Varför äger AP-fonder detta rovdriftsbolag?

Vi skriver idag i Dagens Industri om AP-fondernas investeringar i skandalbolag i Peru.

Svenska AP- fonderna investerar närmare en halv miljard kronor i gruvbolaget Newmont Minings som får hård kritik för gruvprojektet Minas Conga. Befolkningen är i uppror mot det amerikanska gruvbolaget Newmont Minings planer på ännu ett utvinningsprojekt i området och situationen har kastat in Peru i en ekonomisk och politisk kris. Undantagstillstånd, militarisering och regeringskris är resultatet av en långvarig gruvkonflikt. Det nya gruvprojektet kommer att torrlägga viktiga vattenkällor och hotar vattentillgången för tusentals människor. Svenska AP- fonderna investerar närmare en halv miljard kronor i gruvbolaget och gruvans säkerhetsvakter är anställda av ett bolag som ägs av Securitas.

Mañana is to late för Spanien

Valet i Spanien den 20 november blir en riktig rysare. Dock inte för att utfallet skulle vara ovisst, det finns redan en vinnare, högerpartiet PP som leder med 44-46% och som kan t o m få egen majoritet (pga ett valsystem som gynnar de stora partierna). Alla vet också att regerande sosse- PSOE kommer att göra sitt sämsta val hittills 29-34%.

Det som stör bilden och gör läget alltmer ovisst är att "marknaden" inte tror på PP eller dess hårdförde ledare Rajoy. Spanien är inne i en total kris med underskott, recession, fem miljoner arbetslösa och en åtstramningspolitik som inte får igång tillväxten. Kreditrisken nådde idag den farliga gränsnivån på 500 punkter, samma nivå som Grekland och Italien när de togs över av "teknokraterna" och representanterna för ECB/IMF. Räntan för statliga obligationer var idag uppe i 7,088%.

Liberala The Economist skriver "The pain in Spain" och varnar Rajoy för att "mañana is to late". Redan på måndag, dagen efter valet, när PP och Rajoy firar valsegern, kan EU de facto ta över Spaniens ekonomi precis som man nu gjorde med Grekland och Italien.

Rajoy och PP kommer lydigt att försöka tillämpa ECB och IMF:s hårda åtstramningsprogram men det finns en massiv opinion, en #spanishrevolution därute som inte kommer ge Rajoy en enda sekund andningsrum. Redan idag demonstrerar både vårdpersonal och lärarna. Tiotusentals studerande och lärare från 20 statliga universitet protesterar. De indignerade i M15 samlas regelbundet på gator och torg. Uppmaningen är att inte rösta på PPSOE (alltså PP och PSOE, som är samma sak). Det är ett samhälle i omvälvning.

Alternativen är få och svaga. Två krafter som lyft och lyckas fånga en del av missnöjet är den breda vänstern i Izquierda Unida som i allians med gröna och lokala partier i olika regioner (7-11%) fått genombrott i debatten som aldrig tidigare. Deras idag enda ledamot (de väntas få 7-11 ledamöter) Gaspar Llamazares har varit vassast i kritiken mot kapitalet, bankirerna och spekulationen. Den andra är kanske valets stora skräll, Baskiens separatistiska vänstern Amaiur som tippas få 25-30 % av Baskiens och Navarras ledamöter. De fick 23 % i vårens lokala val.

finliret bakom Papandreous folkomröstning

Giorgos Papandreous utspel om folkomröstning är varken ett demokratisk fair play eller nåt desperat drag, utan ett väl genomtänkt, politiskt och taktiskt drag för att stärka positionerna och förändra det politiska läget i landet. Vad döljer sig bakom dramatiken med folkomröstningen:

- Den politiska krisen. Det är akut att hitta former för att stoppa eller åtminstone neutralisera den stora proteströrelsen som alltmer börjar ta form i ett politiskt alternativ till både PASOK, den Papandreoukristiska högern och andra med en liknande agendan. Bipartidismen PASOK/högern är på väg att utplånas. När Papandreou öppnar för folkomröstning vet han att 60-70 % av grekerna är emot krispaketet men samtidigt vill 60 % behålla euron. Han och PASOK vill få till en omröstning som blir ett val mellan att fortsätta vara med i EU och "Europa" (i praktiken förstärka en nyliberal riktning med chockterapi och EU:s (läs Tysklands och europeiska kapitalets de facto maktövertagande) eller att hitta en grekisk utväg till krisen som avfärdar nyliberalismen men som skulle innebära en utfrysning och "isolering" från resten av Europa och med stor säkert uteslutning från eurosamarbetet.

från protest till alternativ, intervju med Vallejo

Läs här en intressant intervju i BBC med den chilenska studentledaren Camila Vallejo.

After close to six months of protests, the student movement, which is demanding free public education, continues shaping the country’s political agenda. A new 48-hour strike begins this Tuesday.

Students, professors, environmentalists and the Central Unitaria de Trabajadores, one of Chile’s principal unions, support the protest, which will include as its central event a demonstrations scheduled for Wednesday afternoon.

On the day before these mobilizations, BBC World spoke in Paris with Camila Vallejo, president of the Federación de Estudiantes de la Universidad de Chile and one of the most visible faces of the movement.

Vallejo, a 22-year-old student of geography, has been in Europe since Friday along with three other Chilean student representatives to present their demands and to attempt to internationalize the movement.

You traveled to Europe to meet with international organizations and with intellectuals. Of the advise the intellectuals have given you, which do you like the best?

The philosopher Edgard Morin gave us confidence. He told us that higher education cannot be tied to the market, but that public education has to be guaranteed because countries need it in order to develop.

And Stéphane Hessel (author of the book Indignez-Vous! or, in English translation, Time for Outrage) urged us to strengthen communications and to instil our ideas at a world level, to spread our proposals through all the media.

Speaking of Stéphane Hessel, do you believe the Chilean student movement is connected in some way with social movements like the indignados and Occupy Wall Street?

The Chilean student movement does not spring from the indignados. It is not a spontaneous movement, but a long process based on a profound analyis of what is happening in Chile, of the injustice.

We understand the struggle of the indignados but in Chile we have gotten past discontent. Now we have to look forward and to construct an alternative for the country.

Taking into account that there are already student protests in other countries, how do you believe the movement can be internationalized?

The different movements, in Chile, Colombia, Brazil, France, Spain, do not spring up as copies but because they have particular concerns.

But they are visualized as a whole. It is the struggle of those who have awakened to construct a different model of society at national and international levels. There is a coherence, which is resistance against the privatizing model or an advance toward the conquest of this right.

In France, we met with the UNEF (Union Nationale des Étudiants de France). They made us aware of the consciousness-raising they are carrying out in order to resist the concealed privatization the government is engaged in. We are involved in different processes but we have the same objectives and there are ties of international solidarity among the youth.

What educational model do you envision for Chile?

No student has wanted to copy anything. Chile is thinking within its own model, which would allow the integration of everyone and is free. We want education that can transform the society and that can develop professionals capable of building democracy.

How do you see the future of the student movement?

The student movement is being debated at a decisive juncture, after five months of mobilization. We have to think about how to advance tactically so it will continue.

These days, the dialogue with the government has broken down. They are going to work the reforms of the student scholarships and they are excluding us from these discussions, which they want to send to Parliament.

So regardless of how much we trust the Parliament, we are going to have to work on them. We want them not to pass the budget law of the nation while there are no bills on educational matters that are mutually agreeable to the students.

Don’t you think your advocacy is detrimental to the student movement as a whole?

The personalization of the movement is due to politicians and the communications media. It is a strategy used frecuently with those who arise with social demands. It is used a lot in Chile and I believe in other countries of the world as well.

In Cuba they talk about castrismo, in Venezuela about chavismo. Everything is personalized around the supposed leaders and what is not seen is that it is a process shared by the majority. Basically, they try to destroy them and in the process bring down the movement.

So we have been more vulnerable this way. They have accused me of being manipulated by the Communist Party, of charging for the interviews I give. They have told me that I am profiting from all this.

You are about to graduate. Are you thinking of continuing in the movement regardless?

I am going to continue particiapting on the student question, depending on the next FECh elections. Together with all my comrades who are not visible, we are going to be constructing. And we want to plan this movement politically because for the first time the demands of one sector have become a social movement that includes many sectors.

Are you thinking of a political career?

I am an activist, I am prepared to place myself at the service of the needs for construction, which this movement needs so much, like anyone else .

In the context of the coming elections, I believe that it is not something that is particularly mine but that the youths have to register as candidates for city councils. Let them dispute in the municipalities with the right, who are not in agreement with responding to our demands, which are just.

Now the young are getting interested in politics and they have to assume this responsibility. We have to take charge and to carry out a project built through participation. So we have to have a vocation for power, in the good sense of the word.

K tar täten i Argentina

En snabb analys av söndagens val i Argentina

Presidentvalet

Cristina Fernandez Kirchner (CFK) vann med 53, 9 %. Valresultatet var väntat i alla politiska lägen, efter en liten svacka för drygt 2 år sedan med storböndernas protester har CFK lyckas slutligen vinna dragkampen om peronisterna i Argentina. Peronisternas maktpartiet PJ med alla möjliga varianter, allt från nyliberala till revolutionära grenar, har ett grepp över landets politik. CFK med sin front Frente para la Victoria lyckas också slå mot de regionala caudillos som även är ett kännetecken för argentinsk politik. Den s k Kirchnerismen, eller helt enkelt K, som en maktfaktor måste nu alla förhålla sig till.

Den stora frågan i valet var mer vilken del av den splittrade politiska oppositionen som skulle etablera sig som ledande. I stora drag kan sägas att oppositionen består av center/högersocialdemokrater, högerperonister och en icke-peronistisk höger. Regionalt kan partierna, allianserna, ledarna mm mellan de tre olika oppositionsblocken variera och ändras över tiden. Vinnande i detta val blev den högersocialdemokratiska oppositionen med socialisten Binner 16,87 % och Alfonsin med 11,15 % mot högerperonisterna Rodriguez Saa 7,89 och Duhalde 5,89 %. Men den icke-peronistiska högern som har ett starkt stöd i Buenos Aires med borgmästaren Macri och partiet PRO hoppade av taktiska skäl över presidentvalet denna gång och satsar på nästa i stället när CFK inte får vara med. De stora förlorarna är högerperonisterna. Kampen om vilka som blir oppositionens alternativ mot K blir troligtvis mellan högersocialdemokraterna och högern.

En annan är oppositionen till vänster om K. Den ena är den s k "hårda" vänstern i de trotskistiska partierna PST, PO m fl i vänsterfronten som fick 2,31 %, den andra kanske mer viktigare i nuläget är den argentinska vänstern i folkrörelsen, kulturen, människorättsrörelsen, fackföreningarna, kommunisterna som valde att gå i allians med K och som kampanjade för CFK.

Parlamentsvalet

CFK och K lyckades också vinna parlamentsvalet. Det kanske är den stora "skrällen". I kampen om PJ försvagades högerperonisterna och "K" i Frente para la Victoria med allierade får nu egen majoritet med över 129 ledamöter av totalt 260.

Det intressanta är att regeringsunderlaget med ca 129 ledamöter består egentligen av mängd olika grupperingar och intressen: CKF:s Frente para la Victoria är en samling av olika regionala ledare, K-anhängare, vänster/centerperonister, facket med CGT m fl med ca 114 ledamöter, vänsterkoalitionen Nuevo Encuentro (vänsterpartierna EDE, Parti Solidario och Kommunistpartiet) med 5 ledamöter samt två regionala partier/fronter med 10 ledamöter. Alla tillsammans utgör de en bred men knapp majoritet. Det öppnar för att CFK inte ska behöva kompromissa med högern för att få igenom sin politik.

En frihetlig vänster Proyecto Sur med gamle filmregissören Solana (som valt att gå i opposition mot K) gick bakåt i valet och marginaliseras nu i politiken med endast 3 ledamöter. Solana hade ambitionen att ställa upp i presidentvalet men drog sig tillbaka pga lågt stöd. Trottarna i vänsterfronten lyckades inte få någon ledamot fast de var rätt nära i Buenos Aires.

Oppositionen till höger om K kommer att bestå av en förstärkt högersocialdemokrati (med UCR, PS och andra lösa grupperingar), en hård höger från Buenos Aires och en mycket försvagad högerperonism.

Inspiration världen

Inspiration VärldenFör tredje året i rad är Latinamerikagrupperna med och arrangerar årets roligaste och nödvändigaste forum "Inspiration Världen. Förra året hade forumet över 1 000 besökare och både politiker, politiskt engagerade medborgare från folkhögskolor och organisationer fanns då på plats för att diskutera globala rättvisefrågor.

Idag Lördag 15 oktober kl 10-17 ABF-huset

kolla programmet här

Bush på väg hjälpa Uruguay i krig mot Argentina pga finska Botnia

Uruguays president Mujica just nu på besök i Sverige är efterfrågad i sitt land. Fd presidenten Tabaré Vázquez, från centervänster koalitionen Frente Amplio, avslöjade igår att han under konflikten med Argentina gällande det finska företaget Botnias investeringar i landet sökt militär hjälp hos George Bush vid ett eventuellt krig mot Argentina. Botnia driver en anläggning i Uruguay vid gränsen till Argentina som tillverkar pappersmassa och som bedöms av miljörörelsen som farlig för miljön. Argentinarna protesterade länge mot anläggningen.

Bush svarade att eftersom Uruguay var USA:s vän och partner skulle de vid ett krig med Argentina bistå Uruguay med militär hjälp. Konflikten trappades sedan ner men bekräftar återigen hur vissa latinamerikanska regeringar lätt kryper till stormakten USA vid konflikter med sina grannar. Det ser inte speciellt värdigt nu i en kontinent som gör stora ansträngningar för att skaka av sig sin stämpel som USA:s bakgård.

Mujica, idag i Stockholm, även han från centervänster Frente Amplio, har undvikit att kommentera Vazquez rätt pinsamma och kontroversiella avslöjande. Trots allt har gamle gerillakämpe Mujica kämpat hårt för att upprätta bättre relationer med Cristina K F. Han har bl a avvisat Stora Ensos planer på att starta en egen anläggning vid gränsen till Argentina.

Lärarfack o studenter folkomröstar om utbildning

Lärarfacket och studentrörelsen i Chile anordnar i två dagar en folkomröstning om utbildningssystemet i Chile. Hundratusentals chilenare har hörsammat rörelsens initiativ.

De fyra frågor som chilenarna ska svara på i folkomröstningen med ja eller nej är

1. Gratis skolsystem (idag finns skolavgifter)

2.skolor och gymnasier ska återgå till staten (idag administreras de av kommunen och företag)

3. profit i utbildningssystemet (idag tillåtet)

4. folkomrösta om utbildningsreform (det vill inte regeringen)

läs mer här

GMO-förespråkarnas propaganda

41 svenska forskare går till attack mot miljörörelsen och folkopinionen som motsätter sig GMO. Som "kvasivetenskap skrämselpropaganda, vetenskapsfientliga och populistiska krafter" dömer de ut den stora kritiken som finns över hela världen gentemot genmodiferade växter (jordbruk). Forskarnas argument för GMO enligt DN-debattartikeln.

1. Genmodifiering har revolutionerat grundforskningen om växter.

2. Det finns ingen vetenskaplig osäkerhet i frågan om genmodifierade växter är riskablare än konventionellt förädlade.

3. GMO ger ett mer hållbart och miljövänligt jordbruk. Nuvarande regelverk utesluter konkurrens och skapar monopol på GMO (och alltså inte på patenträttigheter eller osunda affärsmetoder som ofta hävdas)

4. Den underfinansierade växtförädlingen i många av tredje världens länder fråntas också ett av sina bästa verktyg att ta fram bättre lokala grödor eftersom risken för att bli uteslutna från den GMO-fientliga europeiska marknaden är högst reell.

Jag tvivlar att DN-debatt tar in en replik från miljö och rättviseorganisationer som driver opinion mot GMO. Det är ändå viktigt att via andra medier och kanaler svara forskarna, sätta in GMO i sitt sammanhang och lyfta de argument som inte alls kommer från konservativa religiösa grupper som de elakt försöker sammanblanda den internationella miljö och rättviserörelsen med.

GMO-förespråkarna vill helt enkelt öppna den europeiska marknaden för de transnationella bolagen som har oligopol på matproduktionen och kontrollerar GMO.

Trots deras (politiska) upprop för GMO finns rapporter och fakta som motsäger deras argument

- osäkerheten. Vi vet inte vad som händer när genmodifierade organismer sprids på åkrarna.

- Det går att möta ett ökat behov av odlade livsmedel utan genmodifierade organismer.

- Det är småbrukare och deras organisationer, många av de organiserade i Via Campesina, som hårdast motsätter sig GMO i just Syd och tredje världen. Det är transnationella bolag som Monsanto som driver på i 3:e världen för GMO. Alltså inte tvärtom som forskarna hävdar.

- GMO kräver en ökad användning av gifter och pesticider som påverkar negativt både maten, naturen och människornas hälsa.

- När väl GMO introduceras kan inte annan form av jordbruk finnas kvar i samma område

Rena guldgruvan?

Rapporten "Rena guldgruvan? om AP-fondernas investeringar har en smutsig baksida" som Swedwatch gjort på uppdrag av Latinamerikagrupperna har fått viktigt genomslag. Förutom att DN hade två sidor om hur AP-fonderna investerar i oetiska guldgruvor och att riksdagens pensionsgrupp fått upp ögonen för kritiken, har även media i Latinamerika lyft fram AP-fondernas investeringar i de hård kritiserade guldgruvor. Idag skriver en känd krönikör i Guatemalas största dagstidning Prensa Libre om kritiken mot det transnationella gruvbolaget Goldcorp och deras turné i Sverige förra veckan. Även dagstidningen La Hora har rapporten som en huvudnyhet. Detta verkar inte bekymra AP-fonderna.

.

20 september: Ett historiskt ögonblick

Ett historiskt ögonblick

- Palestina medlemsstat nummer 194 i FN!

Den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza pågår sedan 1967. Flera fredsförhandlingar och vägkartor har misslyckats med att uppnå fred; tvärtom har situationen förvärrats. Israel har under alla dessa förhandlingsprocesser fortsatt med, markkonfiskering, husrivningar, vägspärrar och framförallt med att bygga bosättningar på ockuperad mark och förtrycka det palestinska folket.

Detta måste ta slut nu!

Palestinierna känner att om en fredslösning inte kommer till stånd kommer det knappt att finnas någon palestinsk mark att förhandla om, utan enbart ett lapptäcke av små palestinska samhällen som är isolerade från varandra genom illegala bosättningar, militärförläggningar och en apartheidmur som sträcker sig långt in på palestinskt område. Därför vänder palestinierna sig nu till FN för att söka medlemskap och erkännande av en palestinsk stat.

Resultatlösa fredsförhandlingar

Palestinierna har under många år (sedan Osloavtalet 1993) deltagit i långa och fruktlösa förhandlingar med Israel. Palestinierna har accepterat ett fredsavtal på basis av en tvåstatslösning med klara gränsdragningar och stopp för den illegala israeliska bosättningspolitiken. Israel har oavbrutet expanderat sin kontroll och annektering av mark på det som är tänkt att bli en framtida palestinsk stat; så till den grad att ungefär en fjärdedel av befolkningen som bor på Västbanken är israeliska bosättare, bosatta i omkring 500 illegala bosättningar. Palestinierna har idag en begränsad kontroll av enbart 18 procent av marken på Västbanken. De så kallade fredsförhandlingarna har i själva verket, med omvärldens goda minne, blivit en täckmantel för israelisk expansion på ockuperat palestinskt område.

Palestinierna vet inte vilket Israel de förväntas erkänna eftersom landet inte definierat sina gränser och kontinuerligt flyttar över sin egen befolkning till illegala bosättningar på palestinskt område. Det är stor risk att Israel fortsätter konfiskera palestinsk mark, tills dess att det inte längre finns något att förhandla om. Israel vägrar konsekvent att acceptera den vägkarta för fred som har utarbetats av medlargruppen FN, USA, EU och Ryssland.

Ockupationen är förkastlig

Under Sveriges ordförandeskap i EU tog Sverige initiativet att erkänna östra Jerusalem som huvudstad i en framtida palestinsk stat. Israel svarade med att bygga flera bosättningar runt Jerusalem och annektera stora palestinska markområden. En illegal blockad av Gaza pågår sedan drygt fyra år tillbaka.

Nu är det dags för Sverige att ta nästa steg genom att erkänna en palestinsk stat inom 1967 års gränser. Hela världen måste sätta press på ockupationsmakten Israel och tala klarspråk: Israel kommer inte att uppnå fred genom fortsatt ockupation och förtryck. Palestinierna måsta ha det skydd som ett medlemskap i FN innebär.

Var med och kräv att Sverige skall rösta JA för en palestinsk stat i FN

Manifestation, Sergels torg 20 september 2011 kl. 19.30

deja vu om (Irak) Libyen

Det är liksom som ett enda deja vu (...från Irak april 2003). Pressmeddelanden, tidningsledarna och de "färska" analyserna är en enda ihop-plock från gammal skåpmat från 2003 när USA besegrade Saddam Hussein. De har bara bytt ut Irak, Bagdad och Saddam Hussein mot Libyen, Tripoli och Muammar Gaddafi.

Här kommer ett exempel från dagens ledare i en ledande tidning:

Nu ligger Iraks Libyens framtid i det irakiska libyska folkets egna händer

Irak Libyen

En diktator faller. Ett folk segrar. Historia skrivs just nu på gatorna i irakiska Libyens huvudstad Bagdad Tripoli.

Än så länge är Saddam Hussein Muammar Gaddafi på fri fot. Kanske har han flytt till Tchad eller Algeriet. Kanske är han kvar i sitt befästa högkvarter i Bagdad Tripoli.

Men slutet för hans 24 42-åriga styre är nära.

Detta är den yttersta konsekvensen av att världssamfundet levt upp till sin skyldighet att skydda civilbefolkningen i Irak Libyen. Detta är FN-systemet när det fungerar. När världens stater, inklusive Sverige, tagit sitt ansvar för de stolta deklarationerna om att värna mänskliga rättigheter.

Den internationella insatsen tog längre tid än man först trodde. Det var viktigt att koalitionen trots detta höll ihop. Ett misslyckande i Irak Libyen hade undergrävt FN och visat andra diktatorer att man inte behöver ta hänsyn till säkerhetsrådets resolutioner.

Nu blev det tvärtom. Saddam Hussein Gaddafis fall blir även en varning till andra.

Krig är aldrig någon bra lösning. Men ibland den enda som återstår. I Irak Libyen var Saddam Hussein Gaddafi tydlig med att han avsåg att begå massmord på sin egen befolkning. Han hade redan mött frediga demonstranter med stridsflyg. Han stod i begrepp att angripa irakiska Kurdistan storstaden Benghazi för att "rensa gatorna".

Då, men först då, beslutade FN att ingripa. Det var i sista stund och som en sista utväg man tog till vapen.

Om Saddam Hussein Gaddafi grips levande måste han, liksom andra i den forna regimen, få en rättvis rättegång. Det blir ett viktigt test på vilken slags stat Irak Libyen vill vara i framtiden.

Det bästa vore att han och andra nyckelfigurer omgående överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

När striderna avslutas måste övergången till demokrati och uppbyggnaden av Irak Libyen påbörjas. Det kommer bli en lång resa. Riskerna är många i ett land som så länge styrts enväldigt.

Världssamfundet kan därför inte lämna Irak Libyen åt sitt öde. Åtagandet måste vara långsiktigt.

Uppdraget för världsamfundet att skydda civilbefolkningen kvarstår. Varken rebellerna eller trupper lojala mot Saddam Hussein Gaddafi ska tillåtas angripa civila. Övergrepp måste förhindras oavsett vilken sida som är ansvarig.

När striderna avslutats och en ny regering formerats bör världsamfundet bidra med både stöd till säkerheten i landet och resurser till återuppbyggnad.

EU behöver ta ett stort ansvar för att bygga nya institutioner och hjälpa Irak Libyen att öppna sig mot omvärlden.

Men framför allt ligger Iraks Libyens framtid nu i det irakiska libyska folkets egna händer.

Har Sverige finansierat olaglig avlyssning av oppositionella?

Avlyssningsskandalen i Colombia har nu nått USA. Washington Post avslöjar idag att USA:s bistånd, utrustning och träning användes för olaglig avlyssning av hundratals oppositionella politiker, representanter för folkrörelser, journalister, domare och statstjänstemän. "Biståndet" är en del av det stöd som USA ger Colombia på ca tre miljarder dollar för att "bekämpa" narkotika inom ramen för den s k Plan Colombia.

Även Sverige och EU har bidragit till Plan Colombia. Frågan är om Sverige indirekt hjälpt att olagligt avlyssna oppositionella i Colombia?

Spekulanter blir rika på svälten i Afrika

debattartikel i SVT Debatt

Missväxt, den värsta torkan på 60 år och ökande matpriser pekas ut som orsak till den akuta matkrisen på Afrikas horn. Torkan och missväxten är till viss del båda indirekta effekter av klimatförändringar och driver upp matpriserna. Men de ökande matpriserna kan inte enbart förklaras med missväxt och torkan. Redan före svältkatastrofen på Afrikas horn gick nästan en miljard barn, kvinnor och män och lade sig hungriga varje kväll.

De skyhöga matpriserna är också ett resultat av ett ojämlikt jordbrukssystem som bygger på en hänsynslös spekulation på råvaror och odlingsmark, storskaligt exportjordbruk i händerna på ett fåtal transnationella bolag och användandet av jordbruksmark till produktion av bränsle istället för mat.

Under pågående hungerkris slår spekulationen med råvaror och odlingsmark alla rekord. Finansiella instrument som Hedge Fund, Commodities Trading Advisor (CTA) och Exchange Trade Fund (ETF) har slipats för att tillgodose hungriga spekulanter som investerar i så kallade livsmedelsfuturer, ibland annat ännu icke-existerande skördar av spannmål, soja, kaffe mm. Sedan 2008 har efterfrågan på livsmedelsfuturer ökat med 40 %. I Sverige gick Handelsbanken tidigare i år ut med en helsidesannons "Hos oss kan du spara i sojabönor – en råvara som växer". Enligt Världsbanken slutfördes under 2010 knappt 0,5 % av alla livsmedelsfuturer i en verklig försäljning av livsmedel. 99,5 % var alltså ren spekulation.

Investeringar i den internationella livsmedelsindustrin ger ofta mycket god avkastning. FN:s specialrapportör för rätten till mat Olivier De Schutter har uppmärksammat konsekvenserna i ökade priser och matbrist när mäktiga investerare – hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker – satsar brett på de livsmedelsråvarubaserade derivatmarknaderna. De jordlösas rörelse i Brasilien (MST) har länge varnat för hur livsmedelsjättarnas oligopolställning och spekulationen förändrat jordbruket i Latinamerika på bekostnad av småbrukare och lokal matproduktion. Livsmedelsjättar som Cargill, Kellogg, Kraft, ADM spekulerar fritt med skördar och livsmedel som de indirekt också kontrollerar. Enligt Traders Group Inc har även ett spekulativt finanskapital sökt sig till livsmedelsfuturer när tillväxten minskar och räntorna är låga. De största ”dealers” i livsmedelsråvarubaserade derivatmarknaderna är i USA Goldman Sachs, JP Morgan och Bank of America och i Europa Credit Suisse, Deutsche Bank, HSBC, Rabobank och UBS.

Hungerkrisen och de galopperande matpriserna har tvingat både FN:s livsmedelsorganisation FAO och senaste G20-toppmötet att på allvar diskutera spekulationens inverkan på matpriserna. G20-mötet antog en plan för att upprätta en informationsbank (Amis) med syfte att stävja prissvängningar i jordbruksvaror och FAO kräver att livsmedelsfuturer regleras.




Samma aktörer som spekulerar kontrollerar allt mer av det exportinriktade storskaliga jordbruket som slår ut småbrukare och hotar matproduktionen för lokalbefolkningen i Afrika och Latinamerika. Sedan den gröna revolutionen på 1970-talet har det hävdats att storskaliga odlingar av monokulturer, genmodifierade grödor och jordbrukskemikalier är vägen för att höja avkastningen och matproduktionen i världen. Men nu menar FN:s Oliver de Schutter att vi med det storskaliga jordbruket slagit in på fel väg. Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringarna genom industriellt jordbruk på stora plantager. I Latinamerika breder sojaodlingar för djurfoder, sockerrörsplantager för etanol och eukalyptusodlingar för pappersproduktion ut sig över enorma arealer. Jordbruket är högteknologiskt, grödorna är ofta genmodifierade och stora mängder giftiga bekämpningsmedel sprids ut över markerna. Allt för att exportera billiga grödor till Europa och Asien. Lösningen ligger i, menar de Schutter, att stödja småskaliga jordbrukares kunskaper och erfarenheter och öka deras inkomster så att de kan bidra till utvecklingen på landsbygden.

Även subventionerna till agrobränslen bidrar till att höja matpriserna konstaterar FN, Världsbanken, WTO och sju andra inflytelserika internationella organisationer. De kräver att EU avskaffar subventionerna till etanol och agrobränslen. Även om de direkta utsläppen av växthusgaser är lägre med agrobränslen än fossila bränslen så visar alltfler studier på att de totala miljövinsterna är små eller obetydliga om man räknar in hela produktionsprocessen, och det faktum att ny mark måste röjas för att producera livsmedel.

Den akuta hungerkrisen i Afrika och de höga matpriserna hotar livssituationen för hundratals miljoner människor i världen. Redan före svältkatastrofen led alltså en miljard människor av hunger, 14 % av världens befolkning. I ett sådant alarmerande läge kan inte Sverige vara passivt. Vi bör agera för att stoppa spekulationen på livsmedel, avskaffa subventionerna för etanol och bidra till att EU omprövar sin politik som idag främjar agrobränslen. Dessutom bör Sverige nu analysera hur man kan förbättra förutsättningarna för världens småbrukare. En bra början vore om den svenska regeringen och riksdagspartierna tar ställning till de Schutters förslag i rapporten Agroecology and the right to food, ger Sida ett tydligt uppdrag att flerfaldiga stödet till det småskaliga jordbruket samt ratificerar tilläggsprotokollet till FN:s internationella konvention om de ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna som möjliggör för människor vars rätt till mat kränks att utkräva ansvar.

THRILLER i Chiles utbildning

Den starka chilenska studentrörelsen avbildar den chilenska privatiserade utbildningen.

dollarmonopolet och parasiterna

Mycket riktigt sa Putin att USA "lever som parasiter på den globala ekonomin med sitt dollarmonopol". Utan dollarmonopolet hade krisen i USA varit värre. Dollar som en priviligerad reservvaluta ger USA en "global subventionering". Den internationella handeln och de enorma reserver i dollar i världen håller kvar en efterfråga på valutan som inte motsvarar landets skuldsatta ekonomin eller den negativa handelsbalansen. USA kan skuldsätta sig och trycka nya sedlar utan att drabbas av en hyperinflation. Vi andra finansierar deras underskott och krigskostnader för den delen också.

BBC skriver att krisen i USA påverkar dollarns status som reservvaluta i världen och att kinesiska Yuan kan komma att ta över rollen som en mer stabil internationell valuta. Men kineserna är försiktiga, de fortsätter att köpa usamerikanska värdepapper. Det stora dilemmat för Kina är att 70 % av landets valutareserver är i dollar och en minskning av dollarns värde skulle påverka deras tillgångar negativt.

Det är inte bara Putin och Kina som ser med oro hur dollarreserverna minskar i värdet. OPEC-länderna diskuterar alternativ, i Latinamerika har Ecuador, Venezuela och ett antal andra länder infört en egen handelsvaluta SUCRE . Dollarreserverna i världen ligger nu på den lägsta nivå sedan oljekrisen på 70-talet, ca 60%. Uppenbarligen minskas dollarberoendet. Krisen är inte över för USA.

Ockupation+Green Festival= sant

"Din mötesplats för en grönare och skönare livsstil". Så presenteras årets Green Festival i Kungsträdgården, en festival för besökare som har det gröna tänkandet gemensamt och som främjar en mer hållbar livsstil. Soda Stream, som tillverkar sina kolsyremaskiner i en illegal bosättning på ockuperad palestinsk mark, ärhuvudpartner i denna festival. Arrangör av festivalen är Kraft&Kultur och i Soda Streams marknadsföring anges Läkarmissionen som mottagare av intäkter från Soda Streams försäljning under festivalen. Som ni säkert vet pågår det för närvarande en internationell bojkottkampanj mot Soda Stream för att få dem att flytta sin huvudfabrik från ockuperat område. De vill inte flytta därifrån eftersom de belönas av den israeliska staten med skattesubventioner och billig mark; de kan nyttja billig palestinsk arbetskraft och de tillåts exportera till Sverige som del av EU:s frihandelsavtal trots att det är illegalt! PGS kommer organisera en bred aktion i Kungsan för att rikta uppmärksamhet på Soda Streams lagbrott och koppling till den israeliska ockupationen!! KOM OCH DELTA DU OCKSÅ!! Vi träffas i Kungsträdgården på fredag 1 juli 10.30 (programmet för dagen startar 11.00) vid restaurangen mitt emot NK's entré.

diktaturens representant på besök

Hur ligger det till med umgänget?

Idag får den svenska regeringen fint besök, nämligen Sheikh Abdullah bin Zayed Al Nahyan, utrikesministern i diktaturen Förenade Arabemiraten. Diktaturens representant träffar både utrikesministern Carl Bildt och centerledaren/näringsministern Maud Olofsson.

Avståndet mellan politisk flosker som basuneras i media och praktiken är fett stort

återigen, AP-fonderna i 15 svartlistade bolag

Som sagt, vinsten går före mänskliga rättigheter. Våra pensionspengar investeras i transnationella bolag som kränker människor, motarbetar fackliga organisationer, överutnyttjar naturresurser mm. En genomgång av de svenska AP-fondernas innehav som vänsterpartiet beställt hos Riksdagens utredningstjänst visar att pensionspengarna investeras i minst 15 svartlistade bolag.

Det är dags att ta en seriös debatt om hur våra pensionspengar placeras och att idag enbart ekonomisk avkastning finns som riktlinje för pensionspengarnas placering.

USA-experimentet med syfilis i Guatemala

I juni presenteras utredningen om USA:s experiment med syfilis i Guatemala. The Guardian skriver bra om det. USA-administrationen gav läkare i uppdrag att smitta fattiga, barn, prostituerade, soldater m fl för att se effekterna av syfilis och prova antibiotika och penicillin.

Detta kom fram förra året när en forskare hittade rapporter om medicinska experiment i USA. Från början var det sagt att det var enbart prostituerade som smittats, som ett sätt att ursäkta angreppet. De skulle enligt de vara "mindre värda". Men The Guardian skriver om en flicka som var 9 år när hon utsattes för "experimentet".

Huvudansvarig för utredningen Carlos Mejia säger ""What impacted me the most was how little value was given to these human lives. They were seen as things to be experimented on,"

Rapport från vinrankornas skuggsida

År efter år exporteras allt mer vin till Sverige. Förra året drack vi 13 miljoner liter chilenskt vin. Men få känner till under vilka omständigheter vinet produceras. Sonia Sagrado rapporterar från Chile om vinproducenternas arbetsvillkor, låga löner och förföljelser av fackliga aktiva. läs mer i Expressen

Zelaya is back

Latinamerika visar återigen att det finns en väg till demokrati utan krig, bomber och interventioner från stormakter. Europa, USA och Sverige har mycket att lära från de latinamerikanska demokraterna. Honduras är det senaste exempel.

Två år efter statskuppen är landet på väg in i en försoningsprocess. Det är resultatet av en fast och principiell linje från alla latinamerikanska länder att inte erkänna den regim som med stöd av USA tog makten i juni 2009 efter att ha störtat presidenten Zelaya. En effektiv och politisk isolering av regimen tvingade den honduranska högern att ge efter för de kraven som unisont ställdes av det folkliga demokratiska Honduras och de latinamerikanska demokratierna. Med hjälp av Chavez och Santos och efter flera månader av förhandlingar uppnåddes en överenskommelse som innebär att

1. Manuel Zelaya och andra som tvingats i landsflykt tillåts återvända och alla åtal mot de läggs ner.

2. En konstituerande församling som ska skriva en ny konstitution upprättas

3. Den demokratiska motståndsrörelsen FNRP tillåts att arbeta politiskt

4. En undersökning av brott mot mänskliga rättigheter öppnas

Igår anlände Zelaya hem till Honduras efter 17 månader i exil. Han togs emot av tiotusentals människor och en stark motståndsrörelse FNRP som överlevt förtryck, mord och fängslande.

Den politiska kampen kommer att hårdna utan tvekan, men Latinamerika har lyckats med det som EU, NATO och USA misslyckas med i Nordafrika, nämligen att trots statskupp och förtryck tvinga in en regim i en demokratiseringsprocess.

Kan NATO skydda civilbefolkningen?

Är bombningarna av Libyen förenliga med FN-stadgans fredsprincip? Kan de skydda civilbefolkningen? Var alla fredliga medel uttömda? Kan Nato anförtros ledningen av FN-insatser? Ska Sverige delta? Allt fler svarar nej på de frågorna.

Så skriver IKFF,

SKV, Sveriges Fredsråd och Feministiskt Initiativ om krigets förhållanden och kritiserar FN-förbundets ordförande för hans stöd till kriget i Libyen.

"vi (måste) tyvärr än en gång konstatera hur möjligheten till fredlig lösning till civilbefolkningens fördel undanröjts med hjälp av massiv medial krigshets".

I helgen mördade NATO 18 kvinnor och barn i Afghanistan i en attack som betecknas som "ett stort misstag" av presidenten Karzai. Han låter via sin pressekreterare hälsa att detta är hans "last warning" till USA och NATO.

Men alla vet att Karzai inte kan göra nånting åt NATO:s mord på civila. Inga varningar eller kritik biter på dem. Varken i Afghanistan eller Libyen.