Evo Morales segrar med 61%. En enastående seger. Högern tillsammans når knappt 34%. Det blir den förste presidenten i Bolivias historia som lyckas sitta kvar i tre mandatperioder, dessutom med ett historiskt stort stöd.
Den starka ekonomin ska förklara Evos popularitet. Och visst, aldrig tidigare har Bolivia haft en valutareserv på 15 miljarder dollar, fattigdomen har minskat från ca 49 % till under 19 %, det råder nästan full sysselsättning, tillväxten på ca 6% är den högsta i Latinamerika, exporten har ökat från 1 miljard per år till ca 10 miljarder. Evos regering har infört både barnbidrag och allmän pension.
En framgångsrik ekonomi i vad tidigare var ett av världens fattigaste länder. Men det är knappast ekonomin som gav vänsterregeringen segern i söndagens val. Det är politiken. Som tog kontroll över naturtillgångarna och införde en mer rättvis fördelning av resurserna. Miljarderna från gas och gruvdrift som tidigare försvann utomlands med olje- och gruvjättarna har nu använts för att bekämpa analfabetismen, för riktat stöd till barnfamiljer och äldre, för att bygga infrastruktur i landet.
En "bedrift", så som medierna nonchalant insinuerat, som egentligen är en politisk strategi, långtifrån vad IMF och Världsbanken påtvingat andra fattiga länder, som bygger på många år av kamp mot nyliberalismen och kolonialismen och med sikte ställt på ett inkluderande och antirasistiskt samhälle. En politisk bedrift ledd av ursprungsfolksrörelserna, från början med blygsamt stöd från den traditionella vänstern, som efter mer än 500 år av kolonialism erkänt och gett rättigheter till majoritetsbefolkningen. Evo själv tillägnar segern till kampen mot imperialismen och kolonialismen. Som sagt en enastående bedrift!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar