Kraftverksdammar förstör världens tredje största sötvattenreserv

Beslutet att bygga fem vattenkraftverk i två av Patagoniens största floder Baker och Pascua, s.k. Projektet Hidroaysén, har mötts av omfattande protester från ursprungsfolk, miljörörelsen och lokal befolkningen i Chile.

Projektet Hidroaysén kommer att påverka den tredje största reserven av sötvatten i världen. Glaciärvatten som störtar nerför Anderna och slingrar sig fram genom orörda och obefolkade skogar med en unik flora och fauna som rinner ut i Stilla havet.

De fem kraftverksdammar som planeras kommer att översvämma ett område på 6 000 hektar skogsområde med en stor ekologisk betydelse, jordbruksmark med boskap och endemiska arter i ett av de sista orörda ekosystemen i världen. Projektet kommer att rubba den ekologiska balansen och hota den unika floran och faunan. En dödsdom mot en av världens sista bevarade vildmarker.

Detta kommer att orsaka en massiv avskogning och en fördrivning av bönder och ursprungsfolk.

Projektet Hidroaysén beräknas komma att kosta omkring 3,2 miljarder dollar. Bakom finansieringen av vattenkraftverken finns stora transnationella bolag som Endesa, ENEL och Transelec, men också chilenska bolag med historiska kopplingar till Pinochetdiktaturen.

Argumentet för det jättelika kraftverksprojektet är att fördubbla Chiles energiproduktion de närmaste tio åren. Men efterfrågan kommer i huvudsak från den växande och vinstdrivande gruvindustrin som i sin tur utgör ett stort miljöproblem i norra delen av Chile. Den chilenska regeringen prioriterar en omfattande miljöförstörelse istället för att hitta alternativ för att utveckla förnybar, billigare och renare energi, ex sol- och vindenergi. Med projektet Hidroaysen ger nationella och regionala myndigheter efter för påtryckningar från gruvindustrin och el-och industrisektorn.

De omfattande protester är också en kritik mot den nuvarande tillväxtmodell baserad på utvinning av naturresurser och mineraler. En kortsiktig, ekologiskt ohållbar modell.