deja vu om (Irak) Libyen

Det är liksom som ett enda deja vu (...från Irak april 2003). Pressmeddelanden, tidningsledarna och de "färska" analyserna är en enda ihop-plock från gammal skåpmat från 2003 när USA besegrade Saddam Hussein. De har bara bytt ut Irak, Bagdad och Saddam Hussein mot Libyen, Tripoli och Muammar Gaddafi.

Här kommer ett exempel från dagens ledare i en ledande tidning:

Nu ligger Iraks Libyens framtid i det irakiska libyska folkets egna händer

Irak Libyen

En diktator faller. Ett folk segrar. Historia skrivs just nu på gatorna i irakiska Libyens huvudstad Bagdad Tripoli.

Än så länge är Saddam Hussein Muammar Gaddafi på fri fot. Kanske har han flytt till Tchad eller Algeriet. Kanske är han kvar i sitt befästa högkvarter i Bagdad Tripoli.

Men slutet för hans 24 42-åriga styre är nära.

Detta är den yttersta konsekvensen av att världssamfundet levt upp till sin skyldighet att skydda civilbefolkningen i Irak Libyen. Detta är FN-systemet när det fungerar. När världens stater, inklusive Sverige, tagit sitt ansvar för de stolta deklarationerna om att värna mänskliga rättigheter.

Den internationella insatsen tog längre tid än man först trodde. Det var viktigt att koalitionen trots detta höll ihop. Ett misslyckande i Irak Libyen hade undergrävt FN och visat andra diktatorer att man inte behöver ta hänsyn till säkerhetsrådets resolutioner.

Nu blev det tvärtom. Saddam Hussein Gaddafis fall blir även en varning till andra.

Krig är aldrig någon bra lösning. Men ibland den enda som återstår. I Irak Libyen var Saddam Hussein Gaddafi tydlig med att han avsåg att begå massmord på sin egen befolkning. Han hade redan mött frediga demonstranter med stridsflyg. Han stod i begrepp att angripa irakiska Kurdistan storstaden Benghazi för att "rensa gatorna".

Då, men först då, beslutade FN att ingripa. Det var i sista stund och som en sista utväg man tog till vapen.

Om Saddam Hussein Gaddafi grips levande måste han, liksom andra i den forna regimen, få en rättvis rättegång. Det blir ett viktigt test på vilken slags stat Irak Libyen vill vara i framtiden.

Det bästa vore att han och andra nyckelfigurer omgående överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

När striderna avslutas måste övergången till demokrati och uppbyggnaden av Irak Libyen påbörjas. Det kommer bli en lång resa. Riskerna är många i ett land som så länge styrts enväldigt.

Världssamfundet kan därför inte lämna Irak Libyen åt sitt öde. Åtagandet måste vara långsiktigt.

Uppdraget för världsamfundet att skydda civilbefolkningen kvarstår. Varken rebellerna eller trupper lojala mot Saddam Hussein Gaddafi ska tillåtas angripa civila. Övergrepp måste förhindras oavsett vilken sida som är ansvarig.

När striderna avslutats och en ny regering formerats bör världsamfundet bidra med både stöd till säkerheten i landet och resurser till återuppbyggnad.

EU behöver ta ett stort ansvar för att bygga nya institutioner och hjälpa Irak Libyen att öppna sig mot omvärlden.

Men framför allt ligger Iraks Libyens framtid nu i det irakiska libyska folkets egna händer.

Har Sverige finansierat olaglig avlyssning av oppositionella?

Avlyssningsskandalen i Colombia har nu nått USA. Washington Post avslöjar idag att USA:s bistånd, utrustning och träning användes för olaglig avlyssning av hundratals oppositionella politiker, representanter för folkrörelser, journalister, domare och statstjänstemän. "Biståndet" är en del av det stöd som USA ger Colombia på ca tre miljarder dollar för att "bekämpa" narkotika inom ramen för den s k Plan Colombia.

Även Sverige och EU har bidragit till Plan Colombia. Frågan är om Sverige indirekt hjälpt att olagligt avlyssna oppositionella i Colombia?

Spekulanter blir rika på svälten i Afrika

debattartikel i SVT Debatt

Missväxt, den värsta torkan på 60 år och ökande matpriser pekas ut som orsak till den akuta matkrisen på Afrikas horn. Torkan och missväxten är till viss del båda indirekta effekter av klimatförändringar och driver upp matpriserna. Men de ökande matpriserna kan inte enbart förklaras med missväxt och torkan. Redan före svältkatastrofen på Afrikas horn gick nästan en miljard barn, kvinnor och män och lade sig hungriga varje kväll.

De skyhöga matpriserna är också ett resultat av ett ojämlikt jordbrukssystem som bygger på en hänsynslös spekulation på råvaror och odlingsmark, storskaligt exportjordbruk i händerna på ett fåtal transnationella bolag och användandet av jordbruksmark till produktion av bränsle istället för mat.

Under pågående hungerkris slår spekulationen med råvaror och odlingsmark alla rekord. Finansiella instrument som Hedge Fund, Commodities Trading Advisor (CTA) och Exchange Trade Fund (ETF) har slipats för att tillgodose hungriga spekulanter som investerar i så kallade livsmedelsfuturer, ibland annat ännu icke-existerande skördar av spannmål, soja, kaffe mm. Sedan 2008 har efterfrågan på livsmedelsfuturer ökat med 40 %. I Sverige gick Handelsbanken tidigare i år ut med en helsidesannons "Hos oss kan du spara i sojabönor – en råvara som växer". Enligt Världsbanken slutfördes under 2010 knappt 0,5 % av alla livsmedelsfuturer i en verklig försäljning av livsmedel. 99,5 % var alltså ren spekulation.

Investeringar i den internationella livsmedelsindustrin ger ofta mycket god avkastning. FN:s specialrapportör för rätten till mat Olivier De Schutter har uppmärksammat konsekvenserna i ökade priser och matbrist när mäktiga investerare – hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker – satsar brett på de livsmedelsråvarubaserade derivatmarknaderna. De jordlösas rörelse i Brasilien (MST) har länge varnat för hur livsmedelsjättarnas oligopolställning och spekulationen förändrat jordbruket i Latinamerika på bekostnad av småbrukare och lokal matproduktion. Livsmedelsjättar som Cargill, Kellogg, Kraft, ADM spekulerar fritt med skördar och livsmedel som de indirekt också kontrollerar. Enligt Traders Group Inc har även ett spekulativt finanskapital sökt sig till livsmedelsfuturer när tillväxten minskar och räntorna är låga. De största ”dealers” i livsmedelsråvarubaserade derivatmarknaderna är i USA Goldman Sachs, JP Morgan och Bank of America och i Europa Credit Suisse, Deutsche Bank, HSBC, Rabobank och UBS.

Hungerkrisen och de galopperande matpriserna har tvingat både FN:s livsmedelsorganisation FAO och senaste G20-toppmötet att på allvar diskutera spekulationens inverkan på matpriserna. G20-mötet antog en plan för att upprätta en informationsbank (Amis) med syfte att stävja prissvängningar i jordbruksvaror och FAO kräver att livsmedelsfuturer regleras.




Samma aktörer som spekulerar kontrollerar allt mer av det exportinriktade storskaliga jordbruket som slår ut småbrukare och hotar matproduktionen för lokalbefolkningen i Afrika och Latinamerika. Sedan den gröna revolutionen på 1970-talet har det hävdats att storskaliga odlingar av monokulturer, genmodifierade grödor och jordbrukskemikalier är vägen för att höja avkastningen och matproduktionen i världen. Men nu menar FN:s Oliver de Schutter att vi med det storskaliga jordbruket slagit in på fel väg. Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringarna genom industriellt jordbruk på stora plantager. I Latinamerika breder sojaodlingar för djurfoder, sockerrörsplantager för etanol och eukalyptusodlingar för pappersproduktion ut sig över enorma arealer. Jordbruket är högteknologiskt, grödorna är ofta genmodifierade och stora mängder giftiga bekämpningsmedel sprids ut över markerna. Allt för att exportera billiga grödor till Europa och Asien. Lösningen ligger i, menar de Schutter, att stödja småskaliga jordbrukares kunskaper och erfarenheter och öka deras inkomster så att de kan bidra till utvecklingen på landsbygden.

Även subventionerna till agrobränslen bidrar till att höja matpriserna konstaterar FN, Världsbanken, WTO och sju andra inflytelserika internationella organisationer. De kräver att EU avskaffar subventionerna till etanol och agrobränslen. Även om de direkta utsläppen av växthusgaser är lägre med agrobränslen än fossila bränslen så visar alltfler studier på att de totala miljövinsterna är små eller obetydliga om man räknar in hela produktionsprocessen, och det faktum att ny mark måste röjas för att producera livsmedel.

Den akuta hungerkrisen i Afrika och de höga matpriserna hotar livssituationen för hundratals miljoner människor i världen. Redan före svältkatastrofen led alltså en miljard människor av hunger, 14 % av världens befolkning. I ett sådant alarmerande läge kan inte Sverige vara passivt. Vi bör agera för att stoppa spekulationen på livsmedel, avskaffa subventionerna för etanol och bidra till att EU omprövar sin politik som idag främjar agrobränslen. Dessutom bör Sverige nu analysera hur man kan förbättra förutsättningarna för världens småbrukare. En bra början vore om den svenska regeringen och riksdagspartierna tar ställning till de Schutters förslag i rapporten Agroecology and the right to food, ger Sida ett tydligt uppdrag att flerfaldiga stödet till det småskaliga jordbruket samt ratificerar tilläggsprotokollet till FN:s internationella konvention om de ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna som möjliggör för människor vars rätt till mat kränks att utkräva ansvar.

THRILLER i Chiles utbildning

Den starka chilenska studentrörelsen avbildar den chilenska privatiserade utbildningen.

dollarmonopolet och parasiterna

Mycket riktigt sa Putin att USA "lever som parasiter på den globala ekonomin med sitt dollarmonopol". Utan dollarmonopolet hade krisen i USA varit värre. Dollar som en priviligerad reservvaluta ger USA en "global subventionering". Den internationella handeln och de enorma reserver i dollar i världen håller kvar en efterfråga på valutan som inte motsvarar landets skuldsatta ekonomin eller den negativa handelsbalansen. USA kan skuldsätta sig och trycka nya sedlar utan att drabbas av en hyperinflation. Vi andra finansierar deras underskott och krigskostnader för den delen också.

BBC skriver att krisen i USA påverkar dollarns status som reservvaluta i världen och att kinesiska Yuan kan komma att ta över rollen som en mer stabil internationell valuta. Men kineserna är försiktiga, de fortsätter att köpa usamerikanska värdepapper. Det stora dilemmat för Kina är att 70 % av landets valutareserver är i dollar och en minskning av dollarns värde skulle påverka deras tillgångar negativt.

Det är inte bara Putin och Kina som ser med oro hur dollarreserverna minskar i värdet. OPEC-länderna diskuterar alternativ, i Latinamerika har Ecuador, Venezuela och ett antal andra länder infört en egen handelsvaluta SUCRE . Dollarreserverna i världen ligger nu på den lägsta nivå sedan oljekrisen på 70-talet, ca 60%. Uppenbarligen minskas dollarberoendet. Krisen är inte över för USA.