Fattigdomen ökar i Latinamerika för första gången sedan 2002
enligt FN-organet
CEPAL:s senaste rapport. I antal människor har fattigdomen
ökat från 168 miljoner människor år 2014 till 175 miljoner 2015. Även
extremfattigdomen ökar. 2014 var 70 miljoner människor extremfattiga, andelen
ökade 2015 till 75 miljoner. I procent ska fattigdomen ha ökat från 28,2 % till
29,2% och extremfattigdomen från 11,8% till 12,4%.
Det finns fler förklaringar enligt CEPAL till den ökade fattigdomen, exempelvis en minskad tillväxt som är på ett snitt på 1,2 % för hela regionen. Men kanske det mest framträdande och som har en direkt koppling till den minskade tillväxten är det fallande råvarupriset som påverkar regionens totala inkomster. Latinamerika fortsätter i stor utsträckning att finansiera de offentliga utgifterna med inkomster från råvarorna. I snitt finansieras 30 % av de offentliga budgeterna i Chile, Peru, Venezuela, Colombia, Mexiko, Ecuador och Bolivia med intäkterna från råvaruutvinningen. Samtidigt har skatteintäkterna i förhållande till BNP ökat väldigt lite, från 17,2% år 2000 till 21,7% år 2014.
I första hand är det Honduras, Mexiko och Venezuela som visar en ökning av fattigdom. Till största del beror fattigdomsökningen i dessa tre länder på inkomstminskningar och ej pga ökad ojämlikhet. Dock utgår länderna från olika nivåer, Mexiko och Honduras befinner sig i gruppen med länder med flest fattiga i regionen medan Venezuela ligger inom ramen för regionens genomsnitt. Enligt CEPAL lever 62,8 % av befolkningen i Honduras i fattigdom och 45 % i extremfattigdom, i Mexiko är siffrorna 53,2 % i fattigdom och 20,6% för extremfattigdom medan i Venezuela lever 32,1% av befolkningen i fattigdom och 9,8 % i extremfattigdom.
Ojämlikheten
Latinamerika fortsätter minska ojämlikheten. Utifrån GINI-koefficienten på en skala från 0-1 (där 0 betyder jämlikhet) ligger Guatemala (0,553) och Honduras (0,564) sämst till gällande jämlikhet, medan Uruguay (0,379) och Venezuela (0,407) toppar i regionen. Ojämlikheten ökar i Costa Rica (0,505) och minskar mest i Bolivia (0,491).
Arbetslösheten
Arbetslösheten minskade från 6,2 % år 2014 till 5,9 % år 2015. Sysselsättningsgraden ökade från 61,2 % av den totala arbetskraften år 1990 till 65,5 % år 2013. Ökningen kommer från en större andel kvinnor som gått in på arbetsmarknaden. Dock fortsätter kvinnorna att ha en lägre sysselsättningsgrad jämfört med män (53,3% respektive 78,6%). Arbetslösheten är på 6,1 % (5,3 % bland män och 7,2 % bland kvinnor). Andelen anställda med ett formellt arbetskontrakt har ökat från 53,4% till 57,2 % år 2013.
Det finns fler förklaringar enligt CEPAL till den ökade fattigdomen, exempelvis en minskad tillväxt som är på ett snitt på 1,2 % för hela regionen. Men kanske det mest framträdande och som har en direkt koppling till den minskade tillväxten är det fallande råvarupriset som påverkar regionens totala inkomster. Latinamerika fortsätter i stor utsträckning att finansiera de offentliga utgifterna med inkomster från råvarorna. I snitt finansieras 30 % av de offentliga budgeterna i Chile, Peru, Venezuela, Colombia, Mexiko, Ecuador och Bolivia med intäkterna från råvaruutvinningen. Samtidigt har skatteintäkterna i förhållande till BNP ökat väldigt lite, från 17,2% år 2000 till 21,7% år 2014.
I första hand är det Honduras, Mexiko och Venezuela som visar en ökning av fattigdom. Till största del beror fattigdomsökningen i dessa tre länder på inkomstminskningar och ej pga ökad ojämlikhet. Dock utgår länderna från olika nivåer, Mexiko och Honduras befinner sig i gruppen med länder med flest fattiga i regionen medan Venezuela ligger inom ramen för regionens genomsnitt. Enligt CEPAL lever 62,8 % av befolkningen i Honduras i fattigdom och 45 % i extremfattigdom, i Mexiko är siffrorna 53,2 % i fattigdom och 20,6% för extremfattigdom medan i Venezuela lever 32,1% av befolkningen i fattigdom och 9,8 % i extremfattigdom.
Ojämlikheten
Latinamerika fortsätter minska ojämlikheten. Utifrån GINI-koefficienten på en skala från 0-1 (där 0 betyder jämlikhet) ligger Guatemala (0,553) och Honduras (0,564) sämst till gällande jämlikhet, medan Uruguay (0,379) och Venezuela (0,407) toppar i regionen. Ojämlikheten ökar i Costa Rica (0,505) och minskar mest i Bolivia (0,491).
Arbetslösheten
Arbetslösheten minskade från 6,2 % år 2014 till 5,9 % år 2015. Sysselsättningsgraden ökade från 61,2 % av den totala arbetskraften år 1990 till 65,5 % år 2013. Ökningen kommer från en större andel kvinnor som gått in på arbetsmarknaden. Dock fortsätter kvinnorna att ha en lägre sysselsättningsgrad jämfört med män (53,3% respektive 78,6%). Arbetslösheten är på 6,1 % (5,3 % bland män och 7,2 % bland kvinnor). Andelen anställda med ett formellt arbetskontrakt har ökat från 53,4% till 57,2 % år 2013.
Sociala avgifter
De
sociala utgifterna i förhållande till BNP fortsätter att öka. Som andel av BNP
ligger de i snitt för hela Latinamerika på 19,5% (jämför med Sverige på ca 30
%). I de sociala utgifterna ingår pensioner och
arbetslöshetsersättning, sjukvård, skola och barnomsorg. Länderna som ligger
över snittet är Kuba, Uruguay, Venezuela och Brasilien. Sämst, under 10 %,
hamnar Dominikanska Republiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar