Etablissemangets stöd till krig

NATO:s generalsekreterare Anders Fogh-Rasmussen är i Stockholm på torsdag för överläggningar med regeringen och det nu rätt samstämmiga etablissemanget. Vi kan gissa vad de kommer att prata: 1.Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan med 550 soldater och 1,9 miljarder kronor om året. Och kanske nu när Reinfeldt fått med sig oppositionen i kriget i Libyen även en fördjupning av Sveriges deltagande. 2. Sveriges nu sanktionerade deltagande i kriget i Libyen. Det som först startade med en flygförbudszon har nu utvecklats till ett angreppskrig mot Kadaffi-regimen. Åtta Jas Gripen görs nu redo för att delta i kriget och bombningarna. Redan diskuteras att ge vapen till rebellerna och att gå in trupper i Libyen. På fredag fattar riksdagen formellt beslutet om Sveriges deltagande. 3. Svenskt medlemskap i NATO. Det räcker inte enbart med att låta NATO träna uppe i Norrland, att delta i två krig under befälet av NATO, nu måste Sverige en gång för alla gå med i NATO. Den politiska viljan finns, åtminstone i riksdagen, nu gäller det att övertyga den svenska opinionen. På torsdag anordnas i Stockholm en manifestation för fred, mot krig, med krav på att NATO ska ut ur Sverige. Plats Mynttorget, utanför riksdagen - kl 17. Nu måste vi som tycker det är nog med krig och bombningar som enda lösning visa att det finns en stark opinion för politiska lösningar. Krig föder mer våld och löser inte konflikter.

Bombar NATO med utarmat uran?

Rapporter från västlig media skildrar slagen nära Benghazi med utbrända skelett av stridsvagnar som USA bombat de senaste dagarna. Cecilia Uddén på P1 berättar att man använt pansargenomträngande bomber som exploderade när de trängt igenom det hårda pansaret.

Allt pekar på att USA/NATO använt liksom i Irak utarmat uran för att förstöra stridsvagnarna. Stop The War Coalition som arbetat med frågan sedan invasionen av Irak hävdar idag att USA:s B2 ska de första 24 timmarna av attackerna mot Kadaffis trupper ha fällt 45 1000-kilo-tunga bomber som innehållit spets med utarmat uran (DU-amunition).

Radioaktivt damm från utarmat uran som ligger kvar är livsfarligt. Exempel Irak är aktuellt där många drabbats av leukemi och andra cancerformer och många barn med missbildningar har fötts efter kriget.

Kommer Jas Gripen att använda samma DU-amunition? Politikerna som nu bestämt sig för att använda Jas Gripen i NATO-attackerna måste kunna svara på frågan.

vino tinto på systemet under slavförhållanden

Här kommer en uppmaning att dricka vin med gott samvete.

Vi skriver i SVT Debatt om att systemet säljer vin som produceras under omänskliga förhållanden. Vi tar upp två falla, Sydafrika och Chile. Osäkra korttidskontrakt, långa arbetspass upp till 16 timmar, många gånger i stekande sol utan tillgång till skugga på sommaren och vintern i regn och kyla. Övertidsersättning betalas sällan ut, arbetare svartlistats för att de bildat fackföreningar.

Det är på tiden att vi konsumenter tar större ansvar för arbets- och levnadsvillkoren på vingårdar Ingen tjänar på bojkott, men desto fler på att ställa krav.

En farlig geopolitisk krutdurk

Situationen i Nordafrika och Mellanöstern utvecklas nu i en oförutsägbar dynamik. Vad som först var hoppingivande har blossat upp till en farlig geopolitisk krutdurk. Västmakterna bidrar återigen i regionen med krig och bomber.

I Libyen går västmakterna, NATO och USA in i sitt tredje krig i regionen. För Sverige är detta krig nummer två.

Inbördeskriget i Libyen öppnar för alla möjliga (och omöjliga) ingångar. I väst ser många sin chans att öka sin närvaro i regionen och få en bit av kakan som kommer att delas ut när kriget är slut. Det finns en öppen rivalitet bland europeiska länder inom NATO. Tyskland och Turkiet, var och en för sig, har positionerat sig gentemot den USAnska-franska-engelska axeln. Merkel i Tyskland måste för sin politiska överlevnad avstå från ytterligare krig medan Turkiet, som vill vara länken mellan väst och den muslimska världen, har hela veckan kämpat för att få fastställt att uppdraget inte är en invasion utan en "humanitär" insats.

Allt pekar på att de islamiska rebellernas vapenbröder, de mest radikala elementen i Al Qaidas nätverk, har lyckats få fäste i Libyen. Liksom i Afghanistan, har de först allierat sig med väst men kommer därefter (om rebellerna lyckas störta Kadaffi) att etablera sin egen maktlogik. Och i regionen är det framförallt Qatar som dragit mest nyttja av läget, med sin TV-kanal Al Jazeera som uppmuntrat både till revolt mot diktaturerna men också till krig, och med deras inblandning i Libyens de facto inbördeskrig och medverkan med två Mirage i NATO:s flygangrepp mot Libyen. Vad som kommit fram, är det Qatar, (militärmakten i) Egypten och Saudi Arabien som bistår rebellerna med vapen.

Även Sverige passar på att testa Jas Gripen för att göra stridsflyget mer försäljningsbart. Redan nästa veckan planerar de svenska politikerna att Jas på riktigt ska göra debut i världens krigsbransch.

Mot västmakterna står den 53-starka Afrikanska Unionen, ett flertal arabiska och nordafrikanska länder, Ryssland, Kina, Indien och hela Latinamerika (utom högerstyrda Peru, Colombia och Chile). Alla de har öppet uttalat sig mot NATO:s bomber och invasion. I Etiopien genomfördes igår på initiativ av Sydafrika ett första möte för att åstadkomma ett eldupphör och öppna en dialog mellan de stridande parterna. Fler initiativ är på gång. Lula lyfts av Latinamerika som en tänkbar fredsmäklare.

Är vi beredda att ta konsekvenserna?

Är Sverige beredd att ta ansvar för ett krig som ingen vet hur det kommer att sluta? det är vad politikerna nu måste ta ställning till när de fattar beslut om att skicka Jasplan för att bomba Libyen.

För man vet hur ett krig börjar men inte hur det slutar. I media kan man skildra kriget som en fotbollsmatch, där vi hejar på vårt hemmalag, åtminstone ett tag, men krigets elände och skräck tar ändå över till sist. Så är det i både Aghanistan och Irak.

Kriget i Libyen utvecklas nu till ett fullskaligt krig som med säkerhet kommer att påverka hela regionen. NATO:s bombningar gör arabländerna nervösa, med viss tveksamhet stödjer ledarna ett angrepp, men när precisionsmissilerna inte är lika precisa och förr eller senare börjar bilderna komma ut med civila mördade, kommer den nu revolterande befolkningen att bli ännu argare, inte bara på väst utan även på de korrupta och odemokratiska ledare i regionen som ställt sig bakom det. Därför blir Arabförbundet mer och mer tveksam till bombningarna. Arabförbundets ledare Moussa, tidigare nära polare med diktatorn Mubarak, ämnar ställa upp i presidentvalet till hösten och vill inte bränna sin reputation genom att försvara NATO:s angrepp. Mycket riktigt skriver Israelen Yehezkel Dror i Haaretz att "The weight of realpolitik interests in deciding on intervention in Libya will not escape the eyes of Arab-Islamic observers. Even the participation of Arab forces won't quell the idea in large parts of the Arab-Islamic world that this is mainly neo-colonialist aggression"

Men också för EU får kriget konsekvenser. Inte minst med en kommande flyktingvåg som Italien men även Spanien och Frankrike får tas med. För Sarkozy, som hoppas på ett snabbt krig för att säkra sitt just nu hotade presidentämbete, får inte detta misslyckas. Sitt tidigare stöd till bl a Tunisiens diktator Ben Ali har redan undergrävt hans position bland medborgare med arabiskt påbrå. Cameron i Storbritannien fick igår svettas för att få med sig parlamentet i ett beslut. Han tvingades lova guld och gröna skogar "Den här gången (läs tidigare gånger Afghanistan och Irak) handlar det inte om att gå in i ett land, störta regeringen och sedan bära ansvar för vad som sker därefter". Dessa två herrar tillsammans med Berlusconi är nu inne i en dispyt om vem som ska leda angreppet mot Libyen. Än så länge leder USA attacken, men de europeiska herrarna kräver nu att få ta över. Sarkozy fick dock äran att få släppa de första bomberna.

Säkert är att ett kort och enkelt krig blir det inte. Inbördeskriget på mark mellan Khadaffis armé och rebellerna kommer att fortsätta. Och snart kommer NATO/USA, och även Sverige, att ställas inför frågan att skicka in marktrupper. Kontrollen över oljan är den stora pokalen.

Krig är inte en lösning

Ett viktigt uttalande från International Peace Bureau med säte i Geneve

IPB motsätter sig militärt anfall och kräver politiska förhandlingar för att skydda civilbefolkningen.

En ny historisk era inleddes för tre månader sedan genom att folket i Tunisien och därefter i Egypten reste sig. Dessa båda länder var de första i denna arabiska vår, som förde hopp och ung energi till miljoner människor i länder, som i årtionden lidit av förtryck och ökande ekonomiska lidanden. Det libyska upproret började som en imitation av dessa ickevåldsliga segrar, men världen har med förfäran bevittnat hur detta uppror militariserats till att bli ett fullskaligt inbördeskrig.

INGA FLER MILITÄRA INTERVENTIONER
Västmakternas ödesdigra beslut att driva igenom en resolution i FNs säkerhetsråd för militära anfall och en flygförbudszon, har förvandlat situationen till att bli allt mer lik krisen i Irak år 2003 . IPB stöder det kortsiktiga målet att skydda civilbefolkningen, speciellt i

Benghaziområdet, men har allvarliga invändningar mot visdomen i beslutet att väst inleder ett beväpnat anfall mot ännu ett muslimskt land. Har dessa västmakter inte lärt sig någonting av sina katastrofala misslyckanden under de senaste tio åren? Krig kan aldrig vara annat än den allra sista utvägen under sådana förhållanden och i detta fall är det uppenbart att man icke uttömt alla icke-militära metoder (Var alla ekonomiska sanktioner implementerade? Hade man iscensatt den massiva elektroniska blockaden? Hade man stoppat all försäljning av olja och gas? Kommer vi nånsin att få veta detta?)

NÄR SKA VI LÄRA OSS?
Västmedias fascination av detaljerna i detta slag riskerar att grumla det historiska minnet, utan vilket en klar bedömning är omöjlig. Först och främst, har vi redan glömt vem som sålde vapen, och gjorde energiavtal med general Kadaffi? Påminner inte frasen –no-fly-zone- om hur man gled in i den katastrofala ockupationen av Irak och Afghanistan?

ALTERNATIVA SÄTT ATT AGERA
Det finns ingen brist på alternativa lösningar. Som IPB ser det, är det allra viktigaste och mest effektiva sättet att påföra FN-mandatet: Skyldighet att skydda civil befolkningen, är att omedelbart kontakta såväl Kadaffi-regimen som rebellerna och inleda seriösa förhandlingar.

Dessa skulle fokusera på först och främst på ett genuint och multilateralt eld-upphör och därefter på grunderna för en politisk lösning. FN har redan ett speciellt sändebud på plats i Tripoli. Cyniskt eller inte - Kadaffi har redan gjort en eld-upphör gest, som erbjuder en öppning. Väst och i synnerhet USA och de tidigare kolonialmakterna bör hålla sig borta. FNs generalsekreterare och en panel av respekterade personligheter från den muslimska världen bör inbjudas att delta i alla former av samtal som kan arrangeras. Ett erbjudande att avbryta flyganfallen kan användas som ett förtroendeskapande medel. Under tiden bör man överväga att utforma en FN- auktoriserad fredsbevarande styrka. Denna bör inte bestå av militära styrkor från västländerna. Hur kommer det sig att investeringar i medling, diplomati, förtroendeskapande och liknande alltid får en mycket liten del av de pengar som ges ut på militära interventioner?

GE UTRYMME ÅT VÅR KREATIVITET
Det arabiska folket har visat att de har modet att bryta sig loss från tidigare vanor och har demonstrerat en imponerande disciplin och värdighet gentemot sina förtryckare. Nu är det verkligen dags för västvärlden att motsvara detta genom att bryta med sina egna tidigare vanor och i stället släppa lös den enorma kreativitet som finns i deras egna samhällen i sökandet efter nya vägar att lösa konflikter. Framgång i Libyen skulle erbjuda en enorm inspiration till människor som är instängda i dödliga konflikter i andra regioner.

ATT ÄNDRA KURS
Det är inte för sent för de som leder detta senaste militära äventyr att dra sig tillbaka från det gungfly som syns vid horisonten. Vi uppmanar världens fredsrörelser att agera nu för att inte glida in i en internationell väpnad konflikt. Vad som görs under de närmaste dagarna och veckorna kommer att påverka möjligheterna för en långsiktig lösning. Det vore tragiskt att rädda Benghazi för en tid, men genom att göra detta döma landet som helhet till ett ursinnigt, blodigt krig för att befria fosterlandet från utländska ockupanter.

Det finns alla möjliga överväganden att göra i denna konflikt och viktiga läxor att lära. I synnerhet att de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet inte får fortsätta att styra världen som om det fortfarande var 1945. Och att det är dags för ett en global protest mot de massiva utgifterna för militära system - 1500 miljarder dollar per år- och i synnerhet den internationella vapenhandeln där korruption och dubbelmoral är ständiga följeslagare.

Den Internationella Fredsbyrån är klar över sina egna prioriteringar. Vi måste nedrusta för att kunna utvecklas. Basbehoven för befolkningarna måste ha absolut prioritet, inte som en sidoprodukt av den nationella säkerheten. Vi riktar en uppmaning till de vapenproducerande länderna och industrierna att så snart det bara går börja ställa om militär rustning och produktion för civila ändamål. Världen har inte råd med ett fortsatt militärdominerat sätt att tänka och handla. Irakerfarenheten har lärt oss att demokrati kan inte tvingas på ett land, och att regimförändring är en fråga för det egna folket. Tiden är nu mogen att hjälpa folket i MENA länderna att bygga sina samhällen baserade på en vision av en fredskultur, som människor längtar efter över hela världen. Ett sådant program kom man överens om i FN under förberedelserna för det internationella året för fredskultur år 2000 och den påföljande dekaden för fredskultur och icke-våld. Denna dekad har just avslutats och måste med största kraft och energi förnyas.

Colin Archer, generalsekreterare
IPB - Internationella Fredsbyrån
41 rue de Zurich, 1201 Geneva.

fredspristagaren Obama har fått sitt krig

Liksom alla andra presidenter i USA:s historia har nu "fredspristagaren" Obama fått sitt eget krig. Tidigare har Obama ärvt kriget i både Afghanistan och Irak. Men nu kommer han att gå till historien som den som trappade upp till ett krig som redan skördar tusentals döda och skadade. Ett krig som är på väg att tända eld på hela regionen. Vad som först var fredliga demonstrationer för demokrati i Egypten och Tunisien har i Libyen, pga av Khadaffis brutalitet och även för att oppositionen tog till vapen, utvecklats till ett inbördeskrig.

Alla USA-krig har startats i "frihetens och demokratins" namn. Kriget i Libyen är inget undantag. Retoriken är igenkännande. När George W Bush startade angreppskriget mot Irak den 20 mars sa han: "The people of the United States and our friends and allies will not live at the mercy of an outlaw regime that threatens the peace with weapons of mass murder". 8 år efter angreppskriget i Irak säger Obama: "We are answering the calls of a threatened people, and we are acting in the interest of the United States and World".

Världssamfundet har misslyckats med att få till fredsförhandlingar mellan Khadaffi och oppositionen. Alldeles för många har haft intresse att få igång ett krig. Medan det libyska folket mobiliserat för demokratiska reformer, har andra uppmuntrat till ett inbördeskrig och ett angreppskrig som vi nu får följa via TVen. Av ekonomiska, politiska, geopolitiska skäl. För att få kontroll över oljan, för att lägga vantarna på de 200 miljarder dollar som Libyen lagt på utländska banker, för att sälja vapen, för att få fart på en annars nedgående ekonomi. Men också av inrikespolitiska skäl och för att sudda bort (inte så gammal) vänskap och affärer med Khadaffi som stör deras "demokratiska" image. Hyckleriet äcklar!

I torsdagens riksdagsdebatt fanns inga röster som vågade lyfta fredens hopp, diplomatins språk. Inte ens från de som man skulle kunna förvänta sig ska lyfta konsekvenserna och riskerna med ett öppet och omfattande krig. Krigsdrevet var unisont. Där finns ingenting att hämta.

Kan den tidigare starka antikrigsrörelsen och den konsekventa fredsrörelsen få igång en opinion för fred i Libyen?

Svenska politiker kräver unisont USA:s intervention

Det är bekymmersamt hur lättvindigt i den svenska debatten man tar på resolutionen om ett flygförbud. I torsdagens riksdagsdebatt om Libyen fanns inte ett enda inlägg om konsekvenserna och riskerna med att militärt angripa Libyen eller vad det innebär att västvärldens starta ett nytt krig i Mellanöstern. I stort kom det inte fram mycket mer än ett långt och upprepat angrepp på Carl Bildt och sedan ett ännu längre stöd av alla partier utan undantag till ett flygförbud. Alla som i ett enda parti. Som någon sa i debatten handlar det om att "testa möjligheterna" att få till en flygförbudszon. Jag trodde att väst redan hade testat "möjligheterna" i Irak och Afghanistan.

Federley (c) sammanfattade debatten så här "Den svåra svenska debatten blir ganska tydlig här. Vi kräver att det ska ageras, vi kräver att befolkningen ska skyddas, men när det väl kommer till kritan, till vilka som ska agera, finns det bara en kraft på denna planet som har kunskapen, ledarskapsförmågan, kapaciteten och ekonomin, nämligen Nato. Återigen springer samtliga partier och ber Nato agera med sina skattepengar, sin kompetens, sina soldater, genom att sätta sina medborgares liv på spel" och Malm (fp) kanske var ännu tydligare "Herr talman! Jag noterar den förskjutning som har skett här i riksdagen. De partier som för sex månader sedan krävde att USA skulle lämna alla militärbaser i hela världen kräver nu unisont, även pacifistiska Miljöpartiet, att USA:s militärer ska skaffa kontroll över libyskt luftrum. Jag som liberal och folkpartist välkomnar givetvis i detta skede denna omsvängning".

Och både Federley och Malm har en poäng, ingen seriös debattör kan påstå annat än att ett ja till flygförbud innebär att man ger USA rätt att angripa militärt.

Uppenbarligen har Tyskland, Brasilien och Indien gjort en annan bedömning än de svenska riksdagspartierna. Så som Indiens representant sa "As a democracy, we are happy to see our brothers in West Asia and North Africa taking an increasing role in determining their own future ... but these are decisions for countries and their citizens to take for themselves, free of outside interference or coercion". Tyskland har av någon anledning varit klarsynt med att en militär intervention har enorma risker och konsekvenser som de inte vill ansvara för (säkert är det ett nytt Afghanistan de ser framför sig): "It is out of the question. We will not take part in any military intervention against Libya, we will not take part in any way." Det finns även invändningar från Turkiet och Araförbundet "UN resolution was aimed at protecting civilians and did not back any invasion".

Aristide tillbaka på Haiti

fd president Aristide har idag landat på Haiti efter 7 år av exil i Sydafrika. Aristide störtades och kidnappades år 2004 av USA. Skådespelaren Danny Glover fanns med på resan som medföljare. I helgen håller Haiti andra omgången av presidentvalet. Aristides rörelse Lavalas, med säkerhet den största politiska kraften på Haiti, fick inte delta i valet.

spekulation leder till höjda matpriser

Agrobränsleboomen och spekulation med livsmedel leder till höjda matpriser. Hälften av dem som tvingas leva i hunger i vår värld är småskaliga jordbrukare eller lantarbetare. Idag kämpar småbönder i världen bland annat för sin rätt att spara sitt eget utsäde och inte behöva betala royalties till transnationella företag för att de fått sin majs förorenad av genetiskt manipulerad majs från omkringliggande fält.

Den svenska regeringen bör stödja förslaget på en FN-deklaration till skydd för småbrukares och lantarbetares rättigheter under MR-rådets 16e session i Genève som just nu pågår. Läs mer i debattartikeln här

Karzai: our tolerance has run out

Karzai uppmanade igår NATO, USA och de utländska trupperna att "upphöra sin verksamhet i vårt land". Ett tydligt budskap som inte går att missförstå och som kommer efter en vecka av flera mord utförda av NATO-trupper, allt från en kusin till Karzai, 65 civila i Kunar och 9 barn. "Ett misstag" sa NATO-befälen. Karzai godtog inte de ursäkter som framfördes av både USA:s överbefälhavaren i Afghanistan Petraeus och försvarsministern Gates.

Karzai, tillsatt av USA, sa att "We are very tolerant people but now our tolerance has run out". Han grät under presskonferensen samtidigt som han höll en flicka i sin famn som blivit amputerad efter attacken från NATO. Under denna vecka offentliggjordes en FN-rapport som visar att dödsfallen bland civila i kriget i Afghanistan har ökat med 15 % och att 2 777 civila mördades under 2010.

Kriget och det förödande läget för både civilbefolkningen och de mänskliga rättigheterna borde göra oss skräckslagna inför en planerad militär intervention i Libyen. NATO och USA är ingen garant för mänskliga rättigheter. Från Afghanistan ockuperad med över 140 000 NATO-soldater (svenskarna även de inräknade här) och Irak med ca 100 000 finns ingenting bra att hämta. Endast föredelse och elände.

Historisk seger när EU på väg införa Tobinskatt

En historisk seger idag när EU-parlamentet med rösterna 360 mot 299 sa ja till att införa en finansiell transaktionsskatt (mer känd som Tobinskatt) i EU. Med omröstningen markerar EU-parlamentet en ståndpunkt som nu ska vidare till EU-kommissionen för ett lagförslag och senare medlemsländerna. Tobinskatten ingår tillsammans med koldioxidskatt bland de förslagen på flera innovativa skatteintäkter som röstades igenom i Europaparlamentet. Alla svenska partier utom M och KD röstade för resolutionen.

Det här är så klart en motreaktion till den finansiella krisen som den här gången drabbat framförallt den rika världen i väst och ett försök att begränsa kapitalspekulationen, casinokapitalismen. Det är flera länder inom EU, inte minst PIGS-länderna, som blivit hårt drabbade av finanskrisen som orsakats av en hejdlös kapitalspekulation.

Nu är inte Tobinskatten en lösning på alla världens problem och stoppar inte kapitalspekulationen. Men den begränsar den kortsiktiga spekulationen och dessutom ger den pengar, ca 200 miljarder euro inom EU, som måste användas för att bekämpa klimatkris och fattigdom.

Tobinskatten påverkar inte de långsiktiga investeringar eller handeln mellan länder, och inte heller kommer de fattiga länder att "drabbas" av att EU inför en skatt på spekulation. Tvärtom de flesta fattiga länder välkomnar alla mekanismer som kan hejda eller begränsa den destruktiva kortsiktiga kapitalspekulation. Flera länder i Syd har infört egna begränsar i form av skatter och obligatoriska tidsplaceringar, just för att skrämma bort de skrupellösa spekulanter och enbart få till sig långsiktiga investeringar.

Gyllene chans ta ett steg mot en hållbar värld, ta den!

I morgon 7/3 kan Europa ta ett avgörande steg mot en hållbar värld – med resurser nog att bekämpa klimatkris och fattigdom, och samtidigt rusta mot en ny finanskris. EU-parlamentet ska då rösta om förslaget på en skatt på finansiella transaktioner – i folkmun kallad Tobinskatt.

En skatt på finansiella transaktioner är inte lösningen på alla problem. Men det är ett av de bästa och mest innovativa förslag som finns.

Sveriges hållning har varit avvaktande positivt. Förslaget har betraktats som bra men orealistiskt. Idag är situationen förändrad. Det finns ett starkt politiskt stöd för att införa skatten i EU och driva frågan globalt. Forskningsrapporter och politiska utredningar har gett förslaget stöd.

Därför är det beklagligt att Sverige tycks ha svängt till aktivt motstånd. I Europaparlamentet är moderaten Gunnar Hökmark ledande motståndare. Vi hoppas att Hökmark är ett undantag – och att Sveriges Europaparlamentariker på måndag röstar för förslaget. Våra folkvalda i EU har nu en gyllene chans att göra verklig skillnad. Ta den!