Dilma, favorit i dagens val

Seriösa medier på högerkanten som The Economist och Financial Times menar att Dilma och Serra har rätt så lika politiska program. Och visst, det stämmer. Båda kandidater har gjort Lulas ekonomiska politik till sin.

Men det finns skillnader. Med Lulas 80 % popularitet har högern inte vågat annat än att hålla tyst om sin politik och kandidaten Serra har varit sparsam med att kritisera Lula. Kampanjen från högern har i stället inriktat sig på att sänka Dilma som person och lyfta värdekonservativa frågor som aborter. Det enda som de öppet vågat kritisera är Lulas utrikespolitik, men ändå aktat sig för att inte framstå som USA:s språkrör.

Från vänstern påminner oss veckotidningen Brasil de Fato att Serra representerar finanskapitalet, Sau Paulos storbolag, de stora jordägarna och agrobusiness. Serras verkliga program är en fortsättning på HC Cardosos privatiseringar och den s k "marknadens" övertag i Brasiliens ekonomi. Den politiken röstade Brasilien bort när de valde Lula. Dilma som idag med stor sannolikhet väljs till ny president är en fortsättningen på Lulas politik.

Vänsterseger i Peru

Den peruanska högern erkände sig igår besegrad i valet till borgmästare i Lima efter tre veckors väntan på valmyndighetens utlåtande. Vänsterkandidaten Susana Villarán är nu vald till borgmästare i huvudstaden Lima med 38,39 % av rösterna. Högerkandidaten Lourdes Flores, tidigare även presidentkandidat, var länge storfavorit och nederlaget skakar om högern men även det redan svaga regeringspartiet APRA (som bekänner sig till "socialdemokratin").

Segern i Lima skapar nya förutsättningar för vänstern inför president- och parlamentsvalet nästa år. Den nya borgmästaren Villarán tillhör dock en relativt ny vänsterrörelse Fuerza Social som inte vill positionera sig alltför långt till vänster. Men valet i Lima vann hon tack vare vänsterns uppslutning bakom hennes kandidatur. Även i andra delar av landet gick det bra för vänstern och för folkrörelserna.

Den stora utmaningen inför valet nästa år är att lyckas få ihop en allians mellan vänstern, ursprungsfolk och andra folkrörelser och framförallt enas kring en presidentkandidat. Just nu är Humala Ollanta från nationalistpartiet bäst positionerad i opinionsundersökningarna men också ifrågesatt inom vänstern och ursprungsfolk. Andra som finns med i bilden som möjliga kandidater är prästen Marco Arana från Movimiento Tierra y Libertad, generalsekreteraren för Perus LO (CGTP) Mario Huamán och ledaren för Amazonas ursprungsfolk Alberto Pizango.

Iraq's Secret War Files - Dispatches Wikileaks Special

Deutschland über alles, ännu inte riktigt rumsren

Gamla spöken går igen i Tyskland och Europa. Inte nog med att Merkel nu dödförklarat multikulti-samhället och misstänkliggjort gastarbeiter, har Chiles president Piñera, en högerpolitiker arvtagare av Pinochet, begått en pinsam blunder när han gästade fru Merkel. Inspirerad av de nationalistiska vindarna som blåser i Europa, skrev Piñera i Tysklands officiella gästbok "Deutschland über alles", en paroll förknippad med nazismen och inte riktigt rumsren. Inte ännu. Det blev inte så lyckad och tyskarna hälsar att de kommer att riva sidan där Piñera skrev sin lilla hälsning.

Det vi äter i norr dödar i Syd

Idag skriver jag tillsammans med forskaren Karin Skill en debattartikel i Svd om importerad genmodifierad soja som besprutas av ogräsmedlet Roundup och andra glyfosatbaserade bekämpningsmedel. GMO-soja som till 90 % går till djurfoder får förödande konsekvenser för befolkningen i syd. Besprutningarna av genmanipulerad soja och ris har trefaldigat antalet barn under 15 år som diagnostiserats med cancer och barn som föds med missbildningar har fyrfaldigats. Utvecklingen följer produktionskurvan av grödor som kräver intensiv besprutning. Missfall har rapporterats öka i samtliga argentinska provinser där omfattande besprutning sker.

Afghanistan som energikorridor

Ingen seriös analys av kriget i Afghanistan kan blunda för de geopolitiska intressen i området. "Demokrati", "jämställdhet" och "frihet" är egentligen bara tomma ord i ett högt geopolitiskt spel. Precis som den kanadensiske ekonomen John Foster påpekat i flera analyser är Afghanistan strategisk viktig som energikorridor. USA har sedan 1990-talet avsikten att bygga i området en strategisk pipeline som brukar benämnas för TAPI som sträcker sig från Turkmenistan, Afghanistan, Pakistan och Indien. Energitörstiga Kina men även Ryssland har andra planer. Journalisten och Asien-experten Pepe Escobar skriver i en läsvärd artikel att mot TAPI finns IPI, en pipeline som går mellan Iran, Pakistan och Indien som finansieras och kontrolleras av Kina.

TAPI stands for the Turkmenistan-Afghanistan-Pakistan-India pipeline, which can never be built as long as US and NATO occupation forces are fighting the resistance umbrella conveniently labeled "Taliban" in Afghanistan. IPI, however, is the Iran-Pakistan-India pipeline, also known as the "peace pipeline" (which would make TAPI the "war pipeline"). To Washington's immeasurable distress, last June, Iran and Pakistan finally closed the deal to build the "IP" part of IPI, with Pakistan assuring Iran that either India or China could later be brought into the project.

Chiles Berlusconi på europeisk charmturné

Chiles president Sebastian Piñera är på europeisk charmturné. Sydamerikas egen Beslusconi har lyckas bra med att marknadsföra sig genom räddningen av gruvarbetarna. Men bakom allt jippo finns flera obesvarade frågor krig gruvdriften och lagstiftningen. Inte enbart i Chile förvisso. Med stigande råvaropriser har gruvdriften i Latinamerika, med stora europeiska investeringar, fått fart, men också riskerna, olyckorna, de dåliga arbetsvillkoren mm. Därför när Piñera kommer hem från turnén har han att ta itu med en svårare bedrift, nämligen det växande kravet på en reglering av gruvdriften. Ett krav som lyfts är att Chile ska ratificera ILO-konventionen 176 som handlar om gruvarbetarnas hälsa och säkerhet.

"Miraklet", som media döpt räddningen, har lagt en medieskugga på en annan stor konflikt i Chile. Mapuchefolkets kamp för sina rättigheter och den långa hungerstrejken av ett 30-tal mapuchefångar. Hungerstrejken som hotade att svärta ner Piñera avbröts när högerregeringen tvingades till en kompromiss att ändra den lagen som kriminaliserar Mapuchefolket och att flytta alla rättsliga processer mot mapuchefångarna från de militära domstolarna till den civila rätten. Eftergifterna från högerregeringen har så klart internt skakat högern men också den nu i oppositionen (tidigare regering) Concertacion som i 20 år vägrade lyssna på Mapuchefolkets krav.

Mer om de chilenska gruvarbetarna och Mapuchefångarna har Lisa Karlsson och jag skrivit i tidningen Norrländska Socialdemokraten.

kontroversiell nobelpristagare ligger inte i tiden

- Mario Vargas Llosa är en kontroversiell nobelpristagare. Till skillnad från tidigare nobelpristagare från Latinamerika, Gabriela Mistral, Pablo Neruda och Gabriel Garcia Marquez, är Vargas Llosa inte speciellt populär eller folkkär författare i Latinamerika.

- Nobelpriset till Vargas Llosa ligger inte i tiden. Han representerar idag det mest reaktionära av den intellektuella och litterära världen. I Latinamerika är han en av de främsta språkrören för nyliberalism. Tidigare presidentkandidat för högern i Peru, driver han idag tillsammans med Spaniens Jose Maria Aznar och de mest reaktionära intellektuella och politiker på den latinamerikanska högerflanken en kampanj för att få den politiska högern på fötter igen i kontinenten efter en uppenbar kollaps.

Vänster-center koalitionen i Brasilien befäster sin majoritet

Det blir en andra omgång i presidentvalet i Brasilien. Arbetarpartiet PT:s Dilma Rouseff nådde inte ända fram med sina 46,91 % mot högerkandidaten José Serra med 32,61 %. Ändå är Rouseffs röstandel inte alls sämre än vad Lula fick i första valomgången år 2002 (46 %) och år 2006 (47 %). Den stora överraskningen är De grönas kandidat och fd miljöminister i Lulas regering Marina Silva som fick 19,33 %. Silva har lyckats fånga missnöjesrösterna från PT. Andra vänsterkandidater från PSOL, PSTU och PCB fick tillsammans 1 %.

Den stora nyheten i valet är att PT lyckades befästa en politisk majoritet i landet. PT vann guvernörsvalet i 5 av 26 delstater och i ett federalt distrikt (Sergipe, Bahia, Rio Grande do Sul, Acre och Brasilia) och PT:s allierade vann i 9 delstater (Rio de Janeiro, Pernambuco, Ceara, Maranhâo, Piauí, Mato Grosso, Espirito Santo, Mato Grosso do Sul och Rio Pernambuco).

PT och det allierade liberala partiet PMDB får nu majoritet i Senaten. PMDB, PT och övriga i regeringskoalitionen vann 43 av 54 platser i senaten. Regeringen får nu majoritet i senaten med 55 av 81 senatorer. I andra kammaren kommer regeringskoalitionen nu att kontrollera 402 av de 513 platser.

Statskuppen misslyckades och Correa fritagen

Statskuppen misslyckades. Försvarsmakten som först tvekade tog senare igår på kvällen ställning för demokrati och mot kuppmakarna. Correa fritogs från militärsjukhuset av militärer men först efter att folkmassor lyckas bryta den polisära spärren med bl a en lastbil. I kupppförsöket finns högerkrafter inblandade, delar av poliskåren och även försvarsmakten, i synnerhet flygvapnet. Tydligt är det att Lucio Gutierrez, tidigare avsatt president åtalad för korruption, och flera från hans högerparti uppviglat armén att göra uppror mot Correa. En av hans närmaste ledde attacken mot den statliga TV Ecuador.

Rapporterna pekar på att det inte var en spontan statskupp utan kuppmakarna utnyttja läget för att slå till. Flygplatsen, TV och parlamentet intogs samtidigt som i de stora städerna rådde allmänt kaos med plundringar och bränder. Dock misstog sig kuppmakarna om militärernas ställning. Till skillnad från statskuppen i Honduras vägrade försvarsledningen att stödja kuppen. Från början visade militärerna en viss tveksamhet som gjorde att poliskåren tog över gatorna och strategiska platser och byggnader, men så när militärerna sent men ändå började agera vände det snabbt till fördel för Correa. Folkmassorna ute på gatan som fördömde kuppförsöket avgjorde också. Den bestämda folkmassan som tog sig till sjukhuset där Correa hölls visade liksom kuppförsöket i Venezuela i april 2002 att man inte lett sig skrämmas och att kuppen bara kunde lyckas med ett blodbad.

Läget nu i Ecuador är under kontroll. Chefen för poliskåren har avgått och Correa har i sitt första offentliga anförandet sagt att det kommer bli förändringar i både poliskåren och försvarsmakten. Hur det blir med de politiska högerkrafterna som stödde kuppen är det svårt att sia om. Internationell media och väst kommer säkert att skrika sig hesa och anklaga Correa för att vara odemokratisk om de ställs inför rätta för kuppförsöket. Tyvärr är västlig media världsbäst just nu på att demonisera folkvalda presidenter från Latinamerika. Även i Sverige finns de journalister som vill så gärna hitta "orsaker" till varför militärer och högerkrafter i Latinamerika genomför statskupper. Fallet Honduras var horribelt. Som tur är finns i Latinamerika nu en stark demokratisk förankring, UNASUR och i stort sett alla statschefer fördömde snabbt statskuppen. Där har det liksom växt fram en medvetenhet om att det varken finns ursäkter eller orsaker till varför folkvalda presidenter ska störtas av odemokratiska krafter.