G-192 för nytt globalt finans- och valutasystem

Det är skrämmande tyst om det förslag som nobelpristagaren och ekonomen Joseph Stiglitz och en expertgrupp tillsatt av FN lanserade om en reformering av finans- och valutasystemet. Tystnaden är ett politiskt uttryck för att inte vilja göra några förändringar alls än att fortsätta pumpa in miljarder dollar i det spekulativa finanssystemet.

Expertgruppen heter The Commission of Experts of the President of the UN General Assembly on Reforms of the International Monetary and Financial System och i gruppen finns ett flertal renommerade ekonomer och experter.

Expertgruppens förslag kommer att presenteras för FN:s Generalförsamlingen i början av juni och benämns av många som ett G192-altternativ (dvs alla världens länder) till skillnad från det senaste elitiska G-20.

I Sverige har inte förslaget fått något genomslag (i Svenska Dagbladet fanns en kort notis). Men i andra länder, framförallt i Syd, har rekommendationerna från expertgruppen fått gehör.

Bland rekommendationerna finns följande:

- Immediate Measures
Developing countries need additional funding
Mobilizing Additional Development Funds by the Creation of a New Credit Facility
Developing Countries need more policy space
Opening advanced country markets to least developed countries’ exports

- Agenda for Systemic Reforms
A New Global Reserve System
Reforms of the Governance of the International Financial Institutions
A Global Economic Coordination Council
Reforming Central Bank Policies to promote Development

Dror Feiler om den verkliga skandalen bakom FN:s rasismkonferens

Här kommer ett viktigt inlägg från Dror Feiler, musiker och konstnär, kring debatten om FN:s rasismkonferensen:

Idag 21 april eller 27 i månaden Nisan (enligt den judiska kalendern) är det minnesdagen för förintelsens offer och för upproret i Warszawa getto. Så idag tänker jag självklart på de c:a 200 av mina familjemedlemmar som mördades i förintelsen i Polen och Tyskland.

Så det är fullständigt oacceptabelt för mig att Irans president Mahmoud Ahmadinejads för fram olika lögnaktiga uttalanden om förintelsen. Detta måste självklart fördömas. Låt oss också konstatera att uttalandet om att Israel bör utplånas (om han nu sagt exakt så) också bör fördömas. Däremot kan vi och bör vi kritisera staters politik och aktioner, kräva av dem reformer eller att de ändrar sina grundlagar, men att vilja utplåna dem är helt oacceptabelt.

Och knappast överraskandes lyckades Ahmadinejad provocera EU och USA med sitt fördömande av Israel som en rasistisk stat, vilket fick EU:s delegater att tåga ut i vredesmod. Eftersom man inte borde "använt denna konferens som plattform för angrepp och splittring" som FN-chefen så "korrekt" formulerade det, eftersom man inte borde "försöka kidnappa mötet för politiska attacker" som en taleskvinna för FN formulerade det. 
Men kan verkligen alla vi som säger oss förespråka demokrati och yttrandefrihet helt utan förbehåll acceptera den överenskommelse EU m.fl. gemensamt tog inför mötet: "att skulle det här sägas (dvs. att Israel är en rasistisk regim), så skulle vi inte vara kvar längre". Som chefen för Sveriges representation vid FN i Genève, Hans Dahlgren klargjorde i SVD.

Är det med andra ord tabu att använda ordet rasistiskt om ett land som Israel på en FN-konferens om rasism? Eller vad måste Israel göra (som de inte gör idag) för att det ska stå utom allt rimligt tvivel att Israels politik och dess lagar och tillämpning är rasistisk? Israel fick ju inte ens nämnas i konferensens slutdokument. Den som följde turerna kring den så kallade "Durban 2" vet att efter starka påtryckningar från EU har utkastet till slutdeklaration i sista stund reviderats ned från 45 till 17 sidor varvid alla referenser till Israel och Mellanöstern ströks. Och trots det valde både Israel, USA och flera andra stater att bojkotta mötet.

Alltså har reaktionerna inte som man först skulle kunna tro enbart med avsändaren Irans president Mahmoud Ahmadinejads besudlade uttalanden att göra. Han bröt "bara" mot ett tabu. Vilket är betydligt mera oroväckande, provocerande och intressant att diskutera än Ahmadinejads "skandalösa utspel".

För vad ska vi i så fall kalla en stat som bedriver en politik där det görs avgörande skillnad på människor enbart på grund av religion och etnicitet? Vad ska vi kalla en stat vars lagar inte är lika för alla? Vad ska man kalla den praxis som ger judiska medborgare i Israel exklusiv rätt att köpa jord (c:a 90 % av landets jord är inte tillgänglig för köp för landets icke judiska medborgare. Endast på grund av att dem inte är judar)? Vad ska vi kalla de lagar som tillåter att judiska medborgare i Israel gifter sig med utländska medborgare för att sedan leva tillsammans med dem i Israel samtidigt som samma sak är förbjuden för Israels palestinska medborgare? Endast på grund av deras etnicitet.

Mycket kan sägas om Irans president Mahmoud Ahmadinejad: att han både överdriver och far med osanningar. Han kanske till och med är rasist. Men är det verkligen en stor skandal att beskriva Israel som en rasistisk stat? Så stor skandal så att hela Europas politiska representation går i taket? Är det inte en värre "skandal" att Israels ockupations- och apartheidpolitik kan fortsätta år ut och år in. Är det inte en större "skandal" att detta tillsammans med den olagliga bosättningspolitiken på dem ockuperade territorierna pågår sedan 1967. Är det inte en ännu större "skandal" att Israel får trotsa ett otal FN-resolutioner och bryta mot internationella lagar och Genèvekonventioner utan att det internationella samfundet agerar. Och den kanske värsta skandalen av dem alla just nu: att Gazas befolkning på 1.5 miljoner fortfarande är bojkottade, isolerade, utan möjligheter att få det byggmaterial dem behöver för återuppbyggnaden av det som Israel demolerade under sitt senaste anfall på Gaza. En "skandal" så stor så att man famlar efter ord. För säg mig, vilka ord kommer att gå genom nålsögat och ut när det kommer till Israel? Med vilka ord får man beskriva den av Israel förda politiken utan att Israel kommer i dålig dager? Är det ens möjligt?

Att tala om en tragedi går däremot alltid hem. Det kräver inget av oss eftersom vi också gör det i samband med naturkatastrofer och grekiska dramer, som ju ingen kan hjälpa. Och ändå lider vi så med Palestinas folk. Vi är ju humanister.

Denna plågsamma och utdragna erodering av principen om allas lika värde som pågår år ut och år in är demoraliserande och förödande för hela världssamfundet. En erodering som resulterar i att det internationella samfundet bojkottar Gazas invånare, dem förtryckta, dem belägrade och svaga, samtidigt som de mäktigaste, högt uppsatta på en internationell konferens så självklart och solidariskt visar att det finns konsekvens och kraft bakom orden när det gäller att skona Israel. Men inte när det gäller att skydda Gazas plågade befolkning. 
Så när får vi se ett sådant entydigt klarspråk riktas mot den stat som i vintras enligt vår utrikesminister Carl Bildt gjorde sig skyldig till "massiva krigsförbrytelser"? För hur kan vi annars fortsätta tro på språket, de ord vi har till vårt förfogande, de ord våra politiker använder? Och vilka är signalerna från världens mäktiga till Gazas fortsatt isolerade, skadade och straffade befolkning och resten av tredje världens folk med ovan demonstrerade exempel?

När ska Europa växa upp och se sin totala skuld till "skandalen", "tragedin", "återvändsgränden" ja alla dessa misslyckanden vi kan beskriva med olika ord. Och som två folk, det israeliska och det palestinska får betala ett alldeles för högt pris för. Finns det en gräns? När inte ens denna vinters alla offer ändrat något i grunden. Så därför, tillåt mig bekänna mina synder: jag har lite svårt att dela västvärldens upprördhet inför Mahmoud Ahmadinejads utspel. 

DROR FEILER

Bakgården Latinamerika skärper tonen mot USA

Det amerikanska toppmötet på Trinidad y Tobago blir inte vad USA hade tänkt sig när man 1994 tog initiativ till detta enorma show-möte med nästan alla statschefer i den amerikanska hemisfären (utom Kuba och Puerto Rico). Inte heller förra toppmötet i Argentina 2005 slutade bra för USA. George W Bush stack hem innan toppmötet var slut. USA:s stora frihandelsprojekt ALCA dissades då av så gott som alla amerikanska statschefer (utom av högerstyrda Mexiko och Colombia) och stora demonstrationer med Chavez, Maradona, Evo innan han blev president (även  Argentinas Kirchner deltog på ett hörn) sänkte Bush ambitioner och gav en vink på hur det stod till med USA:s herravälde över sin bakgård Latinamerika.

Inför detta toppmöte hade USA svårt att hävda en egen dagordning. Obama är ju klart mycket mer populär än Bush, skickligare på att använda sig av retoriken och TV-framträdanden och svart (som ger honom good will bland latinamerikanerna).  Men styrkeförhållanden har förändrats. På första toppmötet i Miami 1994, när USA:s ledarskap inte var lika ifrågasatt och nyliberalismen stod fortfarande på topp lanserades ALCA och slutdeklarationen handlade mest om frihandel och privatiseringar.

Idag är läget helt annorlunda. 

• Det ha skett en hel del förändringar i den politiska kartan. Högern i Latinamerika är på dekadens, USA:s kvarvarande bundsförvanter högerregeringarna i Mexiko hårt trängt av narkotikakartellerna, Colombia helt militariserat och Peru med en mycket impopulär och svag president, är inget att luta sig mot. 
  
• Brasilien har konsoliderat sig som en stark aktör i världen, agerar som språkrör för Latinamerika i internationella organ,  är inte lika beroende av USA och konkurrerar med USA om det ekonomiska ledarskapet på kontinenten. Lula tycks satsa sina kort på det sydamerikanska integrationsprojektet UNASUR. 
  
• Det bolivarianska alternativet ALBA nu med  sex medlemmar har tagit form. Paraguay, Ecuador och El Salvador är på väg in i samarbetet och ett flertal centralamerikanska och  karibiska länder deltar i energiprojekt och andra ALBA-initiativ.
• Kinas investeringar på kontinenten påverkar kontinentens tidigare hårda beroende av USA. Den ekonomiska krisen gör också att USA kommer till toppmötet tomhänt, med varken några sensationella utspel eller ekonomiska löften. 
• Latinamerika vill uppfattas som en enad aktör gentemot andra. Det gemensamma kravet på att USA ska upphäva den över 50 år långa blockaden mot Kuba, något helt otänkbart för 5-6 år sedan, är ett skarpt fördömande av USA:s angrepp mot Kuba men också en markering på man inte längre kommer att tolerera att USA angriper ett land som ogillas av USA-administrationen.  Chavez present till Obama, Eduardo Galeanos bok Latinamerikas öppna ådror, är en passande påminnelse om Europas och USA:s angrepp  på kontinenten. 

världsomspännande kampanj mot Svensk-finska Stora Enso

Idag genomförs världen över demonstrationer mot transnationella företag och deras förödande utvecklingsmodeller. Även i Sverige protesterar Kampanjen Störa Enso* mot pappersföretaget Stora Ensos eukalyptusplantager i Uruguay och Brasilien. Kampanjen kräver att en utförlig miljökonsekvensanalys genomförs av plantagerna och att Stora Enso respekterar brasiliansk lagstiftning.

Träden kräver enorma mängder vatten. Samhällen som ligger nära eukalyptus plantager runt världen är eniga om de negativa verkningarna i tillgången på vatten, kvantitativt och kvalitativt på grund av användandet av kemiska bekämpningsmedel.
Eukalyptusen är det största hotet mot jordreformen i denna del av Brasilien, tillgången till jord minskar och priserna stiger kraftigt. Stora Enso har enligt de jordlösas rörelse MST dessutom lagt beslag på 20 000 ha av jord som saknar ägare (Terras devolutas) och därför enligt den brasilianska konstitutionen borde användas för jordreformen.

Bondebefolkningen tvingas in till stadens fattigområden, hela små samhällen på landsbygden har utplånats. Detta hotar också livsmedelssäkerheten i området.
Veracel har också lagt beslag på mer än 1000 ha land som tillhör ursprungsfolket Pataxo, som starkt motsätter sig eukalyptus på sin mark.

Den biologiska mångfalden hotas kraftfullt, mycket få djur och växter lever inne i plantagerna och de rester av ursprunglig växtlighet som återstår räcker inte till. De sociala och ekologiska rörelserna i Brasilien kallar plantagerna Den Gröna Öknen

Just nu är Stora Enso dessutom inblandade i åtminstone fem olika juridiska tvister i Brasilien. Åtalen rör bland annat olaglig användning av bekämpningsmedel samt skövling av regnskog. Det står också anklagade för otillbörligt ha påverkat beslut i kommunen Eunápolis i södra Bahia.

Processen bakom det certifikat man fick av FSC (Forest Stewardship Council) förra året är mycket tveksam för att inte säga förfalskad.

De korta produktionscyklerna gör Brasilien väldigt attraktivt för de stora skogsföretagen. Vi vill slå larm om den här utvecklingen, som i förlängningen kan komma att leda till problem med vatten- och matförsörjning. De brasilianska ekosystemen riskerar att skadas permanent.

Krav från Störa Enso-kampanjen:

1) Modellen med enorma monokulturer på jordbruksmark i länderna i Syd är farlig. Den biologiska mångfalden, vattenresurserna och livsmedelssäkerheten hotas. Gå ifrån modellen med täta och intensiva plantager.

2) Efterlev er egen hållbarhetspolicy

3) Stöd jordreformen, lämna över Terras devolutas som ni orättfärdigt tillskansat er till de jordlösa


* Kampanjen Störa Enso är ett nätverk som sprider kunskap om Stora Ensos verksamhet i framför allt Brasilien. Vi som arbetar med kampanjen arbetar till vardags genom MST-De Jordlösas stödgrupper, Latinamerikagrupperna och andra solidaritetsorganisationer som på olika sätt stöder latinamerikanska ursprungsfolk och lantarbetare.

Sverige tiger om brott i irakiska Kurdistan

En ny rapport från Amnesty International "Hopp och fruktan" bekräftar bilden om systematiska brott mot mänskliga rättigheter i irakiska Kurdistan. Säkerhetsstyrkorna som kontrolleras av den autonoma kurdiska regeringen KRG och de ledande partiernas väpnade grenar, Parastin och Dezgay Zanyari, handlar helt utan hänsyn till lagar och internationella konventioner, hetter det i rapporten. Tortyr, fängslande utan åtal eller rättegång, försvinnande av oliktänkande förekommer systematiskt. På samma sätt kränks yttrandefriheten och när medierna kontrolleras nästan uteslutande av de två ledande partierna PUK och KDP och ledarna Talabani och Barzani tystas kritiken mot regeringen KRG.

Sverige är ett av de länder som tillsammans med USA ger mest stöd till den autonoma kurdiska regeringen. Representanter för både den svenska borgerliga regeringen och för oppositionen besöker flitigt irakiska Kurdistan och det finns gott om svenska projekt som finansieras av bl a SIDA. Tyvärr hörs aldrig nåt från svenska politiker som är engagerade i irakiska kurdistan om det som Amnesty rapporterar. Det verkar som det finns prioriterande ambitioner i kontakten med KRG som gör att både höger och vänster i svensk politik tiger om brotten. Mänskliga rättigheter är underordnad. Svensk media är även den måttligt intresserade att förmedla en annan bild än det som svenska politikerna framhåller.

Situationen liknar Eritrea när det blev fritt från Etiopien efter kriget. Då kramades den nya eritreanska regeringen av Sveriges bistånd och politik och ingen var beredd att se och höra hur Eritrea var på väg mot en auktoritär stat

Det svenska kortet i kampanjen mot Kuba

Det pågår en isbrytning i relationerna mellan USA och Kuba. Även om blockaden mot Kuba kvarstår, tro inte annat, håller Obama-administrationen att skrota de restriktioner som infördes under Bush. På löpande band avskaffas restriktioner för USA-medborgare för resor och försändelser av pengar till Kuba. Även andra restriktioner som exporten av livsmedelsprodukter och mediciner lättas. I veckan besökte en parlamentarisk delegation från USA-kongressen Havanna och fick träffa bl a Fidel Castro. Läs hans reflektioner om mötet.

Inför det stora amerikanska toppmötet i april på Trinidad Tobago som kommer att samla statschefer från USA och Latinamerika(utom Kuba), har blockaden och isolering av Kuba blivit en het potatis för Obama. Unisont har de latinamerikanska statscheferna krävt att Kuba ska integreras. Nyligen återupptog El Salvador och Costa Rica, som de sista på kontinenten, de diplomatiska förbindelserna med Havanna.

På samma sätt har EU via Spanien och Frankrike etablerat en dialog med Kuba och tonat ner konfrontationerna. Idag pågår samtal kring ett flertal fågor bl om mänskliga rättigheter. Tidigare under den konservativa spanska presidenten Aznars tid, Bushs bundsförvant nr 1 i EU, intog EU en s k gemensam position som gick ut på att isolera Kuba och söka konfrontation. Denna konfrontationspolitik fick enormt gehör i framförallt Tjeckien och Sverige. I Tjeckien bildades en Internationell kommitté för demokrati på Kuba med gamla högerrävar från Latinamerika som författaren Vargas Llosa och fd högerpresidenter från Uruguay och Guatemala och kristdemokrater från Tyskland, Aznar från Spanien och högerpolitiker i Tjeckien. Från Sverige deltog socialdemokraten Urban Ahlin (katten bland hermeliner) och folkpartisten Cecilia Malmström. Tjeckien har också via NGO - People in need startat en insamling som en del av anti-kuba-kampanjen.

Sverige är efter Tjeckien det land där kampanjen mot Kuba fått mest gehör i Europa. Drivande i kampanjen är folkpartisten Fredrik Malm, med stöd av Folkpartiets SILC och kristdemokraterna i KIC, och som nyligen tog initiativ till ett upprop som skrevs under av bl a vänsterpartiets ledare Lars Ohly. Det stora hopp från anti-Kuba kampanjen var Tjeckien under sitt EU-ordförandeskap. Men Spanien och Frankrike lyckades bromsa dessa ambitioner. Tjeckiens vidriga stöduttalanden för Israels angrepp mot Gaza gjorde inte saken bättre. Så vad återstår av kampanjen? Jo, folkpartisterna i Sverige, som ska försöka få liv i kampanjen under Sveriges EU-ordförandeskap.

Med förändringsvindarna från USA och EU:s pågående dialog med Kuba kommer dock anti-Kuba-kampanjen att uppfattas som en kvarleva av Bush krigspolitik. Liksom sitt blinda stöd till Israels angrepp mot Palestinierna är Fredrik Malms kampanj mot Kuba extremt reaktionär. Det vore förödande om hans extrema position blev Sveriges under EU-ordförandeskapet. Det är dags att Sverige isolerar Malm och etablerar i stället en dialog med Kuba.

Valframgångar för kurdiska DTP i turkiska val

I SVT Opinion skriver Margarethe Livh, oppositionsborgarråd (V) i Stockholms stad, om det turkiska kommunalvalet och det kurdiska partiet DTP:s enorma valframgång.

"I Diyarbakir fick partiet över 60 procent av rösterna, i andra kurdiska kommuner över 70 procent. Antalet borgmästare ökade från 54 till 116. Det hjälpte inte att islamisterna knackade dörr med koranen i handen, delade ut mat och presenter. Även djupt religiösa människor röstade på DTP"

Fogh Rasmussen, NATO-chef förkroppsligar NATOs krigsidealer

Göran Drougge från Nätverket mot krig skriver om NATOs nye chef:

Att den danska statsministern Anders Fogh Rasmussen blev utsedd att leda kärnvapenalliansen Nato måste ses som ett mycket passande val. Han har gjort sig känd som en av de mest USA-anpassade europeiska toppolitikerna. Under upptakten till Irakkriget, hjälpte han ivrigt till att sprida lögnerna om Iraks massförstörelsevapen.

När underrättelseagenten Frank Grevil avslöjade att Fogh Rasmussen medvetet ljugit, blev det Frank Grevil som hamnade i fängelse medan Fogh Rasmussen kunde fortsätta propagera för Danmarks deltagande i USA:s krig. Två av Rasmussens närmaste politiska vänner är Donald Rumsfeld och George W Bush, USA:s fd försvarsminister och fd president, de två ledare som mer än andra bär ansvar för krigen och de som gav klartecken till att använda tortyr i Iraks och Afghanistans fångläger samt på Guantanamobasen. En bättre Nato-ledare, som på ett så utmärkt sätt förkroppsligar Natos ideal är svårt att tänka sig.

Ursprungsfolk i Colombia: mitt i elden mellan gerillan och armén

Vill tipsa om en intervju från Colombianätverket med Aida Quilcué, ledare för de colombianska ursprungsfolken. Här berättar hon om ursprungsfolkens verklighet i det konfliktdrabbade Colombia, en verklighet som vi sällan får höra om när media rapporterar. Mitt i elden mellan FARC-gerillan, armén och paramilitärerna, förs en kamp för sina rättigheter.

Just nu pågår ett krig för vår rätt över de kollektivt ägda territorierna. Vi har en problematik i de södra delarna, i Nariño där vi har våra Awá-bröder mitt i elden mellan gerillan och paramilitärer som med hjälp av armén vill öppna vägen för multinationella företåg och sin jakt på vinster. I Chocó har vi flera hundra människor från ursprungsfolken som har tvångsfördrivits till andra områden och städer. Vi kämpar för att regeringen ska fullfölja med vad internationella domstolar har ålagt staten, till exempel i fallet om massakern vid Nilofloden, då 20 personer mördades och nu måste staten gottgöra de anhöriga. Vi förföljs därför att vi kämpar för våra rättigheter i ett land som kräver repression för att implementera den ekonomiska neoliberala modellen de vill påtvinga oss alla.

Vänsterseger i El Salvador!

El Salvador kommer framöver att ledas av en vänsterpresident. Vänsterpartiet FMLNs kandidat Mauricio Funes har segrat. FMLNs Funes vinner över högerkandidaten med 51 % mot 48 %
Det är ännu en vänsterpresident i Latinamerikas karta.. Det är en historik seger för vänstern, men också ett historiskt nederlag för högern i El Salvador och Latinamerika.

Högern har i alla dessa år lett landet med järnhand, med mord, krig och våld. Landet drabbades under många år liksom de flesta länderna på kontinenten av en högerdiktatur som innebar tusentals mördade, försvunna, torterade, fängslade. Från El Salvador kommer de ökända dödskvadronerna som nu även testas av USA i bl a Irak och av högerregeringen i Colombia. Det är medlemmar i försvarsmakten som i civila kläder gör smutsjobbet åt regeringen. En av de mördade är biskopen Romero som sköts av en dödskvadron inne i kyrkan, eftersom han var en centralfigur i oppositionen mot högerdiktaturen. Våldet mot de oppositionella tvingade vänstern att föra väpnad kamp. Från 1980 till 1992 pågick ett inbördeskrig med ca 75 000 döda. Bakom högerdiktaturen fanns USA:s hand. Guerillaledarna Shaffick Handal och Juaquin Villalobos med sin politiska stringens blev populära i hela Latinamerika.

Ett fredsavtal tecknades mellan högerregeringen och gerillan FMLN 1992. FMLN omorganiserade sig till ett politiskt parti och etablerade sig snabbt som vänsterns alternativ. I 17 år sedan fredsavtalet har FMLN sakta men säkert stärkt sin ställning. I förra presidentvalet med Shaffick Handal som presidentkandidat var FMLN på väg att vinna valet, men med en effektiv skrämselpropaganda från högern och USA:s inblandning segrade den nu avgående nyliberale presidenten Sacca.

Det har inneburit en katastrof för landet. El Salvador har varit Centralamerikas mästare på nyliberalismen, salvadoranska soldater skickades till Irak, frihandelsavtal har skrivits med USA och inlett förhandlingar med EU om ett och man har torpederat all integration med resten av Latinamerika.

Den här gången lyckades inte högern skrämma väljarna, trots en omfattande och vidrig skrämselkampanj. Inte ens det förekommande valfusket stoppade FMLN. Det är en stor seger. Styrkeförhållanden ändras nu i Centralamerika, Honduras och Nicaragua är med i det bolivarianska alternativet ALBA tillsammans med Bolivia, Kuba, Venezuela och Dominica. Borgmästarna i FMNL har sedan länge överenskommelser med ALBA kring olja, utbildningsprogram och hälsovård.

Just nu pågår en folkfest i El Salvador. Hans Linde, riksdagsledamot och valobservatör, skriver på sin blogg

- Under dagen har vi besökt sex olika vallokaler i San Salvador. De oegentligheter som det fanns oro för har inte synts i någon av de vallokaler vi besökt, istället har stämningen varit god, ja i det närmaste festlig, själva röstningen har varit imponerande välorganiserad och samarbetet mellan FMNL:s och Arenas funktionärer har flutit på bra. Det vi sett kan jag svårligen beskriva som en demokratisk folkfest! Från andra delar av landet kommer det in uppgifter om problem, men hur omfattande de varit är svårt att uppskatta i dagsläget.

Svenska valobservatörer på plats i El Salvador ”Vallokalerna har öppnat och läget är spänt”

Presidentvalet i El Salvador är i full gång. Över 4 miljoner har rösträtt. Valet står mellan Mauricio Funes från vänsterpartiet FMLN och Rodrigo Avila från högerpartiet ARENA. Den kände journalisten Funes leder över den före detta polischefen Avila.
FMLN vann tidigare i januari parlamentsvalet med 43 % mot 37 % för ARENA.

Två svenska valobservatörer, riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh och författaren Monica Zak, rapporterar om att läget är spänt och att det förekommit konfrontationer pga anklagelser om valfusk.

- Vi var på plats i vallokalerna redan kl 05.00 på morgonen. Stämningen är bra. Tv-kanaler är på plats. En av ARENAS valfunktionärer gick ut med att man kunde demonstrera sitt stöd för en kandidat med sin valsedel vilket är olagligt. Valobservatörerna påpekade detta och efter en lång diskussion sattes en lapp upp där det klargjordes att man inte får driva kampanj med sin valsedel i vallokalerna, säger Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot och valobservatör i El Salvador

- Först röstade över hundratusen valfunktionärer och kl 07.00 öppnades dörrarna till vallokalerna för ca 4,2 miljoner väljare. Valdeltagandet ser ut att bli högt . På plats med oss finns också högsta chefen för den största salvadoranska människorättsorganisationen och en minister för salvadoraner som är utlandsbosatta. Tyvärr är risken för valfusk påtaglig, redan har man i den vallokal vi befinner oss upptäckt tio personer med falska id-kort, säger journalisten och författaren Monica Zak.

vänstern på väg att vinna valet i El Salvador

Vänstern i El Salvador är på väg att vinna presidentvalet i morgon. Vänsterpartiet FMLNs presidentkandidat Mauricio Funes leder i alla opinionsundersökningar med över 10% mot högerpartiet ARENAS kandidat. Valet bevakas av ett tiotal valosbervatörer, bland annat riksdagledamoten Amineh Kakabaveh, Här kommer en kort rapport


San Salvador fredagen 13e mars
Kort rapport om läget innan valet

Jag har träffat ett antal valobservatörer från olika delar av världen - bara FMLN har 900 valobservatörer från världen över. De flesta från Syd- och Centralamerika. Ikväll ska vi alla vara med på en mottagning hos FMLN. Det är en stor ära att vara här på FMLNs inbjudan. FMLN är väldigt bra organiserad och valaffischerna med bild på presidentkandidaten Mauricio Funes finns överallt.

Valkampanjen slutade enligt lag i onsdags men högerpartiet ARENA fotsätter ändå kampanjen. Främst är det fattiga, särskilt på landet, och framför allt kvinnorna, som inte kommer att rösta. Kvinnorna har inte möjlighet att lämna sina hem och barn för att åka väldigt långa sträckor för att rösta i ett komplicerat valsystem. Röstlängden regleras efter efternamn, i bokstavsordning. Kommunala valkretsar finns inte utan det är efternamnet som bestämmer var man ska rösta. Har man två efternamn så ställer det till problem.

Idag har vi varit på FMLNs högkvarter, vi har träffat kamrater från centralkommittén och valarbetare, som jobbar dygnet runt med valet. FMLN har stora möjligheter att vinna, men de påtalar de risker som är uppenbara - att ARENA har ekonomiska resurser, liksom TV-kanaler, tidningar, i stort sett all media mm. De hotar arbetare med att sparka de på måndag om de inte tar med sig ett foto på sin valsedel som visar att de har röstat på ARENA. De kör med skrämselpropaganda, om FMLN vinner kommer företagen att flytta till Guatemala och andra länder. Ett annat bekymmer är valfusk. Högerpartiet ARENA betalar fattiga för att de ska gå och rösta på dem. De ca 2,5 miljoner salvadoraner som bor i grannländerna kan inte rösta pga det komplicerade valsystemet. Men många får bussbiljetten betalt och en extra summa pengar för att komma hit och rösta på ARENA.

Idag på eftermiddag träffade vi representanter från centralkommittén som berättade om problemet de möter bland arbetarklassen, att höger kör med retoriken att om arbetare och bönder röstar på ARENA kommer partiet att skapa välstånd, arbete, välfärd och trygghet. Om de röstar på FMLN kommer man att ta ifrån de deras barn, deras arbete och deras jord. Det kommer att bli inbördeskrig och de kommer att förlora allt de har.

Trots all smutskastning finns hopp om bättre framtid och demokrati bland majoriteten. Alla undersökningar även från högerns media och från universiteten visar att FMLN har stora möjligheter att vinna. Det finns dock ett osäkert tal, de som ej bestämt sig, dessa röster skulle kunna gå till höger.

Varma och solidariska hälsningar
Amineh Kakavabeh

Stöd MST i Brasilien

Högern i Brasilien är på offensiven. Just nu pågår en kampanj mot de jordlösas rörelse i Brasilien MST. I södra Brasilien stängs och rivs deras skolor. Ordföranden i Högsta Domstolen vill stoppa alla statliga bidrag till kooperativ, projekt utbildning etc. Själv är han en stor jordägare.

Allt pekar på att högern kommer att försöka kriminalisera MST som rörelse. Kampanjen är en del i denna häxjakt.

Det finns ett stöduttalande för MST på portugisiska, svenska och engelska

Skriv gärna under som organisationer och individer, sprid gärna vidare

Två tv-intervjuer om Brasilien och Bolivia

Jag har gjort två tv-intervjuer med Lennart Kjörling om Brasilien och Leandro Schclarek Mulinari om Bolivia

Ockupationens påverkan på palestinsk idrott

Palestinagrupperna i Sverige har tillsammans med Stoppa Matchen-kampanjen tagit fram en rapport om ockupationens påverkan på palestinsk idrott.

Det är med anledning av kraven att stoppa Davis Cup-matchen i tennis mellanSverige och Israel som Palestinagrupperna i Sverige har gjort en rapport om hur den israeliska ockupationen försvårar och förhindrar palestinierna från att utöva idrott. Hindren som ockupationen utgör ligger på flera nivåer och är av olika karaktär.

Rapporten är att se som ett inlägg i debatten om sanktioner mot Israel, där Stoppa Matchen-kampanjen är ett av många viktiga initiativ. Så länge Israel ockuperar och förtrycker ett annat folk skall de inte vara välkomna iinternationella sportsammanhang.

Ladda ned rapporten här

Stoppa matchen, bojkotta Israel!

Den 6-8 mars 2009 ska Sverige-Israel mötas i Davis Cup i Malmö. I Israelsbrutala krig mot Gazas civilbefolkning har minst 1330 palestinier mördats desenaste veckorna. Bara tanken på att välkomna denna stat till Sverige för att spela tennis är osmaklig, med tanke på att flera Malmöbor har förlorat en anhörig till Israels bomber. Nej, stå istället upp för en värdigutrikespolitik; bojkotta istället israeliska varor och stoppa matchen.

DEMONSTRATION LÖRDAG DEN 7 MARS KL.11 STORTORGET MALMÖ

för mer info se www.stoppamatchen.se

Mingel i riksdagens gamla plenarsal

Mingel i riksdagens gamla plenarsal. Dr Enrique V Iglesias, hitbjuden från andra sidan atlanten, tidigare ordförande för den Interamerikanska Utvecklingsbanken, spår att de goda tiderna i Latinamerika är nu förbi. Efter fem år av bra tillväxt, goda investeringar och extremt god makroekonomisk stabilitet, kommer dystrare tider. Till följd av krisen. Den globala krisen. En kris som enligt Stefan de Vylder, en annan inbjuden talare, för en gång skull startade i norr och inte i Latinamerika. Lunchen är mötets viktigaste tidpunkt inser jag direkt, kontakter knyts och de informella samtalen kanske ger mer än flertalen av de 10-minuters anföranden.

Det är Latin American Day i riksdagen, ambassadörer, diplomater och riksdagsledamöter samlas för att uppmärksamma Latinamerika. Temat är ”trade and development”. Ines Butillo från FN-organet CEPAL säger att de gyllene fem åren varit kontinentens bästa på 40 år. I ekonomiska termer, förstås. Butillo betonar frihandelsavtalens intåg under denna tid, 65 % av handeln sker inom ramarna för frihandelsavtal. Colombia och Chile nämns som goda exempel, de kommer att klara sig bra i kristider. Iglesias rekommendation till Latinamerika, som går via ambassadörerna, är att även under kristider fortsätta försvara vinningarna från bonanza-tiden, makroekonomisk stabilitet, konkurrens och diversifiering av produktionen. Viktigt med fortsatt regional integration och att Latinamerika tar plats i världen. I minglet säger en höguppsatt svensk politiker att UNASUR, det sydamerikanska politiska samarbete, inte har någon framtid då Lula inte ger mycket för det.

Latinamerika är bättre förbered inför denna kris. Det bekräftas av alla talare. I förbifarten nämns fattigdom, 25 år tog det för kontinenten att ta igen sig för att gå ner på samma fattigdomsnivå som på 1970-talet. Johan Shaar, representant för den borgerliga regeringens kommission för klimatförändringar varnar för uppvärmningen, som leder till matosäkerhet, vattenstress och mer fattigdom. Han driver linjen om en ny utvecklingsagenda. Ekologin bör finnas med i de ekonomiska planerna, mer specifika program måste till med privata investeringar och klimatförändringar måste tas med i fattigdomsbekämpningen. Om två veckor är han på väg till Bolivia med sin kommission. Från frågepanelen med svenska riksdagsledamöter uppmanas Latinamerika, via ambassadörerna, att inte falla i protektionism. Frihandeln med EU lovordas. De Vylder vill påminna oss att vid förra krisen fick Latinamerika rådet att öppna sin marknad för frihandel, minska de offentliga utgifterna och minska statens roll. Nu när i-länderna är i kris kommer uppmaningar, från samma rådgivare, att staten ska ta kontroll över bankerna, att öka de offentliga utgifterna och att ha en aktiv penningpolitiken. För att inte tala om att skydda sina marknader, ”buy american”.

Fyra frågor från publiken hinner man med, en diplomat säger att Iglesias rekommendationer låter som musik i sina öron, en annan tjänsteman från FN frågar vad Sverige och Europa gör för att öka produktionen av etanol och agrobränslen. Till sist kommer frågorna som även lyfts under mingeln, vart har folkrörelserna tagit vägen i analysen? Hur påverkas utveckling i Latinamerika av ursprungsfolkens och de fattigas resning? Det pratas om klimatförändringar och goda exempel glöms bort, bl a Kubas ekologiska framsteg som lovordas av WWF? Hur påverkas ekonomin och framtiden av att flera miljoner latinamerikaner nu kan läsa och skriva? Ett statsråd frågar publiken hur vi ser till att fler svenskar reser till Latinamerika, hur ökar vi handeln med kontinenten. De Vylder påminner om att Sverige nyligen stängt flera ambassader och representationer och vad som spelar roll är att vara bland folket, på tal om folkrörelsens icke-existens under ”Latin American Day”. En riksdagsman i frågepanelen lovar lära sig spanska, konferencieren tipsar honom att riksdagen avsatt pengar för språkkurser, en annan politiker säger att hon lärt sig mycket under denna ”underbara dag”.

Väl ute i korridorerna igen, på väg ut görs en summering av dagen. Mitt första intryck är jag under Latinamerikas gyllene år inte läst samma nyheter, inte träffat samma människor och definitivt inte varit på samma platser som dessa kostymklädda herrar. Hur kunde jag missa makroekonomins stabilitet? att jag inte kommit på att rekommendera våra vänner från folkrörelserna att inte falla in i protektionism? köp europeiskt, köp svenskt! jag undrar varför ursprungsfolken i Amazonas inte ser möjligheterna med privata investeringar i sin kamp för regnskogen?

På gatan väntar diplomatbilarna på sina ambassadörer som kommer ut med portföljer fulla med rekommendationer. Jag vet att Iglesias och andra inte skulle våga sig på såna rekommendationer i dagens Latinamerika utan att få mothugg, i EUropa går detta fortfarande hem. Hans analys tillhör gångna tider. Under minglet får jag veta att Iglesias under sin tid på Interamerikanska Utvecklingsbankens IDB varit drivande i bankens finansiering av ett flertal energiprojekt, bl a i Camisea, Ica, Peru. Projektet kritiserades för den enorma miljöförstöring och för övergrepp mot ursprungsfolken från området. Som sagt, minglet i riksdagens gamla plenarsal ger dagens bästa behållning.

I Santa cruz - Bolivia, kampen om jord och territorium

Jag befinner mig i Camiri, soder om Santa Cruz, pa vag till Argentina, ocksa en del av La ruta del Che (omradet dar Che Guevara forde gerillakrig i Bolivia). Har pagar slaget om jorden. Guaranifolket menar att deras territorium omfattar 10 miljoner hektar, att de idag har fatt tillbaka 1 miljon men att de ar beredda att ga ner i sina krav till 5 miljoner hektar. Vi traffar Guaranifolkets ledare Wilson Changaray. Han sager bestamt att trots deras eftergifter, ger de inte upp kampen om att fa tillbaka sitt territorium som i hundratals ar tillhort guaranifolket.

Men i Camiri och naromraden finns ocksa stora jordgodsagare som Ronald Larsen, fran USA, med skum bakgrund (fd CIA-agent, sager ryktet), som kom till Santa cruz 1968 och som med stod av bl a Interamerikanska banken for utveckling (BID) har roffat at sig jord och territorium fran ursprungsfolken. Familjen Larsen ager idag ca 57 000 hektar (1 hektar ar 100 m2 motsvarande en fotbollsplan) och 17 fastigheter. Guaranifolkets organisation APG och statens organ for jordreformen INRA, med hjalp av militarer, tvingade fram en inspektion av bl a Larsens fastigheter och andra jordagare, som bekraftade att atminstone 35 familjer lever under slavforhallanden (usla arbetsforhallanden, arbetar utan nagon ekonomisk ersattning och utsatts for kroppslig bestraffning) och att det forekom barnarbete. Samma dag som vi traffar APG och Wilson Changaray kommer en dom sager att 35 000 hektar (bla delar av Larsens fastigheter) atergar till staten och overlamnas sedan till bl a guaranifolket.

Den nya konsitutionen, som antogs nyligen via en folkomrostning, sager att man framover inte kommer att fa inforskaffa sig mer an 5 000 hektar. Det har jordagarna i Santa Cruz motsatt sig med vald. Men kampen om jorden har precis borjat. I departementet Santa Cruz finns mycket jord men ocksa en stor koncentration av jordegendomar. Om det ska bli rattvisa maste det till en jordreform som ger ursprungsfolken tillbaka sitt territorum men ocksa fordelar jord till lantarbetare och smabonder. Detta var ett av Che Guevaras mal nar han startade gerillan i Bolivia, han sag hur ursprungsfolk och lantarbetade fortrycktes och beslagstogs sin jord och egendomar. Guaranifolkets ledare sager att jordagarna nu nar varken lagen eller regeringen skyddar dem, anvander sig av paramilitara grupper for att "forsvara" sig.

Det gar visst att dra paralleller till Colombia dar jordagarna lange anvant sig att paramilitara grupper for att beslagtag jord fran ursprungsfolk, smabonder och lantarbetare. Detta ledde till de colombianska bondernas organisering i gerillan FARC i Marquetalia 1953.

WSF och finanskrisen

Sydsvenskan har skrivit om forumet och Gunillaaktiva attacare har reagerat. Las hennes brev till Sydsvenskan

"Jag har just läst dagens Sydsvenskan. Den artikel som jag ägnade störst intresse var Henrik Jönssons rapport från World Social Forum i Belém med rubriken "WSF hittade ingen lösning på krisen". En rubrik som gjorde mig minst sagt förvånad. Enligt de rapporter jag fått från flera aktivister som deltagit i forumet har det under WSF anordnats en rad seminarier där man formulerat just konkreta förslag till hur finanskrisen ska hanteras. Se till exempel uttalandet nedan.
Lördagen den 31 jan anordnade för övrigt ABF, Attac, JAK Medlemsbank, Miljöförbundet Jordens Vänner och Glokala Folkhögskolan i Malmö seminariet "Finanskris - och sen då?" då vi diskuterade de förslag som olika aktörer inom den globala rättviserörelsen presenterat under hösten 2008 som svar på finanskrisen. Lars Pålsson-Syll, nationalekonom och professor i samhällskunskap vid Malmö Högskola höll föredrag. Intresset var stort. Möteslokalen i Sofielunds Folkets Hus fylldes snabbt. Vänliga hälsningar Gunilla Andersson medlem i Attac"

WSF en forsta sammanfattning

WSF 2009 i Belem do Para, Brasilien ar slut. Konklusionerna fran folkrorelsesamlingarna ar fardigforhandlade, campingen monterar ner sina talt, mobiliseringsplanerna och datum ar nu fastslagna, kvar ar de sista moten innan man reser hem. Det har varit en haftig upplevelse. God stamning, ett folkligt och oppet forum, och med mycket kamp och lust. Oppningsdemonstrationen var imponerande med massivt deltande och i sambarytmer. Enligt WSF: officiella siffror deltog runt 130 000 deltagare fran 142 lander, drygt 5 800 organisationer (489 fran Afrika och 491 fran Europa). Ursprungsfolksorganisationerna mobiliserade runt 2 000 och de jordlosas rorelse MST hade over 3 000.

Nagra personliga resonemang kring forumet

WSF 2009 har praglats saklart av nyliberalismens kris. Extra krut har manga lagt pa att hitta strategier for att bemota krisen och kampa emot nedskarningar och nyliberalismens svar pa krisen. Det ar mycket retorik och kampandan men det finns aven ljuspunkter. Konkreta alternativ och forslag har lyfts fram av manga.

WSF i Belem har visat sig bli mer an ett diskussionsforum och har har manga hittat en utgangspunkt for kommande varldsomfattande mobiliseringar. Bland annat mot NATO i april och mot rasism, for de papperslosas rattigheter och till forsvar for moder jord den 12 oktober. Det sista lyftes av ursprungsfolksrorelsen och har antagits aven av Via Campesina. Det har ocksa skett en kvalitativ narmande mellan rorelserna som via campesina som samlar lantarbetare och smabonder, med ursprungsfolksrorelsen och miljororelsen. Ett intressant mote var kring Stora Enso och eukalyptos med MST:s ledare Stedile, miljororelsen och Via Campesina. Tillsammans planeras kampanjer mot de transnationella bolag som agerar i Latinamerika och Afrika.

Aven deltagandet fran de s k progressiva presidenterna Chavez, Correa, Evo och Lugo i ett samtal med 20 folkrorelser visar hur viktigt forumet 2009 varit for att hitta alternativ till nyliberalismen.

Ursprungsfolk har tagit mycket mer plats i detta WSF an tidigare. De har som aldrig forr medverkat i andra seminarier och aktiviteter. Inte minst har ursprungsfolksrorelsens kvinnor medverkat aktivt i seminarier och aktiviteter med andra kvinnororelser och natverk. Ursprungsfolksrorelsen tas pa allvar, och med respekt, deras alternativ till en rattvisare varld far gehor i andra rorelser, ett alternativ som grundar sig pa harmoni med naturen, kollektiva rattigheter och gemensamt agande av natur resurserna och som kan sammanfattas i det de kallar "ett gott liv" (Buen vivir).


Det bor namnas att Palestina fick en hedersplats overallt i forumet. Palestinska flaggan och t-shirt med "I´m Palestinian" syntes overallt, fordomande av den israeliska ockupation var i allas lappar, under demonstrationen men aven pa seminarierna. Konklusionerna fran samlingarna hade alla med Palestina. Pa alla seminarier dar de palestinska deltagarna dok upp fick de ordet. Enorma reklamskyltar i Belem fordomde Iraels attacker mot Gaza. WSF visade prov pa att vara ett solidariskt forum som kanner med det palestinska folket.