Vi var igår på Polos valvaka. Det var en stor uppslutning och entusiasmen är enorm. 22 % i valet är historiskt, det är första gången som vänstern i Colombia i ett val får ett så starkt stöd. Och det måste sägas att detta är ett resultat av många års arbete utanför parlamentet, organisation på basnivå, stora mobiliseringar och ett opinionsarbete som idag har gett resultat i valet. Det högern satsade i valet i ekonomiska resurser kunde vänstern kompensera med sitt basarbete. Torgmöten och erkända ledare har varit centrala for vänsterns framgång.
Tre saker kan summeras av valresultatet
1. En konsolidering och omstrukturering av högerkrafterna. Uribe har lyckas samla högern, både konservativa och liberaler, i ett gemensamt projekt. De stora vinnarna är jordägarna och finanskapitalet. Nyliberalismen och stigmatisering av den sociala protesten kommer att fortsätta. Paramilitarismen kan fortsätta legalisera sin ekonomiska makt och slippa straff för de brott de begått mot mänskliga rättigheter. En annan process som kommer att fördjupas är militarismen, Uribe kommer att intensifiera den militära lösningen på den väpnade konflikten. Men det är omöjligt att få till en militär lösning, Uribe kommer knappast att besegra FARC-gerillan, även med hjälp av alla miljarder dollar från USA. Nästa president år 2010 kommer att ta över ett land kvar på ruta ett.
2. Vänster lyckas nu bli ett reellt politiskt alternativ. Progressiva krafter inom liberalismen kommer med stor säkerhet att flytta sina positioner till vänster och försöka hitta allianser med Polo som nu konstituerar sig som den enda riktiga oppositionen och maktalternativ i landet. Uribe kommer att möta starkt motstånd i sin strävan att fördjupa nyliberalismen och att konsolidera sin allians med USA i form av frihandelsavtalet TLC och Plan Colombia/Patriota. Det finns en stark och aktiv rörelse i landet som förväntar sig inte något från Uribe och som kommer att bemöta Uribe på gator och torg. Och det är inte floskler, bara under de senaste veckorna har ursprungsbefolkningen protesterat, studenter har tvingat universiteten att stänga, strejker pågick bland statstjänstemän på domstolarna och bland gruvarbetare. I Cauca där vi var förra veckan planerar de anställda vid det stora offentliga sjukhuset San Jose mobiliseringar mot privatiseringen av sjukhuset.
3. En annan viktig sak är Uribes relationer till resten av Latinamerika. Colombia står nu utanför strategiska allianser så som den planerade gasledningen som kommer att gå från Venezuela ända ner till Argentina, andra politiska samarbeten och Mercosur. Det sista, Mercosur, är ett integrationsprojekt mellan Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay och nu Venezuela, och som kommer utan tvekan att hitta sin riktning och dynamik. Däremot är den andinska CAN, där Colombia är med, utan Venezuela (och snart utan Bolivia) på väg att bli betydelselös. Handeln inom CAN är 8 miljarder dollar varav hälften är export från Colombia, det kommer att slå hårt mot den inhemska industrin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar