Latinamerika i WikiLeaks - Bad Comedy

I Latinamerika är det få som förvånas över USA:s godtyckliga omdömen och diplomatiska agerande som "avslöjas" i WikiLeaks-dokumenten. Det är ingen som hade trott annat än att USA:s ambassader används till fullo för att spionera, konspirera och påverka ländernas inrikespolitik. Att USA visste om planerna på en statskupp i Honduras eller att USA arbetat hårt för att isolera Chavez är inga nyheter för någon. Eller att Venezuela invaderats av kubanska läkare, sjuksköterskor, gymnastiklärare som högeroppositionen hävdar i själva verket skulle vara spioner. Liksom att Argentina skulle ha hjälpt USA att skapa bättre diplomatiska kontakter med Bolivia.

I stället har de latinamerikanska medierna uppmärksammat de mer smaskigaste avslöjanden som i omgångar publiceras i spanskspråkiga tidningen El Pais. Allt från USA:s intresse för Cristina Fernandez mentala hälsa och att Evo skulle ha haft en tumör i näsan. Den argentinska tidningen Pagina 12 kallar det hela för Bad Comedy.

Det återstår att se om det kommer ut annat än skvaller eller skåpmat. Det är dock inte så troligt då El Pais, tidigare en anti-franco tidning närstående de spanska sossarna, idag uppköpt av medieconcernen PRISA, är mycket angelägen om att inte "skada" sina kontakter med USA.

Censur på WikiLeaks avslöjanden om Imperiets "hemligheter"

Medierna kommer att censurera publiceringen av de 251 287 hemligstämplade USA-dokumenten som WikiLeaks kommit åt. Spanska El Pais, The Guardian, The New York Times, Le Monde och Der Spiegel fick för två veckor sedan tillgång till dokumenten och har valt att censurera viss information för att inte "skada" relationerna mellan USA och de tilltalade länder och ledare.

Ändå finns i det som publiceras tillräcklig information för att bekräfta en bild av ett imperium som via "diplomatiska vägar" pressar till sig fördelar i världen och tvingar länder världen över, från Turkiet till Brasilisien, att ge efter för USA:s kommersiella och militära intressen.

I det som El Pais publicerar idag kan man läsa om arabländernas reaktion på Irans militära upprustning och hur USA ser på Turkiet och hur hårt de bevakar landets premiärminister Erdogan. En mer avslöjande nyhet är order från USA:s utrikesdepartement till sina diplomater om att spionera på FN:s generalsekreterare, kontor och speciella uppdrag. Det finns även smaskiga avslöjanden om ledare världen över.

Men New York Times verkar ha fått med sig de andra medierna som fått tillgång till materialet på att inte publicera sånt som kan "skada" USA:s relationer.

Dokumenten kommer från 180 USA-ambassader i världen och är i kategorin secret och Confidential dock inte Top Secret.

Irland 2010 är 80-talets Latinamerika

Det är häpnadsväckande hur lika omständigheterna är mellan 80-talets Latinamerika och dagens Irland. En enorm skuldsättning, en klar nyliberal agenda med låga bolagskatter (de lägsta i EU) och en ekonomi öppen för det spekulativa kapitalet, låga sociala utgifter (lägsta i Europa), stor social ojämlikhet (toppar EU med Spanien, Portugal och Grekland), en omfattande privatiseringsvåg följd av en minskning av statens roll i ekonomin.

Irland (Europas tiger, IMF:s duktigaste elev) får nu smaka på vad Naomi Klein beskriver som chockterapi, även ökänd som Washingtonkoncensus. Det är inte kul att hamna i IMF:s klor och diktat. Det vet latinamerikanerna. Irlands fyraåriga besparingsplan med sänkningen av minimilönen, ytterligare minskning av den offentliga sektorn och andra åtgärder som drabbar de mest fattiga är 80-talets strukturanpassningsprogrammen i Latinamerika.

Gavras video till M.I.A:s låt Born free

M.I.A, Born Free from ROMAIN-GAVRAS on Vimeo.

OTANstan och Pax Americana

Både G-20 mötet i Sydkorea som NATO-mötet i Portugal gav tecken åtminstone på två saker

1. De förändrade styrkeförhållanden i den globaliserade världen. Pax Americana överlever inte utan hjälp och finansiering från allierade men även från konkurrenter som Kina och Ryssland. Alla NATO länder ska vara med och betala notan och bidra med döda i de krigen som NATO åtar sig framöver.

2. Att kapital och krig (med ett finare ord, säkerhet) hänger ihop. Kraftiga investeringar inom och kontroll över energikällor och naturresurser kräver också en effektiv och rörlig säkerhet. Konfliktområdena kommer att befinna sig bortom USA och västeuropa och både kapital och kriget måste blir rörliga. Den USA-kontrollerade militära alliansen NATO ska tvinga alla medlemsstater och partners att utveckla en robust rörlig och snabbutplacerad konventionell styrka för att kunna aktivera expeditionsstyrkor och operationer, inklusive NATOs egna insatsstyrkor.

gamle fotbollspelaren CANTONA "KILL THE BANKS"

http://www.youtube.com/watch?v=-Uop5R7E314

Reinfeldts Afghanistan-överenskommelse avgör ingenting

Det enda som är tydligt från gårdagens överenskommelse kring Afghanistan är att det varken är politikerna eller det svenska försvaret som avgör hur och när det svenska deltagande i kriget kommer att sluta. Det är "läget på marken", sa Reinfeldt. Och eftersom varken Riksdagen eller det svenska försvaret har någon insyn i hur det går "på marken" är det väl andra som gör den bedömningen åt Sverige. En kvalificerad gissning är att det är USA (NATO), kompromisserna med talibanerna och inte minst den svenska opinionen.

De militära och politiska ställningstaganden kommer knappast att fattas i Sverige. Som så riktigt Rosenberg påpekar i DN idag tas de formella besluten i Sverige men de grundas på USA:s (ok, även NATO:s) bedömningar om läget. Opinionsförändringarna i USA kommer att påverka mer än en 90-procentig riksdagsmajoritet.

Kriget i Afghanistan kommer också att påverkas av hur Counter Insurgery slår ut. Militärt mer än politiskt. Taktiken användes i Irak och tillämpas nu i Afghanistan och det är därför ingen slump att Generalen Petraeus flyttades från Irak till Afghanistan. Counter Insurgery går ut på att vinna över grupper som inte ingår i den hårda kärnan i motståndet. Hårda förhandlingar förs sen hösten 2008 med talibanerna. I Irak köptes över sunnitiska klanledare och miliser med pengar och kontroll över vissa områden. Man beväpnade och betalade 90 000 "volontärer" (Iraks söner) som kontrollerar grannskapet. Även militärt finns det avgörande förändringar som även påverkar de svenska trupperna, i stället för att isolera sig i baser och bege sig ut i uppdrag, görs gemensamma operationer, inbäddade med afghanska trupper (kallas i Sverige Operational Mentor and Liaison Team). Det är vad Peter Eriksson igår sa var att gå från stridande till stödjande. Det är helt enkelt USA:s Counter Insurgery.

Sist men inte minst. Opinionen om Sveriges deltagande i kriget kommer mer än i parlamentariska korridorer att avgöras på svenska gator och torg. Det var antikrigsrörelsen som mobiliserade tusentals människor som förändrade opinionen kring USA:s krig i Irak, inte Göran Persson eller en riksdagsmajoritet. Den politiska majoriteten, media och etablissemanget tvingades till reträtt när en överväldigande majoritet gick ut på gator i februari 2003. Det funkade då och det måste kunna funka nu. En bred, inkluderande och aktiv rörelse kan faktiskt göra Reinfeldts Afghanistan-överenskommelsen till en kort parentes i svensk försvars och utrikespolitik. I den rörelse kan vänstern liksom solidaritets och fredsorganisationerna spela en huvudroll.