Obamadoktrinen

Nazanin Amirian, ursprungligen från Iran men bosatt i Spanien, gör en intressant analys om läget i Mellanöstern. Hon är författare och skriver i europeiska tidningar. Här intervjun (på spanska) http://rebelion.org/noticia.php?id=175249

- USA:s attack mot Syrien
Obama varken kunde eller ville attackera Syrien i augusti. Trots ansträngningar från Turkiet och Saudiarabien att dra in USA i ett krig. Obama hade mer att förlora än att vinna och räddades av Putin från logiken "användning av kemiska vapen = militärt angrepp". Den verkliga röda linjen var förändring i styrkeförhållandet mellan den syriska armén och rebellerna, när Damaskus återtog flera områden i juli och augusti, tack vare kaoset inom oppositionen, ett logistiskt stöd från Ryssland samt hjälpen från det iranska revolutionsgardet.

- USA:s bästa scenario i mellanöstern
Det kontrollerade kaoset. Där Ryssland, Iran, Turkiet, Saudiarabien och även Israel slits ut. ”Obamadoktrinen” inriktar sig på att hålla tillbaka Kina, att inte blanda sig i små strider och fokus i området är snarare Iran än Syrien. Det pratas om en överenskommelse mellan Ryssland, USA och Iran om att ha kvar Bachar el-Assad vid makten fram till valet 2014, för att USA ska kunna komma överens med Hasan Rohani Ali Khamenei om att överge sitt kärnvapenprogram. Obama vill uppnå en överenskommelse om en nedrustning av både Syrien och Iran utan krig.

- Ekonomiska intressen
Konfliken i Syrien har på flera punkter beröring med intressen kring olja/gas projekt.
1. Syrien har största oljereserven i östra Medelhavet. Ryssland (med 20 miljarder dollar) tillsammans med Kina och Iran har stora investeringar i Syriens oljeprojekt.
2. Gasreserver vid kusten av Syrien, Libanon, Israel och Gaza har provocerat fram en konflikt där Israel gör anspråk på och i praktiken kontrollerar gastillgångarna.
3. Syriens geografiska läge riskerar att lämna Turkiet utanför flera energikorridorer. Turkiet tjänar idag stora pengar på oljeledningen Azerbajdzjan-Georgien. Det handlar om två oljeledningar och en gasledning samt en ny oljeledning som enligt ett avtal från 2011 ska gå via Iran, Syrien och Irak (s k den shiitiska oljeledningen) och som ska transportera oljan från Iran till Medelhavet. Det sista är även ett hot mot EU:s projekt med gasledningen ”Nabucco” som ska gå från Kaspiska havet till Medelhavet via Turkiet utan att gå genom Ryssland. Sedan finns projektet från Saudiarabien och Qatar om ett “Arab Gas Pipeline” som ska omfatta även Syrien, Jordanien och Libanon och som ska binda Nordafrikas gastillgångar med Turkiet ut till Medelhavet. Detta skulle befästa Turkiet som dörren för EU till energikällor och försvaga Rysslands ställning.

- Kina
Kina har förlorat Irak, Sudan och Libyen som energikällor, men vill behålla sin ställning i området genom Syrien och Iran. Kina låter Ryssland spela huvudrollen i Syreinkonflikten men är medveten om att USA:s mål är att attackera Iran.

- IRAN-USA
Mubaraks fall i Egypten, shiiternas maktövertagande i Irak, Hizbollahs ökade inflytande i Libanon eller det s k shiitiska upproret i ex Bahrain och Jemen har inte stärkt Irans makt i området. Arabstaternas egna intressen, den gamla rivaliteten mellan araber och perser och Irans interna kris och konflikter har hindrat Iran att stärka sin position.

Ansträngningar till bättre relationer mellan Iran och USA är reella. Trots Israels motstånd, är en överenskommelse med Iran mindre kostsam än ett krig eller att tvingas acceptera ett Iran med kärnvapen. USA kan t o m acceptera ett Iran med kapacitet att bygga kärnvapen (som Argentina, Japan och Tyskland) och även låta Iran producera anrikat uran under villkoret av regelbundna FN-inspektioner. Storbritannien och Tyskland motsätter sig en attack mot Iran. För Ayatolla Jamenei är sanktionerna och den ekonomiska krisen bra skäl för att söka en överenskommelse med USA. Men även trycket mot Syrien påverkar. Det finns även i beräkning från de som nu styr Iran, att om Iran vill bli en regional stormakt måste det, så som Turkiet och Israel gjort, närma sig USA.

- Obamadoktrinen
USA har misslyckats i Afghanistan. USA har varken kunnat dra igång gasledningen mellan Turkmenistan, Afghanistan-Pakistan eller fått kontroll på ”stan”-länderna och därmed minskat Rysslands inflytande. Arabvåren togs över av den religiösa högern och militärer. USA samarbetar med båda krafterna. Det var fel av den egyptiska vänstern att stödja statskuppen som planerades av USA och finansierades från Saudiarabien.

Obama har under sin andra mandatperiod fattat vissa beslut som försvagat hökarna i USA. Han fick bort CIA-chefen neo-con David Petraeus; även Robert Gates, ökänd som krigsherre, avsattes tidigare; generalen Allen, NATO-befäl i Afghanistan, avsattes; demokraternas hök Hillary Clinton fick lämna sin post som utrikesminister; Leon Panetta, Pentagon-chef, fick gå i pension. Samtidigt har Obama minskat Pentagons budget med 1,2 miljarder dollar och tillsatt Chuck Hagel som försvarsminister, känd för att vara ”anti-Israel” och motståndare till ett angreppskrig mot Iran. Obama verkar ha insett att just de ”lokala” krigen som provocerats fram av hökarna, har försvagat USA:s position i världen. Obamas fokus ligger nu i att hålla tillbaka Kina och se till att USA ”kommer tillbaka” i Asien.