Försvarsministern Tolgfors är total verklighetsavskärmad när han säger att den militära närvaron i Afghanistan skapar säkerhet. Efter nio års militär närvaro i Afghanistan kan vi konstatera att våldet sprider sig, antalet civila dödsoffer ökar, talibanerna växer sig starkare och USA, NATO och ISAF har knappt stöd bland vanliga afghaner.
1. Det är inte vårt krig, det är USA:s och NATO:s krig. Kriget gäller inte demokratiska rättigheter och jämställdhet, så som de hävdar. USA:s krig handlar om att man vill säkra denna del av världen under sin kontroll. Världsherraväldet var George Bush målsättning med kriget mot terrorismen och tyvärr har barack Obama fortsatt i samma spår.
2. Kriget kan inte vinnas. En ökad militarisering, fler vapen, fler strider, fler bombningar av den civila befolkningen främjar inte freden eller skapar förutsättningar för landets återuppbyggnad.
3. Kriget är ingen lösning, inget alternativ för det afghanska folket. Lösningarna måste vara fredliga och politiska. Sverige måste bli en röst för freden i Afghanistan. Afghanistan behöver enorma civila insatser.
För första gången på 200 år befinner sig Sverige i krig, ett krig som inte är vårt, ett krig som vi är på god väg att förlora. Talibanerna kan inte bombas bort. Dess grogrund är fattigdomen. Det är bara genom att säkra människors tillgång till mat, bostad, arbete, utbildning och hälsa som verklig fred kan skapas. Återuppbyggnad och utveckling av landet i stället för bombmattor och misär.
Sverige borde istället för att delta i detta krig ta hem trupperna, satsa på civilt stöd och stödja de försök till politisk lösning som pågår. Låt mig alltså upprepa detta: Sveriges stöd till Afghanistan ska öka, inte minska. Borgerliga politiker försöker ofta hävda att vi tänker lämna Afghanistan i sticket, men det är alltså precis tvärtom.
De svenska trupperna måste tas hem
De måste ersättas med ett ökat civilt engagemang och bistånd
Sverige måste aktivt arbetar för en freds- och försoningsprocess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar