Det är ont om analyser som säger nånting annat än vad som pumpas ut från krigsmakten gällande kriget i Libyen. Här kommer en analys från kommentatorn Stephan Lendman som brukar medverka i Progressive Radio News Hour i Chicago. Han har i en rad artiklar analyserat USA:s och västvärldens motiv för angreppet på Libyen. Här sammanfattas de i åtta punkter.
(1) Gadaffi hade valt bort Africom, en av nio globala Pentagonkommandon för att kontrollera Afrika och Medelhavsområdet, inklusive dess strategiska vägar för energitransitering. Alla afrikanska länder deltar utom Sudan, Zimbabwe, Elfenbenskusten, Eritrea och Libyen. Han backade också ett initiativ för att skapa ett Afrikas förenta stater, medan Washington föredrar en politiskt splittrad kontinent.
(2) Förutom att Libyen är rankad nia i världen med bevisade oljereserver på 42 miljarder fat olja (och stora mängder gas) är den outnyttjade kapaciteten troligen mycket större. Dessutom är den libyska oljan nästan svavelfri och uppskattad för sina extremt höga kvalitet. USA och väst hade redan tillgång till dessa resurser, men de vill ha kontroll över utvecklingen, produktionen och distributionen.
(3) I januari 2009 ville Gaddafi nationalisera den libyska oljan, men hans tidtabell stötte på inre motstånd. Enligt Pravda.ru 25 mars övervägde han möjligheten på grund av låga oljepriser vid den tiden:
"De oljeexporterande länderna bör välja nationalisering på grund av den snabba nedgången i oljepriserna. Vi måste få upp frågan på bordet och diskutera den på allvar. Olja skall ägas av staten, så att vi kan kontrollera priserna bättre med en ökning eller minskning av produktionen."
I februari 2009 bad han om offentligt stöd för att fördela Libyens oljerikedomar direkt till folket. Men högre tjänstemän fruktadeatt förlora sina jobb "på grund av en parallell plan för att befria staten korruption."
Som ett resultat röstade Libyens folkförsamling med 468 röster mot 64 för att fördröja nationaliseringsplanerna, trots att en majoritet på 251 ser förändringen som positiv.
(4) Libyens vattenprojekt "Great Man-Made River" (GMMR) skapar enorma resurser för bevattning. Vid 2007 års vattenkonsumtion priser kan de nya vattenresurserna räcka i ett tusen år. Inte undra på Gaddafi kallar detta projekt "världens åttonde underverk".
Den globala eliten ser naturligtvis enorma vinstmöjligheter i att ta kontroll över projektet och driva det enligt nyliberala principer istället för som en allmän resurs.
(5) En annan fråga gäller kontrollen över pengarna. Libyens centralbank är statsägd. Ny nybildade centralbanken i Benghazi däremot är privat, vilket gör det möjligt för västerländska bankirer att ta kontroll.
(6) Förutom pengar, olja, gas, vatten och andra skäl handlar kriget också om de enorma medel som Libyens investeringsmyndighet (LIA) samlat för investeringsbehov och social välfärd. USA har redan konfiskerats 32 miljarder dollar och 45 miljarder euro av libyska medel.
(7) Libyen var centralt för Afrikas självständighet och möjligheterna att klara investeringar utan att förlita sig på väst. Libyens ställning var exempelvis ett hot mot CFA-francen, ett redskap för fransk finansiell kontroll av Västafrika. Libyen angrips alltså av samma skäl som störtandet av Gbagbo i Elfenbenskusten.
32 miljarder dollar av de medel som USA nu har konfiskerat var avsedda för stora investeringsprojekt i Afrika, bl a en kommunikationssatellit, skapandet av en afrikansk centralbank (tänkt säte i Nigeria), en afrikansk valutafond (säte i Kamerun) och en afrikansk investeringsbank (säte i Libyen).
(8) Gaddafi har förespråkat en ny guldmyntfot och användning av gulddinarer i stället för amerikanska papperspengar som reservvaluta. Dollarn skulle bli värdelös vid inköp av olja och andra råvaror från stora delar av Afrika och Asien, och kanske Latinamerika också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar