Federley (c) sammanfattade debatten så här "Den svåra svenska debatten blir ganska tydlig här. Vi kräver att det ska ageras, vi kräver att befolkningen ska skyddas, men när det väl kommer till kritan, till vilka som ska agera, finns det bara en kraft på denna planet som har kunskapen, ledarskapsförmågan, kapaciteten och ekonomin, nämligen Nato. Återigen springer samtliga partier och ber Nato agera med sina skattepengar, sin kompetens, sina soldater, genom att sätta sina medborgares liv på spel" och Malm (fp) kanske var ännu tydligare "Herr talman! Jag noterar den förskjutning som har skett här i riksdagen. De partier som för sex månader sedan krävde att USA skulle lämna alla militärbaser i hela världen kräver nu unisont, även pacifistiska Miljöpartiet, att USA:s militärer ska skaffa kontroll över libyskt luftrum. Jag som liberal och folkpartist välkomnar givetvis i detta skede denna omsvängning".
Och både Federley och Malm har en poäng, ingen seriös debattör kan påstå annat än att ett ja till flygförbud innebär att man ger USA rätt att angripa militärt.
Uppenbarligen har Tyskland, Brasilien och Indien gjort en annan bedömning än de svenska riksdagspartierna. Så som Indiens representant sa "As a democracy, we are happy to see our brothers in West Asia and North Africa taking an increasing role in determining their own future ... but these are decisions for countries and their citizens to take for themselves, free of outside interference or coercion". Tyskland har av någon anledning varit klarsynt med att en militär intervention har enorma risker och konsekvenser som de inte vill ansvara för (säkert är det ett nytt Afghanistan de ser framför sig): "It is out of the question. We will not take part in any military intervention against Libya, we will not take part in any way." Det finns även invändningar från Turkiet och Araförbundet "UN resolution was aimed at protecting civilians and did not back any invasion".
2 kommentarer:
Det värsta är den "humanitära" bombvänster som sovit gott sedan NATOs uppstyckning av Jugoslavien, då atomsopor regnade ner över sjukhus skolor fabriker och infrastruktur i Serbien, på fabricerade lögner som valsade runt i papegojmedia, de ena värre än de andra. Bombvänstern runkade och ylade av lycka och medlöperi med NATOs lokala klienter som man gör nu. Goda radioaktiva bomber som i tusentals år framöver kommer att skörda missbildade offer i regionen. Samma lögner återanvändes när USA på israelsika agenters direktiv startade våldtäkten på Irak och Afghanistan. Då var det inga ur bombvänstern som hurrade bakom NATOs massmördarmaskin men nu vädrar man morgonluft igen för nu har en NY Hitlermustach satts ut av mediekonglomeraten och NATO är hur snälla som helst och inte alls intresserade av Afrikas största oljereserver och ett komplicerat postkolonialt tribalsamhälle som Libyen.
Jag tycker att vi skall kolla in den här skribenten (liksom alla andra varningsklockor sedan Gaddafi gick från bästa kompis till diktator))om likheterna och varför vi inte skall svälja betet igen:
http://original.antiwar.com/malic/2011/03/18/to-the-shores-of-tripoli-2/
Tack för att du säger det som behöver sägas. Skriv gärna i Flamman med.
Skicka en kommentar