Här kommer ett viktigt inlägg från Dror Feiler, musiker och konstnär, kring debatten om FN:s rasismkonferensen:
Idag 21 april eller 27 i månaden Nisan (enligt den judiska kalendern) är det minnesdagen för förintelsens offer och för upproret i Warszawa getto. Så idag tänker jag självklart på de c:a 200 av mina familjemedlemmar som mördades i förintelsen i Polen och Tyskland.
Så det är fullständigt oacceptabelt för mig att Irans president Mahmoud Ahmadinejads för fram olika lögnaktiga uttalanden om förintelsen. Detta måste självklart fördömas. Låt oss också konstatera att uttalandet om att Israel bör utplånas (om han nu sagt exakt så) också bör fördömas. Däremot kan vi och bör vi kritisera staters politik och aktioner, kräva av dem reformer eller att de ändrar sina grundlagar, men att vilja utplåna dem är helt oacceptabelt.
Och knappast överraskandes lyckades Ahmadinejad provocera EU och USA med sitt fördömande av Israel som en rasistisk stat, vilket fick EU:s delegater att tåga ut i vredesmod. Eftersom man inte borde "använt denna konferens som plattform för angrepp och splittring" som FN-chefen så "korrekt" formulerade det, eftersom man inte borde "försöka kidnappa mötet för politiska attacker" som en taleskvinna för FN formulerade det.
Men kan verkligen alla vi som säger oss förespråka demokrati och yttrandefrihet helt utan förbehåll acceptera den överenskommelse EU m.fl. gemensamt tog inför mötet: "att skulle det här sägas (dvs. att Israel är en rasistisk regim), så skulle vi inte vara kvar längre". Som chefen för Sveriges representation vid FN i Genève, Hans Dahlgren klargjorde i SVD.
Är det med andra ord tabu att använda ordet rasistiskt om ett land som Israel på en FN-konferens om rasism? Eller vad måste Israel göra (som de inte gör idag) för att det ska stå utom allt rimligt tvivel att Israels politik och dess lagar och tillämpning är rasistisk? Israel fick ju inte ens nämnas i konferensens slutdokument. Den som följde turerna kring den så kallade "Durban 2" vet att efter starka påtryckningar från EU har utkastet till slutdeklaration i sista stund reviderats ned från 45 till 17 sidor varvid alla referenser till Israel och Mellanöstern ströks. Och trots det valde både Israel, USA och flera andra stater att bojkotta mötet.
Alltså har reaktionerna inte som man först skulle kunna tro enbart med avsändaren Irans president Mahmoud Ahmadinejads besudlade uttalanden att göra. Han bröt "bara" mot ett tabu. Vilket är betydligt mera oroväckande, provocerande och intressant att diskutera än Ahmadinejads "skandalösa utspel".
För vad ska vi i så fall kalla en stat som bedriver en politik där det görs avgörande skillnad på människor enbart på grund av religion och etnicitet? Vad ska vi kalla en stat vars lagar inte är lika för alla? Vad ska man kalla den praxis som ger judiska medborgare i Israel exklusiv rätt att köpa jord (c:a 90 % av landets jord är inte tillgänglig för köp för landets icke judiska medborgare. Endast på grund av att dem inte är judar)? Vad ska vi kalla de lagar som tillåter att judiska medborgare i Israel gifter sig med utländska medborgare för att sedan leva tillsammans med dem i Israel samtidigt som samma sak är förbjuden för Israels palestinska medborgare? Endast på grund av deras etnicitet.
Mycket kan sägas om Irans president Mahmoud Ahmadinejad: att han både överdriver och far med osanningar. Han kanske till och med är rasist. Men är det verkligen en stor skandal att beskriva Israel som en rasistisk stat? Så stor skandal så att hela Europas politiska representation går i taket? Är det inte en värre "skandal" att Israels ockupations- och apartheidpolitik kan fortsätta år ut och år in. Är det inte en större "skandal" att detta tillsammans med den olagliga bosättningspolitiken på dem ockuperade territorierna pågår sedan 1967. Är det inte en ännu större "skandal" att Israel får trotsa ett otal FN-resolutioner och bryta mot internationella lagar och Genèvekonventioner utan att det internationella samfundet agerar. Och den kanske värsta skandalen av dem alla just nu: att Gazas befolkning på 1.5 miljoner fortfarande är bojkottade, isolerade, utan möjligheter att få det byggmaterial dem behöver för återuppbyggnaden av det som Israel demolerade under sitt senaste anfall på Gaza. En "skandal" så stor så att man famlar efter ord. För säg mig, vilka ord kommer att gå genom nålsögat och ut när det kommer till Israel? Med vilka ord får man beskriva den av Israel förda politiken utan att Israel kommer i dålig dager? Är det ens möjligt?
Att tala om en tragedi går däremot alltid hem. Det kräver inget av oss eftersom vi också gör det i samband med naturkatastrofer och grekiska dramer, som ju ingen kan hjälpa. Och ändå lider vi så med Palestinas folk. Vi är ju humanister.
Denna plågsamma och utdragna erodering av principen om allas lika värde som pågår år ut och år in är demoraliserande och förödande för hela världssamfundet. En erodering som resulterar i att det internationella samfundet bojkottar Gazas invånare, dem förtryckta, dem belägrade och svaga, samtidigt som de mäktigaste, högt uppsatta på en internationell konferens så självklart och solidariskt visar att det finns konsekvens och kraft bakom orden när det gäller att skona Israel. Men inte när det gäller att skydda Gazas plågade befolkning.
Så när får vi se ett sådant entydigt klarspråk riktas mot den stat som i vintras enligt vår utrikesminister Carl Bildt gjorde sig skyldig till "massiva krigsförbrytelser"
När ska Europa växa upp och se sin totala skuld till "skandalen", "tragedin", "återvändsgränden" ja alla dessa misslyckanden vi kan beskriva med olika ord. Och som två folk, det israeliska och det palestinska får betala ett alldeles för högt pris för. Finns det en gräns? När inte ens denna vinters alla offer ändrat något i grunden. Så därför, tillåt mig bekänna mina synder: jag har lite svårt att dela västvärldens upprördhet inför Mahmoud Ahmadinejads utspel.
