Även Argentina fryser nu Chevrons tillgångar i landet för att betala av skadeståndet till de 30 000 människor som drabbats av oljebolagets miljöförstöring i den ecuadorianska Amazonas. Tidigare har Ecuador gjort samma sak med oljebolagets tillgångar i landet. Chevron är det fjärde största oljebolaget i Argentina och domen är ännu ett bakslag för oljebolaget. Fler domar väntas i andra länder som ett sätt att pressa Chevron att betala skadeståndet till befolkningen i Amazonas.
Oljebolaget Chevron dömdes i februari 2011 att betala motsvarande 60 miljarder kronor i skadestånd av en domstol i Ecuador. Det är en av världens största miljörättegångar. Oljegiganten har förorenat ett stort område i Amazonas regnskog. För upplysning, de svenska AP-fonderna har närmare 2 miljarder kronor investerade i företaget.
Francisco Contreras
torsdag, november 08, 2012
torsdag, oktober 25, 2012
Ska gruvnationen Sverige lära av Colombia?
Den svenska gruvbranshen öppnar stort denna vecka med "Sverige har goda förutsättningar att växa som gruvnation" och "Med rätt förutsättningar kan 50 000 nya jobb skapas". I en nyutkommen rapport lovar SveMin, branschorganisation som samlar 40 gruvor, mineral- och metallproducenter, både guld och gröna skogar. SveMin sätter egentligen bara ord och snurr på en redan pågående expansion och utveckling. Sverige är redan en "gruvnation" och hör till de främsta producenterna av metaller inom EU. Men med en ökad internationell efterfråga finns här en "guldgruva" som väntar på att bli exploaterad.
Branschens vision är att Sverige fram till 2025 kan trefaldiga sin gruvproduktion. För detta krävs både kompetens, infrastruktur och en effektiv tillståndsprocess. Och här kommer en nyhet, nämligen att branshen menar att Sverige bör lära sig av andra länder som Brasilien, Kanada och (suprise!) Colombia.
Man häpnar! Colombia, som enligt SveMin nu arbetar "fokuserat för att realisera branshens potentiella tillväxt". Två saker nämns om Colombia (som Sverige borde lära av?), satsning på infrastruktur och ändring av lagar och regleringar.
Visst, Colombia kom, mycket pga kriget, efter i den stora gruvindustriboomen i världen och Latinamerika, men har nu med råge knappat in. Landets högerregering har bestämt att energi och gruvindustrin ska vara "loket för landets utveckling". Idag är Colombia Latinamerikas störste kolproducent och tio i världen, planerna för guldutbrytningen är att på sju år producera 80 ton per år och oljan (även gas) ska produktionen öka på några år till 1,4 miljoner fat.
Vägen hit har kantats av enorma uppoffringar av lokalbefolkningen, en ofantlig miljöförstöring och framförallt en horribel historia av markkonflikter. I siffror, av landets totala 114 miljoner hektar är 8,4 miljoner i händerna på gruvindustrin och 37 miljoner hektar för olje- och gasutvinningen. Det är 40% av landet. Från 2002 till 2010 utfärdades 8 928 exploateringstillstånd för ca 4,8 miljoners hektar och 20 000 tillstånd är under prövning. Enligt gruvfacket Sintraminercol kommer 87 % av landets internflyktingar och 80 % av de registrerade brotten mot mänskliga rättigheter från energi och gruvområden (som annars är 35 % landets territorium). Ekosystem såsom vattenkällorna "páramos", national parker, ursprungsfolkens territorium, afrocolombianernas mark tas i anspråk utan att respektera varken egendom eller lagar, med våld och med hjälp av paramilitärer.
Lagändringar och avregleringar i Colombia som SveMin nämner som bra exempel har öppnat för utländska bolag och kapital. Investeringar på ca 11,9 miljarder dollar på 5 år. Idag utgör de utländska bolagen 43% och staten agerar enbart som lagstiftare och garant. Men även skatteuttaget har förändrats för att "öka konkurrenskraften". I Colombia är vad som kallas "The government take" ca 22%, men om man drar bort bolagens skatteavdragen minskar det till 10%. Om man vidare beräknar landets miljö och mänskliga kostnader så är det nästan, menar experter som Mario Valencia, så att Colombia betalar bolagen för att utvinna olja och guld.
Branschens vision är att Sverige fram till 2025 kan trefaldiga sin gruvproduktion. För detta krävs både kompetens, infrastruktur och en effektiv tillståndsprocess. Och här kommer en nyhet, nämligen att branshen menar att Sverige bör lära sig av andra länder som Brasilien, Kanada och (suprise!) Colombia.
Man häpnar! Colombia, som enligt SveMin nu arbetar "fokuserat för att realisera branshens potentiella tillväxt". Två saker nämns om Colombia (som Sverige borde lära av?), satsning på infrastruktur och ändring av lagar och regleringar.
Visst, Colombia kom, mycket pga kriget, efter i den stora gruvindustriboomen i världen och Latinamerika, men har nu med råge knappat in. Landets högerregering har bestämt att energi och gruvindustrin ska vara "loket för landets utveckling". Idag är Colombia Latinamerikas störste kolproducent och tio i världen, planerna för guldutbrytningen är att på sju år producera 80 ton per år och oljan (även gas) ska produktionen öka på några år till 1,4 miljoner fat.
Vägen hit har kantats av enorma uppoffringar av lokalbefolkningen, en ofantlig miljöförstöring och framförallt en horribel historia av markkonflikter. I siffror, av landets totala 114 miljoner hektar är 8,4 miljoner i händerna på gruvindustrin och 37 miljoner hektar för olje- och gasutvinningen. Det är 40% av landet. Från 2002 till 2010 utfärdades 8 928 exploateringstillstånd för ca 4,8 miljoners hektar och 20 000 tillstånd är under prövning. Enligt gruvfacket Sintraminercol kommer 87 % av landets internflyktingar och 80 % av de registrerade brotten mot mänskliga rättigheter från energi och gruvområden (som annars är 35 % landets territorium). Ekosystem såsom vattenkällorna "páramos", national parker, ursprungsfolkens territorium, afrocolombianernas mark tas i anspråk utan att respektera varken egendom eller lagar, med våld och med hjälp av paramilitärer.
Lagändringar och avregleringar i Colombia som SveMin nämner som bra exempel har öppnat för utländska bolag och kapital. Investeringar på ca 11,9 miljarder dollar på 5 år. Idag utgör de utländska bolagen 43% och staten agerar enbart som lagstiftare och garant. Men även skatteuttaget har förändrats för att "öka konkurrenskraften". I Colombia är vad som kallas "The government take" ca 22%, men om man drar bort bolagens skatteavdragen minskar det till 10%. Om man vidare beräknar landets miljö och mänskliga kostnader så är det nästan, menar experter som Mario Valencia, så att Colombia betalar bolagen för att utvinna olja och guld.
onsdag, oktober 24, 2012
Är FN en svängdörr?
Är FN en svängdörr? frågar sig ett hundratals organisationer från Syd i ett brev riktat till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Det är en rak kritik mot FN:s uppenbara täta allians med storföretagen som legitimerar brott mot mänskliga rättigheter och miljön.
Kritiken handlar bland annat om att FN inte ställer krav på storföretagen utan bara "frivilliga åtaganden" som är ett exempel på hur storföretagen lyckats utmanövrera kravet på bindande internationella regelverk. Förklaringen till detta är så klart att FN alltmer blir en svängdörr för storföretagen och dess representanter. Företagsledare från utvinningsindustrin får viktiga beslutsfattande positioner inom FN och omvänd FN-experter inom mänskliga rättigheter och näringsliv går till poster i transnationella bolag.
En är John Ruggie som lämnade sin post som specialrapportör för mänskliga rättigheter och transnationella företag för att gå in som konsult i det kanadensiska gruvbolaget Barrick Gold Coporation. En annan är Alexandra Guáqueta som tidigare var anställd i gruvbolaget Cerrejon och även dess representant i Colombias kommission för gruv- och energiindustrin, och nu är Latinamerikas representant i FN:s exklusiva arbetsgrupp för transnationella bolag och mänskliga rättigheter.
torsdag, oktober 18, 2012
Chevron nekas resning i USA
USA:s högsta domstol nekar oljebolaget Chevron prövning av ett överklagande gällande domen om skadestånd på 18,2 miljarder dollar för miljföroreningar i Amazonas.
Det är en viktig seger för de 30 000 invånare i den ecuadorianska Amazonas som stämde Chevron för brott mot mänskliga rättigheter och miljön. Chevron fälldes och krävdes på ett skadestånd på 19 miljarder dollar som oljebolgaet vägrat betala och också försökt blockera med hjälp av juridiken. Nu har även Högsta domtoslen i USA nekat Chevron resning.
Företaget, som avslutade sin oljeutvinning i Amazonas i början av 90-talet, lämnade kvar över 1000 dammar med oljeslam och beräknas ha dumpat över 68 miljarder liter giftiga ämnen i naturen. Föroreningen av vattendrag tros ha orsakat en rad sjukdomar och dödsfall bland ursprungsfolken och enligt en expertrapport från en ecuadoriansk domstol har 1400 personer dött på grund av gifterna som dumpades i naturen.
Från Ecuador rapporteras att det finns ca 200 miljoner dollar i landet tillhörande Chevron, som kommer att användas för att börja betala av skadeståndet.
Det är en viktig seger för de 30 000 invånare i den ecuadorianska Amazonas som stämde Chevron för brott mot mänskliga rättigheter och miljön. Chevron fälldes och krävdes på ett skadestånd på 19 miljarder dollar som oljebolgaet vägrat betala och också försökt blockera med hjälp av juridiken. Nu har även Högsta domtoslen i USA nekat Chevron resning.
Företaget, som avslutade sin oljeutvinning i Amazonas i början av 90-talet, lämnade kvar över 1000 dammar med oljeslam och beräknas ha dumpat över 68 miljarder liter giftiga ämnen i naturen. Föroreningen av vattendrag tros ha orsakat en rad sjukdomar och dödsfall bland ursprungsfolken och enligt en expertrapport från en ecuadoriansk domstol har 1400 personer dött på grund av gifterna som dumpades i naturen.
Från Ecuador rapporteras att det finns ca 200 miljoner dollar i landet tillhörande Chevron, som kommer att användas för att börja betala av skadeståndet.
onsdag, oktober 17, 2012
Fredsförhandlingar utan civilsamhället
Vi skriver idag i Newsmill om att civilsamhället saknas i fredsförhandlingarna om konflikten i Colombia som startar idag i Oslo.
Ursprungsfolk, afroättlingar och kvinnor tillhör de grupper som har drabbats hårdast av den väpnade konflikten i Colombia. Sverige bör verka för att de får plats i fredsförhandlingarna som nu inleds i Olso. Läs med här
torsdag, oktober 11, 2012
Carl Bildt måste säga sanningen om biståndspengar till kurdiska kvinnor
UPPROP från ett 30-tal svenska organisationer
Carl Bildt måste säga sanningen om biståndspengar till kurdiska kvinnor
Uppemot 8000 kurder har frihetsberövats i Turkiet för sina krav på språkliga, kulturella och demokratiska rättigheter sedan 2009.
Nu trappar det turkiska regeringspartiet Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP upp sitt förtryck och sin förföljelse mot det kurdiska folket och inleder en häxjakt på kurder även i Europa.
Under förgående vecka intensifierade Ankara-regeringen sina attacker mot personer, föreningar, organisationer och institutioner som verkar för kurdernas rättigheter. Regeringen har läck ut en rapport från MASAK (Financial Crimes Investigetion Board) vid det turkiska finansministeriet.
Rapporten har publicerats på olika tidningar och webbsidor.
I rapporten anklagas organisationer som stiftelsen Chest, Global Fund for Children, Ashoka General, Sveriges generalkonsulat Istanbul, Kurdiska kulturstiftelsen i Stockholm och Svensk-kurdiska kulturföreningen i Stockholm för att ha finansierat barnrättsorganisationen Umut Isigi Kadin Kooperatifi i staden Diyarbakir, som man hävdar har kopplingar till PKK.
Umut Isigi Kadin Kooperatifi (Kvinnokooperativet Hoppets ljus) bildades och bedrivs av kvinnor som genomför olika projekt som omfattar förskoleverksamhet för barn i de fattigaste slumområdena i Diyarbakir.
Kurdiska kulturstiftelsen i Stockholm startade, i samarbete med kvinnokooperativet, invigde hösten 2006 projektet Astrid Lindgren barnboks och rättighetscenter i Diyarbakir. Projektet finansieras av Sida medel genom Olof Palmes Internationella Centrum.
MASAK och regeringsvänliga turkiska tidningar anklagar Umut Isigi Kadin Kooperatifi för att förmedla dessa pengar till PKK. Kvinnornas namn publicerades i tidningar och görs således till måltavlor. Som ett resultat av detta hotades två av de verksamma kvinnorna per telefon.
I förra veckan kallades Sveriges ambassadör i Istanbul till det turkiska utrikesdepartementet. Turkiet utövar påtryckningar på Sverige för att stoppa bidrag som syftar till att gynna kurdernas kulturella rättigheter.
Olof Palme Centret har i ett pressmeddelande påpekat att en oberoende revisionsgenomgång visar att ingen del av det beviljade bidraget till Umut Isigi Kadin Kooperatifi har vidareförmedlats till PKK.
Umut Isigi Kadin Kooperatifi, Kurdiska kulturstiftelsen och Svensk-kurdiska kulturföreningen har anmält MASAK och de tidningar som publicerat rapporten, för förtal.
Vad som oroar oss är att den svenska regeringen, inte minst Carl Bildt, inte bemöter anklagelserna. Sveriges tystnad är oroväckande. Det är skamligt att Sveriges utrikesminister inte kan stödja de förtryckta och försvara sitt land mot turkiska vilseledande informationer.
Vi som undertecknar detta upprop protesterar mot den turkiska statens smutskastning av kurder och kurdiska föreningar, organisationer samt institutioner, och kräver att utrikesminister Carl Bildt snarast uttalar sig gällande sanningen för det svenska folket!
Stockholm, den 11 oktober 2012
Carl Bildt måste säga sanningen om biståndspengar till kurdiska kvinnor
Uppemot 8000 kurder har frihetsberövats i Turkiet för sina krav på språkliga, kulturella och demokratiska rättigheter sedan 2009.
Nu trappar det turkiska regeringspartiet Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP upp sitt förtryck och sin förföljelse mot det kurdiska folket och inleder en häxjakt på kurder även i Europa.
Under förgående vecka intensifierade Ankara-regeringen sina attacker mot personer, föreningar, organisationer och institutioner som verkar för kurdernas rättigheter. Regeringen har läck ut en rapport från MASAK (Financial Crimes Investigetion Board) vid det turkiska finansministeriet.
Rapporten har publicerats på olika tidningar och webbsidor.
I rapporten anklagas organisationer som stiftelsen Chest, Global Fund for Children, Ashoka General, Sveriges generalkonsulat Istanbul, Kurdiska kulturstiftelsen i Stockholm och Svensk-kurdiska kulturföreningen i Stockholm för att ha finansierat barnrättsorganisationen Umut Isigi Kadin Kooperatifi i staden Diyarbakir, som man hävdar har kopplingar till PKK.
Umut Isigi Kadin Kooperatifi (Kvinnokooperativet Hoppets ljus) bildades och bedrivs av kvinnor som genomför olika projekt som omfattar förskoleverksamhet för barn i de fattigaste slumområdena i Diyarbakir.
Kurdiska kulturstiftelsen i Stockholm startade, i samarbete med kvinnokooperativet, invigde hösten 2006 projektet Astrid Lindgren barnboks och rättighetscenter i Diyarbakir. Projektet finansieras av Sida medel genom Olof Palmes Internationella Centrum.
MASAK och regeringsvänliga turkiska tidningar anklagar Umut Isigi Kadin Kooperatifi för att förmedla dessa pengar till PKK. Kvinnornas namn publicerades i tidningar och görs således till måltavlor. Som ett resultat av detta hotades två av de verksamma kvinnorna per telefon.
I förra veckan kallades Sveriges ambassadör i Istanbul till det turkiska utrikesdepartementet. Turkiet utövar påtryckningar på Sverige för att stoppa bidrag som syftar till att gynna kurdernas kulturella rättigheter.
Olof Palme Centret har i ett pressmeddelande påpekat att en oberoende revisionsgenomgång visar att ingen del av det beviljade bidraget till Umut Isigi Kadin Kooperatifi har vidareförmedlats till PKK.
Umut Isigi Kadin Kooperatifi, Kurdiska kulturstiftelsen och Svensk-kurdiska kulturföreningen har anmält MASAK och de tidningar som publicerat rapporten, för förtal.
Vad som oroar oss är att den svenska regeringen, inte minst Carl Bildt, inte bemöter anklagelserna. Sveriges tystnad är oroväckande. Det är skamligt att Sveriges utrikesminister inte kan stödja de förtryckta och försvara sitt land mot turkiska vilseledande informationer.
Vi som undertecknar detta upprop protesterar mot den turkiska statens smutskastning av kurder och kurdiska föreningar, organisationer samt institutioner, och kräver att utrikesminister Carl Bildt snarast uttalar sig gällande sanningen för det svenska folket!
Stockholm, den 11 oktober 2012
FN-resolution erkänner småbrukare och lantarbetares rättigheter
Förra veckan antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution om småbrukares och lantarbetares rättigheter.
- Vi välkomnar nyheten om antagandet av resolutionen, säger Fransisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna. I en situation där den globala kapplöpningen om naturresurser och ökat tryck på jordbruksmark leder till omfattande miljöförstöring och kränkningar av småbrukares och lantarbetares rättigheter är ett erkännande av dessa gruppers rättigheter centralt.
Många representanter från det civila samhället och sociala rörelser världen över har tryckt på för ett antagande av resolutionen. Särskilt den internationella småbrukarrörelsen La Via Campesina har kämpat länge för ett slut på diskrimineringen av bönder och ett erkännande av deras rättigheter.
- Latinamerikagrupperna samarbetar med La Via Campesina i deras kamp för ökat inflytande för småbrukare och lantarbetare och gläds tillsammans med dem, säger Francisco Contreras.
Antagandet av resolutionen är ett erkännande av bönders nyckelroll i den globala matproduktionen och lösningen av världshungern. Det är också ett stort steg mot ett antagande av en ny FN-deklaration för småbrukare och lantbrukares rättigheter för att bekräfta, främja och skydda bönders mänskliga rättigheter. En arbetsgrupp kommer nu att förhandla fram och presentera ett utkast till en deklaration för rådet för mänskliga rättigheter.
- Vi välkomnar nyheten om antagandet av resolutionen, säger Fransisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna. I en situation där den globala kapplöpningen om naturresurser och ökat tryck på jordbruksmark leder till omfattande miljöförstöring och kränkningar av småbrukares och lantarbetares rättigheter är ett erkännande av dessa gruppers rättigheter centralt.
Många representanter från det civila samhället och sociala rörelser världen över har tryckt på för ett antagande av resolutionen. Särskilt den internationella småbrukarrörelsen La Via Campesina har kämpat länge för ett slut på diskrimineringen av bönder och ett erkännande av deras rättigheter.
- Latinamerikagrupperna samarbetar med La Via Campesina i deras kamp för ökat inflytande för småbrukare och lantarbetare och gläds tillsammans med dem, säger Francisco Contreras.
Antagandet av resolutionen är ett erkännande av bönders nyckelroll i den globala matproduktionen och lösningen av världshungern. Det är också ett stort steg mot ett antagande av en ny FN-deklaration för småbrukare och lantbrukares rättigheter för att bekräfta, främja och skydda bönders mänskliga rättigheter. En arbetsgrupp kommer nu att förhandla fram och presentera ett utkast till en deklaration för rådet för mänskliga rättigheter.
måndag, oktober 08, 2012
En viktig, stor och demokratisk seger
Presidentvalet i Venezuela är en viktig, stor och demokratisk seger.
En viktig seger, för det är en fortsättning på förändringsvågen som präglat både Venezuela och Latinamerika i det senaste decenniet. Det är en viktig seger för kontinentens integration. Argentinas Cristina Fernandez Kirchner CFK twittrade detta igår, det är en seger för Venezuela, Mercosur, UNASUR.
Det är en stor seger för vänstern och folkrörelserna i Venezuela och Latinamerika. Mer än en seger för Chavez och "chavismen" betyder den ett stort nej till att återvända till nyliberalismen och till USA:s tidigare grepp om kontinenten. Det är en markering mot högerns frammarsch i de senaste valen (Chile, Panama, Guatemala, Mexiko). Utan att överdriva vakade hela den latinamerikanska vänstern igår och twittern och sociala medier exploderade så fort resultatet blev känt.
Det är en demokratisk seger. Med ett historiskt valdeltagande på 80% och ett valsystem som många andra länder avundas (och som de nu annonserar kommer att införa) stärker valet Venezuelas demokratiseringsvåg. Ja, nu deltar i valrörelsen och röstar majoriteten av venezolanerna, inte enbart medel och överklassen som tidigare (valdeltagandet var tidigare 30-60%). I andra länder i Latinamerika väljs presidenter med ett valdeltagande på mindre än 50 % (Colombia, Honduras) eller 63% (Guatemala och Mexiko). Valsystemet och valmyndighetens respektingivande imponerar till skillnad från starkt kritiserade system i andra amerikanska länder (inkl USA). Trots skriverier har balansen i media varit till oppositionens fördel, större delen av TV-kanaler som Globovision, tidningar som El Universal och La Nacion och radiostationer har propagerat för oppositionens kandidat Capriles. Statens medier, TV-kanalen VTV med 5 % tittarsiffror, tidningarna Vean och Correo del Orinoco samt radiokanalen RNV har stött Chavez. Tittar- och lyssnarsiffror samt tidningsupplagor går lätt att kontrollera. Jämför gärna med mediebalansen i Colombia och Honduras där oppositionen saknar både dagstidningar och TV och journalisterna hotas och mördas (även Mexiko), eller Brasilien där högeroppositionen kontrollerar praktiskt taget alla medier. I Chile har inte oppositionen, tidigare vid makten i 20 år, en enda dagstidning eller TV.
Valresultatet blev: Chavez 55, 11% - Capriles 44,27% (uppdaterad efter 97% av rösterna)
- Oppositionens drygt 44 %, 6,4 miljoner är en betydande del av venezolanerna. I huvudsak en viktig del av medelklassen som röstade på oppositionen. Det måste den vinnande majoriteten ta hänsyn till. Högern vet att en majoritet av oppositionens röster är proteströster mot korruptionen, kriminaliteten och mot en dålig förvaltning. Ja, mot Chavez. Men inte för ett mer traditionellt högerprogram med privatiseringar, statens minskade roll i ekonomin, avregleringar mm. Även inom oppositionen finns en majoritet som stödjer de sociala programmen, konstitutionen från 1999, social inkludering och den latinamerikanska integrationen. Det vet den politiska högern, och kampanjen var därför populistisk som pekade på missnöjet mer än att presentera ett eget program.
- Kritiken mot den bolivarianska regeringen finns även inom den egna rörelsen. Kriminaliteten och osäkerheten är ett starkt minus, morden är uppe i 44 på 1 000 invånare, inte högst i Latinamerika som felaktigt skrivits i svensk media, men mycket hög. Man antog (felaktigt?) att om man minskade fattigdomen, vilket det gjort, skulle kriminaliteten minska. Även förvaltningen är under all kritik menar många, de statliga och arbetarstyrda företagen levererar inte i takt med efterfrågan. Bygge av gator, bostäder, infrastruktur fastnar i byråkratin och korruption. Här finns mycket att göra.
- Under valrörelsen sa Chavez att valet handlade inte om man fått en bostad eller om gatan inte fixats (klientelismen), utan om fosterlandet, om det socialistiska projektet. Det var kampanjens tyngpunkt. Valet stod mellan det bolivarianska revolutionen och att gå tillbaka till det gamla högerstyret. Tydligen lyckades Chavez mobilisera en majoritet för sitt projekt. En medveten och mobiliserad majoritet.
En viktig seger, för det är en fortsättning på förändringsvågen som präglat både Venezuela och Latinamerika i det senaste decenniet. Det är en viktig seger för kontinentens integration. Argentinas Cristina Fernandez Kirchner CFK twittrade detta igår, det är en seger för Venezuela, Mercosur, UNASUR.
Det är en stor seger för vänstern och folkrörelserna i Venezuela och Latinamerika. Mer än en seger för Chavez och "chavismen" betyder den ett stort nej till att återvända till nyliberalismen och till USA:s tidigare grepp om kontinenten. Det är en markering mot högerns frammarsch i de senaste valen (Chile, Panama, Guatemala, Mexiko). Utan att överdriva vakade hela den latinamerikanska vänstern igår och twittern och sociala medier exploderade så fort resultatet blev känt.
Det är en demokratisk seger. Med ett historiskt valdeltagande på 80% och ett valsystem som många andra länder avundas (och som de nu annonserar kommer att införa) stärker valet Venezuelas demokratiseringsvåg. Ja, nu deltar i valrörelsen och röstar majoriteten av venezolanerna, inte enbart medel och överklassen som tidigare (valdeltagandet var tidigare 30-60%). I andra länder i Latinamerika väljs presidenter med ett valdeltagande på mindre än 50 % (Colombia, Honduras) eller 63% (Guatemala och Mexiko). Valsystemet och valmyndighetens respektingivande imponerar till skillnad från starkt kritiserade system i andra amerikanska länder (inkl USA). Trots skriverier har balansen i media varit till oppositionens fördel, större delen av TV-kanaler som Globovision, tidningar som El Universal och La Nacion och radiostationer har propagerat för oppositionens kandidat Capriles. Statens medier, TV-kanalen VTV med 5 % tittarsiffror, tidningarna Vean och Correo del Orinoco samt radiokanalen RNV har stött Chavez. Tittar- och lyssnarsiffror samt tidningsupplagor går lätt att kontrollera. Jämför gärna med mediebalansen i Colombia och Honduras där oppositionen saknar både dagstidningar och TV och journalisterna hotas och mördas (även Mexiko), eller Brasilien där högeroppositionen kontrollerar praktiskt taget alla medier. I Chile har inte oppositionen, tidigare vid makten i 20 år, en enda dagstidning eller TV.
Valresultatet blev: Chavez 55, 11% - Capriles 44,27% (uppdaterad efter 97% av rösterna)
- Oppositionens drygt 44 %, 6,4 miljoner är en betydande del av venezolanerna. I huvudsak en viktig del av medelklassen som röstade på oppositionen. Det måste den vinnande majoriteten ta hänsyn till. Högern vet att en majoritet av oppositionens röster är proteströster mot korruptionen, kriminaliteten och mot en dålig förvaltning. Ja, mot Chavez. Men inte för ett mer traditionellt högerprogram med privatiseringar, statens minskade roll i ekonomin, avregleringar mm. Även inom oppositionen finns en majoritet som stödjer de sociala programmen, konstitutionen från 1999, social inkludering och den latinamerikanska integrationen. Det vet den politiska högern, och kampanjen var därför populistisk som pekade på missnöjet mer än att presentera ett eget program.
- Kritiken mot den bolivarianska regeringen finns även inom den egna rörelsen. Kriminaliteten och osäkerheten är ett starkt minus, morden är uppe i 44 på 1 000 invånare, inte högst i Latinamerika som felaktigt skrivits i svensk media, men mycket hög. Man antog (felaktigt?) att om man minskade fattigdomen, vilket det gjort, skulle kriminaliteten minska. Även förvaltningen är under all kritik menar många, de statliga och arbetarstyrda företagen levererar inte i takt med efterfrågan. Bygge av gator, bostäder, infrastruktur fastnar i byråkratin och korruption. Här finns mycket att göra.
- Under valrörelsen sa Chavez att valet handlade inte om man fått en bostad eller om gatan inte fixats (klientelismen), utan om fosterlandet, om det socialistiska projektet. Det var kampanjens tyngpunkt. Valet stod mellan det bolivarianska revolutionen och att gå tillbaka till det gamla högerstyret. Tydligen lyckades Chavez mobilisera en majoritet för sitt projekt. En medveten och mobiliserad majoritet.
fredag, oktober 05, 2012
Varför Chavez?
Här en artikel (i en snabb svensk översattning) som idag publiceras i ett flertal dagstidningar i världen bland annat i Le Monde (Frankrike), Publico (Spanien) och La Jornada (Mexiko).
Hugo Chavez är utan tvekan den mest baktalade statschef i världen. Ju
närmare presidentvalet den 7 oktober desto grövre smutskastningen, såväl i
Caracas som i Frankrike och i andra länder. Det
vittnar om en förtvivlan från den bolivarianska revolutionens motståndare inför
(som opinionsmätningarna tycks bekräfta) en ny valseger för Chavez.
En politisk ledare bör bedömas efter sina handlingar, inte genom rykten som sprids mot honom. Kandidaterna ger vallöften: det är få som, en gång vid makten, uppfyller dem. Redan från början var Chavez vallöfte mycket klart: arbeta till förmån för de fattiga, som vid den tidpunkten var de flesta venezolaner. Och han höll i sitt ord.
Nu när det venezolanska folket gör sig redo att rösta är det därför dags att komma ihåg vad som verkligen står på spel i detta val. Venezuela är ett rikt land, mycket pga sina fantastiska rikedomar på marken, särskilt gas och olje-tillgångar. Men nästan alla dessa rikedomar var då i händerna på den politiska eliten och transnationella bolag. Fram till 1999 fick folket bara smulor. Regeringar växlade mellan socialdemokrater och kristdemokrater, korrupta och underordnade marknaderna, som privatiserade urskillningslöst. Mer än hälften av venezolanerna levde då under fattigdomsgränsen (70,8 procent år 1996).
Chavez har gjort att den politiska viljan ännu får råda i landet. Han lyckades ”tämja” marknaderna, stoppade den nyliberala offensiven och därefter genom det folkliga deltagandet gjorde han att staten återtog de strategiska sektorerna av ekonomin. Han återvann den nationella suveräniteten. Och med det, påbörjades en omfördelning av rikedomar till förmån för den offentliga välfärden och de bortglömda.
Socialpolitik, offentliga investeringar, nationaliseringar, jordreform, nästan full sysselsättning, minimilön, ekologiska mål, rätt till bostad, rätt till hälsovård, till utbildning, till pension ... Chavez har också ägnat sig åt att bygga upp en modern stat. Han har lanserat en ambitiös omorganisering av landets förvaltning och infrastruktur: motorvägar, järnvägar, hamnar, kraftverk, gas och oljeledningar.
Utrikespolitisk, valde han den latinamerikanska integrationen och främjade
Syd-Syd samarbetet, medan han tvingade USA till en relation baserad på
ömsesidig respekt ... Venezuelas drivkraft har utlöst en sann progressiv våg av
revolutioner i Latinamerika, vilket gör kontinenten till ett isolerat exempel
på ett vänstermotstånd i uppror mot nyliberalismens härjningar.
Varför Chavez?
Jean-Luc Mélenchon och Ignacio Ramonet*
Jean-Luc Mélenchon och Ignacio Ramonet*
En politisk ledare bör bedömas efter sina handlingar, inte genom rykten som sprids mot honom. Kandidaterna ger vallöften: det är få som, en gång vid makten, uppfyller dem. Redan från början var Chavez vallöfte mycket klart: arbeta till förmån för de fattiga, som vid den tidpunkten var de flesta venezolaner. Och han höll i sitt ord.
Nu när det venezolanska folket gör sig redo att rösta är det därför dags att komma ihåg vad som verkligen står på spel i detta val. Venezuela är ett rikt land, mycket pga sina fantastiska rikedomar på marken, särskilt gas och olje-tillgångar. Men nästan alla dessa rikedomar var då i händerna på den politiska eliten och transnationella bolag. Fram till 1999 fick folket bara smulor. Regeringar växlade mellan socialdemokrater och kristdemokrater, korrupta och underordnade marknaderna, som privatiserade urskillningslöst. Mer än hälften av venezolanerna levde då under fattigdomsgränsen (70,8 procent år 1996).
Chavez har gjort att den politiska viljan ännu får råda i landet. Han lyckades ”tämja” marknaderna, stoppade den nyliberala offensiven och därefter genom det folkliga deltagandet gjorde han att staten återtog de strategiska sektorerna av ekonomin. Han återvann den nationella suveräniteten. Och med det, påbörjades en omfördelning av rikedomar till förmån för den offentliga välfärden och de bortglömda.
Socialpolitik, offentliga investeringar, nationaliseringar, jordreform, nästan full sysselsättning, minimilön, ekologiska mål, rätt till bostad, rätt till hälsovård, till utbildning, till pension ... Chavez har också ägnat sig åt att bygga upp en modern stat. Han har lanserat en ambitiös omorganisering av landets förvaltning och infrastruktur: motorvägar, järnvägar, hamnar, kraftverk, gas och oljeledningar.
En såda orkan av förändringar har vänt på de traditionella maktstrukturer och lett till en återuppbyggnad av ett samhälle som hittills varit hierarkiskt, vertikalt, elitistiskt. Detta kunde enbart leda till hat från de härskande klasserna, övertygade om att vara landets legitima ägare. Det är dessa borgerliga klasser som, med sina beskyddande vänner från Washington, finansierar de stora smutskastningskampanjer mot Chavez. De genomförde till och med, i allians med de traditionella medierna, en statskupp den 11 april 2002.
Kampanjen fortsätter än idag och vissa politiska och mediala grupper i Europa har till uppgift att upprepa budskapet. Med det antagandet, tyvärr, att en upprepning är ett bevis, kommer de ”späda själarna” till slut tro att Hugo Chavez skulle förkroppsliga "en diktatorisk regim där det inte finns någon yttrandefrihet".
Men fakta är envisa. Har någon sett en "diktatorisk regim" vidga gränserna för demokrati i stället för att begränsa dem? Och ge rösträtt till miljontals människor som hittills varit utestängda? Val i Venezuela förekom tidigare en gång vart fjärde år, Chavez genomför fler än ett val per år (14 på 13 år), inom en demokratisk ram som erkänns av både FN, EU, OAS, Carter Center m fl.
Chavez bevisar att det går att bygga socialism i frihet och demokrati. Och även att den demokratiska ramen är ett villkor för den sociala omvandlingen. Chavez visade att han respekterar folkets dom, genom att ge upp en konstitutionell ändring som avvisades av väljarna via folkomröstning 2007. Det är inte en slump att Foundation for Democratic Advancement (FDA), i Kanada, i en studie som publicerades år 2011, placerar Venezuela överst på länder som respekterar valrättvisa.
Hugo Chavez regering spenderar 43,2 % av budgeten i social politik. Resultat: Barndödligheten har halverats. Analfabetism har utrotats. Antalet lärare femdubblats (från 65 000 till 350 000). Landet har den bästa Gini-koefficienten (ett mått på ojämlikhet) i Latinamerika. I sin rapport från januari 2012 fastställer FN-organet CEPAL att Venezuela är det sydamerikanska landet, tillsammans med Ecuador, som mellan åren 1996 och 2010, uppnått den största minskningen av fattigdom. Slutligen, placerar USA-baserade GALLUP Venezuela som det sjätte ”lyckligaste land i världen".
Det mest upprörande, i den nuvarande smutskastningskampanjen, är påståendet att yttrandefriheten begränsas i Venezuela. Sanningen är att den privata sektorn, som är fientlig till Chavez, kontrollerar i stor omfattning medierna. Vem som helst kan kontrollera denna uppgift. Av 111 TV-kanaler är 61 privata, 37 kontrolleras av NGO och folkrörelser och 13 är statliga. Med tillägget att de offentliga kanalernas tv-tittare inte överstiger 5,4 %, medan den privata andelen överstiger 61 %... Samma scenario för radiostationer. Och 80 % av de tryckta medierna är i händerna på oppositionen, med de två mest inflytelserika tidningar, El Universal och El Nacional, som motståndare till regeringen.
Inget är perfekt, naturligtvis, i det bolivarianska Venezuela – var finns det ett perfekt system? - Men ingenting rättfärdigar en sådan kampanj av lögner och hat. Det nya Venezuela är spjutspetsen i den demokratiska vågen som i Latinamerika sopat bort de oligarkiska regimerna i nio länder, bara kort efter Berlinmuren föll, när några förutspådde "historiens slut" och "civilisationernas kamp” som unika horisonter för mänskligheten. Det bolivarianska Venezuela är en inspirationskälla för oss, utan blindhet eller oskuld. Dock med stoltheten att befinna oss på den goda sidan av barrikaden och reservera slagen mot det onda imperiet USA, och dess så starkt beskyddade skyltfönstren i främre orienten och var pengar och privilegier regerar. Varför väcker Chavez en sådan stark vrede bland sina motståndare? Otvivelaktigt därför att han, liksom Bolivar gjorde, lyckats frigöra sitt folk från hopplöshet. Och öppnat deras aptit för det omöjliga.
- Jean-Luc Mélenchon ledare för franska
vänsterpartiet Parti de Gauche, EU-parlamentariker och tidigare presidentkandidat
för Vänsterfronten i valet 2012
- Ignacio Ramonet ordförande i Mémoire des Luttes och tidigare chefredaktör för Le Monde Diplomatique
tisdag, oktober 02, 2012
USA i mellanöstern går via muslimska brödarskapet
Journalisten Patrick Cockburn skriver i The Independent en intressant analys om USA:s inflytande i mellanöstern. Han frågar sig om USA är på väg att förlora sitt inflytande i regionen eller om det är bara i en ny skepnad? Några av Cockburns slutsatser:
- USA är försvagat jämfört med perioden mellan 1979 när Egyptens Sadat skrev under Camp David-avtalet med USA (och Israel) och Irakkriget som generalen William Odom kallade "the greatest strategic disaster in American history". Även kriget i Afghanistan visar på USA:s försvagade position.
- Den "arabiska våren" har hotat USA:s inflytande men också öppnat för nya möjligheter eller vägar. Även om de förlorade Mubarak har det muslimska brödarskapet sökt allians med USA för att undvika militär kupper. Samma strategi som Recep Tayyip Erdogan och hans AKP i Turkiet (och förklarar varför Erdogan stödde USA:s invasion av Irak 2003). Alliansen med de muslimska partierna, demokratiska och kapitalistiska, kommer påverka USA:s politik i mellanöstern, exempelvis kan man inte förvänta sig att den nya egyptiska regeringen stödjer Israels bombningar av Libanon (som Egypten gjorde 2006) eller Gaza (2008).
- Cockburn menar att ett problem är att Vita Huset inte kommit till insikt om det minskade inflytande i mellanöstern "The US State Department appears to have had an unhealthy belief in its own propaganda".
- Hur kommer Obama agera i melllanöstern framöver? Israel kommer fortsätta med det militära hotet mot Iran (även om det är en bluff). Kommer USA gå via Turkiet för att avsätta Basher al-Asad i Syrien? Kampen om Syrien handlar, mer än kampen mot autokrati, om en kamp mellan shia och sunni, mellan Iran och dess fiender. Cockburn menar att för USA är snabbaste sättet att avsluta kriget i Syrien att försäkra Asads allierade (i Bagdad, Teheran och Beirut) att de inte står på tur.
måndag, oktober 01, 2012
Vem låg bakom mordet på Kadaffi?
Den italienska högertidningen Corriere della Sera avslöjade i lördags att det var en fransk agent som mördade Kadaffi. Nu bekräftar även The Telegraph samma information.
Dagstidningen Corriere, Italiens näst största, skriver om dubbelspelet bakom Kadaffis död. Frankrikes president Sakozy var angelägen om att Kadaffi dödades innan han gjorde verklighet av sina hot att avslöja detaljerna i sitt intima samarbete med densamme Sarkozy. Därför skulle det ha varit en fransk hemlig agent som sköt det dödande skottet. Det står också att Syriens president Assad sålde numret till Kadaffis sattelittelefon för att Nato skulle kunna spåra upp Kadaffi. Assad fick löfte om lindring av Västs påtryckningar mot Syrien om han förmedlade Kadaffi satellitnummer.
Dagstidningen Corriere, Italiens näst största, skriver om dubbelspelet bakom Kadaffis död. Frankrikes president Sakozy var angelägen om att Kadaffi dödades innan han gjorde verklighet av sina hot att avslöja detaljerna i sitt intima samarbete med densamme Sarkozy. Därför skulle det ha varit en fransk hemlig agent som sköt det dödande skottet. Det står också att Syriens president Assad sålde numret till Kadaffis sattelittelefon för att Nato skulle kunna spåra upp Kadaffi. Assad fick löfte om lindring av Västs påtryckningar mot Syrien om han förmedlade Kadaffi satellitnummer.
söndag, september 30, 2012
Val i Venezuela upptar all uppmärksamhet
Presidentvalet i Venezuela den 7 oktober upptar all uppmärksamhet i Latinamerika. Det är ett avgörande val, säger vem man nu frågar. Återkommande är att Latinamerikas kommande politiska öde ligger i händerna på de ca 19 miljoner venezolanska väljare. Så gott som samtliga politiska aktörer i Latinamerika har offentligt tagit ställning i det interna venezolanska valet. Lula, CFK och Mujica uttalade sitt stöd för Chavez medan Franco i Paraguay och både den chilenska regeringen och oppositionen för Capriles. Det sägs att Chavez tagit hjälp av brasilianska valexperter medan Capriles har en valstrateg från USA.
Huvudkandidaterna är (höger)oppositionens Capriles Radonski och nuvarande presidenten Hugo Chavez. Och båda har stöd från ett 20-tal partier och rörelser. Capriles i en allians som kallas Mesa de la Unidad (MUD) och Chavez i Gran Polo Patriotico.
Efter 14 år vid makten fanns i oppositionen en förhoppning att möta en sliten och regeringstrött Chavez. Dessutom spådde de att han skulle dö i cancer långt innan valet. Utgångspunkten för oppositionen var att vinna över besvikna, missnöjda och trötta Chavezväljare. Därför är budskapet relativt light, utan "konfrontationer"och långt från de återkommande hot om statskupp och revolter mot "diktatorn", som de tidigare (inte nu) kallade Chavez. Konceptet hämtas från Chiles opposition till Pinochet i folkomröstningen 1989. Att visa upp ett icke-konfrontatoriskt och fredligt alternativ utan att skrämma bort mjuka Chavezväljare. Capriles har lyckats bra med att genomföra en imponerande turné runt om i landet och att anordna massiva demonstrationer.
Strategin har trots allt funkat sisådär. Chavez dog ju inte. Den "sjuke" presidenten har varit aktiv i valkampanjen och trots trötthet och besvikelse från vissa grupper har Chavez väljarbaser återigen bekräftat sin lojalitet till sittande presidenten. De seriösa opinionsbyråerna som IVAD, Hinterlaces och Datanalisis, samtliga nära oppositionen, ger Chavez en vecka till valet ett försprång på mellan 12-20 %. Även Bank of America spår en seger för Chavez.
Det mest slående är att oppositionen förlorat otroligt mycket mark i den politiska debatten. Det är en rädd Capriles som tvingats lova att inte röra pelarna för Chavez politik de senaste 14 åren. Misiones, de sociala programmen som Venezuela gjort sig känd på i världen och som opposition så starkt kritiserade tidigare, ska vara kvar i en Capriles-regering. Samma sak med konstitutionen som infördes genom en folkomröstning 1999. Och oljebolaget PDVSA ska vara statligt och alliansen med Latinamerika ska fördjupas. Alla anställda i den nu stora offentliga sektorn ska behålla sina jobb. Programmet med bostadsbyggande ska fortsätta. För Capriles är Lulas politik ett föredöme men inte högern i Mexiko eller Colombia. Själv kallar sig Capriles "progressiv" och "centervänstern".
Högeroppositionen har snarare satsat i valkampanjen på att framställa regeringen som oduglig, korrumperad och icke-kompetent. Oppositionen ska inte ändra så mycket som att göra allting bättre.
Det är ett komplicerat scenario. Oppositionen lyckades välja via ett primärval en enig och stark kandidat och även hålla ihop fram till bara några veckor sedan. Då avslöjades att en expertgrupp tagit fram ett hemligstämplat dokument med nyliberala åtgärder (privatiseringar, bantad offentlig sektorn, en bantad PDVSA, avregleringar mm). Och då började avhoppen. Först en tidigare guvernör De Lima, sen en framstående oppositionell röst juristen Escarra, därefter parlamentarikern Ojeda och även lokala politiker. Sedan dök det upp en inspelning med en oppositionell parlamentariker Caldera som tog emot pengar från en magnat. I båda fallen tvingades oppositionen till defensiven.
Ett annat taktiskt problem för oppositionen har varit opinionsmätningar som ger med få undantag Chavez ett försprång som matematiskt är svårt att slå. Oppositionen har anklagat opinionsbyråerna för att vara köpta och hamnat i en omöjlig debatt i media med chefer för IVAD och Hinterlaces som tidigare stått de nära. Flera s k "spökbyråer" utan kontor och registrering (som Top Data, Polinomics Hercon) har från ingentans presenterat mätningar som ger Capriles en ledning. Det är till dessa mätningar som både oppositionen och också svensk media hänvisar till.
Schemel från Hinterlaces menar att allt pekar på att Chavez vinner och att endast en allvarlig händelse som påverkar folkets s k kollektiva psyket (läs attentatet tre dagar innan valet i Spanien 2004, s k 11-M) kan ändra valutgången. Därför kom gasexplosion i staden Amuay med 39 döda att i valdramatiken framstå som en "väntad" händelse. En annan märklig nyhet som gick ut i världen och som oppositionen använde i kampanjen var en påstådd massaker av ursprungsfolk Yanomami. Både journalisten Sujay Dutt i DN och Sveriges Radio rapporterade om detta. "Massakern" visade sig vara påhittad.
En "nyhet" i denna valrörelse är att oppositionen denna gång inte använt sig av epitet som "diktatur" och "diktator". (Det kommer ni inte heller läsa eller höra förutom i extremhöger medier eller oseriösa journalister). Valkampanjen har trots enstaka konfrontationer mellan valaktivister varit med latinamerikanska mått mätt mycket lugn. Jämfört med exempelvis valen i Mexiko, Guatemala, Colombia med mord, dödshot och massaker, har den venezolanska valrörelsen varit i stort sett fri från allvarliga våldsamheter. De som spådde att det skulle bli väpnade konfrontationer och militär kupp eller som pratade om en intern maktkamp inom regeringen framstår återigen som oseriösa och tendentiösa.
Polariseringen i medierna är uppenbart. Statens medier gör kampanj för Chavez och de privata medierna kampanjar för Capriles. Med få undantag (ex. intervjun med Capriles högerhand i den statliga kanalen) får kandidaterna utrymme (utan vinkling) i motståndarens medier. För att ni själva ska få en egen uppfattning gå in på oppositionens medier, ex tidningarna El Universal och El Nacional eller TV-stationen Globovision och RCTV. Den sista är den TV-stationen som felaktigt sägs ska ha stängts, men den fortsätter sända som vanligt utan censur eller begränsningar. Och gå in på statens medier, tidningen El Correo del Orinoco och TV-stationen VTV.
Det totalt automatiserat valsystem får mycket berömt. Valdeltagandet beräknas nå 80 % (jämför med 45 % i Colombia). Oppositionens representant i valmyndigheten Vicente Diaz säger att valsystemet är säkert och utan möjligheter för valfusk. Jimmy Carter menar att valsystemet "is the best of the world". Chavez har offentligt sagt att han kommer att respektera valutgången, nu pressas Capriles för att han ska ge samma besked.
Nu i veckan kommer vi att översvämmas av "information" från valet i Venezuela. En förhoppning är att tendentiösa och vinklade nyheter blir undantag och att vi får bra och kvalitativ information.
Huvudkandidaterna är (höger)oppositionens Capriles Radonski och nuvarande presidenten Hugo Chavez. Och båda har stöd från ett 20-tal partier och rörelser. Capriles i en allians som kallas Mesa de la Unidad (MUD) och Chavez i Gran Polo Patriotico.
Efter 14 år vid makten fanns i oppositionen en förhoppning att möta en sliten och regeringstrött Chavez. Dessutom spådde de att han skulle dö i cancer långt innan valet. Utgångspunkten för oppositionen var att vinna över besvikna, missnöjda och trötta Chavezväljare. Därför är budskapet relativt light, utan "konfrontationer"och långt från de återkommande hot om statskupp och revolter mot "diktatorn", som de tidigare (inte nu) kallade Chavez. Konceptet hämtas från Chiles opposition till Pinochet i folkomröstningen 1989. Att visa upp ett icke-konfrontatoriskt och fredligt alternativ utan att skrämma bort mjuka Chavezväljare. Capriles har lyckats bra med att genomföra en imponerande turné runt om i landet och att anordna massiva demonstrationer.
Strategin har trots allt funkat sisådär. Chavez dog ju inte. Den "sjuke" presidenten har varit aktiv i valkampanjen och trots trötthet och besvikelse från vissa grupper har Chavez väljarbaser återigen bekräftat sin lojalitet till sittande presidenten. De seriösa opinionsbyråerna som IVAD, Hinterlaces och Datanalisis, samtliga nära oppositionen, ger Chavez en vecka till valet ett försprång på mellan 12-20 %. Även Bank of America spår en seger för Chavez.
Det mest slående är att oppositionen förlorat otroligt mycket mark i den politiska debatten. Det är en rädd Capriles som tvingats lova att inte röra pelarna för Chavez politik de senaste 14 åren. Misiones, de sociala programmen som Venezuela gjort sig känd på i världen och som opposition så starkt kritiserade tidigare, ska vara kvar i en Capriles-regering. Samma sak med konstitutionen som infördes genom en folkomröstning 1999. Och oljebolaget PDVSA ska vara statligt och alliansen med Latinamerika ska fördjupas. Alla anställda i den nu stora offentliga sektorn ska behålla sina jobb. Programmet med bostadsbyggande ska fortsätta. För Capriles är Lulas politik ett föredöme men inte högern i Mexiko eller Colombia. Själv kallar sig Capriles "progressiv" och "centervänstern".
Högeroppositionen har snarare satsat i valkampanjen på att framställa regeringen som oduglig, korrumperad och icke-kompetent. Oppositionen ska inte ändra så mycket som att göra allting bättre.
Det är ett komplicerat scenario. Oppositionen lyckades välja via ett primärval en enig och stark kandidat och även hålla ihop fram till bara några veckor sedan. Då avslöjades att en expertgrupp tagit fram ett hemligstämplat dokument med nyliberala åtgärder (privatiseringar, bantad offentlig sektorn, en bantad PDVSA, avregleringar mm). Och då började avhoppen. Först en tidigare guvernör De Lima, sen en framstående oppositionell röst juristen Escarra, därefter parlamentarikern Ojeda och även lokala politiker. Sedan dök det upp en inspelning med en oppositionell parlamentariker Caldera som tog emot pengar från en magnat. I båda fallen tvingades oppositionen till defensiven.
Ett annat taktiskt problem för oppositionen har varit opinionsmätningar som ger med få undantag Chavez ett försprång som matematiskt är svårt att slå. Oppositionen har anklagat opinionsbyråerna för att vara köpta och hamnat i en omöjlig debatt i media med chefer för IVAD och Hinterlaces som tidigare stått de nära. Flera s k "spökbyråer" utan kontor och registrering (som Top Data, Polinomics Hercon) har från ingentans presenterat mätningar som ger Capriles en ledning. Det är till dessa mätningar som både oppositionen och också svensk media hänvisar till.
Schemel från Hinterlaces menar att allt pekar på att Chavez vinner och att endast en allvarlig händelse som påverkar folkets s k kollektiva psyket (läs attentatet tre dagar innan valet i Spanien 2004, s k 11-M) kan ändra valutgången. Därför kom gasexplosion i staden Amuay med 39 döda att i valdramatiken framstå som en "väntad" händelse. En annan märklig nyhet som gick ut i världen och som oppositionen använde i kampanjen var en påstådd massaker av ursprungsfolk Yanomami. Både journalisten Sujay Dutt i DN och Sveriges Radio rapporterade om detta. "Massakern" visade sig vara påhittad.
En "nyhet" i denna valrörelse är att oppositionen denna gång inte använt sig av epitet som "diktatur" och "diktator". (Det kommer ni inte heller läsa eller höra förutom i extremhöger medier eller oseriösa journalister). Valkampanjen har trots enstaka konfrontationer mellan valaktivister varit med latinamerikanska mått mätt mycket lugn. Jämfört med exempelvis valen i Mexiko, Guatemala, Colombia med mord, dödshot och massaker, har den venezolanska valrörelsen varit i stort sett fri från allvarliga våldsamheter. De som spådde att det skulle bli väpnade konfrontationer och militär kupp eller som pratade om en intern maktkamp inom regeringen framstår återigen som oseriösa och tendentiösa.
Polariseringen i medierna är uppenbart. Statens medier gör kampanj för Chavez och de privata medierna kampanjar för Capriles. Med få undantag (ex. intervjun med Capriles högerhand i den statliga kanalen) får kandidaterna utrymme (utan vinkling) i motståndarens medier. För att ni själva ska få en egen uppfattning gå in på oppositionens medier, ex tidningarna El Universal och El Nacional eller TV-stationen Globovision och RCTV. Den sista är den TV-stationen som felaktigt sägs ska ha stängts, men den fortsätter sända som vanligt utan censur eller begränsningar. Och gå in på statens medier, tidningen El Correo del Orinoco och TV-stationen VTV.
Det totalt automatiserat valsystem får mycket berömt. Valdeltagandet beräknas nå 80 % (jämför med 45 % i Colombia). Oppositionens representant i valmyndigheten Vicente Diaz säger att valsystemet är säkert och utan möjligheter för valfusk. Jimmy Carter menar att valsystemet "is the best of the world". Chavez har offentligt sagt att han kommer att respektera valutgången, nu pressas Capriles för att han ska ge samma besked.
Nu i veckan kommer vi att översvämmas av "information" från valet i Venezuela. En förhoppning är att tendentiösa och vinklade nyheter blir undantag och att vi får bra och kvalitativ information.
fredag, september 28, 2012
Cristina v/s Christine
måndag, september 24, 2012
Statschefernas popularitet
fredag, september 21, 2012
Intervju med Ramonet i Arbetaren
Journalistiken upplever i dag sin värsta kris någonsin. Det hävdar Ignacio Ramonet, välkänd spansk mediadebattör och globaliseringsexpert. I dag är det inte journalister som står för de mest slående nyheterna utan bloggare och amatörer. Och trots att vi har tillgång till mer information än någonsin lever vi under ”demokratins censur”, säger Ramonet, när Arbetaren träffar honom under hans Sverigebesök. Läs mer här
Stockholms Fria har också en artikel om Ramonets besök i Malmö och Stockholm.
Stockholms Fria har också en artikel om Ramonets besök i Malmö och Stockholm.
Dagstidningen Siglo 21 från Guatemala med Ignacio Ramonet
Jaime Barrios, bosatt i Sverige, skriver en kolumn i dagstidningen Siglo 21 (Guatemala) om Ignacio Ramonets besök i Sverige. Läs här
tisdag, september 18, 2012
Robert Fisk : Al-Qaida tar betalt
Robert Fisk
17 september, 2012 The Independent
En vän till mig i Damaskus ringde i veckan och var ganska nedstämd. ”Du vet, vi är alla ledsna för vad som hände Christopher Stevens. Det som hände var hemskt, och han var en stor vän till Syrien – han förstod sig på araber.” Jag lät honom slippa undan med det, trots att jag visste vad som skulle komma. ”Men vi har ett uttryck i Syrien: ´Om du föder en skorpion, då kommer den att bita dig. ´Hans meddelande kunde inte vara klarare'.
USA stödde oppositionen emot Libyens Muammar Gadaffi, hjälpte Saudiarabien och Qatar att ösa kontanter och vapen över milisen och har nu skördat virvelvinden. USA:s libyska ”vänner” har vänt sig emot dem, mördat USA:s ambassadör Stevens och hans kollegor i Benghazi och startat en Al-Qaidaledd anti-USA proteströrelse som har slukat den muslimska världen.
17 september, 2012 The Independent
En vän till mig i Damaskus ringde i veckan och var ganska nedstämd. ”Du vet, vi är alla ledsna för vad som hände Christopher Stevens. Det som hände var hemskt, och han var en stor vän till Syrien – han förstod sig på araber.” Jag lät honom slippa undan med det, trots att jag visste vad som skulle komma. ”Men vi har ett uttryck i Syrien: ´Om du föder en skorpion, då kommer den att bita dig. ´Hans meddelande kunde inte vara klarare'.
USA stödde oppositionen emot Libyens Muammar Gadaffi, hjälpte Saudiarabien och Qatar att ösa kontanter och vapen över milisen och har nu skördat virvelvinden. USA:s libyska ”vänner” har vänt sig emot dem, mördat USA:s ambassadör Stevens och hans kollegor i Benghazi och startat en Al-Qaidaledd anti-USA proteströrelse som har slukat den muslimska världen.
USA har fött skorpionen Al-Qaida och nu har den bitit USA. Nu stöder Washington oppositionen emot Syriens president Bashar
al-Assad, har hjälpt Saudiarabien och Qatar att ösa kontanter och vapen till
milisen (inklusive Salafister och Al-Qaida) och skulle oundvikligen bli biten av samma ”skorpion” ifall Assad störtades.
Min väns predikan var ju inte direkt i överensstämmelse med
Syriens regeringspolitik. Assads argument går ut på att Syrien inte är Libyen,
och att syrier, med sin historia, kultur, kärlek för arabism, etc. inte ville
ha en revolution. Men araberna, uppretade på Hollywoods obscena lilla
anti-profet video, har tillfälligtvis nästan lika mycket omskrivits av historien
i Väst.
USA-medier har redan uppfunnit en annan berättelse, i vilken
USA stödde arabvåren, räddade staden Benghazi när deras folk var på väg att
förgöras av Gadaffis monstruösa gangsters – och har nu knivhuggits i ryggen av
dessa falska Araber, i själva staden som räddades av USA.
Den verkliga berättelsen, däremot, är annorlunda. Washington
stödde och beväpnade arabiska diktaturer under årtionden, med Saddam som en av våra
favoriter. Vi älskade Mubarak i Egypten, vi beundrade Ben Ali från Tunisien,
och vi är fortfarande passionerat kära i de autokratiska Gulstaterna, de
gasstationer som nu betalar de revolutioner vi nu väljer att stödja – och
åtminstone, under två årtionden, log vi emot Hafez al-Assad; och till och med
kortvarigt, hans son Bashar.
Alltså, vi räddade Benghazi med vår luftstyrka och
förväntade att arabvärlden skulle älska oss. Vi ignorerade sammansättningen på
den libyska milis som vi stödde – precis som Clinton och Hague inte är så noga
med make-upen på Fria Syriens Armé idag. Vi lyssnar inte till Assads
varningar om ”utländska fighters” precis som vi till största delen ignorerade
de Salafister som rörde sig bland de modiga män som slogs emot Gadaffi.
Gå ytterligare tillbaka, och vi gjorde till största delen
samma sak i Afghanistan efter 1980. Vi stöttade mujahedin emot Sovjetunionen,
utan att beakta deras teologi och vi använde Pakistan för att smuggla vapen
till dessa män. Och när några av dem förvandlade sig till Talibaner och närde
Osama bin-Ladin och skorpionen bet den 11 september, då skrek vi ”terrorism”
och undrade över varför Afghanerna ”förrådde” oss. Samma historia igår, när
fyra av USA:s Specialstyrkor dödades av sina otacksamma afghanska ”polisaspiranter”.
Det tragiska med denna patetiska cykel av händelser är att
Assad är hårresande och att hans polisgangstrar har torterat och mördat
tusentals oskyldiga, deras personal har utfört krigsförbrytelser och Syriens
inbördeskrig konsumerar en generation som skulle bygga en nation istället för
att fördärva den. Och nu har Turkiet tagit Pakistans roll, som en vapentunnel
och ett vilo och rekreations centrum för Syrien mujahedin. Kommer Turkiet att
bli ett Pakistan i Mellanöstern?
Syriens krig tar nu på sig skalet från Libanons 1975 – 79
konflikt: om du sympatiserade med Palestinier då var du anti Kristen –
uttryckte du Kristen fruktan, då var du pro- Israel. I Syrien, där är
regeringens brutala krypskyttar barnamördare. På andra sidan frontlinjen, är
Fria Syriens Armé är romantiker; han gifter sig med en frontlinjes sköterska,
endast ledsen för att familjen inte kan se efter småttingarna. Enbart antydan
om att oppositionen kanske skulle utföra en tillfällig hemskhet, och en
reporter tillfrågas – som jag blev - hur mycket han får betalt av Syriens mukhabarat
s underrättelsetjänst.
Och nu, över till Departementet för Hemlandets Sanning. När
han hade mördats, då var Osama bin-Ladin en före detta. Ingen Arab revolutionär
bar på hans bild. Men denna skruvade organisation har nu bestämt sig för att
inkassera. Där av detta veckosluts al-Qaida rop till Egyptier för att fortsätta
deras protester emot anti Muslim videon. Där av Benghazi. Skorpionen har
sluppit in till de goda grabbarna. Allt du sedan behöver, är en Hollywoodsk
stolle. Och lite hyckleri. För Washington säger motsträvigt, att de inte kan
banna videon, eftersom detta skulle kunna sätta det fria ordet i fara – samma
fria ord, som USA:s Diktatorer förbjöd sitt Arab folkunder så många årtionden.
Översättning: Ingemar Gimbell
torsdag, september 13, 2012
Ignacio Ramonet på besök i Stockholm
tisdag, september 11, 2012
Presidentvalet i Venezuela inne på slutspurten
Valkampanjen i Venezuela är nu i slutspurten, i huvudsak ger opinionsundersökningar en klar ledning för Hugo Chavez med 14-23 %. En opinionsundersökning (Varianza) ger högerns kandidat Capriles en ledning med 2 %. Presidentvalet är den 7 oktober. Här en sammaställning från Reuters av samtliga opinionsundersökningar.
Consultores Feb Mar Mayo Jun Jul Ago Ago Sep 30.11 2012 2012 2012 2012 2012 4-7 18-21 2-6 Chávez 57,5 57 56,8 57,8 58,6 57,2 57 56,5 Capriles 26,6 27,4 27,1 29,7 31,3 33,3 33,7 34,4 Hinterlaces Feb Abr Mayo Jun Jul 1era 2da 2012 2012 2012 2012 2012 quincena quincena Ago Ago Chávez 52 53 51 52 47 48 50 Capriles 34 34 34 31 30 30 32 IVAD Feb 2012 Mar 2012 Mayo 2012 Jul 2012 Ago 2012 Chávez 56 56,5 54,8 52,3 50,8 Capriles 31,8 26,6 26,3 32 32,4 Consultores 21 Mar 2012 Jun 2012 Ago 2012 Chávez 46,3 47,9 45,9 Capriles 44,8 44,5 47,7 Varianzas Feb Abr Mayo Jun Ago 2012 2012 2012 2012 2012 Chávez 49,2 49,3 50,7 50,3 49,3 Capriles 46,3 45,1 45,5 46 47,2 Datanálisis Feb Mar Abr Mayo Jun Jul 2012 2012 2012 2012 2012 2012 Chávez 49,5 44,7 42,9 43,6 46,1 46,8 Capriles 34,5 31,4 25,7 27,7 30,8 34,3 Gis XXI Mar 2012 Abr 2012 Jun 2012 Jul 2012 Chávez 54,8 56,5 57,8 56 Capriles 22,2 21,3 23 29* Nota: Los números no incluyen encuestas flash ** Fuente: Data de empresas encuestadoras compilada por Reuters
fredag, september 07, 2012
Colombias väg till fred, förhandlingarna börjar i Oslo
Fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan, det 4:e försöket på 50 år, börjar ta form. Första datum för förhandlingar är satt till den 8 oktober i Oslo, Norge. Därefter kommer förhandlingarna flyttas till Havanna, Kuba.
Vad som hitills kommit ut är att varje part kommer få ha 10 personer i förhandlingssalen, 5 ordinarie och 5 suppleanter. Totalt får varje part ha med sig ett förhandlingsteam på 30 personer. Vilka som ska vara med i parternas start-10 meddelades i veckan via TV i bästa "Oscarsgalan".
I onsdag presenterade Colombias president Santos sin start-10. Ett gäng representanter från maktens centra. Förhandlingschefen Humberto de La Calle är tidigare vicepresident och fd inrikesminister. La Calle har med sig ett gott rykte från den konstituerande församlingen som skrev en ny konstitution 1991. Santos garderar sig också gentemot polisen och militärerna genom att ta med två hårdningar i start-10, fd polisdirektören Oscar Naranjo och generalen Jorge Mora. Den sista nära allierad med fd presidenten Uribe, den enda som offentligt har avvisat en fredsförhandling med FARC. Även näringslivet har sin represent, Luis Carlos Villegas. Santos egna spelare i teamet är de fram till nyligen ministrar Frank Pearl och Sergio Jaramillo.
Igår var det FARC:s tur. Från Kuba och även det TV-sänt presenterade gerillan huvudförhandlarna. Chefförhandlare blir Ivan Marquez, medlem i högsta ledningen Sekretariatet och som betraktas som mest skeptisk till fredsförhandlingarna. Marquez har tidigare suttit i Colombias nationalförsamling för Unidad Patriotica, ett parti som ordagrant utrotades av paramilitärer, 2 presidentkandidater Jaime Pardo Leal och Bernardo Jaramillo Ossa, 8 parlamentariker, 13 ledamöter i delstatsförsamlingar, 70 ledamöter i kommunala församlingar, 11 borgmästare och ca 4 000 av partiets medlemar mördades. En annan förhandlare är José Santriz, jurist och en av gerillans ideologer, som tillhör den 30-manna ledningen Estado Mayor. Kanske det mest spektakulära utspel igår på presskonferensen var att FARC vill ha med Simon Trinidad i förhandlingsteamet, en av gerillans mest kända ansikte, som kidnappades i Ecuador och utlämnades till USA, där han åtalades och fick 60 års fängelse. USA har snabbt avvisat gerillans begäran. Santos säger att Colombia inte kan påverka USA i denna punkt.
De sex punkterna på förhandlingsbordet är
1. Jordfrågan på landsbygden och fattigdomsbekämpning.
2. FARC:s inträde i landets politiska liv
3. Slut på den väpnade konflikten. Avväpning och demobilisering.
4. Sanning och skadestånd för den väpnade konfliktens brottsoffren
5. Knarkhandel
6. Genomförande, verifiering och kontrasignering av en kommande fredsuppgörelse.
Vad som hitills kommit ut är att varje part kommer få ha 10 personer i förhandlingssalen, 5 ordinarie och 5 suppleanter. Totalt får varje part ha med sig ett förhandlingsteam på 30 personer. Vilka som ska vara med i parternas start-10 meddelades i veckan via TV i bästa "Oscarsgalan".
I onsdag presenterade Colombias president Santos sin start-10. Ett gäng representanter från maktens centra. Förhandlingschefen Humberto de La Calle är tidigare vicepresident och fd inrikesminister. La Calle har med sig ett gott rykte från den konstituerande församlingen som skrev en ny konstitution 1991. Santos garderar sig också gentemot polisen och militärerna genom att ta med två hårdningar i start-10, fd polisdirektören Oscar Naranjo och generalen Jorge Mora. Den sista nära allierad med fd presidenten Uribe, den enda som offentligt har avvisat en fredsförhandling med FARC. Även näringslivet har sin represent, Luis Carlos Villegas. Santos egna spelare i teamet är de fram till nyligen ministrar Frank Pearl och Sergio Jaramillo.
Igår var det FARC:s tur. Från Kuba och även det TV-sänt presenterade gerillan huvudförhandlarna. Chefförhandlare blir Ivan Marquez, medlem i högsta ledningen Sekretariatet och som betraktas som mest skeptisk till fredsförhandlingarna. Marquez har tidigare suttit i Colombias nationalförsamling för Unidad Patriotica, ett parti som ordagrant utrotades av paramilitärer, 2 presidentkandidater Jaime Pardo Leal och Bernardo Jaramillo Ossa, 8 parlamentariker, 13 ledamöter i delstatsförsamlingar, 70 ledamöter i kommunala församlingar, 11 borgmästare och ca 4 000 av partiets medlemar mördades. En annan förhandlare är José Santriz, jurist och en av gerillans ideologer, som tillhör den 30-manna ledningen Estado Mayor. Kanske det mest spektakulära utspel igår på presskonferensen var att FARC vill ha med Simon Trinidad i förhandlingsteamet, en av gerillans mest kända ansikte, som kidnappades i Ecuador och utlämnades till USA, där han åtalades och fick 60 års fängelse. USA har snabbt avvisat gerillans begäran. Santos säger att Colombia inte kan påverka USA i denna punkt.
De sex punkterna på förhandlingsbordet är
1. Jordfrågan på landsbygden och fattigdomsbekämpning.
2. FARC:s inträde i landets politiska liv
3. Slut på den väpnade konflikten. Avväpning och demobilisering.
4. Sanning och skadestånd för den väpnade konfliktens brottsoffren
5. Knarkhandel
6. Genomförande, verifiering och kontrasignering av en kommande fredsuppgörelse.
torsdag, augusti 30, 2012
I Expressen: sakfel och missvisande, Segerfeldt
I Expressen idag, Latinamerikagruppernas svar på attackerna från megafonen Segerfeldt. Här
Segerfeldt har inte ett rätt i sin debattartikel, dålig påläst tyvärr. Det hade varit intressant med en bra debatt om biståndets inriktning.
- Fel om vilka som får bistånd i Ecuador. Inte staten utan det civila samhället
- Fel organisation som samarbetar med Latinamerikagrpperna i Ecuador. Det är Ecuarunari och inte CAOI
- Fel i att stöd till det civila samhället inte påverkar Ecuador. Ursprungsfolk som får stöd från Sverige har haft en viktig roll i samhällsdebatten bl a i den konstituerande församlingen och arbetet med den nya konstitutionen.
onsdag, augusti 29, 2012
"Inget bistånd men gärna agressiva utlandsinvesteringar"
Det är alltmer uppenbart att de som argumenterar för mindre bistånd, som ser bara korruption och mygel i biståndsarbetet, också är de som hårdast argumenterar för att svenska investeringar utomlands inte ska regleras av etik och miljökrav.
Det är som en tumregel; mindre bistånd men gärna mer agressiva investeringar i den fattiga delen av världen. Inga internationella regelverk för investeringar och transnationella bolag - mininalt om inget internationellt bistånd. Absolut inga krav på miljöhänsyn och etik för AP-fondernas investeringar. Och framförallt inget bistånd till folkrörelseorganisationer, oberoende av regeringarna på tur, som kan riskera att stoppa investeringar i ex guldgruvor eller olja. Ett exempel på denna retorik är den här radikala megafonen.
Det är som en tumregel; mindre bistånd men gärna mer agressiva investeringar i den fattiga delen av världen. Inga internationella regelverk för investeringar och transnationella bolag - mininalt om inget internationellt bistånd. Absolut inga krav på miljöhänsyn och etik för AP-fondernas investeringar. Och framförallt inget bistånd till folkrörelseorganisationer, oberoende av regeringarna på tur, som kan riskera att stoppa investeringar i ex guldgruvor eller olja. Ett exempel på denna retorik är den här radikala megafonen.
måndag, augusti 27, 2012
Hemliga samtal med sikte på fredsavtal: Colombia
Det har ryktats länge om pågående hemliga samtal mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan. Den som först gjorde ryktet till en nyhet var den fd presidenten Uribe som i öppen konfrontation med presidenten Santos, båda tillhör annars högern i Colombia, har i veckan protesterat högljud mot vad han kallar regeringens "undfallenhet" gentemot "terroristerna".
Idag informerade TV-kanalen Telesur att parterna kommit överens om att starta en fredsdialog med sikte på ett fredsavtal. De hemliga samtalen mellan regeringen och gerillan ska ha initierats i Havanna, Kuba.
Enligt vad som kommit fram ska dialogen äga rum i Norge med start i oktober. Medier i Colombia som under denna vecka spekulerat om samtalen rapporterar att regeringen varken bekräftat eller förnekat överenskommelsen. Dock publiceras idag en undersökning som visar att majoriteten av det colombianska näringslivet vill ha ett fredsavtal. Det är uppenbart att undersökning kommer i ett läge när Santos behöver allt stöd när han nu kommer att få stå ut med hård kritik från colombianska extrehögern med Uribe i spetsen.
Idag informerade TV-kanalen Telesur att parterna kommit överens om att starta en fredsdialog med sikte på ett fredsavtal. De hemliga samtalen mellan regeringen och gerillan ska ha initierats i Havanna, Kuba.
Enligt vad som kommit fram ska dialogen äga rum i Norge med start i oktober. Medier i Colombia som under denna vecka spekulerat om samtalen rapporterar att regeringen varken bekräftat eller förnekat överenskommelsen. Dock publiceras idag en undersökning som visar att majoriteten av det colombianska näringslivet vill ha ett fredsavtal. Det är uppenbart att undersökning kommer i ett läge när Santos behöver allt stöd när han nu kommer att få stå ut med hård kritik från colombianska extrehögern med Uribe i spetsen.
söndag, augusti 26, 2012
Världens femte stormakt
"Världens femte stormakt" sa Dilma Rousseff för att beskriva handelsblocket Mercosur i dagarna när Venezuela formellt valdes in som femte medlem. Och siffrorna bara bekräftar Dilmas beskrivning av en nyuppkommen stormakt med en BNP på 3,6 miljarder dollar (82,3% av Sydamerikas BNP), en yta på 13 miljoner km2 och cirka 300 miljoner invånare (7 av 10 sydamerikaner tillhör Mercosur). Det gör det till världens femte stormakt efter USA, Kina, Indien och Japan och före Tyskland.
Med Venezuelas inträde kommer Mercosur även att inneha världens största oljereserver (enligt OPEC har Venezuela gått förbi Saudiarabien i oljereserver). Dessutom är de tre stora medlemmarna Argentina, Brasilien och Venezuela ekonomiskt "harmoniska" och kompletterar varandra.
Politiskt innebär det åtminstone tre saker
1. En förstärkning av den sydamerikanska integrationen (utan Spanien och USA) med sikte på att positionera sig som en viktig aktör i världsekonomin. Fler länder som Bolivia, Ecuador söker sig nu till handelsblocket.
2. Brasilien har lyckats positionera sig som centrum i hemisfären, bryter därmed USA:s hegemoni på kontinenten o grusar USA:s
intentioner att genom frihandelsavtal så som ALCA knyta Latinamerika till sig.
3. Venezuelas inträde visar att landet inte är isolerat och att den politiska axeln Brasilien, Argentina o Venezuela fortsätter att stärkas.
Med Venezuelas inträde kommer Mercosur även att inneha världens största oljereserver (enligt OPEC har Venezuela gått förbi Saudiarabien i oljereserver). Dessutom är de tre stora medlemmarna Argentina, Brasilien och Venezuela ekonomiskt "harmoniska" och kompletterar varandra.
Politiskt innebär det åtminstone tre saker
1. En förstärkning av den sydamerikanska integrationen (utan Spanien och USA) med sikte på att positionera sig som en viktig aktör i världsekonomin. Fler länder som Bolivia, Ecuador söker sig nu till handelsblocket.
2. Brasilien har lyckats positionera sig som centrum i hemisfären, bryter därmed USA:s hegemoni på kontinenten o grusar USA:s
intentioner att genom frihandelsavtal så som ALCA knyta Latinamerika till sig.
3. Venezuelas inträde visar att landet inte är isolerat och att den politiska axeln Brasilien, Argentina o Venezuela fortsätter att stärkas.
fredag, augusti 24, 2012
AP-fondernas etikarbete måste bli mer trovärdigt
Idag i Svt-Debatt kräver vi att AP-fondernas etikarbete måste bli mer trovärdigt. Arbetet brådskar, men den nyligen publicerade utredningens förslag om hur detta ska göras är otydliga.
onsdag, augusti 22, 2012
Svenska pengar blir grova kränkningar
Samtidigt som svenska politiker diskuterar hur man "effektiviserar" pensionsfonderna för att de ska ge högre avkastning, pågår i den peruanska provinsen Cajamarca en rejäl revolt som fått regeringen i gungning mot hur just utländska investeringar förstör miljön och människors liv och används för att kränka mänskliga rättigheter.
Om detta har medierna inte berättat om nu när utredningen om det s k buffertkapital presenterades igår. Kallt har rapporteringen fokuserat på om det ska vara 3, 4 eller 5 fonder, men om riktlinjer för etik tiger media och politikerna.
Tips om en bra debattartikel "Svenska pengar blir grova kränkningar"
Om detta har medierna inte berättat om nu när utredningen om det s k buffertkapital presenterades igår. Kallt har rapporteringen fokuserat på om det ska vara 3, 4 eller 5 fonder, men om riktlinjer för etik tiger media och politikerna.
Tips om en bra debattartikel "Svenska pengar blir grova kränkningar"
tisdag, augusti 21, 2012
Otydlighet kring miljö- och etikfrågorna i pensionsutredningen
Enligt utredningen om AP-fonderna som presenterades idag av utredaren Mats Langensjö bör arbetet med etiskt och miljömässigt ansvarsfulla investeringar av pensionsmedlen stärkas och ges en mer framträdande roll än i dag. Latinamerikagrupperna välkomnar en sådan förändring, då listan på AP-fondernas investeringar i företag som förstör miljö och kränker mänskliga rättigheter är lång. Utredningen saknar dock konkreta förslag kring hur detta arbete ska stärkas.
- Ett grundläggande problem är att etik- och miljöarbetet enligt nuvarande regelverk inte får påverka avkastningen negativt. Hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter måste bli minst lika viktig som målet om hög avkastning. Här ger utredningen inga klara besked, säger Francisco Contreras, ordförande för Latinamerikagrupperna.
Latinamerikagrupperna och Swedwatch rapporter från 2011 visar att AP-fondernas investeringar i gruvföretag som ägnar sig åt guldutvinning leder till omfattande miljöförstöring, tvångsförflyttningar och kränkningar av ursprungsfolks mänskliga rättigheter. Så sent som i juli i år miste fem personer livet i Peru i protester mot gruvföretaget Newmont Mining där AP-fonderna investerat 456 miljoner kronor. Företagets nya gruvprojekt kommer att torrlägga sjöar och hotar människors tillgång till rent vatten.
- Nu måste pensionsgruppen i Riksdagen skärpa utredningens förslag som rör etik och mänskliga rättigheter. Att inrätta ett oberoende etikråd skulle vara ett steg i rätt riktning. Men redan idag bör AP-fonderna undvika investeringar i företag som kränker mänskliga rättigheter och miljö, om resurser för att göra ett aktivt påtryckningsarbete saknas, säger Francisco Contreras.
Rapporter
Latinamerikagrupperna (2011), AP-fondernas ohållbara investeringar:http://latinamerikagrupperna.se/ap-fonderna-kan-gora-skillnad-for-klimat...
Swedwatch (2011), Rena guldgruvan: http://latinamerikagrupperna.se/ny-rapport-svenska-pensionspengar-i-oeti...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)