Länge försökte kuppmakarna stanna kvar vid makten och legitimera statskuppen med ett riggat "val". Men de stora mobiliseringar och det internationella trycket, inte minst från ett enat Latinamerika, har fått kuppmakarna och den politiska och ekonomiska makten som genomförde kuppen i Honduras ( men även i regionen) att tänka om.
Så de senaste veckorna har kuppmakarnas förhandlingsgrupp, pressade av USA och Costa Ricas president, fått ge sig på de flesta punkterna, men ändå förhalat processen. Allt med avsikt att närma sig så mycket så möjligt "valet" den 29 november.
Men Zelayas magnifika inresa till Honduras och från den braslianska ambassaden leda förhandlingarna samt den fortsatta massiva mobiliseringen för demokratin fick kuppmakarna att haja till att det inte skulle gå så lätt att legitimera och stabilisera statskuppen. USA:s direkta intåg i konflikten nu i veckan med besöket av högsta chefen för Latinamerika Thomas Shannon tvingade fram en öppning.
Nu har parterna skrivit under ett avtal på 8 punkter som USA och Costa Rica drivit för att "lösa" konflikten
- Försoningsregering
- Nej till politisk straffrihet (eller amnesti)
- Inga krav på Nationell församling för en ny Konstitution
- Val den 29 november
- Försvarsmakten leder Valmyndigheten och därmed kontrollerar valet
- Zelaya återinsätts, om Parlamentet godkänner
- en sanningskommission och en internationell bevakningskommission inrättas
- Internationella sanktioner mot landet upphävs
För Zelaya och för de demokratiska krafter är inte avtalet det bästa i alla världar, framförallt om försvarsmakten som var del i statskuppen ska kontrollera valet i november. Försoningsregeringen kommer att bestå även av krafter som stödde statskuppen och det är kort tid för att förbereda sig inför valet i november. Avtalet har ändå varit USA:s kort för att lösa "krisen" och ska tolkas som en utväg för kuppmakarna och högern inför alternativet att ha blivit störtade av folkmassan och det internationella trycket.
På plus sidan finns bl a
- För Latinamerika är det en tydlig signal om att en statskupp i regionen inte kommer att lyckas. Ingen yttre makt (överflödigt med namn, ni förstår) har öppet vågat stödja statskuppen. Jämför med statskupp i Latinamerika under 1960- och 70-talet och nu senast statskuppen i Venezuela år 2002 då USA och andra hann skickat ut gratulationsmeddelanden till kuppmakarna.
- Den folkliga rörelsen har lyckas positionera sig och organisera sig i en bred nationell front Frente Nacional de Resistencia en contra del Golpe de Estado. Det är första gången nånsin som det honduranska folket lyckas organisera sig utan högerpartiernas (liberalerna och konservativa) inblandning.
- Den nationella fronten har redan nu arbetat fram ett eget politiskt alternativ med presidentkandidat och kandidater till parlamentet. Vad som tidigare var ett val mellan liberaler och konservativa, kan komma nu som i resten av Latinamerika vara ett val mellan progressiva och demokratiska krafter mot högern (från liberaler till fascister).