Biståndsministern Gunilla Carlsson gör rätt i att öppet ifrågasätta funktionen och syftet med den nuvarande biståndspolitiken. Hittills har det mesta handlat om att nå upp till 1%-målet, men ledande politiker undviker att offentligt diskutera syftet och innehållet med det svenska biståndet. Det krävs en diskussion kring biståndets uppenbara politiska syften, detta eftersom det är inte solidaritet eller välgörenhet (om det ändå var det) det används till, utan för att skapa beroende och underordning.
En vanlig uppfattning är att Sverige, till skillnad från andra rika länder, skickar pengar till fattiga länder utan att framhäva egna intressen. Att Sverige inte utnyttjar biståndet för att tvinga fram fattiga länders underordning. Och visst har Sverige gjort en skillnad, hjälpt med att utveckla jordbruket, infrastrukturen och utbildningsväsendet. Men i stora drag har inte Sverige, med betoning på de senaste 20 åren, varit undantaget i västvärldens strävan att underordna fattiga länder. Biståndet har varit ett viktigt redskap för att tvinga dessa länder att privatisera, öppna sina marknader för västerländska produkter och avreglera kapitalmarknaden till förmån för transnationella företag och kapital.
Och när nyliberalismen gjort sitt och lett till katastrofala följder med uppenbara risker för sociala och politiska omvälvningar, har västvärlden sadlat om till demokratibistånd och det s k "Good Governance". Man har tagit till hjälp NGO och frivilliga organisationer i det civila samhället som genom bistånd dämpat det sociala missnöjet. Ledare för folkrörelser som tidigare drivit kampen mot nyliberalismen har fått jobb på NGO och blivit beroende av västerlänska pengar. Författaren Tariq Ali beskriver i en intervju i Internationalen om hur "revolutionära" ledare i mellanöstern idag talar om mänskliga rättigheter och hoppas på hjälp från USA "De har ingen tilltro till sitt eget folk. Vänstern låter sig sugas in i NGO-svängen i stället. Då tar islamisterna över. Människorna ser inget alternativ när de söker värja sig mot nyliberala omställningar och utländsk ockupation. Vänstern i hela den muslimska världen har dränkt sig i NGO-er och är helt avskurna från verkligheten".
Med detta som utgångspunkt är den moderata biståndsministern kanske mer ärlig än tidigare sosseministrar. Sveriges bistånd är idag inget alternativ gentemot ex USA eller Storbritannien (möjligen var det så på 1970-talet) . Snarare tvärtom. Att Irak och Afghanistan är kvar som biståndsmottagare (de enda i Asien) ska ses som ett stöd till USA:s ockupation. Krav på demokrati och respekt av de mänskliga rättigheter i dessa två länder ska därför avkrävas hos USA och möjligen Storbritannien.
1 kommentar:
Snälla uppmärksamma vår blogg. lotusbarnen.blogg.se
Vi är tre unga tjejer som under tre månader arbetat och bott på ett av Adoptionscentrums barnhem i Indien. Under tiden på barnhemmet blev vi vittne till en fruktansvärd, nedbrytande och mycket allvarlig misshandel av barnen. Trots att adoptionscentrum adopterar barn från barnhemmet och bistår med pengar tar de inte våra vittnesmål på allvar. De anser inte att en kortsiktig lösning är av värde trots att barnen lider varje dag. Vårt syfte med bloggen är att skapa oponion. Snälla hjälp oss att ge våra älskade barn ett ansikte och en bättre framtid. De lever på barnhemmet helt isolerade och kan inte själva påverka sin situation.
~Även i de smutsigaste av dammar kan de vackraste av blommor växa~
Skicka en kommentar