Colombia ser ut att slår rekord i allt som handlar om brott mot mänskliga rättigheter. Vi låter rapporterna tala:
- FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (UNHCHR) rapporterar att Colombia kommer två i världen, efter Sudan, i antal internflyktingar. Tre miljoner colombianer har tvingats fly sina hem, 1 miljon under de senaste 5 åren. Dessutom kommer Colombia på fjärde plats i världen i antal asylsökande.
- Den internationella Federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) skriver i en rapport att 95% av brotten mot mänskliga rättigheter i Colombia kvarstår ostraffade. Colombias facit över det usla läget för mänskliga rättigheter placerar landet bland de sämsta i världen, tillsammans med Kina, Kongo, Zimbabwe, Sudan, Somalia, Chad och Uzbekistan.
- Chefen för FN:s organ mot brott och narkotika UNODC Antonio Maria Costa är chockad över att cocaodligen i Colombia växt med 27 % under 2007. Detta trots (eller pga av) alla de miljoner dollar som USA och Colombia pumpat in i "kampen" mot droger. Icke att förglöma att de miljontals internflyktingar har sin orsak i mång och mycket pga USA:s och den colombianska statens "krig" mot cocaodlingen.
- Den brittiska liberala tidskriften The Economist presenterar den återkommande Global Peace Index och fastställer att Colombia ligger bland de tio våldsammaste länderna i världen, tillsammans med Israel, afghanistan, Sudan, Somalia och Irak.
måndag, juni 23, 2008
lördag, juni 21, 2008
sanktionerna skrotas men blockaden fortsätter
Nu skrotar EU de s k sanktionerna mot Kuba, alltså ett antal mer eller mindre "diplomatiska" sanktioner, som infördes av EU år 2005. Det var den dåvarande högerpresidenten i Spanien och gode vän med Bush, Aznar som drev på för att EU skulle straffa Kuba med en rad åtgärder för att isolera ön från EUropa. Bl a ströps EU-ländernas regeringsbesök till Kuba och man hindrade kulturutbyte på toppnivå. Dessutom måste EU-ländernas ambassader i Havanna inbjuda dissidenter till nationaldagsfirande och andra diplomatiska tillställningar. Resultatet blev att officiella kubanska representanter inte gick på tillställningarna och andra kontakter på toppnivå försvann, och EU förlorade normal diplomatisk kontakt med landet.
Egentligen infördes sanktioner redan 2003, under Spaniens krigsäventyr i Irak hand i hand med Bush. Aznar fick med sig tjeckien och Beslusconis Italien (också de inblandade i Irakinvasionen) och i januari 2005 beslöt EU att sanktionerna skulle vara kvar, men att tillämpningen av dem tillfälligt skulle upphöra.
Så sanktionerna har endast haft en symbolisk effekt, men markerat för omvärlden att EU gått USA tillmötes i sin "krigsföring" mot Kuba. Spanien har efter högerns valnederlag närmat sig återigen Kuba och anordnat ett flertal samtal och konferenser på toppnivå med kubanerna, och är återigen de som drivit en vändning i kontakterna med Kuba. Anmärkningsvärt är att Tjeckien tillsammans med Sverige varit de två länder i EU som hårdast drivit för att ha kvar sanktionerna. Men det är inte förvånande eftersom Bush-administrationen har sen länge både Tjecken och Sverige som sina starkaste bundsförvanter i attackerna mot Kuba.
Och det är USA:s blockad (som förbjuder utbytet mellan USA och Kuba och som även straffar andral länder som handlar med ön) som slår hårdast mot Kuba. Enligt uppskattningar förlorar den kubanska ekonomin över 82 miljarder dollar pga USA:s blockad.
Egentligen infördes sanktioner redan 2003, under Spaniens krigsäventyr i Irak hand i hand med Bush. Aznar fick med sig tjeckien och Beslusconis Italien (också de inblandade i Irakinvasionen) och i januari 2005 beslöt EU att sanktionerna skulle vara kvar, men att tillämpningen av dem tillfälligt skulle upphöra.
Så sanktionerna har endast haft en symbolisk effekt, men markerat för omvärlden att EU gått USA tillmötes i sin "krigsföring" mot Kuba. Spanien har efter högerns valnederlag närmat sig återigen Kuba och anordnat ett flertal samtal och konferenser på toppnivå med kubanerna, och är återigen de som drivit en vändning i kontakterna med Kuba. Anmärkningsvärt är att Tjeckien tillsammans med Sverige varit de två länder i EU som hårdast drivit för att ha kvar sanktionerna. Men det är inte förvånande eftersom Bush-administrationen har sen länge både Tjecken och Sverige som sina starkaste bundsförvanter i attackerna mot Kuba.
Och det är USA:s blockad (som förbjuder utbytet mellan USA och Kuba och som även straffar andral länder som handlar med ön) som slår hårdast mot Kuba. Enligt uppskattningar förlorar den kubanska ekonomin över 82 miljarder dollar pga USA:s blockad.
fredag, juni 13, 2008
Evo skriver brev till EU om papperslösa
Bolivias president Evo Morales har skrivit ett öppet brev till EU-parlamentarikerna där han vädjar till de att rösta emot EU:s direktiv för återvändande. Det slovenska EU-ordförandeskapet har gett direktivet hög prioritet och i mitten av juni 2008 ska EU-parlamentet rösta om det senaste "kompromissförslaget" som redan godkänts av rådet och kommisionen.
En flod av kritiska synpunkter har framförts, däribland av FN:s flyktingorgan UNHCR, Amnesty International och ECRE (the European Council on Refugees and Exiles)
Nu har Bolivias president Evo skrivit ett brev till EU-parlamentarikerna där han menar att Europas behandling av de papperslösa hårdnar med direktivet. Bl a föreslås i återvändandedirektivet att papperslösa ska kunna fängslas utan juridisk hjälp under 18 månader. "Att sitta fängslad i 18 månader utan rättegång bryter mot FN:s principer om de mänskliga rätigheter".
Evo påpekar också att det "mest anmärkningsvärda är att man tänker bygga upp koncentrationsläger" ..."Vi kan omöjligt gå med på att våra latinamerikanska papperslösa fråntas alla sina rättigheter och fängslas i koncentrationsläger. De flesta av dessa medborgare har dessutom bidragit med sitt arbete till de europeiska ländernas tillväxt".
EU-direktivet kommer just när EU försöker övertala den Andinska Gemenskapen (Bolivia, Colombia, Ecuador och Perú) att skriva under ett ”samarbetsavtal”/frihandelsavtal. Evo Morales menar att det inte kommer att gå att driva fram fri rörlighet för handel och kapital och samtidigt fängsla papperslösa. Detta är att neka grundläggande mänskliga rättigheter, som frihet och demokratiska rättigheter. Om direktivet ”godkänns kommer det att uppfattas av oss som ett etiskt hinder i våra fortsatta förhandlingar med EU, säger Evo.
Evo kritiserar även visumreglerna som nu införs i EU för bolivianska medborgare. "Vi reserverar oss också friheten att ställa samma krav på europeiska medborgare som EU ställer på bolivianska medborgare".
Det går att stödja Evo Morales brev genom att skriva under här
En flod av kritiska synpunkter har framförts, däribland av FN:s flyktingorgan UNHCR, Amnesty International och ECRE (the European Council on Refugees and Exiles)
Nu har Bolivias president Evo skrivit ett brev till EU-parlamentarikerna där han menar att Europas behandling av de papperslösa hårdnar med direktivet. Bl a föreslås i återvändandedirektivet att papperslösa ska kunna fängslas utan juridisk hjälp under 18 månader. "Att sitta fängslad i 18 månader utan rättegång bryter mot FN:s principer om de mänskliga rätigheter".
Evo påpekar också att det "mest anmärkningsvärda är att man tänker bygga upp koncentrationsläger" ..."Vi kan omöjligt gå med på att våra latinamerikanska papperslösa fråntas alla sina rättigheter och fängslas i koncentrationsläger. De flesta av dessa medborgare har dessutom bidragit med sitt arbete till de europeiska ländernas tillväxt".
EU-direktivet kommer just när EU försöker övertala den Andinska Gemenskapen (Bolivia, Colombia, Ecuador och Perú) att skriva under ett ”samarbetsavtal”/frihandelsavtal. Evo Morales menar att det inte kommer att gå att driva fram fri rörlighet för handel och kapital och samtidigt fängsla papperslösa. Detta är att neka grundläggande mänskliga rättigheter, som frihet och demokratiska rättigheter. Om direktivet ”godkänns kommer det att uppfattas av oss som ett etiskt hinder i våra fortsatta förhandlingar med EU, säger Evo.
Evo kritiserar även visumreglerna som nu införs i EU för bolivianska medborgare. "Vi reserverar oss också friheten att ställa samma krav på europeiska medborgare som EU ställer på bolivianska medborgare".
Det går att stödja Evo Morales brev genom att skriva under här
tisdag, juni 10, 2008
28 miljoner får matkuponger i USA
Apropå Bush turné i Europa rapporterar nyhetsbyrån Reuter att nästan 28 miljoner människor i USA fick matkuponger i mars - 1,5 miljoner fler än samma månad i fjol. Experter anser att siffrorna är ett tecken på växande ekonomisk nöd.
- Vi har ett stort antal fattiga familjer som förlorar inkomster samtidigt som deras utgifter ökar, sade Stancy Dean på tankesmedjan Center for Budget and Policy Priorities på måndagen.
Matkupongerna är en hjälp för fattiga att köpa mat. I snitt är bidraget cirka 1 dollar (knappt sex kronor) per måltid. Och jämfört med februari i år var det i mars 219 000 fler amerikaner som fick matkuponger.
- Matkuponger är svansen, inte hunden. Ekonomin är på nedgång och det är därför människor söker hjälp, konstaterade Dean.
Rekordet för antalet mottagare av matkuponger sattes i november 2005. Då fick nästan 30 miljoner amerikaner stödet, vilket inkluderade hjälp till nödställda efter orkanerna Katrina, Rita och Wilma.
Nu är det tid för kongressen att tillfälligt öka anslagen till matkupongerna, förlänga arbetslöshetsförsäkringarna och andra målinriktade stöd som kan stimulera ekonomin och hjälpa kämpande familjer, sade James Weil, chef för Food Research and Action Centre.
- Vi har ett stort antal fattiga familjer som förlorar inkomster samtidigt som deras utgifter ökar, sade Stancy Dean på tankesmedjan Center for Budget and Policy Priorities på måndagen.
Matkupongerna är en hjälp för fattiga att köpa mat. I snitt är bidraget cirka 1 dollar (knappt sex kronor) per måltid. Och jämfört med februari i år var det i mars 219 000 fler amerikaner som fick matkuponger.
- Matkuponger är svansen, inte hunden. Ekonomin är på nedgång och det är därför människor söker hjälp, konstaterade Dean.
Rekordet för antalet mottagare av matkuponger sattes i november 2005. Då fick nästan 30 miljoner amerikaner stödet, vilket inkluderade hjälp till nödställda efter orkanerna Katrina, Rita och Wilma.
Nu är det tid för kongressen att tillfälligt öka anslagen till matkupongerna, förlänga arbetslöshetsförsäkringarna och andra målinriktade stöd som kan stimulera ekonomin och hjälpa kämpande familjer, sade James Weil, chef för Food Research and Action Centre.
tisdag, juni 03, 2008
Så få vänner vi indianer har!
“Så få vänner vi indianer har! Man kan trakassera oss, förnedra oss, tortera oss. Vem bryr sig?”, beklagar sig Luzmila Carpio Sangueza, konstnärinna tillhörande ursprungsfolket quechua och Bolivias ambassadör i Frankrike. Vad som föranleder hennes klagan är den öppna rasismen i Bolivia mot det fattiga ursprungsfolket som härjar bland rika, privilegierade, vita i Santa Cruz, Sucre och andra städer.
Och detta får förekomma utan att världen reagerar, utan att media rapporterar, utan att världens ledande politiker visar det minsta tillstymmelse till upprördhet.
Det apartheidliknande systemet som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolk, gör sig påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistisk glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.
Händelsen i Sucre har skapat enormt bestörtning i det bolivianska samhället. Det våldsamma motståndet från de rika och vita privilegierade till reformer och lagändringar som ger ursprungsfolken faktiska rättigheter har gått överstyr. I Santa Cruz har rasistiska grupperingar med krav på autonomi satt de demokratiska institutionerna ur spel.
Detta sker i ett land där det fortfarande råder apartheid, där ursprungsfolk inte har tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter. I södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden, ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.
Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land där den nuvarande regeringen under sina två år vid makten distribuerat över 698 000 hektar till jordlösa. Tjugo gånger mer än vad tidigare regeringar gjort på 10 år! Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och för en rättvisare fördelning av resurserna.
Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill se förbättringar för ursprungsfolken och få slut på den koloniala diskrimineringen.
Tyvärr sviker det internationella samfundet det demokratiska Bolivia. Fördömanden mot rasismen hörs knappt från ledande politiker och opinionsbildare. Med sorg måste vi konstatera det som Carpio Sangueza beklagar sig över ”Så få vänner vi indianer har!”.
Vi uppmanar därför alla demokratiska krafter att ställa krav på att den svenska regeringen fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia och att den svenska regeringen uttalar sitt stöd för de reformer som ger ursprungsfolken erkännande och faktiska rättigheter.
Francisco Contreras
Ordförande i UBV/Latinamerikagrupperna
Och detta får förekomma utan att världen reagerar, utan att media rapporterar, utan att världens ledande politiker visar det minsta tillstymmelse till upprördhet.
Det apartheidliknande systemet som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolk, gör sig påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistisk glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.
Händelsen i Sucre har skapat enormt bestörtning i det bolivianska samhället. Det våldsamma motståndet från de rika och vita privilegierade till reformer och lagändringar som ger ursprungsfolken faktiska rättigheter har gått överstyr. I Santa Cruz har rasistiska grupperingar med krav på autonomi satt de demokratiska institutionerna ur spel.
Detta sker i ett land där det fortfarande råder apartheid, där ursprungsfolk inte har tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter. I södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden, ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.
Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land där den nuvarande regeringen under sina två år vid makten distribuerat över 698 000 hektar till jordlösa. Tjugo gånger mer än vad tidigare regeringar gjort på 10 år! Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och för en rättvisare fördelning av resurserna.
Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill se förbättringar för ursprungsfolken och få slut på den koloniala diskrimineringen.
Tyvärr sviker det internationella samfundet det demokratiska Bolivia. Fördömanden mot rasismen hörs knappt från ledande politiker och opinionsbildare. Med sorg måste vi konstatera det som Carpio Sangueza beklagar sig över ”Så få vänner vi indianer har!”.
Vi uppmanar därför alla demokratiska krafter att ställa krav på att den svenska regeringen fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia och att den svenska regeringen uttalar sitt stöd för de reformer som ger ursprungsfolken erkännande och faktiska rättigheter.
Francisco Contreras
Ordförande i UBV/Latinamerikagrupperna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)