Fraude i Mexiko ror om politiken

Luis Mankodis film/reportage Fraude har rort om i den mexikanska politiken. Filmen havdar vad som for majoriteten av den mexikanska befolkningen ar ett faktum, namligen att hogerpresidenten Calderon fuskade till sig segern i presidentvalet 2006. Fraude har stott pa enorma svarigheter innan den nadde sin publik; distributorer och filmindustrin, for att inte namna hogern i Mexiko, gjorde allt vad man kunde for att filmen inte skulle visas. Men nu nar den antligen kom ut har den blivit dynamit och en publiksucce.

Positivt ekonomiskt bokslut i Bolivia

Dags för bokslut 2007 i Bolivia, positiva siffror redovisas från La Paz. Exporten pekar uppåt medan utlandsskulden och arbetslösheten på väg nedåt!

• Exporten ökade från 2,5 miljarder dollar år 2006 till 5,4 miljarder under 2007.
• Tillväxten hamnade på 4,5% (år 2006 3,2%)
• Utlandsskulden minskade från 5 miljarder dollar till 2 miljarder
• Arbetslösheten minskade från 12 % till 7 %
• Oljeintäkterna ökade från 600 miljoner dollar till 2,1 miljarder.
• Inflationen slutade på 13-14%
• Staten ökade sin andel i ekonomin till 21 % och bidrar med 6 % till landets totala inkomster

Grekisk tragedi i Pakistan

Som en grekisk tragedi har familjen Bhuttos liv präglas av både mord, tidigare mördades Benazir far och Pakistans ledare efter självständigheten Zulfikar Ali och två av hennes bröder, och korruption. Hon, hennes make Asif Zardari och andra familjemedlemmar har varit inblandade i flera korruptionshärvor. Hon har åtalats i både Schweiz och Storbritannien. Hon var inblandad i skumma kontrakt med schweisiska bolag SGS och Cotecna och också hade en fot i korruptionsskandalen kring FN:s Olja mot mat-program i Irak.

Sant är det också att familjen Bhutto med sitt parti PPP varit en bidragande kraft i kampen för demokratin i Pakistan. Och att Benazir Bhutto varit drivande i kravet på en demokratisering av landet och varit en stenhård kritiker mot generalen Musharraf.

Dock har varken dessa ädla strävanden eller korruptionen varit avgörande när man på högre ort planerat kring maktfördelning för att "stabilisera" landet. För när Musharraf hamnade i ett svårt läge med stora massmobiliseringar emot sig och med islamisterna på uppgång som hotade fälla honom, gick USA in för att rädda sin allierad i "kriget mot terrorismen". Planen var att dela makten mellan Bhutto och Masharraf. Han president, hon premiärminister. Och anordna val i januari 2008 som skulle ge Bhutto en majoritet i parlamentet, legitimera Pakistan i världens ögon och marginalisera andra oppositionella krafter. Det var priset Masharraf fick betala för att USA skulle hantera situationen.

Mordet på Benazir Bhutto omöjliggör nu denna plan. Det öppnar också för en fortsatt våldsam maktkamp i Pakistan mellan olika grupper som bekänner sin lojalitet till etnicitet, religion eller till militärerna, men även till västvärlden. Emot sig har nu Masharraf och USA, islamisterna och fd presidenten Sharrif, olika etniska grupper, men även PPP:s anhängare och Al-Qaida och de pakistanska talibanerna. USA har hamnat i en svår sits. USA:s påtryckningar gentemot Pakistan har ökat befolkningens agg mot supermakten och en våldsam utveckling i Pakistan ökar också spänningen i hela området. En ytterligare försvagning av Masharraf gör ockupationen i Aghanistan ännu mer svårhanterlig för USA.

Det är svårt att föreställa sig att nånting bra kommer ut av mordet på Bhutto. Enda hoppet säger Tariq Ali är att The People's party (PPP) återigen blir ett alternativ till den korrumperade makten.

"The People's party founded by Zulfikar Ali Bhutto was built by the activists of the only popular mass movement the country has known: students, peasants and workers who fought for three months in 1968-69 to topple the country's first military dictator. They saw it as their party, and that feeling persists in some parts of the country to this day, despite everything."

"The People's party needs to be refounded as a modern and democratic organisation, open to honest debate and discussion, defending social and human rights, uniting the many disparate groups and individuals in Pakistan desperate for any halfway decent alternative, and coming forward with concrete proposals to stabilise occupied and war-torn Afghanistan. This can and should be done. The Bhutto family should not be asked for any more sacrifices."

Frigivning på väg i Colombia via Chavez

Just nu finns all uppmärksamhet i Latinamerika riktad på att vänstergerillan Farc i Colombia ska frige den före detta kongressledamoten Consuelo Gonzalez, Clara Rojas — som kidnappades 2002 tillsammans med presidentkandidaten Ingrid Betancourt — och Rojas son Emmanuel som fötts under fångenskapen. Överlämningen av de tre kommer att göras direkt till Venezuelas president Chavez. Och inte till den colombianska högerregeringen. Varken anhöriga till de kidnappade, Chavez eller Farc litar på den. Tidigare har högerpresidenten Uribe avbrutit Chavez och den liberale parlamentariker Piedad Cordovas medling precis när de var på väg att lyckas få ihop en överenskommelse. Chavez har precis avslutat en presskonferens där han ber den colombianska regeringen om att inte störa överlämningen och om tillåtelse för att skicka en delegation till staden Villavicencio i Colombia för att hämta de tre personer som ska friges. Även Argentina, Ecuador, Brasilien och Frankrike deltar i delegationen. Tyvärr har colombianska försvaret försvårat överlämningen med militära operationer i de områden där frigivningen är påtänkt. Därgör har Chavez officiellt nu bett Uribe att inte förhindra en frigivning.

För Uribe är detta ett enormt misslyckande. Den colombianska högern har gång på gång saboterat ett humanitärt utbyte, dvs en frigivning av båda sidors fångar. Man har alltid skyllt på Farc. När nu senast det var på väg att lyckas, gav Uribe order om att avbryta Chavez medling. Men Chavez och Cordovas ansträngningar var inte förgäves och har gett resultat.

Bjereld på spaning efter gångna sosse-tider

Professorn Ulf Bjereld är ju rätt sent ute med sina funderingar kring sossarnas utrikespolitik. Om det överhuvudtaget finns nåt kvar av vad som tidigare var en socialdemokratisk utrikespolitik som Bjereld väl beskriver i form av en "vision om alla folks rätt till nationellt oberoende och självbestämmande (frihet), om en ny, mer rättvis ekonomisk världsordning (jämlikhet) och om ett kraftfullt stöd till befrielserörelser i tredje världen (solidaritet)".

Snyggt, sug på de orden!

I praktiken har sossarna på topp sedan länge tillbaka kapitulerat för en real politik inom EU:s ramar och som omfamnar en världsordning som står långt ifrån exempelvis Palmes vision om en annan mer rättvis världsordning. Den senaste tiden finns det otaliga exempel på detta. Agerandet i Palestina-Israel konflikten som raserade Sveriges tidigare aktiva och modiga engagemang, Sveriges agerande i FN (där sosse-regeringens representanter de senaste åren röstade ALLTID med i-länderna mot de fattiga länder) och inte minst den socialdemokratiska regeringens kontroversiella passivitet mot USA:s krigspolitik (och ibland t o m stöd som i Afghanistan och CIA:s hemliga kidnappningar).

Det finns flera kloka funderingar i Bjerelds artikel. Pedadogiskt beskriver han spänningen mellan statssuveräniteten och de mänskliga rättigheterna. Han efterlyser en partidebatt. Han vill att sossarna ska ta ansvar i arbetet att forma EU:s utrikespolitik. Men hans funderingar är i huvudsak en bra historiebeskrivning, en bra artikel för en lärobok. Denna artikel borde ha skrivits för många år tillbaka, när omvändningen var på g. Idag ter sig Bjerelds önskemål lite som en ilussion.

ANC röstar bort Mbekis nyliberalism

Valet av Jacob Zuma till ledare i Afrikanska Nationalkongressen (ANC) är mer politiskt betydelsefull än vad som framgår i medias rapportering. Bortom personfrågan kring Zuma, ger Mbekis nederlag en viktig signal till det sydafrikanska samhället och till omvärlden. ANC:s gräsrötter har genom att rösta bort Mbeki uttryckt sitt starka avstånd till ANC-regeringens nyliberala politik.

ANC vann valet 1994 med ett Neo-kenesianskt politiskt program Reconstruction and Development Programe (RDP), som snart övergavs för en nyliberal variant Growth Employment and Redistribution Strategy (GEAR). Bakom GEAR står Mbeki. Och resultatet av denna politik är bl a mer arbetslöshet (från 16 % under 1990 till 40 % de senaste åren), den informella ekonomin har ökat till att omfatta 50 % av arbetskraften, fattigdomen drabbar 70 % av befolkningen och extrem fattigdomen ca 28 %. Privatiseringen under Mbeki av vattnet och elen och de så kallade cost recovery gör att 10 miljoner familjer ständigt drabbas av avstängningar för att de inte kan betala räkningarna. Den ojämlika och rasistiska jordfördelningen ärvt från Apartheid är nästintill intakt. En miljon människor har vräkts från lantgårdar under demokratins första årtionde.

Det var det ANC nu röstade bort.

Kucinich, enda alternativ i USA-val?

Presidentkampanjen i USA överraskar inte. Långt från att vara en demokratisk exercis, är kampen mellan Hillary och Obama en såpopera styrd av välbetalda spin doctors som väldigt lite påminner om den demokratiska tanken om flerpartisystem och aktiva och deltagande medborgare. I världens största "demokrati", mer än att välja mellan olika projekt reduceras de politiska valen till en fråga om personlig profilering. Väldigt lite skiljer presidentkandidaterna politiskt, det handlar mer om hur mycket pengar de lyckas samla in, vilka kändisar som stödjer dem och hur pass väl effektiv stab de får ihop. Demokratiska medborgarrörelser gör sig inga besvär. Därför är personangrepp och negativt kampanjande effektiva medel för att vinna röster.

Det finns få undantag i USA, som Ralph Neider som oberoende kandidat och den demokratiske presidentkandidaten Dennis Kucinich . Den sistnämnde driver ett program som verkligen utgör ett politiskt alternativ i USA. Sean Penn är en av de som uppmärksammar detta. I en intervju med DI Weekend lyfter Kongressledamoten Kucinich flera intressanta förslag som ingalunda är radikala men som är rena dynamiten i det konservativa högerstyrda USA. Kucunich vill lagstifta homosexuellas rätt till partnerskap, att frihandelsavtalet NAFTA med Mexiko och Kanada ogiltigförklaras och att USA lämnar världshandelsorganisationen WTO. Som alternativ vill han att i handelsavtal med andra länder det ska skrivas in klausuler som garanterar arbetarnas rätt att organisera sig, rätt att strejka och rätt till en säker arbetsplats med anständiga löner.

I två av de mest debatterade frågor, Irak och sjukvården, står Kucinich rätt ensam i att kräva ett omedelbart uttåg från Irak och ett skattefinansierat sjukvårdssystem.

- Min plan är att ta hem trupperna parallellt med att en internationell fredsbevarande styrka flyttar in. Först när vi inser att ockupationen bara ökar motståndet, och USA drar sig ur Irak, kan vi få stabilitet i landet.

- Vi måste ha ett icke vinstdrivande system som ger sjukvård åt alla, på precis samma sätt som alla demokratier i Europa.

Sean Penns udda vecka

Läs Sean Penn' otroligt roande Piano Wire Puppeteers

"It’s been an odd week. For me, a particularly odd week. But that’s another story. So, wait a minute. Iran DOESN’T have nuclear weapon capability??? So, who are we gonna bomb? I want to bomb somebody! "

Meanwhile, our President’s great enemy in Venezuela, Hugo Chavez, that “totalitarian,” “authoritarian,” “dictator,” that “mad man run amok,” somehow was unsuccessful in his bid for the constitutional reforms that would have allowed him to be repeatedly re-elected for life…Hmmm?

Odd week, you know? Really.

"What happened to Chavez’s “strong-arming?” His “electoral corruption?” His alleged “gagging of the press?” How in the hell could he have lost? I’m sorry, did I miss something?"

Ny författning på gång i Bolivia

Bolivias konstituerande församling har äntligen idag antagit ett förslag till ny författning. Helgens överläggningar har liksom tidigare präglats av stora konfrontationer med högerkrafterna som motsätter sig författningsreformen. Victoria G skriver här en intressant redogörelse.

Hej!
Jag följer de direktsända överläggningar ifrån Oruro och hoppas att grundlagsöverläggningarna fullföljs.

Igår lördag lyckades grundlagsmöten åter sammanträdda. De nya förhandlingarna tar plats i staden Oruro dit tusentals gruvarbetare åkte för att försvara grundlagsöverläggningarna ifrån högers terrorattentater. Under dagen har dessutom andra sociala rörelser anslutit sig för att förhindra att högerkrafter gör om det som hände i Sucre. Av de 255 ledamöter har 164 hörsammat kallelsen och överläggningarna verkar vara non stop tills alla artiklar behandlas.

Hittills har första blocket av grundlagsartiklarna som är 145 klubbats igenom med över tre tredjedelars röster av de närvarande grundlagsledarmöter. Endast artiklarna 6 och 19 har skickats till en kommission vars uppgift är att försöka hitta konsensus i dessa, i annat fall kommer dessa två artiklar beslutas genom folkomröstning. Total enighet rådde i 87 artiklar, i 56 av artiklarna fanns det mellan 1 till 6 ledamöter som hade invändningar i frågan eller biföll sitt tidigare yrkande. 85 procent av de artiklar som behandlas under överläggningarna är konsensus artiklar mellan de 16 politiska partier och deras 255 ledamöter.

I enklaven igår natt var 10 politiska partier representerade; MAS med sina 130 ledamöter, MBL med 8 ledamöter, UN med 7 ledamöter, AS med 5 ledamöter, PODEMOS med 4 ledamöter, CN med 4 ledamöter, MOP med 2 ledamöter, ASP med 2 ledamöter, AYRA med 1 ledamot och MCSFA med 1 ledamot. De politiska partier som lyste med sin frånvaro var AAI, APB, MNR-FRI, MNR och MIR.

I och med de bifallna artiklar kan man idag säga att Bolivia konstituerar sig i en enhetlig stat med sociala och juridiska rättigheter för alla sina invånare. Man fastslår att Bolivia är en mångetnisk stat som slår vakt om de tusenåriga grundorganisationerna. Staten kommer att bejaka autonomin, frihet och decentralisering. Staten är demokratisk, oberoende, självbestämmande och mångkulturell. Mångfalden är dess grund och den präglar politiken, ekonomin, juridiken, kulturen och språken allt bejakas i en integrationsprocess för att ena landet.

I artikeln 10 fastslår man att Bolivia förklarar sig som en pacifistisk stat. Man kommer därför att uppmuntra kooperation mellan stater, regioner och all befolkning i världen så att man främjar alla människors kännedom om varandras villkor. Målet med att uppmuntra ömsesidig samarbete är att främja jämställd utveckling i stället för dagens konkurrens situation. Allt samarbete mellan staterna skall ske med respekt för varje lands självbestämmande.

I samma artikel förbjuder man utländska militära baser som i bolivianskt territorium.

Den mest kritiserade artikel av högerrepresentanter i första blocket av grundlagsförslaget är artikel 56 som handlar om privat ägandet. Denna artikel har nu bifallits av 163 ledamöter av 164 .

Efter det att överläggningarna påbörjades kl. 20:00 kom 14 PODEMOS-ledamöter in i överläggningssalen och krävde att överläggningarna skulle stoppas fram till på måndag. De menade att alla PODEMOS –ledamöter skulle närvara på måndag, dock blev det kravet nedröstat. Oppositionsledamötena lämnade salen och menade att överläggningarna var illegala. Hittills har 409 artiklar bifallits. En av de sista artiklar att behandla är frågan om att fastställa Sucre som huvudstad men då frågan gick till omröstning tyckte majoriteten av ledarmötena att enna fråga inte ingick i mandaten. Omröstningen ledde till att ledarmöter från Sucre lämnade salen och förhandlingarna har i och med detta avstannat.

Victoria G

"Jämbördig" kolonialism EU-Afrika

Afrika en "jämbördig partner", Afrika en "möjlighet", det är EU:s säljande paket i toppmötet som hålls i Portugal mellan Afrikanska statschefer och EU. Utåt vill säga. I stängda rum har förhandlingarna präglats mer av ett traditionellt Nord-Syd arrangemang. Bortom retoriken kring mänskliga rättigheter, är handelsavtalen "economic partnership agreements" det centrala på förhandlingsbordet. Och här har inte europeerna sparat på krutet. De afrikanska länderna har pressats hårt av EU för att skriva under handelsavtal som är djupt ofördelaktiga för dem. Alpha Oumar Konaré ordförande i African Union Commission är starkt kritisk till handelsavtalen som kommer att skada den afrikanska industrin och landsbygden. Sydafrika och Namibia är de två länder som än så länge vägrat skriva under med motiveringen att det underminerar deras suveränitet. I gammal kolonial stil har EU-kommissionären Louis Michel sagt "These people refuse to face reality, the reality of the global economy where one must absolutely be competitive. There is no alternative to trade liberalization".

Utpressningen bakom stängda dörrar är inte endast en kolonial kvarleva, europeerna är tvungna att få med sig hem handelsavtalen för att försvara sin ställning som Afrikas främsta partner nu när Kina snabbt ökar sina investeringar på kontinenten. Fram till år 2006 hade 800 kinesiska företag investerat 1 miljarder dollar i Afrika och ca 480 joint ventures har etablerats mellan Kina och Afrikanska stater. Kina importerar 32 % av Afrikas olja och har investerat över 16 miljarder dollar inom oljabranschen de senaste åren. Dessutom har en kinesisk bank nyligen köpt upp 20 % av Standard Bank, som Afrikas störste långivare.

Reflektioner kring nederlaget i Venezuela

Två viktiga reflektioner kring nederlaget i Venezuela

Tariq Ali i Flamman
Vad kan nu göras? Presidenten sitter kvar till 2013 och vad han än kan anses vara i övrigt, kommer Chávez aldrig att bli en vingklippt president. Han är en kämpe och han kommer att fundera på hur han skall stärka processen. Rätt hanterad skulle förlusten kunna vara en förklädd välsignelse. Den har, trots allt, punkterat argumentet från västvärldens propagandister som under de senaste åtta åren har påstått att demokratin i Venezuela är död och att tyranniet har vunnit. De som såg Chávez tal, där han accepterade nederlaget, kan inte tvivla på hans tilltro till en social process som befästs demokratiskt. Så mycket är klart. En av svagheterna för rörelsen i Venezuela har varit det överdrivna beroendet till en person. Det är farligt för personen (en kula kan räcka) och det är ohälsosamt för den bolivarianska processen.

Intervju i La Jornada med Jose Vicente Rangel, fd vice president i Venezuela. Han nämner som skäl till nederlaget regeringens oduglighet och övertron att det var politiken och inte ekonomin som var avgörande. Han säger också att Chavez har fel när han hävdar att det venezolanska folket inte var moget för ett socialistiskt projekt. Att i en sådan svår folkomröstning, med mediala attacker och en enorm desinformation, få hälften av väljarna att rösta för ett socialistiskt projekt är ett bra resultat, det har aldrig hänt tidigare i världen. Rangel fördjupar sig i de ekonomiska problemen. Det finns säger han problem med inflationen, dollarn på svarta marknaden och den låga produktiviteten.

Hårt nederlag för vänstern i Venezuela

Det är uppenbart att oppositionen i Venezuela fick med sig hem en stor seger. För även om marginalen i gårdagens folkomröstningen är knapp (50,7 % för Nej och 49.3 % för Ja) är Nej-sidans seger ett svårt nederlag för Chávez, för den bolivarianska rörelsen men även för den latinamerikanska vänstern. Inte i samma omfattning som när Sandinisterna förlorade makten i början av 1990-talet men det är ett strategiskt nederlag. Reformen var ett kvalitativt steg i riktning mot socialismen och vänstern misslyckades att vinna en majoritet för detta.

Huvudskälet till valnederlaget är att vänstern inte lyckades mobilisera sitt folk, medan oppositionen gick disciplinerad till valurnorna. I reella siffror fick oppositionen samma 4 miljoner röster som i presidentvalet i december 2006. Medan vänstern sjönk från 7 miljoner till 4 miljoner. Valskolket på nära 45 % (mycket högt för en sådan avgörande folkomröstning!) kommer nästan helt från de fattiga som är Chávez kärnväljare. Även delar av medelklassen som tidigare röstat på Chávez gick på högerns skrämselpropaganda och gick över till oppositionen (tillsammans med socialdemokratiska PODEMOS och generalen Baduel).

Den stora frågan nu för Chávez och den venezolanska vänstern är varför de fattiga samhällsklasserna inte trodde på reformen och stannade hemma. Oppositionens styrka är ett mindre bekymmer, det är en splittrad opposition utan politiskt projekt. Den samlar allt från fascister, extremhögern till socialdemokrater, en salig blandning som enas endast i sin opposition till Chávez.

Det enda bra som kan komma ut från valresultatet är att Venezuela nu kan (allt är möjligt!) äntligen få en demokratisk opposition, som satsar på val och den demokratiska vägen istället för att sabotera, kuppa och ta till våld.

Avgorande folkomrostnıng ı Venezuela

Manga ar forvantnıngarna och farhagorna ınfor dagens folkomrostnıng ı Venezuela. Och den har en sadan sprangkraft att mobılıserıngen av det venezolanska samhallet varıt enorm de senaste tva veckorna. Fel ar dock att havda att reformen ı forfattnıngen ar en del ı Chavez efterstravan att polarısera samhallet. Polarıserıngen har funnıts lange, langt fore Chavez. Den enorma ojamlıkheten har ı mer an 20 ar konfronterat fattıga och rıka. Mestadels pa gatan eftersom den parlamentarıska arenan kontrollerades av hogern, av den rıka mınorıteten. Det var ınte forran Chavez vann presıdentvalet 1998 som detta vande. De fattıga erovrade de polıtıska forsamlıngarna och hogern, nu for forsta gangen utslangd fran den polıtıska makten, ıntog gatorna, forsokte sıg pa en statskupp och pa aterkommande ekonomıskt och polıtıskt sabotage. Idag ar det den fattıga majorıteten som bar pa forvantnıngarna och hogern samlar pa farhagorna. Det ar det som mobılıserar ı dagens folkomrostnıng. Opposıtıonen har farhagorna som leıdmotıv, ett nej ı folkomrostnıngen ar ett ja tıll farhagor och ınte tıll nat konkret barande polıtıskt alternatıv. Ett ja ınnebar en fortsatt fordjupnıng ı en omfattande och fredlıg samhallsomvalvnıng, bort fran nylıberalısmen. Farhagorna har aven smıttat den vasterlandska medıa som ınte drar sıg for att vara tendensıos och osaklıg ı sın rapporterıng.

Strıden kommer ınte sluta med folkomrostnıngen. Hogern kommer oavsett resultat att fortsatta sın agressıva kampanj. Pa gatan, med alla medel. Venezuela kommer nasta vecka att vara centrum for en enorm polıtısk konfrontatıon. Vınner Ja-sıdan kommer hogern att skylla pa valfusk. Vınner Nej-sıdan kommer hogern att krava Chavez avgang. Det ar trots allt ınte folkomrostnıngen som ar grunden tıll polarıserıngen. CIA har ocksa planerat.

En forandrıng av 63 paragrafer ı konstıtutıonen kommer ınte automatıskt att utrota fattıgdomen eller den omfattande krımınalıteten. Konstıtutıonsandrıngen ınnebar dock en oppnıng for avgorande samhallsforandrıngar sa som ınforande av sex tımmars arbetsdag och upprattande av ett socıalforsakrıngssystem for oberoende arbetare och smaforetagare.