A Day Without Immigrants - 1 maj i USA

På måndag 1 maj genomför USA:s papperslösa en totalstrejk "A Day Without Immigrants" . Kända latinos i USA har till stöd för kampanjen kommit ut med en skiva med bl a USA:s nationalsång på spanska. Något som gör de konservativa ursinniga. Intäkterna från skivan kommer att gå till koalitionen som kämpar för de papperslösa invandrarna i USA National Capital Immigration Coalition

A Day Without Immigrants och skivan ingår i de papperlösas mobilisering mot Bush' planer på att skärpa landets migrationslagstiftning. En världsomfattande kampanj har också startas som går ut på att den 1 maj inte köpa varor eller tjänster från USA-företag.

På måndag är det tänkt att de "osynliga" papperslösa i USA ska synas genom en strejk. Soporna kommer inte att hämtas, tidningarna kommer inte att delas ut, snabbmaten kommer inte att lagas och gräsmattorna kommer inte att klippas. På detta sätt vill man påminna USA att landet är beroende av en armé av miljoner människor som står för den billiga arbetskraften och som saknar rättigheter.

Så på måndag 1 maj i solidaritet med de papperslösa i USA gäller det

Köp ingenting från: * Mc Donalds * Burguer King * Pizza Hut * Kentucky Fried Chicken * Starbucks * Crispy Cream * Subway Sandwiches * TGI Fridays * Blockbuster * Cinemark * Radio Shack * Dave and Busters * Wall Mart * Coca Cola * 7 Eleven * Safeway * Harris Teeter * Gigant * CVS

Tanka inte din bil på: SHELL, ESSO, CHEVRON

Bojkotta USA-amerikanska hotellkedjor * Sheraton * Westin * Hilton

Flyg inte med: * Continental * American Airlines * Delta

Använd inte banker som * City Bank * DHL * FEDEX

Titta inte på: * Filmer eller program av Sony * American Network * Fox * Warner Channel * ESPN * NFL Network * MTV * DISNEY CHANNEL

allting går att sälja med mördande reklam ?

I Sverige utsågs nyligen reklambyrån McCann Erikson (i Sverige MRM Partners) till årets DM/RM-byrå, i Chile har samma reklambyrå gjort sig skyldig till grov övertramp med en reklamkampanj för jeans från klädbutiken Ripley. Klädbutiken har marknadsfört jeansen med TV-annonser, affischer och kataloger med bilder som ska föreställa torterade människor. Hängande och täckta med luvor.

Kampanjen väckte starka reaktioner bland chilenarna som under diktaturen fått erfara den brutala tortyren. Bland dem som reagerade fanns den nya presidenten Bachellet som själv satt i fängelse och vars pappan dog under tortyr. Kampanjen blev en obehaglig påmminelse om landets mörkaste åren. Men nu som parodi i flaschiga och påkostade annonser. Människorättsorganisationerna krävde att kampanjen drogs tillbaka och Ripley skulle be om ursäkt.

Enligt de ansvariga för kampanjen är detta en modetrend som tilltalar unga människor i MTV-generationen. "Ett intressant sätt att uppmärksamma kläder på". Men på frågan om bilderna ska föreställa tortyr, svarar de nej.


Nu har kampanjen dragits tillbaka, de pallade inte trycket. Dock är det riktigt att det finns en trend inom reklambranschen i att använda sig av chockbilder med tortyr, krig, aids mm för att marknadsföra kläder och andra varor. Man vill väcka en kommersiell uppmärksamhet genom att spela på våra känslor och beröring kring tragedier och makabra nyhetsbilder som vi känner igen. Man provocerar för att synas. I Sverige har Benetton använt sig av denna idé (med anspelning på t ex HIV och krig).

Men det är ett cyniskt sätt att utnyttja den tragik som följer av krig och våld i syfte att sprida kännedom om sitt varumärke. Reklambyråerna tänjer på gränserna mellan allvar och banalitet. Och man väljer att banalisera det lidande och elände som miljoner människor utsatts för. Allvarliga frågor som brott mot mänskliga rättigheter får i reklamen en helt annan innebörd och tyngd.

Unthinkable! Undrinkable!

The University of Michigan (USA) har avbrutit alla sina kontrakt med Coca-Cola i protest mot bolagets agerande i Indien och Colombia. I Indien lägger läskgiganten beslag på enorma mängder dricksvatten och hotar både miljön och lokalbefolkningarnas hälsa. Läs mer om detta här . I Colombia anlitar Coca Cola högerextrema paramilitära grupper för att kidnappa, förnedra och mörda fackliga ledare.

Sveriges regering favoriserar turismen till Israel ?

Rykten säger att när nu flygskatten höjs med 188 kr per person till utomeuropeiska destinationer kommer Israel och Turkiet att undantas från denna skatt. Om det är så, kommer beslutet om skattehöjningen(som stöds av sossarna, v och mp ) att innebära att Israel och Turkiet blir vinnarna i denna skattehöjning. Rätt idiotiskt. Undantaget är i praktiken ett fortsatt grönt ljus till Israels krigsförbrytelser och Turkiets förtryck av kurderna.

Dock kan dessa uppgifter vara lösa rykten. Åtminstone gällande Israel. Däremot kan Turkiet omfattas av undantagen eftersom landet definieras in i "Europa". Propositionen måste statsstödsgranskas av EU innan skatten kan träda ikraft. Det finns risk att undantagen inte kommer att godkännas.

Förhörsledare avslöjad

Human Rights Watch har i en ny rapport visat att försvarsminister Donald Rumsfeld personligt varit inblandad i fångförhör på koncentrationslägret på Guantamo. Det rör sig om de månadslånga förhören med den misstänkte al-Qaida-fången al-Qahtani.

I rapporten står bl a att al-Qahtani utsatts för “Sex veckors sömnberövande, tvångsexercis, stressframkallande kroppsställningar, oväsen, sexuell förnedring, allt syftande till att orsaka grov fysisk smärta och grov mental smärta och lidande…” Human Rights Watch slår fast behandlingen av fången uppfyller kriterierna för den juridiska definitionen av tortyr.

Generalen och inspektören Randall M. Schmidt har gjort ett edsvuret uttalande där han säger att försvarsminister Donald Rumsfeld varit ”personligt inblandad” i förhören av al-Qahtani. Human Rights Watch kräver att en åklagare ska starta en förundersökning om Rumsfelds och andras brottsliga gynnade av tortyr.

Det händer i Venezuela

Jag befinner mig just nu i Venezuela och här kan man verkligen få en hel del uppfattningar och kunskaper om de förändringar som pågår i Latinamerika. Idag 11 april har allting fokuserat kring statskuppen för fyra år sedan mot den folkvalde presidenten Chavez. Det var den venezolanska högerns "sista kort" för att sätta stopp på vad man här i Venezuela kallar den bolivarianska revolutionen. Som ni säkert vet misslyckades kuppen, ett folkhav invaderade huvudstaden Caracas och presidentpalatset där kuppmakarna höll till och tvingade till sist högern att ge upp. Ledaren för statskuppen var VDen för näringslivet. Chavez hade kidnappats och planerades att avrättas. Under pågående statskupp visade de privata TV kanalerna Disneyfilm. Det ovanliga i det hela var att militärerna, som under många andra statskupper i Latinamerika varit en viktig pelare i störtande av demokratiska regeringar, vägrade att stödja kuppen och ställde sig på Chavez sida. Lyckligt slut, alltså.

TVen visar idag reportage, debatter och intervjuer med folk som var med de dagarna, bl a intervjuades en ung blond kvinna från den rika delen av Caracas som då var frontfigur för högern och statskuppen. Hon berättade i intervjun om hur kuppmakarna planerade de välregisserade demonstrationerna till stöd för statskuppen under 11 april 2002. Idag har hon bytt sida och stödjer den bolivarianska revolutionen och manade andra att inte låta sig luras av högerpropagandan.

Men de privata tv kanalerna och högern tidningar referar idag mycket kort om statskuppen. De tystar ner deras egna medverkan i statskuppen. Statskuppen är ett skolexempel på hur massmedia kan verka när den agerar helt öppet på en sida i den konflikt, i detta fall mot demokratin och för en statskupp.

Här nedan kan ni läsa en ledare om statskuppen skriven av den svenska högerns kuppmakare Per T. Ohlsson i Sydsvenska Dagbladet den 13 april, 2002

Adiós, Hugo Chávez

John Pilger heter en Londonbaserad filmare som med lätt paranoida betraktelser har nått kultstatus hos tokvänstern. På Aftonbladets kultursida skrev han häromveckan om Hugo Chávez, president i Venezuela. Pilger berättade om en folkkär demokrat och reformator som - naturligtvis - var föremål för USA:s onda anslag.

Men hotet mot Chávez kom inifrån. Eller snarare: underifrån. Protesterna mot hans vanstyre växte. Näringsliv och fackföreningar, konservativa och radikala - alla hade fått nog. Generalstrejk proklamerades. Medlemmar av Chávez "bolivariska cirklar", hyllade av Pilger, svarade med våldsamma motangrepp. Kulmen nåddes i torsdags, då över 150 000 människor tågade mot presidentpalatset Miraflores i huvudstaden Caracas. Chávez vaktstyrka öppnade eld. Minst tio personer dödades. Strax efteråt tvingades Chávez avsäga sig presidentämbetet. En civil övergångsregering har tillsatts under Pedro Carmona Estangas.

Hugo Chávez tycks ha levt i föreställningen att hans bakgrund som officer garanterade krigsmaktens lojalitet, men till sist vände sig även militären emot honom. Det avgjorde hans öde. Chávez, som 1992 gjorde ett misslyckat kuppförsök, bars i valet 1998 fram till makten på en våg av missnöje. Han lovade att bekämpa korruption och fattigdom och värna de medborgerliga fri- och rättigheterna. Sedan gjorde han tvärtom. Under kuppartade former skrevs konstitutionen om. Regimkritiska tidningar attackerades.

Chávez val av utländska vänner - Fidel Castro, Saddam Hussein och Colombias Farcgerilla - ökade knappast respekten för hans regim. Det blev valutakris. Och misären fördjupades: trots att Venezuela är världens fjärde största oljeexportör lever 85 procent av invånarna i fattigdom. Hugo Rafael Chávez Frias var en olycka för Venezuela. Men hans fall innebär inga garantier för framtiden. Ekonomin är försvagad. Partiväsendet ligger i spillror. De sociala orättvisorna är skriande.

Latinamerikanska militärer är sällan goda demokrater. Och beväpnade Chávezanhängare rör sig fortfarande i landet. Den nya regeringen måste så snabbt som möjligt genomföra val och ta initiativ till politiska, sociala och ekonomiska reformer. Det kräver tålamod av ett hårt prövat folk - och stöd från omvärlden. Det blev ingen ny Castro i Latinamerika. Massorna - inte USA:s marinkår - satte stopp för det. Nu väntar vi bara på John Pilgers analys.

Svenska skattepengar går till Israels ockupation

I dagens DN kan man läsa en utmärkt debattartikel om Sveriges pågående och växande samarbete med ockupationsmakten Israel. Mellan åren 2003-2004 importerade det svenska försvaret ammunition, torpedmotmedel, störningssändare och annan krigsmateriel till ett värde av 146 miljoner kronor. Sveriges militära samarbete med Israel ger ockupationsmaktens agerande i Palestina legitimitet.

Örebro = Bagdad ?

En rapport från spanska Amnesty International visar att CIA-plan i minst 24 tillfällen har i hemlighet använt flygplatser i Spanien för att transportera kidnappade som av CIA stämplats som terroristmisstänkta.

Spanska El Pais rapporterar idag att utrikesministern Miguel Angél Moratinos i ett förhör i parlamentet angående CIA-flygningarna ska "felaktigt" ha hävdat att resmålet för ett av planen var Örebro. Nu visar flygloggarna att planet egentligen var på väg till Bagdad.

Bananrepublik, nu i Mellanöstern!

Apropå Rice och Straws "plötsliga" besök i Irak kom jag att tänka på de så kallade bananrepublikerna, benämningen på länderna i Centralamerika som "ägdes" av USA-bolaget United Fruit Company. Till Irak reste Rice och Straw för att få ordning på den stökiga ”regeringsförhandlingen”. Tålamodet börjar ta slut, sa man.

Eftersom den officiella versionen säger att ockupationen upphörde den 30 juni 2004 (läs bl a UD: s landstrategi), och en koloni är inte att tänka på, är frågan hur den officiella versionen ska kunna förklara dessa eminenta utrikesministrarnas agerande i ett främmande lands ”regeringsbildning”. Och då kom jag att tänka på Bananrepublik som en passande benämning. Inarbetad och med en folklig förankring.

Den ursprungliga banarepubliken var Guatemala. United Fruit Company kontrollerade uppemot 70 % av jorden, hade monopol på landets i huvudsak enda exportprodukt banan och kunde avsätta och tillsätta politiker och presidenter/diktatorer efter behov och behag. United Fruit styrde landet till den grad att man införde en lag som befriade USA-bolaget från skatter för 90 år framåt. Även andra länder i Centralamerika som styrdes av United Fruit, i synnerhet Honduras och Costa Rica, kom att kallas bananrepubliker. När presidenten Jacobo Arbenz under 1950-talet försökte ändra på detta i Guatemala störtades han av 150 USA-mariner. United Fruit Company tillsatte sedan en lojal diktator.

Hur en nyhet blir till

07:00 söndag 2 april 2006 rapporterar Ekots korrespondent i Washington Thomas Nordegren att USA planerar bomba iranska kärnvapenanläggningar. Pentagon planerar att "precisionsbomba och slå ut de viktigaste anläggningarna för utveckling av kärnvapen i Iran". Vidare menar Ekots korrespondent att flera underrättelseexperter varnar "för att Iran kommer att uppfatta bombningar som en krigsförklaring och kommer att utlösa en serie angrepp på de amerikanska trupperna i Irak, och terrordåd av hittills oanad omfattning i Europa och USA". Nyheten avslutas med att "USA tror att underrättelsetjänstemän på Irans ambassader har väluppbyggda kontakter med terroristceller som kommer att aktiveras vid ett amerikanskt bombangrepp mot iranska kärnanläggningar. Andra varnar för att bombningar skulle ena den muslimska världen mot USA och förena Hizbollah och al-Qaida som hittills bara haft ett mycket begränsat samarbete".


En vaken lyssnare reagerar och e-postar till Ekot följande frågor


1. Du/ni säger att man planerar att bomba "de viktigaste anläggningarnaför utveckling av kärnvapen". Fråga: slant du/ni med tungan, eller? Vilka kärnVAPENanläggningar? Ni menar väl kärnKRAFTSanläggningar? IAEA har hållit på och inspekterat alla dessa anläggningar, och det är inte några kärnVAPENanläggningar det är frågan om.

2. Du/ni säger att "Iran kommer att UPPFATTA bombningar som en krigsförklaring". Fråga: ÄR det inte en krigsförklaring??? Vad skulle du/ni vilja kalla bombningar av ett annat land för? Är du/ni inte riktigt kloka, som använder detta ord, "uppfatta", som om det borde ses som nåt helt annat?

3. Fråga: vad finns det för belägg för detta dravel? "USA tror att underrättelsetjänstemän på Irans ambassader har väl uppbyggda kontakter med terroristceller som kommer att aktiveras vid ett amerikanskt bombangrepp mot iranska kärnanläggningar."

4. Du/ni säger att bombningarna skulle "förena Hizbollah och al-Qaidasom hittills bara haft ett mycket begränsat samarbete". Fråga: vad har Hizbollah haft för samarbete med al-Qaida?


kl 16.48 söndag 2 april 2006 har nyheten ändrats till

1. "Spänningen mellan USA och Iran ökar. I Pentagon planerar man för att precisionsbomba och slå ut de viktigaste kärnenergianläggningarna i Iran".

2. "Men nu varnar flera underrättelseexperter för att Iran kommer att svara på eventuella bombningar genom att utlösa en serie angrepp på de amerikanska trupperna i Irak och terrordåd av hittills oanad omfattning i Europa och USA."

3. ingen ändring

4. "Andra varnar för att bombningar skulle ena den muslimska världen mot USA och förena Hizbollah och al-Qaida"

Hur mycket kolonialism har vi med oss i handbagaget?

Halkade in på ett seminarium med serietecknarna Fabian Göransson och Liv Strömquist och författaren Anna Valdés om resa som en politisk handling. Rätt spännande tema med tanke på hur mycket vi idag spenderar tid och pengar i resor. I de flesta fall reser folk som turister, ni vet, sola, bada och piña colada. Men det finns också rätt många som har andra syften med sitt resande. En av dem är Fabian som rest i bl a Latinamerika med politiska syften. Och han har tecknat sina resor i boken Gaskriget.

Rätt roliga teckningar men framförallt provocerande, de ställer till sin spets frågan om i vilket syftet vi åker till fattiga länder som valobservatörer, backpackers, folkhögskolestuderande, som SIDA-volontärer och mänskliga sköldar. Åker vi för deras skull eller för vår egen? Det fanns de som menade att vi åker dit i rent martyrskap, nån tyckte att vi helt enkelt åker till fattiga och soliga länder sökande efter njutning mer än som politisk handling. Hur mycket påverkar vi och hur mycket påverkas vi? Hur mycket kolonialism har vi med oss i handbagaget?

Här tycker jag att Fabian som har sig själv som huvudfigur i serierna är rätt så öppen och ärlig i sina funderingar, en medelklass svenne mitt i oförståeliga sociala situationer och konflikter, och visst är det till viss del mer exotiskt än politiskt. Vad skulle det annars vara, kommer du dit som svensk medelklass uppfattar du saker som sådan. En av sina bästa serier är den om besöket i Paraguay, sjukt bra, han åker till en stad som han knappt kan stava och garvar åt alla och allt som han inte förstår sig på.

Så visst känner man sig träffad av frågorna på seminariet och inte minst i serierna med den giftiga ironin (är man martyr som åker till fattiga Bolivia eller farliga Colombia ?). De som kritiserar oss för att vi åker till Palestina, World Social Forum och Colombia har säkert en poäng. Men det finns dock annat också, som inte nödvändigtvis slår ut det tidigare men väger tungt, och det är människans inneboende känsla för solidaritet, att se sig i andra, att reagera mot förtryck och orättvisa och inte minst viljan att ändra saker och ting som känns fel. En viss del martyrskap, nyfikenhet och njutning, visst, men i huvudsak en rejäl bit solidaritet och kamp! Det är inte säkert att vi hjälper mer om vi åker dit, det kanske är så att det är mer effektivt att arbeta på hemmaplan. Men att vara på plats, se och ta i fattigdomen, att träffa människorna, samtala med rörelsen är avgörande för oss i västvärlden och för dem i den fattiga världen.

Vi förstärker solidaritetsrörelsen, vi knyter kontakter, andra medlare i samtalet (media, utrikesministern, soldater m fl) får stå tillbaka, vi får en direkt skildring och vi bygger en uppfattning utifrån våra perspektiv (kallar det vänster om du vill), vi i den rika världen talar direkt med dem och de med oss, för en stund kan man till och med lyckas osynliggöra "Vi och de". Så kontentan är: Res mer och glöm inte att ta med dig Fabians lysande bok!

Fabian bloggar här