Inför detta toppmöte hade USA svårt att hävda en egen dagordning. Obama är ju klart mycket mer populär än Bush, skickligare på att använda sig av retoriken och TV-framträdanden och svart (som ger honom good will bland latinamerikanerna). Men styrkeförhållanden har förändrats. På första toppmötet i Miami 1994, när USA:s ledarskap inte var lika ifrågasatt och nyliberalismen stod fortfarande på topp lanserades ALCA och slutdeklarationen handlade mest om frihandel och privatiseringar.
Idag är läget helt annorlunda.
- Det ha skett en hel del förändringar i den politiska kartan. Högern i Latinamerika är på dekadens, USA:s kvarvarande bundsförvanter högerregeringarna i Mexiko hårt trängt av narkotikakartellerna, Colombia helt militariserat och Peru med en mycket impopulär och svag president, är inget att luta sig mot.
- Brasilien har konsoliderat sig som en stark aktör i världen, agerar som språkrör för Latinamerika i internationella organ, är inte lika beroende av USA och konkurrerar med USA om det ekonomiska ledarskapet på kontinenten. Lula tycks satsa sina kort på det sydamerikanska integrationsprojektet UNASUR.
- Det bolivarianska alternativet ALBA nu med sex medlemmar har tagit form. Paraguay, Ecuador och El Salvador är på väg in i samarbetet och ett flertal centralamerikanska och karibiska länder deltar i energiprojekt och andra ALBA-initiativ.
- Kinas investeringar på kontinenten påverkar kontinentens tidigare hårda beroende av USA. Den ekonomiska krisen gör också att USA kommer till toppmötet tomhänt, med varken några sensationella utspel eller ekonomiska löften.
- Latinamerika vill uppfattas som en enad aktör gentemot andra. Det gemensamma kravet på att USA ska upphäva den över 50 år långa blockaden mot Kuba, något helt otänkbart för 5-6 år sedan, är ett skarpt fördömande av USA:s angrepp mot Kuba men också en markering på man inte längre kommer att tolerera att USA angriper ett land som ogillas av USA-administrationen. Chavez present till Obama, Eduardo Galeanos bok Latinamerikas öppna ådror, är en passande påminnelse om Europas och USA:s angrepp på kontinenten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar