Högermediernas monopol i Latinamerika bryts

Jag ska lugnt säga att jag blev rätt paff när DN - kultur vågade publicera Kajsa Ekis Ekmans krönikas om den rasande elit som äger majoriteten av medierna i Venezuela. Eliten som var hårt inblandad i statskuppen 2002. Och Ekis undrar varför svenska medier går deras ärenden?  Med tanken på hur vinklingen är i den svenska rapporteringen från Latinamerika, med journalister som Lars Palmgren och Nathan Shachar i första ledet, är ju frågan berättigad. 

I Latinamerika, liksom i många andra frågor, är man långt framme i debatten kring och lagstiftning av (privata) mediernas makt och roll. Och de privata mediernas roll är starkt ifrågasatt. Det är samma medier som under diktaturernas tid teg om brott mot mänskliga rättigheter och stödde militärkupper, och som nu basunerar ut med hjälp av USA och Europeiska medier sitt raseri när de latinamerikanska regeringar reglerar medieutrymmet och skapar ramar för att bekämpa monopol. Där högerpartierna har havererat (läs Venezuela, Ecuador, Bolivia, Nicaragua) har medierna tagit över oppositionsrollen, men även i Argentina och Brasilien med en stark högeropposition, bedrivs en bedrövlig kampanj-journalistik mot de progressiva regeringarna, långt ifrån den saklighet och objektivitet som man vill ge sken av. Värst är SIP som är de latinamerikanska medieägarnas egen politiska klubb. Nyligen hade de ett stort och välbesökt möte i Buenos Aires för att slå larm om "yttrade frihetens begränsningar" i Latinamerika. 

Det var ingen slump att mötet anordnades i Argentina där det nyligen lagstiftades en ny medielag som bl a ska förhindra oligopol och monopol. Lagen sätter gränser för koncentration och antal medielicenser. Högst 10 tv-kanaler och upp till 24 radiokanaler får en koncern äga. Och inget eterbolag får inneha mer än 35 % av tittarna/lyssnarna. I Ecuador och Venezuela pågår samma lagstiftningsprocess. I Venezuela pågår en reglering av radiosändningarna. Under nyliberalismens avregleringstid köptes radiolicenserna på svarta marknaden och licenser gick i arv, staten förlorade helt kontrollen över vilka som hade rätt att sända. I juli i år gjordes för första gången en kartläggning av radiostationerna i landet. Radiosändningsmyndigheten CONATEL bad radiostationerna att komma in med giltiga handlingar, men ca 240 radiostationer och 45 TV-kanaler vägrade att skicka in sina papper. Det resulterade i att 35 radiostationer stängdes av. Detta har ju så klart använts av högermedia för att fortsätta kampanjen mot Chavez och Venezuela. Svenska medier har ju inte heller legat lågt med kampanjen. 

Ca 900 radiostationer lämnade in sina handlingar och har rätt att fortsätta sända. Liksom oppositionen i form av dagstidningarna Tal cual, EL Universal, El Nacional, El 2001, EL Siglo, El Nuevo Pais, Noticias 24 och Tv-stationerna Venevision, Televen, RCTV, Globovision, PumaTV m fl.