Spekulanter blir rika på svälten i Afrika

debattartikel i SVT Debatt

Missväxt, den värsta torkan på 60 år och ökande matpriser pekas ut som orsak till den akuta matkrisen på Afrikas horn. Torkan och missväxten är till viss del båda indirekta effekter av klimatförändringar och driver upp matpriserna. Men de ökande matpriserna kan inte enbart förklaras med missväxt och torkan. Redan före svältkatastrofen på Afrikas horn gick nästan en miljard barn, kvinnor och män och lade sig hungriga varje kväll.

De skyhöga matpriserna är också ett resultat av ett ojämlikt jordbrukssystem som bygger på en hänsynslös spekulation på råvaror och odlingsmark, storskaligt exportjordbruk i händerna på ett fåtal transnationella bolag och användandet av jordbruksmark till produktion av bränsle istället för mat.

Under pågående hungerkris slår spekulationen med råvaror och odlingsmark alla rekord. Finansiella instrument som Hedge Fund, Commodities Trading Advisor (CTA) och Exchange Trade Fund (ETF) har slipats för att tillgodose hungriga spekulanter som investerar i så kallade livsmedelsfuturer, ibland annat ännu icke-existerande skördar av spannmål, soja, kaffe mm. Sedan 2008 har efterfrågan på livsmedelsfuturer ökat med 40 %. I Sverige gick Handelsbanken tidigare i år ut med en helsidesannons "Hos oss kan du spara i sojabönor – en råvara som växer". Enligt Världsbanken slutfördes under 2010 knappt 0,5 % av alla livsmedelsfuturer i en verklig försäljning av livsmedel. 99,5 % var alltså ren spekulation.

Investeringar i den internationella livsmedelsindustrin ger ofta mycket god avkastning. FN:s specialrapportör för rätten till mat Olivier De Schutter har uppmärksammat konsekvenserna i ökade priser och matbrist när mäktiga investerare – hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker – satsar brett på de livsmedelsråvarubaserade derivatmarknaderna. De jordlösas rörelse i Brasilien (MST) har länge varnat för hur livsmedelsjättarnas oligopolställning och spekulationen förändrat jordbruket i Latinamerika på bekostnad av småbrukare och lokal matproduktion. Livsmedelsjättar som Cargill, Kellogg, Kraft, ADM spekulerar fritt med skördar och livsmedel som de indirekt också kontrollerar. Enligt Traders Group Inc har även ett spekulativt finanskapital sökt sig till livsmedelsfuturer när tillväxten minskar och räntorna är låga. De största ”dealers” i livsmedelsråvarubaserade derivatmarknaderna är i USA Goldman Sachs, JP Morgan och Bank of America och i Europa Credit Suisse, Deutsche Bank, HSBC, Rabobank och UBS.

Hungerkrisen och de galopperande matpriserna har tvingat både FN:s livsmedelsorganisation FAO och senaste G20-toppmötet att på allvar diskutera spekulationens inverkan på matpriserna. G20-mötet antog en plan för att upprätta en informationsbank (Amis) med syfte att stävja prissvängningar i jordbruksvaror och FAO kräver att livsmedelsfuturer regleras.




Samma aktörer som spekulerar kontrollerar allt mer av det exportinriktade storskaliga jordbruket som slår ut småbrukare och hotar matproduktionen för lokalbefolkningen i Afrika och Latinamerika. Sedan den gröna revolutionen på 1970-talet har det hävdats att storskaliga odlingar av monokulturer, genmodifierade grödor och jordbrukskemikalier är vägen för att höja avkastningen och matproduktionen i världen. Men nu menar FN:s Oliver de Schutter att vi med det storskaliga jordbruket slagit in på fel väg. Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringarna genom industriellt jordbruk på stora plantager. I Latinamerika breder sojaodlingar för djurfoder, sockerrörsplantager för etanol och eukalyptusodlingar för pappersproduktion ut sig över enorma arealer. Jordbruket är högteknologiskt, grödorna är ofta genmodifierade och stora mängder giftiga bekämpningsmedel sprids ut över markerna. Allt för att exportera billiga grödor till Europa och Asien. Lösningen ligger i, menar de Schutter, att stödja småskaliga jordbrukares kunskaper och erfarenheter och öka deras inkomster så att de kan bidra till utvecklingen på landsbygden.

Även subventionerna till agrobränslen bidrar till att höja matpriserna konstaterar FN, Världsbanken, WTO och sju andra inflytelserika internationella organisationer. De kräver att EU avskaffar subventionerna till etanol och agrobränslen. Även om de direkta utsläppen av växthusgaser är lägre med agrobränslen än fossila bränslen så visar alltfler studier på att de totala miljövinsterna är små eller obetydliga om man räknar in hela produktionsprocessen, och det faktum att ny mark måste röjas för att producera livsmedel.

Den akuta hungerkrisen i Afrika och de höga matpriserna hotar livssituationen för hundratals miljoner människor i världen. Redan före svältkatastrofen led alltså en miljard människor av hunger, 14 % av världens befolkning. I ett sådant alarmerande läge kan inte Sverige vara passivt. Vi bör agera för att stoppa spekulationen på livsmedel, avskaffa subventionerna för etanol och bidra till att EU omprövar sin politik som idag främjar agrobränslen. Dessutom bör Sverige nu analysera hur man kan förbättra förutsättningarna för världens småbrukare. En bra början vore om den svenska regeringen och riksdagspartierna tar ställning till de Schutters förslag i rapporten Agroecology and the right to food, ger Sida ett tydligt uppdrag att flerfaldiga stödet till det småskaliga jordbruket samt ratificerar tilläggsprotokollet till FN:s internationella konvention om de ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna som möjliggör för människor vars rätt till mat kränks att utkräva ansvar.