regelverket för AP-fonderna ska ändras. Riktlinjerna för fondernas etikarbete behöver tydliggöras och investeringarna av våra pensionspengar måste göras på ett sätt som tar hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter.
- Bolidenfallet visar på behovet av ett internationellt juridiskt bindande regelverk för storbolagen avseende miljö och mänskliga rättigheter, där sårbara och resurssvaga människor ska kunna utkräva ansvar och ges rättshjälp. Rapporter från FN visar att storföretag använder sig av länders bristande lagstiftning, resurssvaga rättsapparater och korrupta strukturer för att öka sin ekonomiska vinning på bekostnad av miljö och människors rättigheter, säger Francisco Contreras.
Latinamerikagrupperna kommer att starta en grupp som arbetar med information och påverkan kring fallet och som ska delta i solidaritetsarbete med de drabbade byborna pga av Boliden.
- Om Boliden fälls kan domen bli ett prejudikat gällande svenska bolags agerande och investeringar utomlands som leder till miljöförstöring och mänskliga rättigheter, säger Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna. Det finns andra fall med svenska investeringar i Latinamerika och med liknande utfall. Ett exempel är stämningen mot Chevron Texaco i ecuadorianska Amazonas.
Första till fjärde AP-fonden har tillsammans ca 4,3 % av kapitalet i Boliden – ett innehav som motsvarar drygt en miljard kronor. Latinamerikagrupperna driver tillsammans med flera andra organisationer en kampanj för att regelverket för AP-fonderna ska ändras. Riktlinjerna för fondernas etikarbete behöver tydliggöras och investeringarna av våra pensionspengar måste göras på ett sätt som tar hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter.
- Bolidenfallet visar på behovet av ett internationellt juridiskt bindande regelverk för storbolagen avseende miljö och mänskliga rättigheter, där sårbara och resurssvaga människor ska kunna utkräva ansvar och ges rättshjälp. Rapporter från FN visar att storföretag använder sig av länders bristande lagstiftning, resurssvaga rättsapparater och korrupta strukturer för att öka sin ekonomiska vinning på bekostnad av miljö och människors rättigheter, säger Francisco Contreras.
Latinamerikagrupperna kommer att starta en grupp som arbetar med information och påverkan kring fallet och som ska delta i solidaritetsarbete med de drabbade byborna pga av Boliden.
onsdag, september 04, 2013
Herr president Barack Obama!
Herr president Barack Obama!
Vi önskar dig välkommen till Sverige! Väldigt bra att du kommer hit just nu för vi har flera viktiga frågor som vi gärna skulle vilja tala med dig om. Här är några särskilt viktiga saker:
Du kanske inte känner till det, men världens största avlyssningsbas, Menwith Hill, ligger inte särskilt långt från Sverige i Norra Yorkshire, England, och drivs av National Security Agency, NSA, som har sitt centrum i Maryland, USA. På Menwith Hill-basen finns 35 ofantliga radarinstallationer och de kan inte bara via satelliter avlyssna oss i Sverige, utan kontrollerar även stora delar av den Eurasiska kontinenten och norra Afrika. Detta sker via ett globalt nätverk av satelliter och de informationer de fångar in sänds från Menwith Hill via koaxialkablar på havets botten till NSA i USA. Vi skulle känna oss både tryggare och gladare om du ville stänga denna bas eftersom den också används vid krigföring i Mellanöstern och norra Afrika.
En annan farlig radaranläggning som vi skulle vilja att du passade på att montera ner är Globus ll, som din företrädare, George W. Bush installerades 1998 på Vardö i norra Norge, helt nära Ryssland. Den ingår i USAs s.k. nationella missilförsvar. Många blev väldigt oroade över detta eftersom det var ett brott mot ABM-avtalet, det som skulle förhindra att USA och Ryssland placerade farliga anläggningar i närheten av varandra med syfte att kunna utdela ett förstaslag med kärnvapen.
När vi nu pratar om nordområdena vill vi fästa din uppmärksamhet på NATOs ofantliga militärövningar som genomförs i norra Sverige och som gör oss alla väldigt oroliga. Eftersom NATO är en kärnvapenmakt och USAs flygvapen, US Air Force, alltid är närvarande med sina kärnvapenkapabla stridsplan t.ex. F-16 och F-15 Eagle, anser vi att vår kärnvapenfrihet riskerar att kränkas. I den stora stridsövningen Cold Response ll, i februari 2012, deltog 16 300 soldater farligt nära den ryska gränsen. En annan stor marin NATO-krigsövning ska nu genomföras i september i Östersjön.
Vi vill alltså be dig, som har en del att säja till om, att se till att avlyssningsbaserna runt om i världen stängs. Vi skulle också vilja passa på att be dig ta upp frågan om att upplösa NATO, eftersom Warszawapakten för länge sedan har upplösts. Vi ber dig att beordra överbefälhavaren för US Air Force att respektera Sveriges alliansfrihet och inte hålla på och öva krig i vårt land. Vi är djupt oroade över denna utveckling.
Slutligen vill vi önska dig en trevlig vistelse i Sverige och en säker hemresa.
Hälsningar
Agneta Norberg viceordförande i Sveriges Fredsråd
Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna
Vi önskar dig välkommen till Sverige! Väldigt bra att du kommer hit just nu för vi har flera viktiga frågor som vi gärna skulle vilja tala med dig om. Här är några särskilt viktiga saker:
Du kanske inte känner till det, men världens största avlyssningsbas, Menwith Hill, ligger inte särskilt långt från Sverige i Norra Yorkshire, England, och drivs av National Security Agency, NSA, som har sitt centrum i Maryland, USA. På Menwith Hill-basen finns 35 ofantliga radarinstallationer och de kan inte bara via satelliter avlyssna oss i Sverige, utan kontrollerar även stora delar av den Eurasiska kontinenten och norra Afrika. Detta sker via ett globalt nätverk av satelliter och de informationer de fångar in sänds från Menwith Hill via koaxialkablar på havets botten till NSA i USA. Vi skulle känna oss både tryggare och gladare om du ville stänga denna bas eftersom den också används vid krigföring i Mellanöstern och norra Afrika.
En annan farlig radaranläggning som vi skulle vilja att du passade på att montera ner är Globus ll, som din företrädare, George W. Bush installerades 1998 på Vardö i norra Norge, helt nära Ryssland. Den ingår i USAs s.k. nationella missilförsvar. Många blev väldigt oroade över detta eftersom det var ett brott mot ABM-avtalet, det som skulle förhindra att USA och Ryssland placerade farliga anläggningar i närheten av varandra med syfte att kunna utdela ett förstaslag med kärnvapen.
När vi nu pratar om nordområdena vill vi fästa din uppmärksamhet på NATOs ofantliga militärövningar som genomförs i norra Sverige och som gör oss alla väldigt oroliga. Eftersom NATO är en kärnvapenmakt och USAs flygvapen, US Air Force, alltid är närvarande med sina kärnvapenkapabla stridsplan t.ex. F-16 och F-15 Eagle, anser vi att vår kärnvapenfrihet riskerar att kränkas. I den stora stridsövningen Cold Response ll, i februari 2012, deltog 16 300 soldater farligt nära den ryska gränsen. En annan stor marin NATO-krigsövning ska nu genomföras i september i Östersjön.
Vi vill alltså be dig, som har en del att säja till om, att se till att avlyssningsbaserna runt om i världen stängs. Vi skulle också vilja passa på att be dig ta upp frågan om att upplösa NATO, eftersom Warszawapakten för länge sedan har upplösts. Vi ber dig att beordra överbefälhavaren för US Air Force att respektera Sveriges alliansfrihet och inte hålla på och öva krig i vårt land. Vi är djupt oroade över denna utveckling.
Slutligen vill vi önska dig en trevlig vistelse i Sverige och en säker hemresa.
Hälsningar
Agneta Norberg viceordförande i Sveriges Fredsråd
Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna
torsdag, augusti 01, 2013
Tajtare kontakter mellan Kina och Venezuela
Venezuela förstärker alliansen med Kina. Redan under Chavez skapades strategiska band mellan länderna men har nu intensifierats efter presidentvalet den 14 april. Under maj och juni har flera viktiga statsbesök på högsta nivå förekommit, bl a Kinas vicepresident Li Yuanchao till Caracas i maj och därefter har både Venezuelas vicepresident Arreaza och Nationalförsamlingens ordförande Cabello besökt Kina. Venezuelas president Nicolas Maduro planenar resa till Kina i september.
Den ökade kontakten har för Kinas del två syften, ge ett direkt politiskt stöd till den nyvalda presidenten Maduro och att utveckla utbytet mellan länderna inom framförallt tre områden
1. Öka utbytet och investeringarna inom energisektorn men också att öppna upp för nya investeringar inom jordbruket. Venezuela har ca 30 miljoner hektar odlingsbar jord och Kina har stort intresse att investera inom jordbruket såsom man redan nu gör i Afrika.
2. Möjligheten att etablera ekonomiska zoner i Venezuela liknande de som Kina upprättade under 1980-talet.
3. Försäkra sig om framtida oljeleveranser. Ett nytt lån till Venezuela på 5 miljarder dollar är på väg. Venezuela är i Latinamerika redan en stor mottagare av kinesiska lån. Totalt har Venezuela lånat 44,5 miljarder dollar. Lånet betalas av med olja, ca 270 000 oljefat per dag. Kinas oljebehov beräknas öka med 5 % nästa år. Venezuela har annars haft svårt att låna pengar i den internationella marknaden pga en medveten blockad från Världsbanken, USA:s men även europeiska banker.
Den ökade kontakten har för Kinas del två syften, ge ett direkt politiskt stöd till den nyvalda presidenten Maduro och att utveckla utbytet mellan länderna inom framförallt tre områden
1. Öka utbytet och investeringarna inom energisektorn men också att öppna upp för nya investeringar inom jordbruket. Venezuela har ca 30 miljoner hektar odlingsbar jord och Kina har stort intresse att investera inom jordbruket såsom man redan nu gör i Afrika.
2. Möjligheten att etablera ekonomiska zoner i Venezuela liknande de som Kina upprättade under 1980-talet.
3. Försäkra sig om framtida oljeleveranser. Ett nytt lån till Venezuela på 5 miljarder dollar är på väg. Venezuela är i Latinamerika redan en stor mottagare av kinesiska lån. Totalt har Venezuela lånat 44,5 miljarder dollar. Lånet betalas av med olja, ca 270 000 oljefat per dag. Kinas oljebehov beräknas öka med 5 % nästa år. Venezuela har annars haft svårt att låna pengar i den internationella marknaden pga en medveten blockad från Världsbanken, USA:s men även europeiska banker.
tisdag, juni 25, 2013
Lärdomar från Brasilien
Protesterna i Brasilien som började som ett motstånd mot höjda avgifter på kollektivtrafiken har fått snurr och uppnått saker som inte varit möjliga sen demokratins återkomst 1985. Som sociologen Emir Sader väl påpekar är det för tidigt att fånga alla dimensioner från mobiliseringarna och spå hur detta kommer sluta. Redan igår överraskade presidenten Dilma Rousseff alla med att först ta emot ledarna för rörelsen Pase libre och därefter göra ett strategiskt utspel om en folkomröstning för en ny grundlagsförsamling som ska fatta beslut om större politiska reformer i landet.
Journalisten och Brasilienkännaren Lennart Kjörling menar att det är ett smart drag från Dilma eftsom det är absolut nödvändigt med en reform då det nuvarande systemet med personval, mycket kampanjpengar från företag och stora förmåner till och möjligheter att driva egna projekt för politiker är en grogrund för korruption.
Sader menar att den första stora segern för gatudemonstrationerna är att höjningen av bussbiljetten dragits tillbaka. Det visar på demonstrationernas styrka. Det går att förändra med folklig mobilisering. Det som inte varit möjligt i parlamentet har hundratusentals människor, mestadels unga, lyckats med på en vecka. Bara stoppet av höjningen av bussbiljetten är en viktig seger för de fattigaste skikten i ex Sao Paulo som främst använder kollektivtrafiken.
Dessutom har rörelsen lyckats få till en debatt kring en mycket central fråga, nämligen hur en för många angelägen service ska finansieras och administreras och problemen med vinstintressen bl a inom kollektivtrafiken. Redan nu pratas det bland politikerna och i medierna om möjligheten att införa en avgiftsfri kollektivtrafik som finansieras via skatten.
Ett annat viktigt resultat menar Sader som kanske blir mer bestående är att demonstrationerna möjliggjort för stora delar av de unga i storstäderna att börja intressera sig för politik. De traditionella etablerade partierna är nu livrädda att helt avvisas av de miljoner människor som direkt eller indirekt deltagit i demonstrationerna. Dilma har där varit effektiv och hörsammat gatans känslor. En folkomröstning är en tydlig signal på att hon lyssnar och förstår stundens allvar.
lördag, juni 15, 2013
Biståndsdebatten går i gamla spår
Det verkar gå en trend i biståndsdebatten och utvecklingssamarbetet att förklara underutveckling och fattigdom med korruption och (i viss mån) förtryck. Glömt är en grundläggande orsak till fattigdom, nämligen det ojämlika utbytet, och i synnerhet det historiska ojämlikheten mellan Nord och Syd. Korruptionen och förtrycket är snarare redskap för att bevara ojämlikheten och ojämlika maktstrukturer. Att bistånd enbart ska bekämpa korruption och förtryck men inte beröra eller ens nämna ojämlikheten (grogrund för underutveckling) är att falla platt för en (gammal) kolonial attityd.
I samband med att FN:s panel för nya s k Millenniemål presenterade sin slutrapport kom biståndsminister Gunilla Carlsson ut med en linjeartikel i DN 30 maj. Biståndsministern menar att fattigdomens orsaker i utvecklingsländerna är politiskt förtryck och korruption. Men att förbigå de ojämlika grundstrukturerna i det ekonomiska utbytet mellan nord och syd omöjliggör en trovärdig diskussion i Millenniemålsarbetet. Jag skriver mer om detta i Newsmill
torsdag, juni 06, 2013
tisdag, maj 28, 2013
Lägg miljöaspekt på alla inköp
Nu sitter politiker och tjänstemän och bläddrar i statens nya offentliga utredning "goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling". Det gör de helt rätt i. Konkurrensverkets senaste sammanställning visar att det under 2011 har gjorts 293 upphandlingar, där varor eller tjänster levererats inom länet. I hela riket talar vi om en marknad värd 550–600 miljarder kronor per år, nästan en femtedel av Sveriges BNP.
Omfattningen gör upphandling till ett oerhört viktigt politiskt styrinstrument på miljöområdet. I november 2012 släppte Världsbanken en rapport som varnade för att vi riskerar en global uppvärmning på fyra grader under detta sekel om världens länder inte gör mer än de hittills lovat i klimatförhandlingarna.
Miljöminister Lena Eks kommentar var att klimatfrågan nu måste in i varje aspekt av samhället. Enligt EU:s strategi Europa 2020 har offentlig upphandling en nyckelroll att spela för att stödja övergången till en resurssnål ekonomi med låga koldioxidutsläpp.
Den nya statliga utredningen slår fast att offentlig upphandling kan, som ett av flera styrmedel, bidra till att Sverige uppnår miljömålen och skapar incitament för tekniksprång och helt nya sätt att organisera både produktion och konsumtion.
För några veckor sedan larmade europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet om att hälften av 77 000 prover från mer än 500 olika livsmedel innehöll rester av kemiska bekämpningsmedel.
I sin handlingsplan för en giftfri vardag slår kemikalieinspektionen fast att föroreningen av livsmedel, som fisk, spannmål och rotfrukter, med tungmetaller är ett stort hälsoproblem och att det är svårt att veta hur vår hälsa påverkas på sikt av den mix av olika kemikalier som vi dagligen utsätts för, då risken i dag bedöms utifrån en kemikalie i taget, utan att möjliga kombinationseffekter beaktas.
I Sverige befinner sig de flesta barn i skolsystemet i 17 år. Ska de fortsätta att matas med en daglig liten cocktail av syntetiska kemikalier under sin utbildning eller ska de slippa de långsiktiga risker som det innebär?
Vi utsätter dagens unga och framtida generationer för oerhörda risker. Visst ska vi ha system som bidrar till att skattemedel används effektivt, men de får inte vara så dogmatiska att de sätter företags vinstintressen före miljöhänsyn.
I stället borde varje upphandling, varje inköp och varje investering analyseras ur ett miljöperspektiv: Hur kan just detta behov lösas så att det samtidigt bidrar till att skapa en hållbar och resurssnål utveckling med minimala utsläpp av växthusgaser, och med satsningar på förnybar energi, återvinning, grön vegetarisk mat och miljöriktiga transporter?
Vi uppmuntrar såväl medborgarna (lägg medborgarförslag!) och riksdagsledamöter som landstings- och kommunpolitiker att ge sina tjänstemän tydliga riktlinjer om att miljö- och hälsokriterier måste ges mycket större tyngd vid offentliga inköp, investeringar och inte minst upphandlingar.
Francisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna,
Pia Björstrand, talesperson Klimataktion,
Pontus Björkman, talesperson tankesmedjan Smultron
Omfattningen gör upphandling till ett oerhört viktigt politiskt styrinstrument på miljöområdet. I november 2012 släppte Världsbanken en rapport som varnade för att vi riskerar en global uppvärmning på fyra grader under detta sekel om världens länder inte gör mer än de hittills lovat i klimatförhandlingarna.
Miljöminister Lena Eks kommentar var att klimatfrågan nu måste in i varje aspekt av samhället. Enligt EU:s strategi Europa 2020 har offentlig upphandling en nyckelroll att spela för att stödja övergången till en resurssnål ekonomi med låga koldioxidutsläpp.
Den nya statliga utredningen slår fast att offentlig upphandling kan, som ett av flera styrmedel, bidra till att Sverige uppnår miljömålen och skapar incitament för tekniksprång och helt nya sätt att organisera både produktion och konsumtion.
För några veckor sedan larmade europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet om att hälften av 77 000 prover från mer än 500 olika livsmedel innehöll rester av kemiska bekämpningsmedel.
I sin handlingsplan för en giftfri vardag slår kemikalieinspektionen fast att föroreningen av livsmedel, som fisk, spannmål och rotfrukter, med tungmetaller är ett stort hälsoproblem och att det är svårt att veta hur vår hälsa påverkas på sikt av den mix av olika kemikalier som vi dagligen utsätts för, då risken i dag bedöms utifrån en kemikalie i taget, utan att möjliga kombinationseffekter beaktas.
I Sverige befinner sig de flesta barn i skolsystemet i 17 år. Ska de fortsätta att matas med en daglig liten cocktail av syntetiska kemikalier under sin utbildning eller ska de slippa de långsiktiga risker som det innebär?
Vi utsätter dagens unga och framtida generationer för oerhörda risker. Visst ska vi ha system som bidrar till att skattemedel används effektivt, men de får inte vara så dogmatiska att de sätter företags vinstintressen före miljöhänsyn.
I stället borde varje upphandling, varje inköp och varje investering analyseras ur ett miljöperspektiv: Hur kan just detta behov lösas så att det samtidigt bidrar till att skapa en hållbar och resurssnål utveckling med minimala utsläpp av växthusgaser, och med satsningar på förnybar energi, återvinning, grön vegetarisk mat och miljöriktiga transporter?
Vi uppmuntrar såväl medborgarna (lägg medborgarförslag!) och riksdagsledamöter som landstings- och kommunpolitiker att ge sina tjänstemän tydliga riktlinjer om att miljö- och hälsokriterier måste ges mycket större tyngd vid offentliga inköp, investeringar och inte minst upphandlingar.
Francisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna,
Pia Björstrand, talesperson Klimataktion,
Pontus Björkman, talesperson tankesmedjan Smultron
måndag, maj 27, 2013
Genombrott i förhandlingarna
”Historiskt” och ”ett tydligt genombrott”, så beskrivs den första överenskommelsen som nu kommer ut från fredsdialogen i Havanna mellan den colombianska regeringen och Farc- gerillan. Efter sex månader har partnerna lyckas komma överens om jordfrågan, kanske den svåraste punkten av de sex punkter i dagordningen. Gerillan hade implicit villkorat en fortsatt dialog med en uppgörelse i denna fråga. Nästa punkt i dialogen är gerillans deltagande i politiken.
Jordfrågan eller utvecklingen i landsbygden har inte varit sprängstoft i varken media eller i den politiska debatten i Colombia. Men för gerillan, som har sitt ursprung i landsbygden och sitt starkaste stöd där, har en ”jordreform” varit strategisk viktig för att legitimera sitt deltagande i en fredsprocess.
Överenskommelsen i denna första punkt i dagordningen är i huvudsak följande
• En småskalig jordreform som gör det möjligt för småbönderna att få tillgång till mark. Det skapas en markbank för en jordfördelning till jordlösa. Bondereservatens status upphöjs.
• inrättande av ett flertal utvecklingsprogram.
• satsning på infrastruktur och markanläggning.
• satsning på social utveckling: hälsa, utbildning, bostäder, fattigdomsbekämpning.
• Främjande av jordbruksproduktion. Riktat stöd, subventioner, krediter
• Satsning på matsäkerhet
Utan tvekan har gerillan hittills fått bra utdelning av fredsdialogen. Bl a Internationell legitimitet som de förlorade under 2000-talet med Uribe som med hjälp av Bush lyckades peta in gerillan i en internationell (USA, FN och EU) terroristlista. Mediauppmärksamhet i Colombia och i världen där de inte enbart pekats ut som knarkgerillan utan fått prata politik. Gerillan har även, precis som fd presidenten Uribe påpekar, återigen positionerat sig som en politisk aktör i landet.
Regeringen har starkt behov av att kunna visa konkreta resultat från fredsdialogen med FARC. Starka krafter inom högern (med Uribe i spetsen) har öppet motsatt sig dialogen och ett misslyckande redan här hade gett kritikerna vatten på sin kvarn. Men regeringen räknar kallt med att få sin utdelning längre fram i dialogen. Nästa punkt, gerillans politiska deltagande, kommer bli ett politiskt sprängstoff i städerna och i landets urbana medier. Regeringen vill här rama in gerillans agerande och förväntas ställa hårda krav. Redan 11 juni börjar nästa förhandlingsomgången.
Jordfrågan eller utvecklingen i landsbygden har inte varit sprängstoft i varken media eller i den politiska debatten i Colombia. Men för gerillan, som har sitt ursprung i landsbygden och sitt starkaste stöd där, har en ”jordreform” varit strategisk viktig för att legitimera sitt deltagande i en fredsprocess.
Överenskommelsen i denna första punkt i dagordningen är i huvudsak följande
• En småskalig jordreform som gör det möjligt för småbönderna att få tillgång till mark. Det skapas en markbank för en jordfördelning till jordlösa. Bondereservatens status upphöjs.
• inrättande av ett flertal utvecklingsprogram.
• satsning på infrastruktur och markanläggning.
• satsning på social utveckling: hälsa, utbildning, bostäder, fattigdomsbekämpning.
• Främjande av jordbruksproduktion. Riktat stöd, subventioner, krediter
• Satsning på matsäkerhet
Utan tvekan har gerillan hittills fått bra utdelning av fredsdialogen. Bl a Internationell legitimitet som de förlorade under 2000-talet med Uribe som med hjälp av Bush lyckades peta in gerillan i en internationell (USA, FN och EU) terroristlista. Mediauppmärksamhet i Colombia och i världen där de inte enbart pekats ut som knarkgerillan utan fått prata politik. Gerillan har även, precis som fd presidenten Uribe påpekar, återigen positionerat sig som en politisk aktör i landet.
Regeringen har starkt behov av att kunna visa konkreta resultat från fredsdialogen med FARC. Starka krafter inom högern (med Uribe i spetsen) har öppet motsatt sig dialogen och ett misslyckande redan här hade gett kritikerna vatten på sin kvarn. Men regeringen räknar kallt med att få sin utdelning längre fram i dialogen. Nästa punkt, gerillans politiska deltagande, kommer bli ett politiskt sprängstoff i städerna och i landets urbana medier. Regeringen vill här rama in gerillans agerande och förväntas ställa hårda krav. Redan 11 juni börjar nästa förhandlingsomgången.
söndag, maj 12, 2013
Rios Montt, 50 år för folkmord, 30 år för krigsförbrytelser
Det är en historisk seger för mänskliga rättigheter och mot straffrihet i Latinamerika när diktatorn Rios Montt äntligen dömdes för folkmord och krigsförbrytelser i Guatemala. Precis som Sveriges ambassad i Guatemala konstaterar är det första gången "som en helt nationell domstol i någon del av världen behandlar ett fall där en av åtalspunkterna mot en före detta statschef gäller folkmord".
Det är också första gången i Centralamerika som en diktator dömds i sitt eget land för brott mot mänskliga rättigheter. I Sydamerika dömdes Videla i Argentina 1985 och fick straffrihet 1990 (under den ökända Punto Final) men dömdes åter 2010 till livstids fängelse när Kirchner rev upp "amnestilagen". I Chile lyckades diktatorn Pinochet "förhandla" sig fram straffrihet i utbyte mot att oppositionen fick ta över makten 1990.
Rios Montt är tillsammans med andra militärer skyldiga till ett ofantligt folkmord av ursprungsfolk, vänsteraktivister och bönder. Enligt den officiella rapporten från Silencio de la Comisión para el Esclarecimiento Histórico (CEH) mördades uppemot 185 000 människor och över 45 000 människor försvann. Joakim Nyberg har skrivit bra i Amnesty Press om rättegången http://amnestypress.se/artiklar/reportage/25499/guatemala-folkmordsrattegangen-avbruten-igen-labyr/
Många hoppas att domen i Guatemala ska bli startskottet för fler domar mot diktatorer i Latinamerika. Straffrihet fick bli "förhandlingskortet" för eliter/USA/liberala oppositionen för att få bort högerdiktaturerna från kontinenten som inte längre var användbara. Doktrinen om nationell säkerhet var rättesnöret för brotten mot mänskliga rättigheter. Guatemala blev redan 1953 första landet i kontinentens moderna historia att drabbas av en statskupp när Jacobo Arbenz störtades. Därefter kom Brasilien 1964, Argentina 1966 och 1976, Bolivia 1971, Uruguay och Chile 1973, Ecuador och Peru drabbades av flera diktaturer, Stroessner härskade i Paraguay och militärerna behöll greppet om Centralamerika. Men även länder där liberaler/konservativa hade den politiska makten som i Venezuela och Colombia begicks horribla brott mot mänskliga rättigheter. Venezuela var första landet i Latinamerika där det systematiskt genomfördes politiskt försvinnande av vänsteraktivister.
Inget land har riktigt lyckats bryta den rådande straffriheten. Hot om statskupp, politisk kohandel, men även korrupta och fega domstolar har omöjliggjort rättvisa. Dock har exempelvis Argentina, Venezuela och Brasilien hunnit i kapp och gör nu upp med sin historia. Och det är i huvudsak människorättsorganisationer mot straffrihet som kämpat sig till rättvisa. Så är det i Guatemala nu också, där ursprungsfolk kämpat hårt för att domstolar och den politiska makten överhuvudtaget skulle "tillåta" en rättegång och process mot diktatorn Rios Montt.
Det är också första gången i Centralamerika som en diktator dömds i sitt eget land för brott mot mänskliga rättigheter. I Sydamerika dömdes Videla i Argentina 1985 och fick straffrihet 1990 (under den ökända Punto Final) men dömdes åter 2010 till livstids fängelse när Kirchner rev upp "amnestilagen". I Chile lyckades diktatorn Pinochet "förhandla" sig fram straffrihet i utbyte mot att oppositionen fick ta över makten 1990.
Rios Montt är tillsammans med andra militärer skyldiga till ett ofantligt folkmord av ursprungsfolk, vänsteraktivister och bönder. Enligt den officiella rapporten från Silencio de la Comisión para el Esclarecimiento Histórico (CEH) mördades uppemot 185 000 människor och över 45 000 människor försvann. Joakim Nyberg har skrivit bra i Amnesty Press om rättegången http://amnestypress.se/artiklar/reportage/25499/guatemala-folkmordsrattegangen-avbruten-igen-labyr/
Många hoppas att domen i Guatemala ska bli startskottet för fler domar mot diktatorer i Latinamerika. Straffrihet fick bli "förhandlingskortet" för eliter/USA/liberala oppositionen för att få bort högerdiktaturerna från kontinenten som inte längre var användbara. Doktrinen om nationell säkerhet var rättesnöret för brotten mot mänskliga rättigheter. Guatemala blev redan 1953 första landet i kontinentens moderna historia att drabbas av en statskupp när Jacobo Arbenz störtades. Därefter kom Brasilien 1964, Argentina 1966 och 1976, Bolivia 1971, Uruguay och Chile 1973, Ecuador och Peru drabbades av flera diktaturer, Stroessner härskade i Paraguay och militärerna behöll greppet om Centralamerika. Men även länder där liberaler/konservativa hade den politiska makten som i Venezuela och Colombia begicks horribla brott mot mänskliga rättigheter. Venezuela var första landet i Latinamerika där det systematiskt genomfördes politiskt försvinnande av vänsteraktivister.
Inget land har riktigt lyckats bryta den rådande straffriheten. Hot om statskupp, politisk kohandel, men även korrupta och fega domstolar har omöjliggjort rättvisa. Dock har exempelvis Argentina, Venezuela och Brasilien hunnit i kapp och gör nu upp med sin historia. Och det är i huvudsak människorättsorganisationer mot straffrihet som kämpat sig till rättvisa. Så är det i Guatemala nu också, där ursprungsfolk kämpat hårt för att domstolar och den politiska makten överhuvudtaget skulle "tillåta" en rättegång och process mot diktatorn Rios Montt.
onsdag, maj 08, 2013
AP-fondernas ohållbara investeringar
I nyheterna igår bekräftades att våra pensionspengar investeras utan hänsyn till klimatet, eller de koldioxidutsläpp som investeringarna leder till. Världsbankens rapport ”Unburnable carbon” konstaterar att förra året satsades 674 miljarder dollar på Olja, kol och gas. De närmaste tio åren blir siffran hisnande 6 000 miljarder dollar. Mycket av denna fossilenergi borde aldrig utvinnas - om vi skall ha en chans att klara FN och EU:s klimatmål
Läs nyheten här
Tidigare har Latinamerikagrupperna kunnat avslöja att hela 98 % av AP-fondernas aktieinnehav i energisektorn går till fossil energi, sammanlagt runt 35 miljarder kronor. En granskning av Riksdagens Utredningstjänsts fann att inget företag bland de 120 största placeringarna i någotdera av de fyra AP-fonderna har förnyelsebar energi som huvudsaklig verksamhet.
Det är märkligt att AP-fonderna sitter nedsjunkna i olja upp över öronen, samtidigt som vi dagligen översköljs av nya klimatrelaterade naturkatastrofer och vetenskapliga rapporter om klimatförändringarna.
Internationella energimyndighetens, IEA, sammanställning visar att mänskligheten sätter världsrekord i utsläpp av växthusgaser. Mot bakgrund av detta är det bråttom, ja, akut bråttom, att påskynda omställningen av energiproduktionen, industrier, transporter och jordbruk så att vi släpper ut mindre växthusgaser. Vi har med andra ord ett gyllene tillfälle att göra något riktigt bra med våra gemensamma pensionsfonder. Istället för att fortsätta med oetiska och ohållbara placeringar, kan vi låta AP-fonderna investera storskaligt i hållbar utveckling. Sverige skulle därmed kunna ta en tätposition i flera framtidsbranscher och generera hög avkastning på lång sikt.
Läs vår rapport här
Läs nyheten här
Tidigare har Latinamerikagrupperna kunnat avslöja att hela 98 % av AP-fondernas aktieinnehav i energisektorn går till fossil energi, sammanlagt runt 35 miljarder kronor. En granskning av Riksdagens Utredningstjänsts fann att inget företag bland de 120 största placeringarna i någotdera av de fyra AP-fonderna har förnyelsebar energi som huvudsaklig verksamhet.
Det är märkligt att AP-fonderna sitter nedsjunkna i olja upp över öronen, samtidigt som vi dagligen översköljs av nya klimatrelaterade naturkatastrofer och vetenskapliga rapporter om klimatförändringarna.
Internationella energimyndighetens, IEA, sammanställning visar att mänskligheten sätter världsrekord i utsläpp av växthusgaser. Mot bakgrund av detta är det bråttom, ja, akut bråttom, att påskynda omställningen av energiproduktionen, industrier, transporter och jordbruk så att vi släpper ut mindre växthusgaser. Vi har med andra ord ett gyllene tillfälle att göra något riktigt bra med våra gemensamma pensionsfonder. Istället för att fortsätta med oetiska och ohållbara placeringar, kan vi låta AP-fonderna investera storskaligt i hållbar utveckling. Sverige skulle därmed kunna ta en tätposition i flera framtidsbranscher och generera hög avkastning på lång sikt.
Läs vår rapport här
tisdag, april 30, 2013
Mindre byråkrati, mer mobilisering!
Intervju med mig i City Malmö om arbetarrörelsen i Latinamerika som är mer vital än svenska arbetarrörelsen.
måndag, april 29, 2013
Ruta ett i Venezuela
Läget i Venezuela fortfarande svårt, åtminstone medialt, dock är gatan lugn, inga protester eller våldsamma upplopp som man skulle tro. Regeringen fortsätter sitt arbete och delar av oppostionen vägrar erkänna den nya presidenten Maduro. Valmyndigheten har bemött kritiken från oppositionen och den besegrade presidentkandidaten Capriles.
I stort sett har världen (med undantag från USA) godkänt den nya presidenten och därmed valresultatet. Colombias Santos sa häromdan att om oppositionen godkände valet den 7 oktober varför vägrar de nu godkänna valresultatet från april, med samma regler och procedur.
Oppositionen har att välja mellan att helt avvisa valresultatet och gå till tillbaka till konfrontationer som det var under 2001-2005, alltså tillbaka på ruta ett, eller erkänna sig besegrad och fortsätta bygga upp en stark opposition.
Arbetaren har uppdaterad information där jag citeras, läs här
I stort sett har världen (med undantag från USA) godkänt den nya presidenten och därmed valresultatet. Colombias Santos sa häromdan att om oppositionen godkände valet den 7 oktober varför vägrar de nu godkänna valresultatet från april, med samma regler och procedur.
Oppositionen har att välja mellan att helt avvisa valresultatet och gå till tillbaka till konfrontationer som det var under 2001-2005, alltså tillbaka på ruta ett, eller erkänna sig besegrad och fortsätta bygga upp en stark opposition.
Arbetaren har uppdaterad information där jag citeras, läs här
måndag, april 08, 2013
Wikileaks +D
Wikileaks kör igång en utmärkt sökmotorn för dig som vill förstå din samtid
http://wikileaks.org/plusd/
http://wikileaks.org/plusd/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)