Backlash i Brasilien

Journalisten L Kjörling om händelserna i Brasilien:
-  Samtidigt med försöken att avsätta Dilma flyttar högern fram sina positioner, kan bero på nya styrkeförhållanden, backlash på gång redan nu? Kyrkans organ som stöder småbönder (CPT) påpekar att man nu angriper lagstiftningen kring slavliknande arbete. Ett förslag ligger i senaten att ta bort kraven på att egendomar som använder sig av slavarbetskraft skall köpas upp av staten.

Historiskt nederlag i Venezuela

Ett historiskt nederlag för den bolivarianska rörelsen i Venezuela. Läs min kommentar om valresultatet här http://www.internationalen.se/2015/12/ett-historiskt-nederlag-for-den-bolivarianska-rorelsen/

* I siffror:
- MUD (högerallians) 7 707 422 röster 56%. En ökning med 343 000 röster från valet april 2013
- GPP (regeringsalliansen) 5 599 025 röster 41%. En minskning med 1 988 554 röster från valet april 2013.

* Parlamentarisk representation: 

MUD 67% 112 ledamöter

GPP 33% 55 ledamöter 

Valdeltagande 74%

Nya röstberättigade 870 000 röster. 

Israels utomrättsliga avrättningar

Den israeliska regimen är åter rasande på Sveriges regering efter att utrikesminister Margot Wallström, i samband med att hon i riksdagen fördömt de palestinska knivdåden mot israeler även sagt att detta som svar inte får leda till en situation av utomrättsliga avrättningar. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har kallat uttalandet ”skandalöst” och krävt åtgärder. Ställd inför frågan i SVT:s program Agenda förklarar utrikesminister Wallström också att hon faktiskt inte har några belägg för utomrättsliga avrättningar från israelernas sida. Och statsminister Stefan Löfven vill i ett uttalande tona ned det hela. Missförståndet alltså uppklarat, och fallet avslutat?

Nej, så inte. Förutom att Israellobbyisterna inom Samfundet Sverige-Israel och partiet Liberalerna (tidigare Folkpartiet) kräver ytterligare ”förklaringar” från utrikesministern så kvarstår ju själva grundproblemet – de utomrättsliga avrättningarna. Dessa är en sedan länge etablerad politik från den israeliska regimens sida. Bara under perioden från Intifadans utbrott år 2000 fram till 2008 dokumenterade det Palestinska Människorättscentret (PCHR) över 500 fall av utomrättsliga avrättningar – utan att någon svensk utrikesminister eller annan politiker lyckades se något. Två av de mest kända exemplen är morden på Hamas andlige ledare, den blinde och handikappade shejk Ahmed Yassin, i mars 2004, och på hans efterträdare Dr. Abdel Aziz al-Rantisi en månad senare. I båda fallen användes bestyckade Apache-helikoptrar, vilkas Hellfire-missiler inte bara dödade de utvalda utan också en del andra civila som råkade vara i närheten.

Sedan har det bara fortsatt. Israels militär har vid ett otal tillfällen slagit till mot och dödat olika palestinska ledare som utpekats som hot mot Israel. Tendensen har varit att antalet politiska mord ökat i samband med försiktiga framsteg mot någon slags fredsprocess - och har omedelbart slagit undan benen för varje sådan. Riktade mord (”Targeted killings”) med helikoptrar eller stridsflyg har också lett till en del civila sidooffer (”Collateral damage”) - vilket ofta varit startpunkten för nya våldsutbrott mellan framför allt Israel och den valda palestinska regeringen i Gaza.

Avrättningar utan föregående rättsprocess är ett brott mot såväl FN:s Allmänna Deklaration om Mänskliga Rättigheter (artikel 3) som Konventionen (artikel 6) om Medborgerliga och Politiska Rättigheter och Fjärde Genèvekonventionen (artikel 3), och räknas enligt Romstadgan (2002) för den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) som krigsbrott. Dödsstraff för mord är dessutom sedan 1954 avskaffat i Israel - trots försök från extremhögern att återinföra det. Inte ens dödsdömda får utsättas för utomrättslig avrättning.

I Israel är brott mot dessa principer dock upphöjt till officiell regeringspolitik.  Av de över 100 palestinier som dödats sedan början av oktober har de allra flesta inte varit beväpnade eller utgjort något hot mot varken israelisk militär eller civila. En information som uppenbarligen inte nått Sveriges regering. När militären stormade ett sjukhus och släpade iväg den för knivdåd misstänkte 20-årige Azzam Azmi Shalaldah – efter att först ha skjutit ihjäl hans 28-årige kusin Abdullah Azzam Shalaldah som bara råkade vara på besök – såg därför nog varken Wallström eller Löfven någonting onormalt i detta, av deras uttalanden att döma.

”Alla som lyfter sin hand mot Israel måste dö” deklarerade nyligen Israels utbildningsminister Naftali Bennett. Och Yair Lapid från partiet Yesh Atid (”Det finns en framtid”) har förklarat att palestinier misstänkta för attacker ”skall skjutas för att dödas”, medan biträdande försvarsminister Eli Ben-Dahan menar att civila bör ”hindra” attacker genom att använda skjutvapen mot ”misstänkta”.

Idén att avliva misstänkta missdådare direkt har också stöd av en stor allmänhet i Israel. Enligt en opinionsundersökning nyligen av det Israeliska Demokratiinstitutet deklarerar 53 % av tillfrågade judiska israeler sitt stöd för att döda attackerande palestinier direkt på plats – även om de skulle vara oskadliggjorda och inte längre utgöra något hot. Och 80 % tycker att familjer från vilka attackerande palestinier kommer skall få sina hem förstörda.  Människorättsorganisationer som Human Rights Watch, Amnesty International och israeliska B´Tselem är djupt oroade över situationen.

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har vädjat om internationellt skydd av palestinierna. Men för Wallström och Löfven är sanningen om de israeliska utomrättsliga avrättningarna till sist egentligen bara ett missförstånd som behöver rättas till, och en anledning att ”dra ned på tonläget och behålla en bra dialog”.

Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp   

Venezuela går till val

·       Val till Nationalförsamlingen

Det är det 19:e valet (inklusive 3 folkomröstningar) som genomförs i Venezuela sedan Hugo Chavez vann presidentvalet 1998. Chavez och den bolivarianska rörelsen har vunnit 17 och förlorat 1 val. I de senaste två valen vann det regeringsvänliga blocket; presidentvalet i april 2013 Maduro 50,61% mot högeroppositionens kandidat Capriles 49,12%. I de lokala valen i december 2013 fick regeringspartierna 48,69% mot högerblocket 39,34%, övriga lokala partier fick drygt 10 %. 

Söndagens val (6 december) är till Nationalförsamlingen. De ca 20 miljoner med rösträtt ska välja 167 ledamöter. 51 ledamöter (30 %) väljs genom partilistor, 113 ledamöter (70 %) väljs i 87 personvalkretsar och 3 väljs i valkretsar för ursprungsfolken. Ca 70 % beräknas delta i valet (2010 var valdeltagandet 66 %). 

Över 70 politiska partier ställer upp i valet.  De två största blocken är 

ü  det bolivarianska regeringsvänliga Gran Polo Patriótico (GPP) består av 17 partier med bland annat presidentens PSUV. I parlamentsvalet 2010 fick regeringskoalitionen 98 ledamöter (idag 100). GPP har 20 delstatsguvernörer (av 23) och 256 borgmästare (av 335).

ü  högeroppositionen MUD består av 28 partier. Största partiet är guvernören Capriles Primero Justicia. I parlamentsvalet 2010 fick högeroppositionen 65 (idag 64). Dessutom har MUD 3 delstatsguvernörer (av 23) och 81 borgmästare (av 335). 

Valet kommer att följas och närvaras av internationella institutioner bl a The Latin American Council of Electoral Experts (CEELA) och UNASUR ledd av Dominikanska Republikens fd president Leonel Fernández, specialutsända representanter från ett flertal länder samt inbjudna personligheter som Spaniens fd president Rodriguez Zapatero, den colombianske senatorn Horacio Serpa och Panamas fd president Martín Torrijos. Alla inskrivna partier har även rätt att bjuda in 10 internationella observatörer. Oppositionen har bjudit in 120 valobservatörer. 

·       OAS, internationella medier och USA

Liksom tidigare val finns tre utomstående aktörer som försöker påverka valet. Den förste är generalsekreteraren för OAS Luis Almagro som vill tvinga fram egna villkor för att OAS ska ”godkänna” valet. Den andra ständiga aktören är de internationella medierna, eller rättare sagt de 3-4 nyhetsbyråer som kontrollerar nyhetsförmedlingen, som basunerar ut rykten, skapade nyheter och felciterade uttalanden som senare snurrar runt i alla världens medier. Nyheten om kuppryktet eller att valet skulle ställas in är exempel på detta. Och så USA förstås som i flera uttalanden via John Kelly, chef för USA:s Southern Command, hotar att agera om det skulle ”uppstå en humanitär kris” i Venezuela.  

·         Valprognos

Opinionsmätningar från november är inte entydiga. Den oppositionsvänliga IVAD ger högern ledningen med 43 %, regeringskoalitionen 27,8 %, oberoende 11,3% och osäkra 17 %. Den mer regeringsvänliga ICS visar en ledning för regeringskoalitionen med 39,1% mot högerkoalitionen 25,3% och 35 % osäkra. Eftersom valet är i huvudsak majoritetsval/enmansvalkretsar är det mest intressanta att se på prognosen för antalet ledamöter. Oppositionsnära Hercon ger högern 90-110 ledamöter och regeringskoalitionen 57-77 ledamöter, medan Hinterlaces prognos är 84-100 ledamöter för oppositionen och 67-83 ledamöter för vänsterkoalitionen.

Sociologen och valexperten från Universidad Central de Venezuela Javier Biardeau R presenterar i en valstudie publicerad i november 4 olika scenarier. Utgångspunkten är att utfallet gällande de 51 platser som väljs via partilistor blir enligt en prognos: oppositionen MUD 26-27 ledamöter och regeringskoalitionen GPP 24-25 samt att de 3 ursprungsfolksplatser tillfaller GPP 2 och MUD 1. Vad gäller enmansvalkretsarna, totalt 87 med 113 ledamöter, är det i huvudsak i 33 där det råder viss osäkerhet. Biardeaus prognos är följande enligt 4 scenarier 

ü  Regeringskoalitionen lyckas vända sitt underläge: 64 ledamöter + 27 från listor, totalt 91. MUD får 49 ledamöter + 27 från listorna, totalt 76 ledamöter

ü  Regeringskoalitionen vinner med knapp marginal: 60 ledamöter + 27 från listor, totalt 87. MUD 53 ledamöter + 27 från listorna, totalt 80 ledamöter

ü  Högeroppositionen MUD vinner men inte överlägset: 58 ledamöter i enmansvalkretsar samt 28 från partilistorna, totalt 86. GPP får 55 ledamöter + 26 från partilistor, totalt 81 ledamöter.

ü  MUD vinner överlägset i enmansvalskretsar med 75 ledamöter + 28 partilistor, totalt 103 ledamöter. GPP får 38 ledamöter + 26, totalt 64 ledamöter

 

·       Vad händer efter den 6 december

 

I de två första scenarier sitter regeringen säker. Vinner regeringskoalitionen är det sannolikt att högeroppositionen kommer att protestera som de gjort i de tidigare 17 valen som de förlorat.  Dock är oppositionen splittrad i hur de ska agera om de förlorar. Den moderata delen kommer att protestera via medierna men vill helst inte gå ut på gatorna. Den högeradikala falangen med Maria Corina Machado tolkar allt utom seger som fusk och kommer med all sannolikhet att inte erkänna valresultatet. Det finns risk för att det uppstår samma situation som i februari 2014 med barrikader, döda och våldsamheter. Här spelar faktiskt den internationella högern en avgörande roll för hur den venezolanska högern agerar.  

Om oppositionen vinner men inte överlägset kommer det att uppstå ett mellanläge som regeringen och den mer moderata delen av oppositionen kan leva med. Redan nu hörs från båda hållen att det skulle tvinga båda lägen att öppna för en dialog och en maktbalans liknande, men tvärtom, det som nu uppstår i Argentina med en högrepresident och ett parlament kontrollerat av oppositionen. Samtidigt är det fortfarande oklart vad oppositionen vill driva politiskt och ekonomiskt om de får majoritet i parlamentet. Vinner MUD överlägset kan man räkna med en uppskruvad polarisering. Den hårda högern kommer att kräva Maduros avgång och mana till protester, samtidigt som regeringskoalitionen kommer att mobilisera för att försvara sin regering.