Francisco Contreras
lördag, april 16, 2016
Dilma genomgår en politisk rättegång
En parlamentarisk kupp är nu iscensatt i Brasilien. I praktiken handlar det om en “politisk rättegång” för att avsätta Dilma Rousseff och ta över makten. Jag skriver tillsammans med andra i alltid.se om hur en fullbordad mjuk statskupp kan ödelägga Brasiliens demokrati Läs mer här
onsdag, april 13, 2016
Brasilien, kulmen i krisen
Brasilien når denna vecka kulmen i en politisk kris som bara förvärras med de ekonomiska prognoserna som kom även denna vecka från internationella organ. Högern spelar nu alla sina kort för att avsätta Dilma Rouseff. På fredag ska Kongressen rösta om Dilma ska ställas under riksrätt (s k Impeachment). Vad hon "anklagas" för är att i budgeten skönmålat vissa utgifter mm, alltså inga anklagelser om korruption. Därför menar Dilma med flera att det egentligen handlar om en mjuk "statskupp", liknande den som genomfördes mot Lugo i Paraguay när han avsattes. Vicepresidenten Temer är en av ledarna i palatskuppen mot Dilma. Han planeras ta över om Dilma avsätts.
För att lyckas behöver högerpartierna få med sig 2/3 av de 513 kongressledamöterna. För att stoppa planerna för att avsätta Dilma måste Lulas parti PT och allierade samla minst 1/3 av ledamöterna, 172 kongressledamöter. Där är de nu. Lula spelar en mycket viktig roll i att hitta allierade. I siffror har Dilma/Lula just nu säkrade minst 76. Högern å andra sidan har inte ännu säkrat 2/3. På fredag avgörs det.
Lyssna gärna på Terminal 5 som reder ut krisen i Brasilien, här
För att lyckas behöver högerpartierna få med sig 2/3 av de 513 kongressledamöterna. För att stoppa planerna för att avsätta Dilma måste Lulas parti PT och allierade samla minst 1/3 av ledamöterna, 172 kongressledamöter. Där är de nu. Lula spelar en mycket viktig roll i att hitta allierade. I siffror har Dilma/Lula just nu säkrade minst 76. Högern å andra sidan har inte ännu säkrat 2/3. På fredag avgörs det.
Lyssna gärna på Terminal 5 som reder ut krisen i Brasilien, här
tisdag, april 12, 2016
måndag, april 04, 2016
Ökad fattigdom i Latinamerika
Fattigdomen ökar i Latinamerika för första gången sedan 2002
enligt FN-organet
CEPAL:s senaste rapport. I antal människor har fattigdomen
ökat från 168 miljoner människor år 2014 till 175 miljoner 2015. Även
extremfattigdomen ökar. 2014 var 70 miljoner människor extremfattiga, andelen
ökade 2015 till 75 miljoner. I procent ska fattigdomen ha ökat från 28,2 % till
29,2% och extremfattigdomen från 11,8% till 12,4%.
Det finns fler förklaringar enligt CEPAL till den ökade fattigdomen, exempelvis en minskad tillväxt som är på ett snitt på 1,2 % för hela regionen. Men kanske det mest framträdande och som har en direkt koppling till den minskade tillväxten är det fallande råvarupriset som påverkar regionens totala inkomster. Latinamerika fortsätter i stor utsträckning att finansiera de offentliga utgifterna med inkomster från råvarorna. I snitt finansieras 30 % av de offentliga budgeterna i Chile, Peru, Venezuela, Colombia, Mexiko, Ecuador och Bolivia med intäkterna från råvaruutvinningen. Samtidigt har skatteintäkterna i förhållande till BNP ökat väldigt lite, från 17,2% år 2000 till 21,7% år 2014.
I första hand är det Honduras, Mexiko och Venezuela som visar en ökning av fattigdom. Till största del beror fattigdomsökningen i dessa tre länder på inkomstminskningar och ej pga ökad ojämlikhet. Dock utgår länderna från olika nivåer, Mexiko och Honduras befinner sig i gruppen med länder med flest fattiga i regionen medan Venezuela ligger inom ramen för regionens genomsnitt. Enligt CEPAL lever 62,8 % av befolkningen i Honduras i fattigdom och 45 % i extremfattigdom, i Mexiko är siffrorna 53,2 % i fattigdom och 20,6% för extremfattigdom medan i Venezuela lever 32,1% av befolkningen i fattigdom och 9,8 % i extremfattigdom.
Ojämlikheten
Latinamerika fortsätter minska ojämlikheten. Utifrån GINI-koefficienten på en skala från 0-1 (där 0 betyder jämlikhet) ligger Guatemala (0,553) och Honduras (0,564) sämst till gällande jämlikhet, medan Uruguay (0,379) och Venezuela (0,407) toppar i regionen. Ojämlikheten ökar i Costa Rica (0,505) och minskar mest i Bolivia (0,491).
Arbetslösheten
Arbetslösheten minskade från 6,2 % år 2014 till 5,9 % år 2015. Sysselsättningsgraden ökade från 61,2 % av den totala arbetskraften år 1990 till 65,5 % år 2013. Ökningen kommer från en större andel kvinnor som gått in på arbetsmarknaden. Dock fortsätter kvinnorna att ha en lägre sysselsättningsgrad jämfört med män (53,3% respektive 78,6%). Arbetslösheten är på 6,1 % (5,3 % bland män och 7,2 % bland kvinnor). Andelen anställda med ett formellt arbetskontrakt har ökat från 53,4% till 57,2 % år 2013.
Det finns fler förklaringar enligt CEPAL till den ökade fattigdomen, exempelvis en minskad tillväxt som är på ett snitt på 1,2 % för hela regionen. Men kanske det mest framträdande och som har en direkt koppling till den minskade tillväxten är det fallande råvarupriset som påverkar regionens totala inkomster. Latinamerika fortsätter i stor utsträckning att finansiera de offentliga utgifterna med inkomster från råvarorna. I snitt finansieras 30 % av de offentliga budgeterna i Chile, Peru, Venezuela, Colombia, Mexiko, Ecuador och Bolivia med intäkterna från råvaruutvinningen. Samtidigt har skatteintäkterna i förhållande till BNP ökat väldigt lite, från 17,2% år 2000 till 21,7% år 2014.
I första hand är det Honduras, Mexiko och Venezuela som visar en ökning av fattigdom. Till största del beror fattigdomsökningen i dessa tre länder på inkomstminskningar och ej pga ökad ojämlikhet. Dock utgår länderna från olika nivåer, Mexiko och Honduras befinner sig i gruppen med länder med flest fattiga i regionen medan Venezuela ligger inom ramen för regionens genomsnitt. Enligt CEPAL lever 62,8 % av befolkningen i Honduras i fattigdom och 45 % i extremfattigdom, i Mexiko är siffrorna 53,2 % i fattigdom och 20,6% för extremfattigdom medan i Venezuela lever 32,1% av befolkningen i fattigdom och 9,8 % i extremfattigdom.
Ojämlikheten
Latinamerika fortsätter minska ojämlikheten. Utifrån GINI-koefficienten på en skala från 0-1 (där 0 betyder jämlikhet) ligger Guatemala (0,553) och Honduras (0,564) sämst till gällande jämlikhet, medan Uruguay (0,379) och Venezuela (0,407) toppar i regionen. Ojämlikheten ökar i Costa Rica (0,505) och minskar mest i Bolivia (0,491).
Arbetslösheten
Arbetslösheten minskade från 6,2 % år 2014 till 5,9 % år 2015. Sysselsättningsgraden ökade från 61,2 % av den totala arbetskraften år 1990 till 65,5 % år 2013. Ökningen kommer från en större andel kvinnor som gått in på arbetsmarknaden. Dock fortsätter kvinnorna att ha en lägre sysselsättningsgrad jämfört med män (53,3% respektive 78,6%). Arbetslösheten är på 6,1 % (5,3 % bland män och 7,2 % bland kvinnor). Andelen anställda med ett formellt arbetskontrakt har ökat från 53,4% till 57,2 % år 2013.
Sociala avgifter
De
sociala utgifterna i förhållande till BNP fortsätter att öka. Som andel av BNP
ligger de i snitt för hela Latinamerika på 19,5% (jämför med Sverige på ca 30
%). I de sociala utgifterna ingår pensioner och
arbetslöshetsersättning, sjukvård, skola och barnomsorg. Länderna som ligger
över snittet är Kuba, Uruguay, Venezuela och Brasilien. Sämst, under 10 %,
hamnar Dominikanska Republiken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)