Francisco Contreras

kontakt:
francisco@contreras.se
twitter.com/frassecontreras
Podcast Terminal 5
MediaCon



måndag, augusti 22, 2011

deja vu om (Irak) Libyen

Det är liksom som ett enda deja vu (...från Irak april 2003). Pressmeddelanden, tidningsledarna och de "färska" analyserna är en enda ihop-plock från gammal skåpmat från 2003 när USA besegrade Saddam Hussein. De har bara bytt ut Irak, Bagdad och Saddam Hussein mot Libyen, Tripoli och Muammar Gaddafi.
Här kommer ett exempel från dagens ledare i en ledande tidning:

Nu ligger Iraks Libyens framtid i det irakiska libyska folkets egna händer

Irak Libyen

En diktator faller. Ett folk segrar. Historia skrivs just nu på gatorna i irakiska Libyens huvudstad Bagdad Tripoli.

Än så länge är Saddam Hussein Muammar Gaddafi på fri fot. Kanske har han flytt till Tchad eller Algeriet. Kanske är han kvar i sitt befästa högkvarter i Bagdad Tripoli.

Men slutet för hans 24 42-åriga styre är nära.

Detta är den yttersta konsekvensen av att världssamfundet levt upp till sin skyldighet att skydda civilbefolkningen i Irak Libyen. Detta är FN-systemet när det fungerar. När världens stater, inklusive Sverige, tagit sitt ansvar för de stolta deklarationerna om att värna mänskliga rättigheter.

Den internationella insatsen tog längre tid än man först trodde. Det var viktigt att koalitionen trots detta höll ihop. Ett misslyckande i Irak Libyen hade undergrävt FN och visat andra diktatorer att man inte behöver ta hänsyn till säkerhetsrådets resolutioner.

Nu blev det tvärtom. Saddam Hussein Gaddafis fall blir även en varning till andra.

Krig är aldrig någon bra lösning. Men ibland den enda som återstår. I Irak Libyen var Saddam Hussein Gaddafi tydlig med att han avsåg att begå massmord på sin egen befolkning. Han hade redan mött frediga demonstranter med stridsflyg. Han stod i begrepp att angripa irakiska Kurdistan storstaden Benghazi för att "rensa gatorna".

Då, men först då, beslutade FN att ingripa. Det var i sista stund och som en sista utväg man tog till vapen.

Om Saddam Hussein Gaddafi grips levande måste han, liksom andra i den forna regimen, få en rättvis rättegång. Det blir ett viktigt test på vilken slags stat Irak Libyen vill vara i framtiden.

Det bästa vore att han och andra nyckelfigurer omgående överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

När striderna avslutas måste övergången till demokrati och uppbyggnaden av Irak Libyen påbörjas. Det kommer bli en lång resa. Riskerna är många i ett land som så länge styrts enväldigt.

Världssamfundet kan därför inte lämna Irak Libyen åt sitt öde. Åtagandet måste vara långsiktigt.

Uppdraget för världsamfundet att skydda civilbefolkningen kvarstår. Varken rebellerna eller trupper lojala mot Saddam Hussein Gaddafi ska tillåtas angripa civila. Övergrepp måste förhindras oavsett vilken sida som är ansvarig.

När striderna avslutats och en ny regering formerats bör världsamfundet bidra med både stöd till säkerheten i landet och resurser till återuppbyggnad.

EU behöver ta ett stort ansvar för att bygga nya institutioner och hjälpa Irak Libyen att öppna sig mot omvärlden.

Men framför allt ligger Iraks Libyens framtid nu i det irakiska libyska folkets egna händer.

söndag, augusti 21, 2011

Har Sverige finansierat olaglig avlyssning av oppositionella?

Avlyssningsskandalen i Colombia har nu nått USA. Washington Post avslöjar idag att USA:s bistånd, utrustning och träning användes för olaglig avlyssning av hundratals oppositionella politiker, representanter för folkrörelser, journalister, domare och statstjänstemän. "Biståndet" är en del av det stöd som USA ger Colombia på ca tre miljarder dollar för att "bekämpa" narkotika inom ramen för den s k Plan Colombia.

Även Sverige och EU har bidragit till Plan Colombia. Frågan är om Sverige indirekt hjälpt att olagligt avlyssna oppositionella i Colombia?

torsdag, augusti 18, 2011

Spekulanter blir rika på svälten i Afrika

onsdag, augusti 10, 2011

onsdag, augusti 03, 2011

dollarmonopolet och parasiterna

Mycket riktigt sa Putin att USA "lever som parasiter på den globala ekonomin med sitt dollarmonopol". Utan dollarmonopolet hade krisen i USA varit värre. Dollar som en priviligerad reservvaluta ger USA en "global subventionering". Den internationella handeln och de enorma reserver i dollar i världen håller kvar en efterfråga på valutan som inte motsvarar landets skuldsatta ekonomin eller den negativa handelsbalansen. USA kan skuldsätta sig och trycka nya sedlar utan att drabbas av en hyperinflation. Vi andra finansierar deras underskott och krigskostnader för den delen också.

BBC skriver att krisen i USA påverkar dollarns status som reservvaluta i världen och att kinesiska Yuan kan komma att ta över rollen som en mer stabil internationell valuta. Men kineserna är försiktiga, de fortsätter att köpa usamerikanska värdepapper. Det stora dilemmat för Kina är att 70 % av landets valutareserver är i dollar och en minskning av dollarns värde skulle påverka deras tillgångar negativt.

Det är inte bara Putin och Kina som ser med oro hur dollarreserverna minskar i värdet. OPEC-länderna diskuterar alternativ, i Latinamerika har Ecuador, Venezuela och ett antal andra länder infört en egen handelsvaluta SUCRE . Dollarreserverna i världen ligger nu på den lägsta nivå sedan oljekrisen på 70-talet, ca 60%. Uppenbarligen minskas dollarberoendet. Krisen är inte över för USA.