Den alltid väl informerad fredsaktivisten Agneta Norberg skriver om Bilderberggruppen som har möte i Istanbul 31 maj-3 juni 2007. Bilderberggruppen har tagit sitt namn från det lyxiga Hotell Bilderberg där över ett veckoslut 1954 samlades de mest "framstående" och mäktiga männen i världen för första gången för att diskutera världens framtid. Varje år samlas sedan dess, världens mäktiga på något luxuöst hotell i världen, för att fatta beslut om mänsklighetens framtid.
Vad som avhandlas är strängt hemligt. Det är egentligen mycket märkligt att ingen får veta vad som diskuteras när världens allra mest inflytelserika personligheter möts och vars beslut påverkar hela världen. De som möts där är ledarna för världsbanken, IMF, Daimler Benz, Coca Cola, British Petroleum, Chase Manhattan Bank, American Express, Microsoft, USA:s vice president, cheferna för CIA och FBI, NATO:s generalsekreterare, senatorer i USA och kongressledamöter, europeiska statsöverhuvuden, chefredaktörer för de mest inflytelserika tidningarna. Naturligtvis är Carl Bildt på väg dit också.
Irak kommer att diskuteras, men energiproblemen kommer att dominera. USA är nu tvingad att utmana Europa, Ryssland och Kina och visa vem som bestämmer över resurserna som är kvar. Det blir punkt nummer två på dagordningen 2007.
Den tredje punkten är de europeiska relationerna med Ryssland. Inte bara i Europa utan även i Centralasien. När nu Moskva har gjort upp med Kazakhstan och Turkmenistan om transporten av gas till Europa, har USA:s geostrategiska plan att driva en kil mellan de centralasiatiska länderna och Ryssland lagts i spillror. Nu har Iran kommit att bli USA:s sista hopp i energikriget. Krig mot Iran är inte längre aktuellt, Frankrike, Ryssland, Japan och Kina investerar mycket i Iran och har dragit en linje i sanden och sagt hit men inte längre. USA kommer att få veta på denna konferens att de inte får korsa den linjen. Men USA måste kontrollera regionen, inte bara för oljereserverna, utan för att bibehålla sin ekonomiska dominans.
Denna gång gäller det även att diskutera hur man bäst ska reparera skadorna som uppstått i Världsbanken med Wolfowitz som ordförande. Även IMF befinner sig i kris.
När Bilderberggruppen hade möte i Sverige den 12 maj 1984 på hotell Saltsjöbaden höll Sara Lidman ett lysande tal utanför hotellet
"Därinne sitter nu en junta av vår tids rikaste män som en ockupationsmakt i ett högkvarter. De rådslår om kriget mot tredje världen, hur utsvältningen av tredje världen ska kunna samordnas, kan Sverige ge något råd? Som ett av de tio rikaste länderna? Är inte JR i Dallas svensk när allt kommer omkring? Vi som står här utanför grindarna har kommit för att vi skäms över att krigsförbrytaren Kissinger räknar med Sverige som en frivillig allierad i det utsvältningskrig han planerar och för".
torsdag, maj 31, 2007
onsdag, maj 30, 2007
Destabiliseringskampanjen fortsätter
Destabiliseringskampanjen som pågår mot Venezuela följer gamla mönster som mot Nicaragua och Chile. Det är ingen slump. När Nicaragua utsattes för liknande destabiliseringskampanj och de demokratiska krafterna anklagade Reagan-administrationen för att ligga bakom sa många (även i Sverige) att det var "kommunistisk propaganda". Idag kan ingen förnekade det, det finns mycket skrivet och många avslöjanden som visar hur CIA finansierade kampanjen (köpte bl a journalister och media) för att störta sandinistregeringen och ge stöd åt Contras mördarband. CIA:s inblandning i Venezuela är uppenbar. Igår avslöjades att CIA:s chef för Latinamerika Bowen Rosten befinner sig i Caracas på "studiebesök". Bland annat finns han på bild i en av oppositionens demonstrationer.
Återigen är det viktigt att poängtera hur den venezolanska massmedian aktivt deltar i destabiliseringskampanjen. I dagarna har flertalet tv-stationer/tidningar manipulerat informationen med syfte att skapa kaos och våldsamma konfrontationer. TV-stationen Globovisión visade häromdagen "helt plötsligt" under sin rapportering av demonstrationerna ett bildinslag med mordförsöket på påven Johannes Paulus II med bakgrundsmusik av Ruben Blades "det här slutar inte här". CNN fortsätter att visa prov på sin "opartiska" rapportering, nu visades ett nyhetsinslag med ett bildmontage med Chavez tillsammans med en al-Qaidaledare. Även spanska TVE gör sina "misstag", i tisdags när man rapporterade om läget i Venezuela visades bilder från en demonstration i Brasilien. USA-juristen Eva Gollinger avslöjade i veckan att "Reporter utan gränser" får pengar från Bush-administrationen (från NED och USAID) för att driva kampanjer mot Venezuela.
Media har hela tiden använts för att manipulera och skapa kaos. Den misslyckade statskuppen i april 2002 mot Chavez var samtidigt en mediakupp. De största TV-stationerna och dagstidningarna deltog aktivt i förberedelserna av kuppen och under kuppdagarna. Se här filmen The revolution will not be televised.
Ernesto Cardenal (poet, författare, präst och tidigare kulturminister i sandinisternas regering i Nicaragua) kan berätta i sin bok "La Revolución perdida" om hur den största dagstidningen La Prensa (som tillhörde högeroppositionen) under sandinisternas revolution publicerade mot betalning oavkortade rapporter skrivna av CIA. La prensa omvandlades till en språkrör för USA:s krigsföring mot det fattiga Nicaragua. I The Washington Post bad Chefredaktören Chamorro om USA:s direkta militära och ekonomiska ingrepp för att störta sandinisterna. CIA:s inblandning och finansiering av media under sandinisternas styre har avslöjats bl a av dåvarande tidningsdirektören för La Prensa Pablo Antonio Cuadra och av en av ägarna Ligia Chamorro, förresten båda kusiner till Cardenal.
Chile är ett annat skräckexempel på hur media används för att destabilisera demokratier. I senatorns Franck Churchs kartläggning av CIA:s verksamhet i Chile "Covert action in Chile" kan man läsa hur CIA finansierade den största dagstidningen El Mercurio och ett flertal radiostationer för att propagera mot och svartmåla Allendes regering.
Återigen är det viktigt att poängtera hur den venezolanska massmedian aktivt deltar i destabiliseringskampanjen. I dagarna har flertalet tv-stationer/tidningar manipulerat informationen med syfte att skapa kaos och våldsamma konfrontationer. TV-stationen Globovisión visade häromdagen "helt plötsligt" under sin rapportering av demonstrationerna ett bildinslag med mordförsöket på påven Johannes Paulus II med bakgrundsmusik av Ruben Blades "det här slutar inte här". CNN fortsätter att visa prov på sin "opartiska" rapportering, nu visades ett nyhetsinslag med ett bildmontage med Chavez tillsammans med en al-Qaidaledare. Även spanska TVE gör sina "misstag", i tisdags när man rapporterade om läget i Venezuela visades bilder från en demonstration i Brasilien. USA-juristen Eva Gollinger avslöjade i veckan att "Reporter utan gränser" får pengar från Bush-administrationen (från NED och USAID) för att driva kampanjer mot Venezuela.
Media har hela tiden använts för att manipulera och skapa kaos. Den misslyckade statskuppen i april 2002 mot Chavez var samtidigt en mediakupp. De största TV-stationerna och dagstidningarna deltog aktivt i förberedelserna av kuppen och under kuppdagarna. Se här filmen The revolution will not be televised.
Ernesto Cardenal (poet, författare, präst och tidigare kulturminister i sandinisternas regering i Nicaragua) kan berätta i sin bok "La Revolución perdida" om hur den största dagstidningen La Prensa (som tillhörde högeroppositionen) under sandinisternas revolution publicerade mot betalning oavkortade rapporter skrivna av CIA. La prensa omvandlades till en språkrör för USA:s krigsföring mot det fattiga Nicaragua. I The Washington Post bad Chefredaktören Chamorro om USA:s direkta militära och ekonomiska ingrepp för att störta sandinisterna. CIA:s inblandning och finansiering av media under sandinisternas styre har avslöjats bl a av dåvarande tidningsdirektören för La Prensa Pablo Antonio Cuadra och av en av ägarna Ligia Chamorro, förresten båda kusiner till Cardenal.
Chile är ett annat skräckexempel på hur media används för att destabilisera demokratier. I senatorns Franck Churchs kartläggning av CIA:s verksamhet i Chile "Covert action in Chile" kan man läsa hur CIA finansierade den största dagstidningen El Mercurio och ett flertal radiostationer för att propagera mot och svartmåla Allendes regering.
måndag, maj 28, 2007
Den bakvända rapporteringen om Venezuela
Det finns ingen måtta på hur pass snedvriden rapportering om Venezuela är just nu. CNN visade bilder på vad som skulle föreställa en demonstration mot den bristande press- och yttrandefriheten i Venezuela. Men i själva verket var bilderna tagna i Acapulco, Mexiko och det var en protestdemonstration från journalister som upprört protesterade mot mordet på den mexikanske journalisten Amado Ramírez. Även andra tv-kanaler i världen förmedlar dessa bilder.
fredag, maj 25, 2007
Mediemogulerna och yttrandefriheten i Venezuela
Jag har tillsammans med Eva Björklund och Eva-Britt Svensson skrivit en debattartikel om Venezuela som publiceras i veckans Stockholms Fria, den har också skickats till Expressen.
läs den här
läs den här
torsdag, maj 24, 2007
Hets mot Venezuela i Europeiska parlamentet
EU-parlamentet debatterar idag om Venezuelas beslut att inte förlänga sändningstillståndet för privata RCTV. En högermajoritet har lyckats få in en urgency om Venezuela och försöker nu få igenom en resolution. Alla urgencies ska i själva verket handla om mänskliga rättigheter. Men högern vill angripa Venezuelas regering och utnyttjar nu detta i politiska syften.
Vänstern i GUE/NGL har tillsammans med socialdemokraterna PSE och de Gröna försökt att vara motvikt. Socialdemokraterna anklagar högern i PPE för att medverka i en internationell destabiliseringskampanj utan grund. Nu på eftermiddag röstas detta och helt plötsligt är det därför mer intressant än vanligt att vara närvarande. Många parlamentariker brukar annars åka hem på torsdagmorgon.
Uppdatering: Högerns resolution mot Venezuela gick igenom med 43 röster för och 22 emot. Alltså, 719 EU-parlamentariker (92 %) var frånvarande !.
Vänstern i GUE/NGL har tillsammans med socialdemokraterna PSE och de Gröna försökt att vara motvikt. Socialdemokraterna anklagar högern i PPE för att medverka i en internationell destabiliseringskampanj utan grund. Nu på eftermiddag röstas detta och helt plötsligt är det därför mer intressant än vanligt att vara närvarande. Många parlamentariker brukar annars åka hem på torsdagmorgon.
Uppdatering: Högerns resolution mot Venezuela gick igenom med 43 röster för och 22 emot. Alltså, 719 EU-parlamentariker (92 %) var frånvarande !.
onsdag, maj 23, 2007
Bisarr kampanj mot Venezuela i svensk media
Hetsen mot Venezuela fortsätter i media och den blir bara bisarr. Som när chefredaktören för Uppsala Nya Tidning (UNT) argumenterar mot en debattartikel som jag och andra skrivit om Venezuela utan att UNT ens vågar/vill publicera vår artikel. Alltså bemöter chefredaktören våra synpunkter utan att läsarna får veta vad vi har att säga. Och det mest bisarra är att debatten handlar om yttrandefrihet och pressfrihet.
För att upplysa om pressfriheten i Venezuela tar chefredaktören till hjälp av en s k "människorättsorganisation" kallad Freedom House. Det är en organisation vars styrelseordförande James Woolsey varit en av de ledande hökarna bakom invasionen av Irak, nära medarbetare till både Reagan och Bush Senior, samt CIA-chef åren 1993-95. När propagandaorganisationer på yttersta högern som Freedom House fungerar som referenspunkt är det uppenbart att det handlar om en kampanj och inte om en saklig debatt.
För att upplysa om pressfriheten i Venezuela tar chefredaktören till hjälp av en s k "människorättsorganisation" kallad Freedom House. Det är en organisation vars styrelseordförande James Woolsey varit en av de ledande hökarna bakom invasionen av Irak, nära medarbetare till både Reagan och Bush Senior, samt CIA-chef åren 1993-95. När propagandaorganisationer på yttersta högern som Freedom House fungerar som referenspunkt är det uppenbart att det handlar om en kampanj och inte om en saklig debatt.
måndag, maj 21, 2007
Mer vapen till Irak
Den irakiska "regeringen" har ökat försvarsbudgeten med inte mindre än 26 % till 4, 1 miljarder dollar (ca 29 miljarder kronor). Detta för att köpa in mer modern krigsarsenal. "Regeringen" kommer bl a att spendera 1,5 miljarder dollar (ca 11 miljarder kronor) i inköp till krig.
Gissa från vilket land de kommer att köpa in vapen ifrån...
rätt!
USA.
Den irakiske "försvarsministern" säger att Irak kommer att ersätta sovjetdesignade AK-47 Kalashnikov med USA:s M-16 och M-4. Även helikopter och krigsfartyg kommer att köpas in...från USA.
Undrar vem det är som betalar för inköpen, kanske Sverige med sitt bistånd.
Gissa från vilket land de kommer att köpa in vapen ifrån...
rätt!
USA.
Den irakiske "försvarsministern" säger att Irak kommer att ersätta sovjetdesignade AK-47 Kalashnikov med USA:s M-16 och M-4. Även helikopter och krigsfartyg kommer att köpas in...från USA.
Undrar vem det är som betalar för inköpen, kanske Sverige med sitt bistånd.
söndag, maj 20, 2007
Dubbelmoralen finner inga gränser
Vår biståndsminister Gunilla Carlsson ska i veckan prata med palestinierna om "visionen om ett demokratiskt och livskraftigt Palestina". Hon försäkrar att aldrig "vika en tum" från denna fina vision. Hon är inte den förste och säkert inte den siste europé som tar sig över den israeliska muren för att tala palestinierna till rätta. Och hon har sina skäl, för inte kan ett folk som vill vara demokratiskt välja en regeringen som inte faller västvärlden i smaken. Den västerländska visionen om demokrati i andra världsdelar har sina villkor, demokratin och friheten är underordnade egna ekonomiska och politiska intressen. Så enkelt är det.
Om detta skriver Pierre Schori, numera general direktör för en spanskbaserad tankesmedja FRIDE, i El País. Han undrar hur européerna kan fortsätta prata om demokrati i den arabiska världen och samtidigt i praktiken motarbeta den? Att inte erkänna den demokratiskt valda palestinska regeringen och närma sig Damaskus och Teheran visar att européerna inte tar på allvar pratet om demokratin i den arabiska världen. Schori berättar om hur europeérna tidigare krävde att Arafat skulle konstitutionellt skilja på president- och regeringsmakten. Nu när denna uppdelning inte faller västvärlden i smaken, kräver européerna att den palestinske presidenten Abbas ska (i sin maktkamp mot Hamas) använda sig av en makt som enligt författningen inte tillhör honom.
Europeérna har i samförstånd med USA saboterat det palestinska folkets legitima rätt att demokratiskt välja sina ledare. Ingenting säger Carlsson i sin SvD-artikel om den ekonomiska och politiska bojkotten som EU och USA utsätter de demokratiska institutionerna i Palestina för. Och inte heller kräver hon ett slut på ockupationen. Det är denna ständiga dubbelmoral som undergräver Europas demokratiska trovärdighet i regionen. Hennes vision är en papperskonstruktion, som inte är mycket värd. Dubbelmoralen finner inga gränser.
Om detta skriver Pierre Schori, numera general direktör för en spanskbaserad tankesmedja FRIDE, i El País. Han undrar hur européerna kan fortsätta prata om demokrati i den arabiska världen och samtidigt i praktiken motarbeta den? Att inte erkänna den demokratiskt valda palestinska regeringen och närma sig Damaskus och Teheran visar att européerna inte tar på allvar pratet om demokratin i den arabiska världen. Schori berättar om hur europeérna tidigare krävde att Arafat skulle konstitutionellt skilja på president- och regeringsmakten. Nu när denna uppdelning inte faller västvärlden i smaken, kräver européerna att den palestinske presidenten Abbas ska (i sin maktkamp mot Hamas) använda sig av en makt som enligt författningen inte tillhör honom.
Europeérna har i samförstånd med USA saboterat det palestinska folkets legitima rätt att demokratiskt välja sina ledare. Ingenting säger Carlsson i sin SvD-artikel om den ekonomiska och politiska bojkotten som EU och USA utsätter de demokratiska institutionerna i Palestina för. Och inte heller kräver hon ett slut på ockupationen. Det är denna ständiga dubbelmoral som undergräver Europas demokratiska trovärdighet i regionen. Hennes vision är en papperskonstruktion, som inte är mycket värd. Dubbelmoralen finner inga gränser.
fredag, maj 18, 2007
NATO:s Guantanamo i Kosovo
Europarådets kommisarie för mänskliga rättigheter Alvaro Gil Robles berättar för tyska Spegel om NATO:s koncentrationsläger i Kosovo.
SPIEGEL ONLINE:
Mr. Alvaro Gil Robles, you visited the Camp Bondsteel war prison in Kosovo in September 2002. Why were you there? What did you see?
Robles: I traveled to Kosovo to compile a report for the Council of Europe on whether, and to what degree, people's human rights were being respected. I visited a number of prison camps, including Camp Bondsteel. What I saw there, the prisoners' situation, was one which you would absolutely recognize from the photographs of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Can you give us some more detail?
Robles: The prisoners were housed in little wooden huts, some alone, others in pairs or threes. Each hut was surrounded with barbed wire, and guards were patrolling between them. Around all of this was a high wall with watchtowers.
SPIEGEL ONLINE: How many prisoners were there? What nationalities were they?
Robles: At the time of my visit, there were 15 prisoners. Most of them were Kosovo Albanians or Serbs, and there were four or five North Africans. Some of them wore beards and read the Koran.
SPIEGEL ONLINE: What did you do?
Robles: This prison was under the command of the Nato KFOR troops, the "Kosovo Force". What interested me initially, back then, was under what legal basis KFOR was allowed to lock up prisoners outside of the normal judiciary proceedings. Because these people had been arrested directly by the army, they had not had any recourse to the judicial system. They had no lawyers. There was no appeals process. There weren't even exact orders about how long they were to be kept prisoner. I wrote in my report: this is no longer acceptable. We must introduce democratic standards, based on the rule of law. And since then, that has happened.
Robles on Camp Bondsteel: Conditions were reminiscent of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Why did this not provoke a storm of controversy back in 2002? Why are we only hearing about it now?
Robles: I wrote all the details of what I saw in my report for the Council of Europe. It was not discussed by the Council at all, but it was published on the Internet. I have also spoken openly about it many times since then, but there was not as much interest back then as there has been recently.
SPIEGEL ONLINE: The Americans have emphatically denied any responsibility for the prison camp in Kosovo. They say it was not a CIA establishment, but one belonging to the Nato KFOR troops. Is that true?
Robles: Absolutely. And the then KFOR boss, General Marcel Valentin, helped me as much as he could during my visits. There was no attempt to hide anything or hush anything up. Everyone knew what was going on in Camp Bondsteel.
SPIEGEL ONLINE: The Europeans, the German authorities too? They knew of the conditions there?
Robles: Yes, certainly. It was known that people were being held prisoner there, in those completely unsatisfactory conditions: without sufficient tangible evidence against them, without the guarantees that come with the rule of law. None of it was secret.
Interview conducted by Hans-Jürgen Schlamp
SPIEGEL ONLINE:
Mr. Alvaro Gil Robles, you visited the Camp Bondsteel war prison in Kosovo in September 2002. Why were you there? What did you see?
Robles: I traveled to Kosovo to compile a report for the Council of Europe on whether, and to what degree, people's human rights were being respected. I visited a number of prison camps, including Camp Bondsteel. What I saw there, the prisoners' situation, was one which you would absolutely recognize from the photographs of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Can you give us some more detail?
Robles: The prisoners were housed in little wooden huts, some alone, others in pairs or threes. Each hut was surrounded with barbed wire, and guards were patrolling between them. Around all of this was a high wall with watchtowers.
SPIEGEL ONLINE: How many prisoners were there? What nationalities were they?
Robles: At the time of my visit, there were 15 prisoners. Most of them were Kosovo Albanians or Serbs, and there were four or five North Africans. Some of them wore beards and read the Koran.
SPIEGEL ONLINE: What did you do?
Robles: This prison was under the command of the Nato KFOR troops, the "Kosovo Force". What interested me initially, back then, was under what legal basis KFOR was allowed to lock up prisoners outside of the normal judiciary proceedings. Because these people had been arrested directly by the army, they had not had any recourse to the judicial system. They had no lawyers. There was no appeals process. There weren't even exact orders about how long they were to be kept prisoner. I wrote in my report: this is no longer acceptable. We must introduce democratic standards, based on the rule of law. And since then, that has happened.
Robles on Camp Bondsteel: Conditions were reminiscent of Guantanamo.
SPIEGEL ONLINE: Why did this not provoke a storm of controversy back in 2002? Why are we only hearing about it now?
Robles: I wrote all the details of what I saw in my report for the Council of Europe. It was not discussed by the Council at all, but it was published on the Internet. I have also spoken openly about it many times since then, but there was not as much interest back then as there has been recently.
SPIEGEL ONLINE: The Americans have emphatically denied any responsibility for the prison camp in Kosovo. They say it was not a CIA establishment, but one belonging to the Nato KFOR troops. Is that true?
Robles: Absolutely. And the then KFOR boss, General Marcel Valentin, helped me as much as he could during my visits. There was no attempt to hide anything or hush anything up. Everyone knew what was going on in Camp Bondsteel.
SPIEGEL ONLINE: The Europeans, the German authorities too? They knew of the conditions there?
Robles: Yes, certainly. It was known that people were being held prisoner there, in those completely unsatisfactory conditions: without sufficient tangible evidence against them, without the guarantees that come with the rule of law. None of it was secret.
Interview conducted by Hans-Jürgen Schlamp
torsdag, maj 17, 2007
Högerns kampanj mot Venezuela
Den EU-parlamentariska högern i EPP försöker desperat få med sig EU-parlamentet att anta en Venezuelaresolution med anledning av att TV-kanalen RCTV inte får fortsätta sända via marknätet. Vänstern och de Gröna har sagt nej, medan socialdemokraterna, EU-parlamentets näst största grupp, ställde sig först positivt till ett uttalande men ändrade sig häromdagen. Så än så länge är det bara högern och extremhögern som driver frågan om en resolution.
Den europeiska högern kampanjar aktivt mot Venezuela. Just nu befinner sig 5 EU-parlamentariker från EPP där för att prata om yttrandefrihet, det kan du läsa i venezolanska medier här, här och här. Problemet för herrarna från Europa är att få storyn att hålla ihop, att inför hundratals venezolanska medier (den stora majoriteten tillhörande oppositionen och på bästa sändningstid) hävda att det inte finns yttrandefrihet, är ju inget annat än skrattretande. Bluffen verkar inte gå hem.
Den europeiska högern kampanjar aktivt mot Venezuela. Just nu befinner sig 5 EU-parlamentariker från EPP där för att prata om yttrandefrihet, det kan du läsa i venezolanska medier här, här och här. Problemet för herrarna från Europa är att få storyn att hålla ihop, att inför hundratals venezolanska medier (den stora majoriteten tillhörande oppositionen och på bästa sändningstid) hävda att det inte finns yttrandefrihet, är ju inget annat än skrattretande. Bluffen verkar inte gå hem.
onsdag, maj 16, 2007
Reinfeldt åker inte runt och pekar fingret
En sak är säker, vår statsminister tar sig inte över Atlanten för att peka finger på kompisen Bush. Varför förstöra en kul resa till USA med mänskliga rättigheter, Irakkriget, Guantanamo, dödsstraff och annat elände när man kan prata om "jovialiska" saker, typ att gilla varandras ledarskap. Som Reinfeldt uttrycker det "Han har kraft och ledarskap. Han skojar, han är rolig, han är lättsam. Det är en person med närvaro och bred kunskap". Bästa kommentaren från vår icke-peka finger statsminister är hans uppskattning för Bush "ledarskap i klimatfrågan". Surrealismen har sina roliga sidor.
Om något i USA-besöket kommer att sätta sina spår så är det att Reinfelft ger "politisk turism" en ny innebörd, typ mer vänligare och harmonisk.
Och journalisterna visar sin uppskattning, Eriksson på Svd "Och det var en vacker dag för att tala väder i Washington. Himlen var klarblå och det doftade av rosor från trädgården utanför Ovala rummet" och så Albons på DN "Vita husets trädgårdar doftade av nyutslagna blommor, fåglar kvittrade och ekorrar sprang mellan gräsmattorna och den numera bilfria Pennsylvania Avenue".
Himla trevligt, Kina nästa?
Om något i USA-besöket kommer att sätta sina spår så är det att Reinfelft ger "politisk turism" en ny innebörd, typ mer vänligare och harmonisk.
Och journalisterna visar sin uppskattning, Eriksson på Svd "Och det var en vacker dag för att tala väder i Washington. Himlen var klarblå och det doftade av rosor från trädgården utanför Ovala rummet" och så Albons på DN "Vita husets trädgårdar doftade av nyutslagna blommor, fåglar kvittrade och ekorrar sprang mellan gräsmattorna och den numera bilfria Pennsylvania Avenue".
Himla trevligt, Kina nästa?
måndag, maj 14, 2007
NATO + oljebolagen = sant
Om någon var orolig för vad NATO skulle få för sysslor efter kalla kriget, kommer här ett lugnande besked från högkvarteren. NATO "överväger" att utplacera sjöbaserade snabbinsatsstyrkor till stöd för privata oljebolag som t.ex. BP och Shell, vilket betyder att NATO kan sända insatsstyrkor till Afrika, Asien och Mellanöstern för att skydda oljebolagen.
En av NATO-cheferna Jamie Shea (director of policy planning) säger att det gäller att som det heter "see how we can link up with oil companies". Bli inte förvånad om vi snart hör Carl Bildt argumentera för att svenska soldater ska skickas till Saudiarabien eller Nigeria för att som vakter utanför Shell, Exxon eller BP skydda den västerländska "demokratin" och "frihet". Aldrig tidigare har devisen "Blood for oil" varit lika aktuell.
Shea är ju inte obekant för oss, han har länge agerat som NATO:s PR-man, och blev rätt känd under NATO-bombningarna mot Serbien under 1999. Som NATO-talesman förförde han under de 78 bombdagarna världens medier med felinformation och lögner. Detta avslöjade han ett år senare när han inför en grupp företagsledare höll ett föredrag under rubriken ”Att sälja en konflikt – den slutliga PR-utmaningen". Shea menade att ”målet var att vinna den allmänna opinionen, vilket inte var enkelt när NATO kränkte en stats suveränitet”.
En av NATO-cheferna Jamie Shea (director of policy planning) säger att det gäller att som det heter "see how we can link up with oil companies". Bli inte förvånad om vi snart hör Carl Bildt argumentera för att svenska soldater ska skickas till Saudiarabien eller Nigeria för att som vakter utanför Shell, Exxon eller BP skydda den västerländska "demokratin" och "frihet". Aldrig tidigare har devisen "Blood for oil" varit lika aktuell.
Shea är ju inte obekant för oss, han har länge agerat som NATO:s PR-man, och blev rätt känd under NATO-bombningarna mot Serbien under 1999. Som NATO-talesman förförde han under de 78 bombdagarna världens medier med felinformation och lögner. Detta avslöjade han ett år senare när han inför en grupp företagsledare höll ett föredrag under rubriken ”Att sälja en konflikt – den slutliga PR-utmaningen". Shea menade att ”målet var att vinna den allmänna opinionen, vilket inte var enkelt när NATO kränkte en stats suveränitet”.
söndag, maj 13, 2007
Legosoldaterna i Irak
The Nation-journalisten Jeremy Scahill har skrivit en mycket viktig bok om legosoldaterna i det ockuperade Irak "Blackwater: The Rise of the World's Most Powerful Mercenary Army". Schill menar att vid sidan om USA-armén finns idag i Irak minst 126 000 "privata" anställda i USA-bolag som Blackwater, Triple Canopy och DynCorp. Antalet dödade och sårade är hemliga, men uppskattas till 770 dödade och 7 700 skadade.
Schill fick denna vecka vittna i The House Appropriations Subcommittee on Defense kring det växande antalet privata "krigsentrepenörer" i Irakkriget. Han påpekar i sitt vittnesmål att legosoldaterna i privata bolag har bättre villkor än soldaterna i USA-armén. De har högre löner, t o m dubbelt, och dessutom kommer de lätt undan när de begår brott.
"Despite the fact that tens of thousands, perhaps hundreds of thousands, have streamed in and out of Iraq since March of 2003, only two private contractors have faced any criminal prosecution. Two. One was a KBR employee alleged to have stabbed a co-worker, the other pleaded guilty to possession of child pornography images on his computer at Abu Ghraib prison. In four years, there have been no prosecutions for crimes against Iraqis and not a single known prosecution of an armed contractor".
Schill fick denna vecka vittna i The House Appropriations Subcommittee on Defense kring det växande antalet privata "krigsentrepenörer" i Irakkriget. Han påpekar i sitt vittnesmål att legosoldaterna i privata bolag har bättre villkor än soldaterna i USA-armén. De har högre löner, t o m dubbelt, och dessutom kommer de lätt undan när de begår brott.
"Despite the fact that tens of thousands, perhaps hundreds of thousands, have streamed in and out of Iraq since March of 2003, only two private contractors have faced any criminal prosecution. Two. One was a KBR employee alleged to have stabbed a co-worker, the other pleaded guilty to possession of child pornography images on his computer at Abu Ghraib prison. In four years, there have been no prosecutions for crimes against Iraqis and not a single known prosecution of an armed contractor".
lördag, maj 12, 2007
Om medier och yttrandefrihet i Venezuela
1.Måltavlan för kampanjen mot Venezuela är just nu yttrandefriheten. Som ett mantra sprids nu via västerländska medier att yttrandefriheten i Venezuela stryps och att all oppositionell media förbjuds. Detta är långt ifrån sanningen. Myndigheterna i Venezuela har beslutat att inte förlänga RCTV:s rätt att sända via marknätet. Däremot kan och får RCTV fortsätta sända via Kabel-tv och med all sannolikhet kommer RCTV att fortsätta sina tv-sändningar.
2. Det finns inget land i Latinamerika där oppositionen har en sån makt över media. Av de 20 största medier kontrollerar högeroppositionen 12 (TV: Globovision, RCTV, Televen, Venevision, TV Venezuela, Dagstidningar: El Universal, El Nacional, El Nuevo Pais, Tal Cual, El Mundo Radio: Radio Caracas Radio och Union Radio). Regeringen/vänstern kontrollerar 6 (TV: Venezuela de Television, ViveTV, Telesur, Dagstidningar: Vean Radio: YVKE-radio och Radio Nacional) och två tillhör inte nån av de två politiska lägren; dagstidningen Las Ultimas Noticias och radiostationen Tropical.
3. Eftersom den partipolitiska oppositionen är i kris fungerar de privata medierna i praktiken som opposition. Nyhetssändningar och samhällsprogram är partiska inslag mot Chavez-regering. Under den stora blockaden och strejken 2001-2002 organiserad av oljeindustrin sände tv-kanalerna i genomsnitt 700 reklaminslag varje dag till stöd för strejken. Grövst var det under statskuppen 11 -13 april 2002, då TV-kanalerna Venevision, RCTV, Globovision och Televen ersatte sina vanliga program med anti-Chávez-inslag, vilka endast avbröts av reklaminslag som uppmanade tittarna att gå ut på gatorna: "Backa inte ett steg! Ut! Gå nu!" Reklamsnuttarna finansierades av oljeindustrin och sändes gratis som "public service-meddelanden". TV-stationen Venevisión var värd för möten för kuppmakarna och medan medierna ”informerade” om Chavez "avgång" infördes en total nyhetsmörkläggning om de hundratusentals människor som ute på gatorna demonstrerade för att återinsätta honom. I stället valde tv-kanalerna att under kuppdagarna visa Pretty Woman och tecknade filmer med Tom och Jerry.
4. RCTV ägs av koncernen 1BC som är det näst största medieföretaget i landet med en omsättning på mer än 300 miljoner dollar om året (över 2 miljarder kronor). 1BC äger tv-kanalen RCTV, radiostationen RCR, skivaffärskedjan Recordland och flygbolaget Aerotuy. RCTV kontrolleras av Marcel Granier som gjort stora förmögenheter på vapenhandeln. Granier är representant för General Dynamics som tillverkar bl a stridsflygplanet F16, Abrams tanks och annat vapen som idag används i USA:s ockupation av Irak. Granier/RCTV fick 1987 sin sändningskoncession via marknätet förlängd i 20 år per ett dekret av den då sittande presidenten Lusinchi. Granier och medieföretaget fick i gengäld bl a avskeda regeringskritiska journalister som José Vicente Rangel (fram till förra året vicepresident), Federico Álvarez y Alfredo Tarre Murci.
5. Venezuelas privata tv-kanaler ägs av två rika familjer (Granier-Phelps och Cisneros) och landets mediemonopol ligger bland de högsta i hela Latinamerika. 85% av reklamintäkterna går till Granier-Phelps 1BC och Cisneros Venevisión. Dessa två TV-bolag har kontroll över 66 % av TV och radiosändningarna och producerar 80 % av det som sänds i Venezuela. Det största mediebolaget Venevisión som kontrolleras av Gustavo Cisneros har enorma investeringar i Latinamerika och USA (Chilevisión, Caracol, Caribean Communication Network, tv-bolagen i USA Univisión och Galavisión mfl). Venevisión har vinster på nära 5 miljarder dollar om året.
2. Det finns inget land i Latinamerika där oppositionen har en sån makt över media. Av de 20 största medier kontrollerar högeroppositionen 12 (TV: Globovision, RCTV, Televen, Venevision, TV Venezuela, Dagstidningar: El Universal, El Nacional, El Nuevo Pais, Tal Cual, El Mundo Radio: Radio Caracas Radio och Union Radio). Regeringen/vänstern kontrollerar 6 (TV: Venezuela de Television, ViveTV, Telesur, Dagstidningar: Vean Radio: YVKE-radio och Radio Nacional) och två tillhör inte nån av de två politiska lägren; dagstidningen Las Ultimas Noticias och radiostationen Tropical.
3. Eftersom den partipolitiska oppositionen är i kris fungerar de privata medierna i praktiken som opposition. Nyhetssändningar och samhällsprogram är partiska inslag mot Chavez-regering. Under den stora blockaden och strejken 2001-2002 organiserad av oljeindustrin sände tv-kanalerna i genomsnitt 700 reklaminslag varje dag till stöd för strejken. Grövst var det under statskuppen 11 -13 april 2002, då TV-kanalerna Venevision, RCTV, Globovision och Televen ersatte sina vanliga program med anti-Chávez-inslag, vilka endast avbröts av reklaminslag som uppmanade tittarna att gå ut på gatorna: "Backa inte ett steg! Ut! Gå nu!" Reklamsnuttarna finansierades av oljeindustrin och sändes gratis som "public service-meddelanden". TV-stationen Venevisión var värd för möten för kuppmakarna och medan medierna ”informerade” om Chavez "avgång" infördes en total nyhetsmörkläggning om de hundratusentals människor som ute på gatorna demonstrerade för att återinsätta honom. I stället valde tv-kanalerna att under kuppdagarna visa Pretty Woman och tecknade filmer med Tom och Jerry.
4. RCTV ägs av koncernen 1BC som är det näst största medieföretaget i landet med en omsättning på mer än 300 miljoner dollar om året (över 2 miljarder kronor). 1BC äger tv-kanalen RCTV, radiostationen RCR, skivaffärskedjan Recordland och flygbolaget Aerotuy. RCTV kontrolleras av Marcel Granier som gjort stora förmögenheter på vapenhandeln. Granier är representant för General Dynamics som tillverkar bl a stridsflygplanet F16, Abrams tanks och annat vapen som idag används i USA:s ockupation av Irak. Granier/RCTV fick 1987 sin sändningskoncession via marknätet förlängd i 20 år per ett dekret av den då sittande presidenten Lusinchi. Granier och medieföretaget fick i gengäld bl a avskeda regeringskritiska journalister som José Vicente Rangel (fram till förra året vicepresident), Federico Álvarez y Alfredo Tarre Murci.
5. Venezuelas privata tv-kanaler ägs av två rika familjer (Granier-Phelps och Cisneros) och landets mediemonopol ligger bland de högsta i hela Latinamerika. 85% av reklamintäkterna går till Granier-Phelps 1BC och Cisneros Venevisión. Dessa två TV-bolag har kontroll över 66 % av TV och radiosändningarna och producerar 80 % av det som sänds i Venezuela. Det största mediebolaget Venevisión som kontrolleras av Gustavo Cisneros har enorma investeringar i Latinamerika och USA (Chilevisión, Caracol, Caribean Communication Network, tv-bolagen i USA Univisión och Galavisión mfl). Venevisión har vinster på nära 5 miljarder dollar om året.
torsdag, maj 10, 2007
Apartheid muren och restriktioner knäcker Palestina
Ingen munter rapport precis den som Världsbanken presenterade igår om de ekonomiska konsekvenserna av Israels ockupation av Palestina. De restriktioner som Israel påtvingat palestinierna i de ockuperade områdena knäcker Palestinas ekonomi.
- Palestinierna förvrägas tillträde till stora områden av Västbanken, Jordandalen, östra Jerusalem, vägar och andra "stängda" områden. Enligt världsbanken har inte palestinierna tillträde till över 50 % av Västbankens mark.
- Israels mur i Palestina, Västbankensbarriärer och system av väg- och zonrestriktioner ökar kontinuerligt i omfattning. I mars uppgick dessa "restriktioner" till 546 stycken, 44 % fler än november 2005.
- Palestinierna förbjuds att använda över 41 huvudvägar i Västbanken. Dessa är till för de israeliska bosättarna och för internationella myndigheter.
-De israeliska restriktionerna har delat det ockuperade Västbanken i tio ekonomiskt isolerade enklaver.
Den israeliska dagstidningen Haaretz skriver i en ledare:
- Palestinierna förvrägas tillträde till stora områden av Västbanken, Jordandalen, östra Jerusalem, vägar och andra "stängda" områden. Enligt världsbanken har inte palestinierna tillträde till över 50 % av Västbankens mark.
- Israels mur i Palestina, Västbankensbarriärer och system av väg- och zonrestriktioner ökar kontinuerligt i omfattning. I mars uppgick dessa "restriktioner" till 546 stycken, 44 % fler än november 2005.
- Palestinierna förbjuds att använda över 41 huvudvägar i Västbanken. Dessa är till för de israeliska bosättarna och för internationella myndigheter.
-De israeliska restriktionerna har delat det ockuperade Västbanken i tio ekonomiskt isolerade enklaver.
Den israeliska dagstidningen Haaretz skriver i en ledare:
"Even a government that, due to its weakness, is not currently capable of working to resolve the conflict with the Palestinians cannot free itself of its obligation to manage the occupied territories in a way that enables people to live there. The Palestinian population cannot wait patiently for the final Winograd report on the Second Lebanon War or the results of the Labor Party primaries, because in the meantime it is living in the cruel reality described in the World Bank report released this week. The particularly harsh report shows that Israel continues to take into consideration only the settlers' needs, while abrogating even the minimal needs of the Palestinians".
Gaviria: Häxjakt på oppositionen i Colombia
Flamman publicerar idag min intervju med den colombianska oppositionens ledare, Carlos Gaviria. Läs här
tisdag, maj 08, 2007
Högervindar i Europa
Europa rör sig inte mot mitten, utan snarare mot höger. Allt från de antisemitiska tvillingarna Kaczynski i Polen till den medialt starka Berlusconismen, från extremhögern som tar sig in i maktsfären hand i hand med den traditionella högern (som egentligen aldrig övergav den), till Storbritanniens Blairismen, som nu lämnar efter sig ett stort ras (till konservatismen).
Det är mellanskikten som rör sig mot höger. Det är mellanskikten som belägrade av mediekampanjer om massinvandring och mikrokriminalitet söker sig till höger i sitt ivriga försvar av den konsumentinriktade välfärd. En välfärd som de anser är en privat rättighet och inte en gemensam tillgång. Mer säkerhet vill de ha, men mer osäkerhet kommer högern att ge dem, och ju mer säkerhet de kräver desto mer kommer de att rösta på högern. Det är lättare att individualisera fienden i andra, i synnerhet hos invandraren, än att, och mellanskikten med sin atomisering är oförmögna till det, se andra möjliga världar.
Sarkos seger i Frankrike är det definitiva slutet på gaullismen. Det är slutet på den radikala konservatismen som lyckades med att både besegra Vichy och '68-rörelsen och dra Frankrike ur det algeriska slakteriet. Gaullismen bidrog också till att hålla Frankrike utanför den råa nyliberala vintern. Paradoxallt nog besegras Gaullismen av en Sarkozy som stolt definierar sig som höger och "USA-vän".
Sarkos seger är också en seger för Bush och Rumsfeld. Det “gamla Europa” Frankrike-Tyskland, som för fyra år sedan visste avvärja det irakiska slakteriet, finns inte längre. Utan tvekan skulle Merkel och Sarko stödja USA:s invansion av Irak.
Även den politiska vänstern förflyttar sina positioner i takt med mellanskikten. I stort sett är socialdemokratin på marsch mot mitten, inte enbart Blair, även i Italien med det Demokratiska partiet, i Frankrike där en viktig del av franska socialistpartiet är på väg att alliera sig med högerpolitikern François Bayrou och i Tyskland där socialdemokratin bekvämt regerar med Kristdemokraterna. Logiken är inte svårt att förstå. Det går inte att förbise siffrorna. Om de stannar på vänsterkanten ställer de sig utanför köttgrytorna. Men om de regerar med höger-centern kan de inte föra en vänsterpolitik. På det sättet tvingas "vänstern" om den vill regera ge mellanskikten vad de vill ha: högerpolitik. Och om väljarna skulle återvända till vänstern, kommer de att hitta ett tomt rum, tömd av post-ideologiska politiker.
Det är mellanskikten som rör sig mot höger. Det är mellanskikten som belägrade av mediekampanjer om massinvandring och mikrokriminalitet söker sig till höger i sitt ivriga försvar av den konsumentinriktade välfärd. En välfärd som de anser är en privat rättighet och inte en gemensam tillgång. Mer säkerhet vill de ha, men mer osäkerhet kommer högern att ge dem, och ju mer säkerhet de kräver desto mer kommer de att rösta på högern. Det är lättare att individualisera fienden i andra, i synnerhet hos invandraren, än att, och mellanskikten med sin atomisering är oförmögna till det, se andra möjliga världar.
Sarkos seger i Frankrike är det definitiva slutet på gaullismen. Det är slutet på den radikala konservatismen som lyckades med att både besegra Vichy och '68-rörelsen och dra Frankrike ur det algeriska slakteriet. Gaullismen bidrog också till att hålla Frankrike utanför den råa nyliberala vintern. Paradoxallt nog besegras Gaullismen av en Sarkozy som stolt definierar sig som höger och "USA-vän".
Sarkos seger är också en seger för Bush och Rumsfeld. Det “gamla Europa” Frankrike-Tyskland, som för fyra år sedan visste avvärja det irakiska slakteriet, finns inte längre. Utan tvekan skulle Merkel och Sarko stödja USA:s invansion av Irak.
Även den politiska vänstern förflyttar sina positioner i takt med mellanskikten. I stort sett är socialdemokratin på marsch mot mitten, inte enbart Blair, även i Italien med det Demokratiska partiet, i Frankrike där en viktig del av franska socialistpartiet är på väg att alliera sig med högerpolitikern François Bayrou och i Tyskland där socialdemokratin bekvämt regerar med Kristdemokraterna. Logiken är inte svårt att förstå. Det går inte att förbise siffrorna. Om de stannar på vänsterkanten ställer de sig utanför köttgrytorna. Men om de regerar med höger-centern kan de inte föra en vänsterpolitik. På det sättet tvingas "vänstern" om den vill regera ge mellanskikten vad de vill ha: högerpolitik. Och om väljarna skulle återvända till vänstern, kommer de att hitta ett tomt rum, tömd av post-ideologiska politiker.
måndag, maj 07, 2007
Närmare atlanten, Sarkozys Frankrike
Ingen tvekan om att det gamla Europa, Tyskland-Frankrike som tidigare med Chirac och Schröder åtminstone i retoriken haft en egen ståndpunkt i den internationella politiken, är på väg att närma sig Bush. Sarkozys seger i presidentvalet förstärker den trasatlantiska alliansen Europa-USA. Annat vare för några år sedan när USA startade invasionen i Irak och Frankrike-Tyskland höjde rösten.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har sen tidigare sökt en starkare allians med USA och den nyvalde franske presidenten Sarkozy är ju som han själv säger "USA-vän". Sarkozy stöd till USA:s krig i Irak är känt och han är också varm anhängare av "kampen mot terrorismen". Blair kommer nu för första gången att inte stå ensam i BUSH-hejarklacken, det blir en trio, en stark trio (Nico, Angy and Tony).
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har sen tidigare sökt en starkare allians med USA och den nyvalde franske presidenten Sarkozy är ju som han själv säger "USA-vän". Sarkozy stöd till USA:s krig i Irak är känt och han är också varm anhängare av "kampen mot terrorismen". Blair kommer nu för första gången att inte stå ensam i BUSH-hejarklacken, det blir en trio, en stark trio (Nico, Angy and Tony).
fredag, maj 04, 2007
Slutet på Blairismen?
Valresultaten i Storbritannien måste ses i första hand som slutet på blairismen och ett hårt nederlag för tredjevägens socialdemokratin. Hur och vem nu tar över i den marknadsliberala socialdemokratin återstår att se, dock är det klart att det kommer att röra om i den interna konfrontationen mellan den marknadsliberala 3:e vägen som varit ledande i den europeiska socialdemokratin och den mer välfärdsvänliga delen knuten till arbetarrörelsen. Det kanske är så att de lokala valen kommer att få mer effekt i den europeiska socialdemokratin än i Storbritannien (med Skottland som undantag). Om Royal (som hör hemma i Blairismen) förlorar i Frankrike kommer detta ännu mer att accentueras.
New Labors försvagning har stärkt de nationella separatistiska partierna i både Wales och Skottland. I brist på alternativ har de konservativa Tories fått missnöjesrösterna i England. Men förutom SNP i Skottland har dock de lokala valen inte medfört större sensation. New Labor tappade rejält men inte tillräckligt mycket (åtminstone inte i England och Wales), Tories fick inget genombrott som de behövde för att utmana laborregeringen, Liberaldemokraterna lyckades inte denna gång heller fullt ut, och varken fascisterna i British National Party (BNP) eller det progressiva gröna partiet fick stor utdelning av missnöjet med Blair (framförallt bland arbetarklassen).
Fascisterna i BNP hade denna gång ställt upp med mer än 750 kandidater och satsade mycket på att ta hem röster i arbetarklassområden där New Labor tidigare haft stor majoritet. Men tack och lov förlorade de stöd i starka områden som Burnley som är det valdistrikt där de för ett antal år sedan fick sitt första valgenombrott. Men tyvärr i vissa områden blev de det tredje största partiet, som i Stoke-on-Trent.
För vänstern gick inte valet helt strålande. De gröna fick 110 platser i Englands kommunala parlamenten (inte illa, men inte tillräckligt bra) och tappade i Skottland men är kvar och kan komma att ingå i majoriteten, Galloways Respect ställde upp i 25 lokala val och fick 3 platser (och har nu totalt 20 ledamöter), Skotska Scottish Socialist party (SSP) förlorade alla 6 platser i det skotska parlamentet pga av splittring som gjorde att en av ledarna Tommy Sheridan gick till val med ett nystartat parti Solidarity (som inte heller lyckades). Det kanske mest sensationella nyheten inom vänstern är att det lilla brittiska kommunistpartiet (CPB)för första gången på över 30 år ställde upp i val med egna kandidater (i Wales). Tidigare har de alltid stött Labors kandidater som ett sätt att inte splittra arbetarrörelsens röster.
New Labors försvagning har stärkt de nationella separatistiska partierna i både Wales och Skottland. I brist på alternativ har de konservativa Tories fått missnöjesrösterna i England. Men förutom SNP i Skottland har dock de lokala valen inte medfört större sensation. New Labor tappade rejält men inte tillräckligt mycket (åtminstone inte i England och Wales), Tories fick inget genombrott som de behövde för att utmana laborregeringen, Liberaldemokraterna lyckades inte denna gång heller fullt ut, och varken fascisterna i British National Party (BNP) eller det progressiva gröna partiet fick stor utdelning av missnöjet med Blair (framförallt bland arbetarklassen).
Fascisterna i BNP hade denna gång ställt upp med mer än 750 kandidater och satsade mycket på att ta hem röster i arbetarklassområden där New Labor tidigare haft stor majoritet. Men tack och lov förlorade de stöd i starka områden som Burnley som är det valdistrikt där de för ett antal år sedan fick sitt första valgenombrott. Men tyvärr i vissa områden blev de det tredje största partiet, som i Stoke-on-Trent.
För vänstern gick inte valet helt strålande. De gröna fick 110 platser i Englands kommunala parlamenten (inte illa, men inte tillräckligt bra) och tappade i Skottland men är kvar och kan komma att ingå i majoriteten, Galloways Respect ställde upp i 25 lokala val och fick 3 platser (och har nu totalt 20 ledamöter), Skotska Scottish Socialist party (SSP) förlorade alla 6 platser i det skotska parlamentet pga av splittring som gjorde att en av ledarna Tommy Sheridan gick till val med ett nystartat parti Solidarity (som inte heller lyckades). Det kanske mest sensationella nyheten inom vänstern är att det lilla brittiska kommunistpartiet (CPB)för första gången på över 30 år ställde upp i val med egna kandidater (i Wales). Tidigare har de alltid stött Labors kandidater som ett sätt att inte splittra arbetarrörelsens röster.
torsdag, maj 03, 2007
Nyanserad analys behövs i konflikten Ryssland-Estland
Den upptrappade konflikten mellan Estland (nu med stöd av USA och NATO) och Ryssland är en fortsättning på en konfrontation som pågått en längre period. Media har i första hand fokuserat på hur Ryssland mer och mer går mot nationalism och en förstärkning av en odemokratisk centralmakt. Men det som glöms bort är de antiryska och reaktionära strömningarna i Estland. Konflikten om statyn är ett uttryck för en antirysk våg med klara rasistiska tongångar, med öppen diskriminering av medborgare med rysk påbrå.
En annan viktig aspekt som kommer fram i uttalanden från väst, ex från Carl Bildt, är hur man från väst utnyttjar konfrontationen för att vilja isolera Ryssland. I synnerhet försöker USA att öppna en kil mellan EU och Ryssland.
Det är läget att nyansera analysen, att inte enbart se Ryssland som boven utan att också kritisera Estland för kränkningarna på sin ryska befolkning, och fokusera mer på hur andra stormakter utnyttjar konfrontationer för egna syften. Som John Hörnqvist skriver i en kommentar:
"Utgår man från det skulle man sedan kunna kritisera dåligheter hos både den estniska regeringen (genom att peka på hur dess nuvarande agerande stärker de etniska motsättningarna i landet) och den ryska (som verkligen kör ett stormaktsspel även när den inte har några goda skäl att lägga sig i) samtidigt som man sätter fingret på det som verkar vara det bakomliggande syftet (men vilket aldrig diskuteras i offenligheten) hos i alla fall NATO och USA, att öka klyftan mellan Ryssland och EU".
En annan viktig aspekt som kommer fram i uttalanden från väst, ex från Carl Bildt, är hur man från väst utnyttjar konfrontationen för att vilja isolera Ryssland. I synnerhet försöker USA att öppna en kil mellan EU och Ryssland.
Det är läget att nyansera analysen, att inte enbart se Ryssland som boven utan att också kritisera Estland för kränkningarna på sin ryska befolkning, och fokusera mer på hur andra stormakter utnyttjar konfrontationer för egna syften. Som John Hörnqvist skriver i en kommentar:
"Utgår man från det skulle man sedan kunna kritisera dåligheter hos både den estniska regeringen (genom att peka på hur dess nuvarande agerande stärker de etniska motsättningarna i landet) och den ryska (som verkligen kör ett stormaktsspel även när den inte har några goda skäl att lägga sig i) samtidigt som man sätter fingret på det som verkar vara det bakomliggande syftet (men vilket aldrig diskuteras i offenligheten) hos i alla fall NATO och USA, att öka klyftan mellan Ryssland och EU".
onsdag, maj 02, 2007
bye, bye IMF och världsbanken
Venezuela drar sig ur IMF och världsbanken. Chavez sa igår i sitt första majtal att han vill snarast skriva under utträdet. Detta var ju så klart väntat. När Venezuela förra månaden slutbetalade i förväg skulderna till IMF och världsbanken, lån som gick ut år 2012, var det givet att nästa steg var att gå ut ur dessa två organisationer som mer drabbat än hjälpt Venezuela.
Landet har i över 30 år varit beroende av IMF och världsbanken och fick sin höjdpunkt 1989 när skulden till dessa två organ var uppe i 25 miljarder dollar och den sittande regeringen annonserade att man inte kunde betala av. Carlos Andres Perez, korrupt president (s), gick med på ett av IMF och världsbankens ökända åtgärdsprogram, något som omgående orsakade en folklig resning, kallad Caracazo. Regeringen svarade med våld och mord. Det var början på slutet för nyliberalismen i Venezuela.
Landet har i över 30 år varit beroende av IMF och världsbanken och fick sin höjdpunkt 1989 när skulden till dessa två organ var uppe i 25 miljarder dollar och den sittande regeringen annonserade att man inte kunde betala av. Carlos Andres Perez, korrupt president (s), gick med på ett av IMF och världsbankens ökända åtgärdsprogram, något som omgående orsakade en folklig resning, kallad Caracazo. Regeringen svarade med våld och mord. Det var början på slutet för nyliberalismen i Venezuela.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)