Bush hämnd mot Nicaragua och Bolivia

Bush kanske sista slag mot Latinamerika riktas mot två av de fattigaste länderna på kontinenten, Bolivia och Nicaragua. I veckan fick Nicaragua beskedet att USA avbryter sitt bistånd för fattigdomsbekämpning, som innebär att ca 65 miljoner dollar dras in. Även Finland har fryst sitt bistånd till Nicaragua och Sverige dragit in helt. Det hann inte gå en dag förrän USA meddelade att Bolivia utesluts från handelssamarbetet ATPDEA. Handelssamarbetet innebär att de andinska länderna har lägre tullavgifter till USA om länderna bekämpar kokainproduktionen. 

Åtgärderna slår hårt mot den nationella industrin och ska tolkas som en politisk hämnd för att Bolivia och Nicaragua varit olydiga. Det är den nakna sanningen över i-ländernas bistånd som med pengar köper sig fattiga länders lojalitet. Det gäller inte bara USA, EU och Sverige agerar på ett liknande sätt.

De stora förlorarna i venezolanska valen

Den stora förloraren i de venezolanska lokalvalen är den kampanj som internationellt drivs mot Venezuela och Chavez. Det blev inga stridsvagnar eller valfusk som skulle bekräfta den bild man vill förmedla kring Chavez som auktoritär och diktator. Valet och valresultaten är ännu ett motargument till den tendentiösa och manipulerande kampanjen som tyvärr även smittat Sverige. När deras predikningar inte besannas blir de helt överrumplade av "Chavez demokratiska mognad". Märkligt nog tycker de att Venezuela korrigerar en "demokratisk obalans" och hoppar jämn fota av glädje när högern vinner en guvernörspost.

Valresultaten var, med några få undantag, väntade. Det venezolanska socialistpartiet PSUV lyckades erövra 17 av de 22 delstater och 80 % av kommunerna, bl a Caracas - Borgmästare i Libertadores. Den samlade oppositionen, från högerextrema till socialdemokraterna i Podemos, vann 5 delstater, 20 % av kommunerna och Stor-Caracas. Det sista är kanske den stora överraskningen.

Det nybildade PSUV har nu etablerat sig som en samlande kraft för den stora massan som stödjer revolutionen. Det som länge varit en spretig rörelse har nu fått en struktur som disciplinerad genomförde en lyckad valkampanj med interna val för att välja kandidaterna och med ett genomarbetat program. Andra partier som gett sitt stöd till den bolivarianska revolutionen och krävt maktkvoter har antingen gått över till oppositionen (socialdemokratiska PODEMOS) eller marginaliserats i valprocessen (PPT och Kommunistpartiet). Det finns även chavister med stora ambitioner som trotsat PSUV och ställt upp som oberoende kandidater. I exempelvis delstaten Carabobo där oppositionen vann med knapp marginal, ställde den avgående guvernören upp som oberoende och tog 7-8 % från PSUV:s kandidat.

Oppositionen har gått till val utan ett gemensamt politiskt projekt för landet. Det som förenar stalinistiska Bandera Roja, kristdemokraterna och högerextrema är sitt hat mot Chavez och den bolivarianska processen. I Caracas - Libertadores var den gemensamma kandidaten för oppositionen Ivan Stalin (sic) som tillhör Bandera Roja medan i Stor-Caracas lyckades Antonio Ledesma, kristdemokrat, tidigare borgmästare i Caracas och känd för korruption och polisangrepp mot protesterande studenter. Där har ni den demokratiska balansen som svenska skribenter hurrar för.

Chavez mot en ny valseger

Guvernör och kommunalvalen idag i Venezuela kommer inte att innebära några överraskande nyheter. Läget idag är att av 24 delstater (inkl Caracas) leds 18 av det bolivarianska vänsterpartiet PSUV, 4 av tidigare allierade till Chavez (kallade fd chavister) och 2 av högern. Resultatet kommer förmodligen inte att bli annorlunda den här gången heller. Oppositionen (inkl fd chavistas) kommer att vinna 5-7 och PSUV 17-19. 

För oppositionen är detta inte mycket att hurra för med tanke på att de vann folkomröstningen för ett år sedan och att högern och fd chavister har i 90 % lyckas samla sig kring gemensamma kandidater, samtidigt som vänsterpartiet PPT och kommunistpartiet (som stödjer den bolivarianska revolutionen) lyft egna kandidater i konkurrens med PSUV. 

Den globala finansiella krisen och prisraset av oljan har hittills inte påverkat den venezolanska ekonomin eller Chavez popularitet (som ligger kvar på ca 60 %). Oljepengarna som Venezuela lyckats samla under de senaste åren ger landet en trygg tillvaro under krisen. Dessutom har den låga (nästan icke-existerande) utlandsskulden, statens kontroll över finansmarknaden och de ekonomiska allianserna med Latinamerika men också med Ryssland, Kina, Iran och Afrika gjort Venezuela mindre sårbar nu när USA och västvärlden går in i en kris och recession.  

Det är i stället andra problem som bekymrar Chavez och PSUV i detta val. Otryggheten och kriminaliteten i storstäderna och inflationen som ligger runt 30 % kan komma att straffa kandidaterna som stödjer Chavez. Inte så att Chavez-anhängare skulle gå och rösta på oppositionen utan helt enkelt att de skulle låta bli att rösta. Det var valskolket (nära tre miljoner) snarare än oppositionen som gjorde att Chavez förlorade folkomröstningen förra året. Ett annat bekymmer är att delar av oppositionen planerar att inte erkänna valresultaten och skapa kaos i landet. Det är en strategi som högern i Latinamerika tagit efter Ukraina och som de misslyckades med nu senast i Nicaragua. Den internationella (västkontrollerade) media kommer säkert att göra sig språkrör för detta. Men som tidigare val kommer siffrorna att sänka högerns odemokratiska ambitioner.   

CIA förutspår:supermakten USA går under 2025

CIA:s National Intelligence Council förutspår att USA har bara två decennier kvar som supermakt. Rapporten "Global Trends 2025: a Transformed World" menar att USA kommer att förlora sin politiska, ekonomiska och militära dominans och att Kina, Indien och Ryssland kommer att öka sitt inflytande i världen. Även dollarn förutspås tappa mark och USA drabbas av mat och vattenbrist.

Poängen med rapporten är att visa för makthavarna i USA att när landet inte styr kommer världen att fyllas av konflikter, krig, elände. Utan USA går världen under! God Save America

Rapporten avslutas med fyra konfliktfyllda scenarion 

1. A World Without the West - andra supermakter än västvärlden styr 

2. October Suprise - om man inte gör nånting åt klimatförändringarna. 

3. BRIC´s Bust Up (Brazil, Russia, India, China) - konflikt över naturresurser uppstår mellan dessa fyra "supermakter"

4. In Politics is Not Always Local - icke-statliga  nätverk sätter agendan i världen.

polsk riksdag i det irakiska parlamentet

Det irakiska motståndet till säkerhetsavtalet med USA (SOFA) har nått ända in i vad som trodde var ett säkert fäste för USA-ockupationen. Igår under behandlingen av avtalet utbröt ett stort bråk som tvingade parlamentets ordförande att avbryta sessionen.  

SOFA är en fortsättning och omorganisering av ockupationen. USA-trupperna kommer att dras tillbaka från städerna, men placeras vid oljekällorna. Där finns 95 miljarder fat oljereserver som i praktiken redan nu kontrolleras av utländska oljebolag. 

Tre år till med USA-ockupation

Det nya säkerhetsavtalet mellan USA och den sittande irakiska regeringen SOFA innebär tre år till med USA-soldater i det ockuperade Irak. Avtalet ska nu ratificeras av det irakiska parlamentet och shiiterna och kurderna räknar med att få majoritet. Motståndarna i parlamentet till SOFA är Muqtada al-Sadr´anhängare och några grupper bland sunnimuslimerna, men det blir svårt att blockera avtalet. Iran med goda kontakter med shiiterna och al Malikis regeringen ska ha gett sitt medgivande till avtalet nu när USA gått med på en klausul som säger att Irak inte får användas som bas i en eventuell attack mot ett tredje land (Syrien, Iran). 

SOFA är det första "ockupations"-avtalet som godkänns och skrivs under av en irakisk myndighet (hittills har USA-trupperna befunnit sig i Irak på "uppdrag" av FN) 

Massmord förbättrar statistik för Colombianska armén

Många har undrat hur den colombianska regeringen fått ihop sifforna kring antal gerillasoldater som dödats eller tillfångatagits de senaste 6 åren. Enligt armén och den liberale presidenten Uribe ska över 55 000 dödats/tillfångatagits, detta samtidigt som man från regeringssidan alltid hävdat att FARC haft som högst 15 000 man. Armén har hyllats av både Uribe och USA för de "framgångsrika" insatserna i kriget mot FARC.

Nu avslöjas en del av förklaringen av krigsstatistiken. Armén har begått massaker på okyldiga och civila för att få till bra siffror. Enligt vad som officiellt kommit ut, har 1 155 unga människor (civila och oskyldiga) mördats av den colombianska armén för att förbättra statistiken i kampen mot gerillan FARC. Detta är bara vad som kommit ut, siffrorna kommer säkert att stiga. När detta avslöjades för nån vecka sedan tvingades den liberale presidenten Uribe att avskeda arméchefen Mario Montoya, innan hyllad för sina insatser mot FARC och den som ledde operationen för att befria Ingrid Betancourt, men också 27 andra officier. I helgen sparkades ytterligare 13. De mördade var uteliggare och fattiga som armén plockade på gatan. Uribe gick häromdagen ut med en uppmaning till militärerna att förvandla militärförläggningar till människorättskontor (sic).

EU pågång med skumt frihandelsavtal med Peru och Colombia

EU meddelade igår kväll att man går vidare i förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Peru och Colombia och släpper förhandlingarna med den s k Andinska Gemenskapen, bestående förutom av dessa två länder av Bolivia och Ecuador. EU väljer att fortsätta förhandlingar med de två länder där det dagligen rapporteras brott mot mänskliga rättigheter och som bryter mot internationella konventioner. Bara den senaste månaden har över 20 människor mördats i Colombia under den stora marschen som ursprungsfolken genomförde för att protestera mot Uribes politik. I Peru har 3 personer mördats, två ledare för bysamfälligheterna dömts till 20 år fängelse och flera hundra sårats i protesterna mot Alan Garcias affärer med transnationella bolag.
Både Bolivia och Ecuador har i förhandlingarna med EU ställt krav på att alla avtal ska respektera ursprungsfolkens rättigheter enligt internationella konventioner. Dessutom har Evo Morales och Rafael Correa varit noga med att påpeka att deras länder inte kommer att gå med på ett frihandelsavtal som öppnar vägen för att europeiska storbolag ska kunna fritt exploatera de andinska ländernas naturresurser och folk.
Medan i USA har demokraterna stoppat ratificeringen av frihandelsavtalet med Colombia pga av brotten mot mänskliga rättigheter, vill EU köra på och låtsas inte om protesterna som kommer från Latinamerika men även från Europa.

EU finansierar vattenkraftprojekt i Peru som strider mot ursprungsfolkens rättigheter

Bysamfälligheterna i Peru tar nu strid mot den hänsynslösa exploateringen av ursprungsfolkens mark. Den peruanska regeringen lägger beslag på deras mark för olje-, gas- och skogskövling i Amazonas, gruvdrift som hotar att förgifta vatten och vattentillförseln längst kusten och i Anderna och nu ett vattenkraftverk i södra Peru.

Vattenkraftverket finansieras med kapital och lån från EU. Projektet inskränker ursprungsfolkens rättigheter. Bristen på insyn, de negativa miljökonsekvenserna och myndigheternas vägran att samarbeta med bysamfälligheterna borde ha satt stopp för EU:s medverkan i vattenkraftprojektet.

Amazonasfolken, quechuas och aymaras protesterar med hänvisning till ILO:s konvention och FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter. Ursprungsfolken menar att eftersom Peru skrivit under dessa två konventioner, är centralregeringen tvungen att först få ett medgivande från de berörda bysamfälligheterna innan den kan gå vidare med projekt som genomförs på ursprungsfolkens mark.

De folkliga protesterna har mötts med våld och polisövergrepp. Redan har två personer dött och hundratals sårats. Två ledare har dömts till 20 års fängelse. Centralregeringen vill inte hörsamma kraven och istället väljer den att kriminalisera protesten. De uråldriga samfälligheterna som aldrig knäcktes helt vare sig av conquistadorerna eller den spanska kolonialmakten tar nu återigen strid.

Tariq Ali om Obama

Tariq Ali skriver om de stora förväntningar som läggs på Obama.

Liberale Uribe vägrar ursprungsfolk sina rättigheter

I Colombia tvingades igår den liberale presidenten Alvaro Uribe träffa ursprungsfolken som i veckor protesterat och marscherat genom landet. När Uribe vägrade träffa de i Cauca marscherade tiotusentals människor till staden Cali för att  få till ett möte. Dit kom Uribe 4-5 timmar försenad och demonstranterna bestämde sig för att inte vänta på honom och fortsatte sina protester. Eftersom konflikten med ursprungsfolken har eskalerat och blivit en nationell angelägenhet fick Uribe vika sig och reste till Cauca (La Maria) för att i sex timmar träffa ledarna för ursprungsfolken. 

Kraven från ursprungsfolken är bl a att militärerna som begår fruktansvärda brott lämnar deras mark, att Colombia godkänner FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter, att morden på över 1 244 under Uribes presidentperiod klaras upp och rättvisa skipas, att hot och trakasserier mot ursprungsorganisationernas ledare upphör och att mark som tidigare beslagtagits av paramilitärer och storgodsägare (alla de allierade till Uribe) ska lämnas tillbaka. 

Inte på en enda punkt gick Uribe ursprungsfolken tillmötes. Mötet avslutades utan överenskommelse och ursprungsfolken har aviserat att de kommer att fortsätta sina protester och att de nu planerar att marschera till huvudstaden Bogota.