I Sverige vinner man inte val pa utrikespolitik och det har våra politiker bekräftat nu i Almedalen med sin tystnad kring Israels terrorn gentemot det palestinska folket. Tystnaden har varit kompakt. Endast vansterpartiet har vagat bryta med politikens rostfiske och uttalat sig skarpt mot Israels kriminella handlingar. Det markliga ar att de etablerade partierna skyller sin passivitet och tystnad pa valjarna, det ar valjarna som inte bryr sig, hellre mindre skatt an att rosta pa ett parti som konsekvent bekampar ockupation och brott mot manskliga rattigheter i varlden. Detta bör vi andra pa i arets valrorelse. Solidaritetsrorelsen maste vaga satta utrikespolitiken pa dagordningen, Hiroshimadagen den 6 augusti och den 11 september maste bli stora mobiliseringsdagar.
Jan Guillou skriver i Aftonbladet om politikernas likgiltighet.
"Varenda svensk politiker uttryckte sin avsky inför exempelvis terrordåden i Madrid och London, våra ledarsidor flammade av indignation och avsky. Vilket inte alls var fel, tvärtom. Felet uppstår när Israels betydligt större terrordåd inte föranleder mer än svensk politiks likgiltighet. För samtidigt som Israel trappat upp sin terrorkrigföring mot palestinierna har vi ju haft politikervecka på Gotland. Alla partier var där för att lägga fram sin politik och tala om det man ansåg mest av allt angick världen och de svenska väljarna. Kristdemokraterna, som är varma anhängare av israelisk politik, fann till och med frågan om åldersgräns för deltagande i de kommersiella tv-kanalernas dokusåpor viktigare än frågan om den pågående terrorn. Folkpartisterna, som är lika stora beundrare av Israel som kristdemokraterna, talade exempelvis om vikten av mera läxläsning i skolan. Göran Persson utlovade några hundralappar extra om året tillsysselsatta i äldrevården. För de borgerliga partierna som är anhängare av israelisk terror var nog denna tystnad i Almedalen god och bekväm. För vad skulle ha hänt om Göran Persson gått ut med hård kritik av den israeliska terrorn? Hur skulle folkpartisterna och kristdemokraterna ha hanterat den besvärligheten? De kunde ju inte gärna ha berömt den israeliska politiken och de skulle ha fåttmycket svårt att ens försvara sprängningar av broaroch elverk. Men nu slapp de undan".
"Göran Persson, som såvitt känt är en lika varm Israelanhängare som någon folkpartist eller kristdemokrat, slapp också undan. Alla var nöjda. Utom förstås vänsterledaren Lars Ohly som märkligt nog urskuldade sig när han nu visade sig ensam om attkritisera den israeliska terrorn. Han sa att man inte får några röster på sånt, men att hans samvete ändå bjöd honom att säga sin mening. Det är alltså, enligt det resonemanget, folkets fel att ingen partiledare utom Ohly intresserade sig för den pågående israeliska terrorn".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar