Francisco Contreras

kontakt:
francisco@contreras.se
twitter.com/frassecontreras
Podcast Terminal 5
MediaCon



måndag, juni 05, 2006

En vänstersväng i Peru

Valet slutade med att socialdemokraten Garcia vann med 52 % och mot Humala 47 %, alltså endast 5 % skillnad. Valresultatet i Peru pekar på två saker.

1. Det finns nu och för första gången ett reellt och växande vänsteralternativ som i ord och handling vill göra upp med nyliberalismen och som har ett seriöst program som går hem hos den stora majoriteten i Peru. Humala och vänsterkrafterna har nu etablerat sig som det enda alternativ med program, klar politisk identitet och med en stark socialbas.

2. Det tydliga nyliberala alternativet från högerpartierna och Fujimoris parti försvann i första omgången. Och här finns en del av förklaringen till varför socialdemokraten Garcia vann mot Humala. För att vinna fick högern och socialdemokratin gå ihop mot Humala och överge sitt politiska program med en fördjupning av nyliberalismen och tvingades gå till val på en radikal retorik, med tyngpunkten på bekämpning av fattigdom, mot ytterligare privatiseringar och till försvar av Perus naturresurser. Alltså har valet inneburit en klar vänstersväng i landet.

2 kommentarer:

Jesper W sa...

Hej Francisco,
Tycker du skriver mycket bra i din blogg och att dina länkar är suveräna. Men jag håller inte med om det du skriver om vänstervågen i Peru. Sant är att Fujimoris extrema nyliberalism gick tillbaka i Presidentvalet, men hans dotter Kiko, var den som vann flest röster i senatsvalet strax därpå. Risken är stor att hon blir en toppkandidat i nästa presidentval. Speciellt som Pappa Fujimori fortsätter kampanja via videolink från Chile med de 1000 mödrar som är verksamma genom "cocinas populares" runt om i Lima och andra städer.

APRA, som du kallar socialdemokrater, är det mest till namnet. Det var de som i och med "el frontón" i slutet på åttiotalet inledde statens krig mot civilsamhället (som sedan Fujimori tog till helt andra höjder). Efter att Alan García tog över makten har man återigen gett sig på civilsamhället med reformer som starkt begränsar deras självständighet. Man har heller inga större ambitioner att genomföra de strukturreformer som föreslås i sannings- och försoningskommissionens slutrapport för att komma tillrätta med den rasism och det strukturella förtryck som låg till grund för att ca 70.000, framför allt fattiga Quetcha bönder, fick sätta livet till i kriget med Sendero.

Ollanta Humala, är lika lite vänster som Perón eller Musolini. Att han vänder sig till de fattiga är sant men det innebär inte automatiskt att han är vänster eller socialist. Vad gör Humala för att stärka facket? Eller för att ge de som lever i la Sierra tillgång till utbildning? Dessvärre handlar hans ställningstagande mest om tom symbolism och populism. Han är själv gammal militär och det är militären som skulle komma tillbaka in i politiken om han kom till makten.

Dessvärre saknas det fortfarande reella vänsteralternativ i Peru precis som i många andra länder på kontinenten. Facket lika tillbaka pressat som tidigare och dessvärre är det inte lättare att vara Quetchua, Serrano eller Cholo nu än vad det var på 70 talet.

Francisco Contreras sa...

ok, du kommer med en intressant analys. Några saker
1. Sant att Kiko är populär men högern i sin hel helt gick tillbaka och de tvingades att ena sig kring en "socialdemokrat" (och inte en högerkandidat) med en antineoliberal retorik.
2. Det finns fortf i APRA en socialdemokratisk retorik och man hittar inom partiet låt kalla de för progressiva krafter. Annars stämmer dina påpekanden.
3. Angående Humala, du har både rätt o fel. Humala säger själv att han är varken höger eller vänster. Att han är nationalist. Läs http://www.pagina12.com.ar/diario/elmundo/4-65164-2006-04-04.html

MEN det viktiga i analysen är de centrala punkterna i valplattform o som han har gemensamt med vänstern i Latinamerika a. han bekämpar nyliberalismen, med allt vad den innebär och står för
b. Han försvarar landets naturresurser och intressen gentemot transnationella företag.
c. Han förespråkar ett närmande till o samarbete med de progressiva krafterna i kontinenten.
Vad säger det oss, jo att allt pekar på att han vid makten blir tvungen att bekänna färg och blir antingen som Gutierres eller Correa i Ecuador. Gutierres fick gå, Correa sitter kvar. Att I PRAKTIKEN bekämpa nyliberalismen och de transnationella företagen och främja samarbetet med ex Evo och Chavez innebär I PRAKTIKEN en säker ingång till ett progressivt(vänster)projekt.
3. En annan sak, den sociala basen. Visst spelar det roll vem man vänder sig till, det gör det inte till en vänsterledare men han måste kunna fånga de problem som fattiga har. Annars kommer han att förlora deras stöd. Tyvärr är inte den traditionella "riktiga" vänstern ett alternativ, och är ej heller det i Bolivia, Ecuador eller Venezuela. Där har andra "icke-traditionella" sociala krafter mobiliserat de fattiga med de ovannämnda punkter (abc) som gemensam plattform. Och kom ihåg att Chavez kritiserades också från vänstern för att vara militär och populist.
Med det vill jag ej påstå att han är vänsterns frälsare i Peru. Men som en peruan sa till mig, det är vad som finns och de fattiga har inte nån möjlighet att vänta på en messias. Om han lyckas bygga ett alternativ beror framförallt på den rörelse som omfamnar honom och om de tre abc-punkterna fortsätter att vara centrala i hans program.