En förvirrad Zaida om Venezuela

Förvirringen är fullständig när Zaida Catalán försöker sig på en analys om Venezuela. Hennes grej är att "försvara demokratins principer om yttrandefrihet, fria val och tryckfrihet". Detta gör ju alla nu för tiden, en del gör det t o m med bomber och ockupation i Irak och Afghanistan. Hennes analys blir inte mindre förvirrad för det. Cataláns argumentation är tom och det sorgliga är att hon upprepar floskler från den latinamerikanska extremhögern

– Den diplomatiska krisen under det iberoamerikanska toppmötet som hon pratar om mellan Spanien/kungen och Venezuela/Bolivia/Ecuador/Argentina/Nicaragua har pågått länge. Och det handlar inte om att kungen Juan Carlos bad Chavez hålla käften. Det handlar om att den dåvarande spanske presidenten Aznar, han som också deltog i angreppskriget mot Irak, stödde en statskupp i Venezuela år 2002. De första att gratulera kuppmakarna i april 2002 var USA:s och Spaniens ambassadörer. Det handlar om, som Ortega sa under toppmötet och som gjorde att kungen fick nog och gick, att den spanske ambassadören i Nicaragua höll i ett flertal möten med den splittrade högeroppositionen för att förhindra sandinisternas seger. Han misslyckades och Ortega vann. Den diplomatiska krisen handlar om oljebolaget Repsol som i åratal landsfördrivit och förföljt ursprungsbefolkningen i Ecuador för att överta deras oljerika mark. Det handlar om lagvidriga kontrakt som spanska storbolag avtalat genom att muta korrupta bolivianska högerpolitiker. Konflikten handlar om spanska banker och storbolag som under Menems privatiseringsvåg i Argentina grävde guld och som svek och försvann under den stora krisen 2001-2002. Vad som hände under det iberoamerikanska toppmötet i Chile är en fortsättning på en pågående konflikt mellan spanska intressen och demokratiskt valda vänsterregeringar som har fått nog och som idag har kraft att säga det rakt i ansikte på en spansk monark.

– Catalán säger att Chavez är en pajas för att han utan att be om lov kallar "en tidigare spansk premiärminister för fascist". Hon glömde att säga vem denne premiärminister är. Det är Jose Maria Aznar, samme man som deltog i ett folkrättsvidrigt angreppskrig mot Irak, Aznar som tillätt över 500 CIA-flygningar med människor som kidnappats, olagligt arresterats, torterats och som hamnade i fånglägret Guantanamo. Vi pratar om den spanske premiärminister som stödde statskuppen i Venezuela och som nu åker runt i Latinamerika med sin NGO FAES med syfte att destabilisera demokratiskt valda regeringar i Bolivia, Ecuador, Nicaragua och Venezuela. Det går att diskutera hur och när, men Chavez har all rätt att kalla Aznar som aktivt verkar för att störta demokratiskt valda regeringar på kontinenten för fascist. Chavez och vänster är inte ensamma att fördöma Aznar, även fredsaktivister, liberaler och andra demokrater i världen avskyr honom. Tydligen inte Catalán.

– Sedan blir det ännu mer förvirrad. Den s k "styrande folkvalda regeringen" som Catalán försvarar och som Chavez försökte störta var ledd av Carlos Andres Perez. Jag vet inte var hon har fått detta ifrån, men Carlos Andres Perez hade absolut inte "samma politiska program" som Chavez. Liksom Menem i Argentina och de Gortari i Mexiko genomförde Perez ett politiskt nyliberalt program, s k chockplanen, dikterat från IMF, med privatiseringar (bl a av telecombolaget CANTV) och avregleringar. I februari 1989 fick de fattiga nog och genomförde en omfattade protest, Perez svarade med att ta ut militärerna som skött mot de samlade och det slutade med tusentals döda. Det kallas för Caracazo. Situationen var kaotisk och 1992 försökte Chavez och andra militärer störta honom men misslyckades. Och Chavez fick sitta i fängelse. Carlos Andres Perez fick ändå ett år senare avgå anklagad för förskingring av mer än (dåtidens) 17 miljoner dollar. Perez bor idag i Miami.

– Felaktigt säger Catalán att militärernas roll tidigare inte varit politisk. Liksom i andra latinamerikanska länder har militärerna påverkat politiken, stött vidriga regeringar och använts mot civila som protesterat. Framförallt har officierarna alltid haft en hand i politiken. Det som ändrades med konstitutionen 1999 var att militärerna fick rösträtt (så som i Sverige). En skillnad med andra latinamerikanska länder är att det alltid funnits bland officerkåren en progressiv falang som inte stött högerregeringarna och motsatt sig förtrycket. Men det var militärerna som dödade tusentals människor under caracazo 1989 och det var militärer som torterade och mördade nuvarande vicepresidentens far Rodriguez på 1970-talet.

– Förvirrad är det när hon säger att militärerna inte är underordnade någon offentlig makt. De underordnar sig en folkvald regering och en försvarsminister, och det är nationalförsamlingen som lagstiftar och fattar politiska beslut. Armén har inga egna sådana befogenheter. Däremot har ett flertal fd militärer gått in i politiken och fått mycket utrymme. För och emot Chavez. Tyvärr är detta en konsekvens av att det korrupta partisystemet rasade samman, gamla politiker som Tal Cuals chefredaktör Petkoff var misskrediterade och den enda ”fungerande” institutionen med ledarskap kvar var försvarsmakten.

– För oss i den sekulariserade världen är det svårt att förstå hur starkt förankrad kristendomen är i Latinamerika. Den katolska kyrkan och de kristna värderingarna spelar en stor roll i det politiska livet. Chiles president Bachellet får ständigt kritik för att hon är agnostiker. Tyvärr föranleder detta en konservativ kvinnosyn och sätter käppar i hjulet för kvinnornas kamp för jämlikhet. Så är det i Venezuela och i resten av Latinamerika. Felaktigt menar Catalán att det är den religiösa övertygelsen som driver Chavez. Man kan gilla eller ogilla det, men samhällsförändringen i Venezuela är klart antikapitalistisk och med sikte på ett välfärdssamhälle. Ekonomisk jämlikhet, deltagande demokrati och rätten till utbildning, hälsovård och bostad är inte hämtade från bibeln utan är gamla hederliga krav från arbetarrörelsen och socialismen. Resultaten i form av minskad fattigdom, en enorm ökning av tillgängligheten av vård och utbildning, men även att oljans vinster används för att öka befolkningens levnadsstandard finns i både statistiken och verkligheten.

– Anklagelserna om åsiktskontroll är en fars. Alla som varit i Venezuela vet att huvuddelen av medierna kontrolleras av högern och att oppositionen varje vecka anordnar demonstrationer. Inga av oppositionens ledare har fängslats för att kritisera Chavez och inget parti eller media har någonsin förbjudits eller stängts. Böterna som dagstidningen Tal Cual fick betala var inte för att de gjorde narr av Chavez, det gör de varje dag, gå in på deras hemsida och kolla själv http://www.talcualdigital.com/. Det som gjorde att de bötfälldes var att de gjorde narr att Chavez dotter, en minderårig. Och det är förbjudet, inte enbart i Venezuela utan i de flesta andra länderna i Latinamerika. Tal Cual är inte en liten dagstidning och de har inte som Catalán påstår stängt, de kommer ut varje morgon.

- Slutklämmen är det viktiga i Cataláns inlägg. Chavez är fascist, bryter gång på gång mot de mänskliga rättigheter och är allsmäktig. Hon hade inte behövt säga så mycket fel innan för att komma till detta. Frågan är på vilka grunder hon kallar honom fascist. Både hon och jag vet vad fascism i Latinamerika betyder. Försvunna, tortyr, förföljelser, politiska fångar, exil, avskaffandet av alla politiska rättigheter, stängning av all oppositionell media. Skulle detta stämma på Chavez, då måste hon se till att belägga det. Det är en grov anklagelse. Hos Amnesty International eller Human Rights Watch kommer hon inte att hitta sådana belägg. I Venezuela råder det yttrande-, mötes och tryckfrihet. Till skillnad från andra länder i Latinamerika som Colombia, Mexiko och Peru, mördas inte fackliga ledare eller försvinner oppositionella. I inget annat land på kontinenten har oppositionen ett sådant övertag i media. Fria och hemliga val till president, nationalförsamlingen, delstaterna, fullmäktige och borgmästare genomförs enligt författningen. Oppositionen har makten i 2 delstater och ett hundraltal kommuner. Så på vilket sätt bryter Venezuela mot FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna? Förändringarna i konstitutionen kommer att avgöras i en folkomröstning. Oppositionen som jobbar för ett nej har alla rättigheter garanterade för att bedriva en kampanj. En påkostad sådan eftersom näringslivet är med och betalar. Redan nu sänder nej-sidan dyra TV-vinjetter. Valmyndigheten CNE har inför folkomröstningen godkänt både Nej och Ja-sidans organisationer. På vilket sätts avskaffas de demokratiska spelreglerna?

- Cataláns argumentation är tom. Som miljöpartist hamnar hon långt från den demokratiska rörelsen i Latinamerika som under 20 år kämpat mot nyliberalismen och som försöker bygga mer rättvisa och jämlika samhällen. Det hade varit intressant att få ta del av kritiken, som många gånger med rätta riktas från miljörörelsen, gentemot Chavez. I stället har Catalán kapitulerat för högerns floskler.