Är vi beredda att ta konsekvenserna?

Är Sverige beredd att ta ansvar för ett krig som ingen vet hur det kommer att sluta? det är vad politikerna nu måste ta ställning till när de fattar beslut om att skicka Jasplan för att bomba Libyen.

För man vet hur ett krig börjar men inte hur det slutar. I media kan man skildra kriget som en fotbollsmatch, där vi hejar på vårt hemmalag, åtminstone ett tag, men krigets elände och skräck tar ändå över till sist. Så är det i både Aghanistan och Irak.

Kriget i Libyen utvecklas nu till ett fullskaligt krig som med säkerhet kommer att påverka hela regionen. NATO:s bombningar gör arabländerna nervösa, med viss tveksamhet stödjer ledarna ett angrepp, men när precisionsmissilerna inte är lika precisa och förr eller senare börjar bilderna komma ut med civila mördade, kommer den nu revolterande befolkningen att bli ännu argare, inte bara på väst utan även på de korrupta och odemokratiska ledare i regionen som ställt sig bakom det. Därför blir Arabförbundet mer och mer tveksam till bombningarna. Arabförbundets ledare Moussa, tidigare nära polare med diktatorn Mubarak, ämnar ställa upp i presidentvalet till hösten och vill inte bränna sin reputation genom att försvara NATO:s angrepp. Mycket riktigt skriver Israelen Yehezkel Dror i Haaretz att "The weight of realpolitik interests in deciding on intervention in Libya will not escape the eyes of Arab-Islamic observers. Even the participation of Arab forces won't quell the idea in large parts of the Arab-Islamic world that this is mainly neo-colonialist aggression"

Men också för EU får kriget konsekvenser. Inte minst med en kommande flyktingvåg som Italien men även Spanien och Frankrike får tas med. För Sarkozy, som hoppas på ett snabbt krig för att säkra sitt just nu hotade presidentämbete, får inte detta misslyckas. Sitt tidigare stöd till bl a Tunisiens diktator Ben Ali har redan undergrävt hans position bland medborgare med arabiskt påbrå. Cameron i Storbritannien fick igår svettas för att få med sig parlamentet i ett beslut. Han tvingades lova guld och gröna skogar "Den här gången (läs tidigare gånger Afghanistan och Irak) handlar det inte om att gå in i ett land, störta regeringen och sedan bära ansvar för vad som sker därefter". Dessa två herrar tillsammans med Berlusconi är nu inne i en dispyt om vem som ska leda angreppet mot Libyen. Än så länge leder USA attacken, men de europeiska herrarna kräver nu att få ta över. Sarkozy fick dock äran att få släppa de första bomberna.

Säkert är att ett kort och enkelt krig blir det inte. Inbördeskriget på mark mellan Khadaffis armé och rebellerna kommer att fortsätta. Och snart kommer NATO/USA, och även Sverige, att ställas inför frågan att skicka in marktrupper. Kontrollen över oljan är den stora pokalen.