Professorn Ulf Bjereld är ju rätt sent ute med sina funderingar kring sossarnas utrikespolitik. Om det överhuvudtaget finns nåt kvar av vad som tidigare var en socialdemokratisk utrikespolitik som Bjereld väl beskriver i form av en "vision om alla folks rätt till nationellt oberoende och självbestämmande (frihet), om en ny, mer rättvis ekonomisk världsordning (jämlikhet) och om ett kraftfullt stöd till befrielserörelser i tredje världen (solidaritet)".
Snyggt, sug på de orden!
I praktiken har sossarna på topp sedan länge tillbaka kapitulerat för en real politik inom EU:s ramar och som omfamnar en världsordning som står långt ifrån exempelvis Palmes vision om en annan mer rättvis världsordning. Den senaste tiden finns det otaliga exempel på detta. Agerandet i Palestina-Israel konflikten som raserade Sveriges tidigare aktiva och modiga engagemang, Sveriges agerande i FN (där sosse-regeringens representanter de senaste åren röstade ALLTID med i-länderna mot de fattiga länder) och inte minst den socialdemokratiska regeringens kontroversiella passivitet mot USA:s krigspolitik (och ibland t o m stöd som i Afghanistan och CIA:s hemliga kidnappningar).
Det finns flera kloka funderingar i Bjerelds artikel. Pedadogiskt beskriver han spänningen mellan statssuveräniteten och de mänskliga rättigheterna. Han efterlyser en partidebatt. Han vill att sossarna ska ta ansvar i arbetet att forma EU:s utrikespolitik. Men hans funderingar är i huvudsak en bra historiebeskrivning, en bra artikel för en lärobok. Denna artikel borde ha skrivits för många år tillbaka, när omvändningen var på g. Idag ter sig Bjerelds önskemål lite som en ilussion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar