Sverige vill inte längre vara solidariskt

I regeringens pinfärska utrikespolitiska deklaration finns inte orden "internationell solidaritet" med. Däremot förekommer ordet handel 16 gånger, tillväxt 10. Toppmötet om biologisk mångfald i Japan, som hölls för mindre än fyra månader sen och som hyllades av miljöministern, satte inga avtryck alls i regeringens deklaration. Hunger och undernäring nämns en enda gång, trots skenande matpriser och en miljard barn, kvinnor och män som tvingas lägga sig hungriga varje kväll.

Även kontinenten Latinamerika har i princip suddats bort från regeringens eurocentriska karta. Brasilien nämns som strategisk partner, i Haiti har det varit jordbävning, behovet av reformer på Kuba är stort. Det är allt.

Dagligen möts vi av undrande människor i Latinamerika. Varför styrs den svenska utrikespolitiken alltmer av egenintressen? De känner inte igen sig och undrar om Sverige verkligen vill förlora sitt internationella rykte som ett land som står upp för de fattigas och förtrycktas intressen och rättigheter.

Det är inte längre bara en känsla. Den näst sista meningen i den utrikespolitiska deklarationen slår fast att EU har fått "ökade möjligheter att påverka utvecklingen i världen enligt våra värden och intressen".